Östra Karups kyrka

null, Kyrkan i Östra Karup tros vara byggd i början av 1100-talet eller redan vid 1000-talets slut. Denna tidiga, men osäkra datering, grundar sig på den tympanonsten vilken avbildar en biskop som har suttit i sydportalen. Beroende på hur denna är utformad har dateringen gjorts. Den ursprungliga kyrkan bestod enligt sedvanligt romansk mönster av långhus, lägre smalare kor och halvrund absid. Dock var kyrkan ovanligt bred för att vara en medeltida landsortskyrka. Ett högtsittande fönster fanns på vardera långhusets norr- och södersida liksom norr- och söderportaler.

Hundra år senare runt sekelskiftet 1100/1200 uppfördes ett brett västtorn. Den östra tornmuren rider ovanpå långhusets gavel, de är därmed uppförda i två olika faser. Ingången till tornet var från långhuset där en tornbåge togs upp. Rektangulära torn i liv med långhuset finns i hela Skåne men är få i den västra delen av landskapet.

Under 1200 eller 1300 talet byggdes ett vapenhus framför norringången. Kyrkan försågs med valv under senmedeltiden. Därmed kom fönstren ovan valven och nya fönster togs upp.

1470-1520 dateras kyrkans kalkmålningar till.

1671 lades blytak på kyrkan, hämtat från Hasslöfs kyrka.

Tornet har byggts om ett flertal gånger. I början av 1800-talet var murarna i dåligt skick och två strävpelare uppfördes mot tornet 1811 och 1812.

1826 revs vapenhuset framför norrporten och en ny ingång togs upp i tornet. Ett nytt fönster sattes in vid den igenmurade norrportalen. Blytaket byttes till spåntak. Fönstren förstorades. Nya golv lades in. En läktare gjordes i väster. Ritningen är signerad av Axel Almfelt på Överintendentämbetet.

1869 gjordes en stor om- och tillbyggnad signerad A Nyström. Befolkningstillväxten var stor och kyrkan för liten. Det gamla koret och absiden revs och kyrkan byggdes till med två korsarmar och ett nytt kor. Långhusets östra valv rasade och byggdes upp på nytt. Långhusmurarna byggdes på och höjdes. Nya stora fönster togs upp. De flesta av kyrkans inventarier togs bort och såldes på auktion. De ropades in av kyrkoherde Berg som förvarade föremålen i prästgården som brann ner 1885 och inventarierna brann upp, bland annat den gamla altartavlan.
1898 hittades tympanonstenen som suttit i kyrkans sydportal. Den återfanns i grunden till prästgårdens stall.

1916 rasade tornet, strävpelarna som byggts i början av 1800-talet hade inte fyllt sin funktion som stadga för tornet. Spiran och klockorna klarade sig och sattes upp på det återuppbyggda tornet som var klart 1917. Även tornvalvet klarade sig från raset.

1933 grävdes en källare för pannrum under koret.

1970-72 genomfördes en stor restaurering efter handlingar av Eiler Græbe. Den innebar bland annat ny utvändig trappa till tornet med ny muröppning. Vapenhuset byggdes om med ny invändig trappa till läktaren, ny murad vägg med ny dörr till långhuset, ny toalett och elcentral. Orgelläktaren byggdes delvis om. Sakristian och skärmväggen flyttades från koret till norra korsarmen. Bänkarna togs bort i båda korsarmarna och ersattes av lösa stolar. Altare och altarring byttes ut. Predikstolen flyttades. Bänkarna i långhuset byggdes om och glesades ut. Nya golv lades av tegel gångar och brädor i bänkkvarter. Det gamla golvet av kalksten återanvändes i vapenhus och kor. Nya fönster och dörrar av ek sattes in.

1993 flyttades dopfunten.
2011 gjordes en inre renovering då den tidigare omålade furupanelen på väggar och tak i vapenhus och under orgelläktaren målades ljusgrå. Likaså målades trappräcke, barriär och pelare ljusgrå. 2015målades korsarm och kor invändigt med silikatfärg. De två främre bänkarna i båda kvarteren togs bort. Nya elledningar och ny klimatstyrning.

