MOFALLA KYRKA

MOFALLA KYRKA - Timmerkyrkan består av ett rektangulärt långhus med fullbrett, rakslutet kor i öster. Långhusets äldsta del östra del är sannolikt senmedeltida och den yngre västra från 1730. Koret tillkom 1845. I väster är ett sannolikt senmedeltida vapenhus (flyttat från sydporten) och norr om koret en sakristia, sannolikt från 1845.
FASAD - Timmerstommen är klädd med vitmålad lockpanel som i söder och på gavlarna sannolikt är ursprunglig från 1730. Vid sitt besök 1908 berömde överintendentsämbetets arkitekt Torben Grut panelen sålunda: "den förträffliga behandling af hvitmålade stående profilerade brädor på lock som tillhör vår barocktid". Vid den murade sockeln avslutas panelen med en vattenbräda. På nord- respektive sydfasadens mittparti syns ett par försträvningar av stående bjälkar vilka är förankrade med dragjärn som går igenom väggen till motsvarande försträvningar på innerväggen. På långhusets västgavel syns över vapenhustaket ytterligare två försträvningar. På långhusets nordsida sitter tre stycken moderna vita metallarmaturer.
PORT - I vapenhuset sitter en port som utgörs av en rak pardörr med överljus. Porten är från 1953 och har en fiskbenspanel med handsmidda nitar. Dörringen av järn sitter på en korsformad platta. Handtaget har en rektangulär nyckelplatta. Fodret och porten är mörkt betsade. Ovanför porten sitter en modern armatur. Sydporten utgörs av en rak pardörr från 1700-talet med fiskbenspanel, vilken är täckmålad i mörkbrunt. Framför båda portalerna är kalkstenshällar från 1953.
FÖNSTER - Långhus och kor har rektangulära fönster från 1953 med mittpost och två öppningsbara lufter. Rutorna av antikglas är tolv per luft och inramas av träspröjs. Bågar och spröjs är målade med en mörkbrun färg, liksom brädfodringen. Västgaveln har i höjd med läktaren två fönster i samma utförande som dessa, fast med åtta rutor per luft. Västportens överljus utgörs av ett liggande fönster med enkel luft och sju rutor av färgat antikglas i betsat träspröjs. Sakristian har ett kvadratiskt fönster i öster och ett i väster. Dessa härrör från 1800-talet och har mittpost med två lufter, vilka har sex rutor var i träspröjs. Glasrutorna är handblåsta. Bemålningen är samma som på långhus- och korfönstren.
TAK - Långhusets tak är ett valmat sadeltak med ett centralt placerat smideskors som är prytt med gyllene kulor i ändarna. Sin nuvarande helt valmade form och utsmyckning fick det 1953. Vapenhuset och sakristian har sadeltak. Vindskivor och takfötter är av trä och tjärade. Taktäckningen är på alla byggnadskroppar tjärat spån, lagt 1953.

Dagens rektangulära timmerkyrka har med största säkerhet haft en tidigmedeltida föregångare, vilket bl.a. indikeras av 1100-talsmadonnan och processionskrucifixet från 1200-talet samt ett tidigmedeltida dopfuntsfragment.
Den nuvarande kyrkan är i sina äldsta delar troligen från slutet av 1400-talet. Detta torde gälla för östpartiet av långhuset och vapenhuset som tidigare stod framför - den sedan 1730 tämligen centralt placerade - sydporten. För en senmedeltida datering talar det med ringar och blommor bemålade brädtak som 1953 påträffades återanvänt som yttertak vid utvidgningen 1730 eller 1845. Vidare skulle 1400-talsskulpturen av Kristus som smärtoman kunna tala för en sådan datering. Att även vapenhuset skulle höra till detta skede stärks av den dekorationsmålning som ännu finns kvar. Denna verkar liksom brädtaket höra hemma kring 1500.
