fyren pater noster

Invändigt finns i entrén klassiska kolonner. Fyraltanen har en konstfullt genombruten golvlist och hålls upp med gjutna
ornament. Från altanen går en trappa ner till en balkong som även den är utsmyckad med ett genombrutet räcke av järn. För de konstnärliga detaljerna stod arkitekten
A. T. Gellerstedt.

1887 insattes en fotogenlampa i fyren och för det ändamålet uppfördes 1892 den fotogenbod som fortfarande finns kvar. Först 1953 försågs fyren med en elektrisk lampa som komplement till fotogenglödljuset.

Förslaget att bygga en fyr på Hamneskär godkändes av Kungl. Maj:t och ritningar och kostnadsförslag togs fram. Åren 1867-1868 uppfördes ett öppet pelartorn av järn, ca 32 meter högt, med en första ordningens linsapparat och tillhörande lanternin. Fyrtornet tillverkades vid Trollhättans mekaniska verkstad. Samtidigt med fyren på Pater Noster tändes en ledfyr på östra sidan av norra inloppet till Marstrand. I samband med detta släcktes fyren på Marstrands fästning.

Pater Noster var i bruk fram till 1977 då den släcktes och ersattes av kassunfyren Hätteberget, ca fyra nautiska mil väster om Marstrand. I juli 2002 lyftes Pater Noster från sitt fundament och flyttades till f.d. Götaverkens lokaler i Arendal i västra Göteborg. Efter omfattande restaureringsarbeten kunde fyren lyftas tillbaka till sin ursprungliga plats på Hamneskär den 4 juli 2007. Fyrljuset tändes igen den 26 september 2007., Pater Nosterskären består av 97 öar från Tjörns sydvästra udde och ner i höjd med Marstrand. Genom historien har dessa skär och undervattensgrund varit en fara för sjöfarten. Tidigt väcktes förslag på att uppföra en fyr för att markera skären och ledsaga sjöfararna. En ritning på ett fyrtorn i sten fanns redan 1756, men det skulle dröja över hundra år innan en fyr fanns på plats. Sjöfartens och handelns allt större betydelse i samband med industrialiseringen hade avgörande betydelse, liksom utvecklingen av teknik och ingenjörskonst.

1800-talets mitt var en period av intensivt byggande av fyrar längs våra kuster. Arbetet leddes av Lotsverkets fyringenjör Gustav von Heidenstam. Han konstruerade den fyr som sattes upp på Pater Noster. Denna typ av fyrar, allmänt kallade Heidenstammare, sattes upp på elva fyrplatser i landet. Fyrens konstruktion var enkel och genialisk. Den var byggd i tre till sju sektioner och kunde därför varieras i höjd allt efter det behov man hade på respektive fyrplats. Det centrala trapptornet bars upp av stöttor av gjutjärn som var sammankopplade med mindre strävor. Fyren på Pater Noster byggdes i sju sektioner till en höjd av 32 meter och den togs i bruk i november 1868. I lanterninen insattes en första ordningens linsapparat.

Fyrpersonal skulle även signalera vid dimma och dåligt väder. Detta gjordes från början med en klocka som sattes upp i ett litet klocktorn invid fyren. Klocktornet är sedan länge rivet men klockan som var i bruk 1869-1897 flyttades till ett 1900 nybyggt klocktorn på Måsknuv söder om Stockholm. (Detta klocktorn är sedan 2004 statligt byggnadsminne.) Klockringningarna på Pater Noster ersattes med kanonskott från en signalkanon. Därför byggdes ett kruthus som fortfarande står kvar och ett kanonhus, som senare flyttades till Vinga. Även på detta område utvecklades tekniken och 1945 byggdes ett maskinhus med ett modernt mistmaskineri med motordrivna tyfoner.

Fyren på Pater Noster byggdes i sju sektioner till en höjd av 32 meter och den togs i bruk i november 1868. I lanterninen insattes en första ordningens linsapparat.

Lanterninen är vitmålad med ett kupoltak. I övrigt är hela konstruktionen rödmålad. I takfrisen under kupoltaket sitter gjutna lejonhuvud brons. Lanterninen, fyrmekaniken och linsapparaten var importerade från Frankrike. Ingången mot vetter mot sydsidan och har en järndörr med ett litet spröjsat ovanfönster. Ovanför ingången sitter en platta med inskriptionen: BYGGT AF G. von HEIDENSTAM 1868.