Kyrkans spåntak har reparerats ett flertal gånger och spånen har bytts mellan fur och ek. 2013 reparerades taket och alla spån byttes till sågade ekspån. Avvattningen byttes till nya av dnamärkt koppar. Takstolarna renoverades. Nya urtavlor har tillverkats till tornet. Det är planerat att takets ska tjäras under 2016.

Kyrkan är helgad åt det norska helgonet S:t Olof. En pilgrimsled gick förbi Östra Karup till Nidarosdomen i Trondheim där S:t Olof är begravd.

Kyrkobyggnaden idag är en korskyrka och består av ett långhus, korsarmar mot norr och söder, rakslutet kor mot öster och torn i väster. Långhuset med två traveér är det som återstår av den ursprungliga kyrkan. Tornet byggdes 100 år efter kyrkan under romansk tid men är till stora delar ombyggt 1916 efter ett ras, dock klarade tornvalvet raset. Korsarmar och kor är från 1869. Tornet är rektangulärt, lika brett som långhuset.

Kyrkan är troligtvis grundlagd på en kallmur av natursten. Murarna är uppförda av gråsten, som är grovt spritputsade och kalkade. Koret och korsarmarnas gavelrösten är murade av tegel. Murarna på torn och långhus ansluter direkt till mark utan synlig sockel, medan kor och korsarmar har en låg sockel av oputsad gråsten. Långhus och torn saknar takgesims och har istället tjärade takfotsbrädor. Kor och korsarmar har tresprångiga slätputsade takgesimser av tegel. Gesimsen fortsätter längs gavelröstets takfall. Dessa gavelrösten är dekorerade med blinderingar, nio höga smala nischer som upptar hela gavelröstets yta.

Spår av den romanska kyrkans tidigare fönster och portaler är synliga på långhusets norra och södra sida och tornets västsida med oputsade gråstensomfattningar. Den upphittade tympanonstenen som står inne i kyrkan har suttit ovanför den södra portalen.

Kyrkorummet har tre ingångar, en i vardera korsarmen mot öster och en i tornet. Bräddörrarna av ek är klädda med profilerad ekpanel, fiskbensmönster i tornet och stående panel i korsarmarna, samtliga dörrar är från 1972.
Huvudentrén till kyrkan är genom kyrkans torn och vapenhus i väster. Öppningen är enkel och togs upp 1826. Dörren är raktäckt i en rundbågig nisch, med igenmurat halvrunt tympanonfält. En trappa av granit med tre steg leder till dörren. Korsarmarnas dörrar är rundbågiga dubbeldörrar av ek klädda med stående ekpanel.
En lös ramp av aluminium ligger framför norra korsarmens dörr. Under koret finns källare med nedgång via en aluminiumlucka utanför norra korsarmens ingång. Bredvid står en plåttäckt låda av lecablock som utgör luftintag för värmeanläggningens värmepump.

Tornets övre våningar nås utifrån på tornets södra sida med en trätrappa med ett räcke av stående brädor. Dörren är en bräddörr av oljad ek i en stickbågig öppning.

Kyrkans fönsteröppningar är stora, rundbågiga och tillkomna under 1800-talet. Långhuset har fyra fönster, korsarmarna vardera ett fönster och koret två fönster. Fönstren från 1972 är kopplade rundbågiga ekfönster indelade i fyra lufter. Ytterbågen är spröjsad och försedd med antikglas. Innerbågarna har klarglas. Korsarmarnas fönster är uppbyggda på samma sätt men större och delade i nio lufter.
Dessutom finns i tornet ett rundfönster och ett litet rektangulärt fönster, båda av trä.
Solbänkarna är av koppar. Långhusets fönsternischer är spritputsade medan de nyare delarnas fönsternischer är slätputsade.

Taket är sadeltak på långhus, korsarmar och kor. Torntaket består av en underkrans av ett fyrasidigt flackt tak. I dessa takfall finns fyra kupor med urtavlor. Därovan ett åttasidigt mellanparti med raka väggar, här sitter ljudöppningar i alla väderstreck. Ovanför avslutas tornet med en åttasidig spira med en vindflöjel. Samtliga tak är täckta av sågade ekspån som lades 2013. Takavvattningen är av koppar.