kyrka, församlingskyrka

Hjällbo kyrka uppfördes 1973, strax efter anläggandet av ett stadsdelscentrum i den nya förorten Hjällbo (1967-1970). Kyrkan ligger väl synlig vid torgets nordöstra del. Anläggningen gränsar i öster till spårvägen som här löper i en ravin. Huvudentrén ligger i sydfasaden som vetter mot torget.

Anläggningen består av kyrka med församlingshem och av en byggnad för pastorsexpedition som sluter om en stenlagd gård med bänkar och ett centralt placerat träd. Byggnadernas placering vid den tydligt avgränsade gården för tankarna till en klosteranläggning.

Exteriörens uttryck domineras av det mörkt rödbruna fasadteglet och av anläggningens oregelbundna takkontur. Anläggningen är stram, med stora slutna väggpartier och tydligt avgränsade, diskret utformade fönsterpartier. Takfallen är flacka, i många fall dolda. Teglet dominerar, med betong och metall (aluminium, koppar och gjutjärn) som accenter. Formspråket är återhållsamt, med noggrannhet i detaljutformningen.

Fasadteglet, betongen och metallen följer med in i interiören, där det förenas med furu och klinkers i en mycket tidstypisk inredning. Det mest framträdande uttrycket är det rustika. Byggnadsdelar och inredning är kraftiga i dimensionerna och ganska grovhuggna.

Spelet mellan ljus och mörker är påtagligt i kyrkorummet. Mittskeppet reser sig som en imponerande fyrkantig rymd med mycket begränsat infall av naturligt ljus. Mittskeppets enda ljusinsläpp är det höga, smala korfönstret som släpper in ljus från söder. I det norra sidoskeppet ansluter ett atrium till kyrkorummet med ett stort uppglasat parti som släpper in dagsljus mitt i rummet. När lokalen är i bruk används strålkastare för att lysa upp altaruppsats och predikstol. Takarmaturer sprider också ett begränsat ljus upp i mittskeppets rymd.

De rustika materialen i interiören tillsammans med det stora fönsterpartiet mot atriet gör att gränsen mellan ute och inne till viss del är upplöst.

All fast och lös inredning är mycket tidstypisk. Kyrkorummets återhållsamma uttryck låter altaruppsättningen och den övriga konstnärliga utsmyckningen framträda.

Den ursprungliga inredningen är i stort intakt. Det är bara altarringen i furu, med vinylklätt knäfall, som är borttagen.

Sakristian ligger i söder. Interiören överensstämmer med resten av anläggningen. Mest framträdande är ett litet altare med altartavla av Joel Mila, samt två glaskonstverk av samma konstnär. De täcker sakristians två söderfönster. Ytterligare två finns i rummet intill.