Åren 1730-33 byggdes ett nytt kor, vars utseende är oklart. Vidare skedde en utvidgning västerut där en läktare uppfördes. Vapenhuset flyttades från södra långsidan till västgaveln. Väggarna erhöll nuvarande brädfodring och taket spåntäcktes. Byggmästare var "Håkan i Atteby". Under denna tid skänktes till kyrkan predikstol (1722), altaruppsats (1731) och ljudtak (1735) av familjen Feltstierna som ägde flera gårdar i socknen. Taket bemålades 1739 av målaren Johan Newertz från Vänersborg. Över koret gjordes en målning föreställande Nattvarden och en över långhuset med Yttersta domen som motiv. Hälften av den första påträffades 1953 i 1845 års yttertak. Ett annat parti var mer komplett och kunde sättas upp i kortaket. Även de bara timmerväggarna dekorerades med dörr och fönsteromfattningar.
Newertz var en del av eller i alla fall starkt influerad av den s.k. Läcköskolan.
1845 revs det gamla koret och ersattes med ett nytt och längre. Troligen tillkommer nu även sakristian. I korets östgavel gjordes två rundbågiga fönster på var sin sida om altaret. De övriga fönstren på långsidorna försågs utvändigt med blindfönster i form av lunetter så att de såg ut som rundbågigsfönster. Väggarna kläddes in med en bred panel som vitlimmades. Det bemålade innertaket revs ut och fick tjäna som yttertak. Den gamla altaruppsatsen ersattes av ett nyklassicistiskt förgyllt träkors. Predikstolen berövades sina evangelister. Läktaren utvidgades även. Yttertakets spån byttes ut mot tegel. Byggmästare var denna gång Anders Schnell från Atteby. Ombyggnaden präglades av de nyklassicistiska strävandena efter ljus och enkelhet.
1910 skedde en ny renovering som främst föranleddes av att brädgolvet var uppruttet och "gungade som en gungmyr". För att lyckas med detta krävdes att den ursprungliga väggfasta och dörrförsedda bänkinredningen revs ut. Den ersattes av den nuvarande öppna, tillverkad av Hjo snickerifabrik. Fönstren i östgaveln igensattes invändigt med bräder men förblev som blindfönster i fasaden. En dopfunt införskaffades. Predikstolen restaurerades och 1731 års altaruppsats konserverades och återbördades.
Redan 1938 började en genomgripande restaurering diskuteras. Kyrkorummet var nedsotat av den dåligt fungerande värmeanläggningen, och utsidan uppvisade flera brister. En restaureringsfond bildades och 1952 kunde restaureringen börja. Arkitekt var Ragnar Johnson, Stockholm. För konservering svarade Olle Hellström, Skara. De ursprungliga planerna hade mer karaktären av en grundlig reparation vid sidan av insättande av nya bänkar och värmesystem. Detta ändrades dock med upptäckten av det bemålade trätaket som 1845 återanvänts som yttertak, liksom framkomsten av timmerväggarnas dekorationsmåleri. Arbetet kom att inriktas mot en restaurering av kyrkan till dess karolinska utseende. De gamla bänkarna befanns ej störa det stundande kyrkorummet och fick således vara kvar, dock med mer harmonierande bemålning. Yttertaket fick helt göras om och blev helvalmat efter att på östgaveln haft valmad spets. Det kläddes med spån som tjärströks. Den norra långsidans vägg buktade kraftigt utåt, vilket föranledde förstärkningar av grund och takstol. Blindfönstren i östgaveln togs bort, liksom de blinda lunetterna. Vapenhusets invändiga brädpanel och platta tak borttogs och hanbjälkarna ersattes av bockben. Dekorationsmålningen konserverades och kompletterades. Hellström konserverade även altaruppsatserna, predikstolen och träskulpturerna. De förra fick mer stiltrogna och enhetliga färger. Fönstren närmast koret fick målade fönsteromfattningar i samma utförande som den äldre. För att de dekorerade fönstren närmast läktaren skulle synas så byggdes läktarbröstningen om och fick en bruten form. I sakristian sattes nya skåp in. Korgolvet höjdes. 1955 installerades en orgel tillverkad av Nordfors & Co. i Lidköping. Dennas fasad var ritad av Ragnar Johnson och i ett modernt utförande. 2002 ersattes denna av den nuvarande orgeln från Ålems orgelbyggeri. Dennas fasad är nyklassicistiskt hållen.