Interiör
Vapenhuset i tornets bottenvåning har golv av gråa och röda kalkstensplattor lagda i fallande längder. Taket och väggarna är vitmålade. Från vapenhuset nås kyrkorummet genom en stickbågig öppning med en raktäckt pardörr. Tornets övre våningar nås från norrsidan via en L-formad trätrappa, som har en öppen barriär med svarvade balustrar och steg belagda med plastmatta. Under trappan finns en elcentral. Dörren till denna, ytterdörrens insida och dörren till långhuset är av samma utförande; målade i två gråa nyanser och med urskurna andreaskors i speglarna.
Från vapenhuset kommer man in under orgelläktaren, som bärs upp av två träpelare med avfasade skaft och korintiska kapitäl. Läktarbarriären är tät och utformad med gråblåmarmorerade speglar omgivna av profilerade listverk i ovan- och nederkant. Mittpartiet är något framskjutet. Läktaren är underbyggd på ömse sidor om mittgången med bl.a. förråd, toalett och pentry bakom omålade ramverksväggar, som återanvänts från den tidigare trärena inredningen. Framför dessa, längst ned i långhuset, finns ett kyrktorg möblerat med lösa stolar och bord på det gråsvarta klinkergolvet. I mittgången, liksom i sidogångarna på ömse sidor om bänkkvarteren, ligger viktoriaplattor. Längs fasaderna löper installationssocklar av trä. Bänkarna står på ett ventilerat brädgolv. Långhusets väggar och tak är putsade och vitmålade med silikat-färg. Taket är brutet, femdelat och indelat i fält med ett vitmålat listverk.
Koret avskiljs från långhuset med en trappa av kalksten. Den främre delen av koret är framskjuten, med plats för piano, ambo, predikstol och dopfunt, medan högkoret ligger bakom en hög, profilerad triumfbåge. På ömse sidor om bågen finns raktäckta, grågrönmålade dörrar till sakristia och förråd. De har båda brädgolv, putsade och vitmålade väggar och tak. Högkoret täcks av ett vitmålat tunnvalv, och har fem fönster med glasmålningar, utförda av Anders Nilsson och Gustav Andersson i Lund. Motiven visar Den förlorade sonen, Jesus välsignar barnen, Dopet och Nattvarden. Altaruppsatsen och -ringen står innanför en rundbågig nisch mitt i högkoret, på ett något upphöjt golv täckt av heltäckningsmatta.
Ett rum bakom orgelläktaren utgör tornets andra våning, som nås genom en grå ramverksdörr i en stickbågig nisch. Från tornrummet, som har brädgolv och vitputsade väggar, leder en rak trätrappa vidare uppåt i tornet. Läktaren har golv av plastmatta och är möblerad med lösa stolar och några bänkar från den äldre bänkinredningen.
Den tredje våningen är ouppvärmd med omålat brädgolv, putsade och vittade väggar. Härifrån når man långhusvinden genom en trälucka i östmuren. Klockvåningen, vars golv vilar på bjälkar i två nivåer, upptas till största delen av klockbocken i bilat timmer. Rummet är öppet upp i nock med undertak av träpanel. Långhusets- och korets taklag är utfört med dubbla sparrar för det yttre sadeltaket och det brutna innertaket, hanband, remstycken, tassar och stödben. Valven är isolerade med lösull. Yttertaket har brädtäckning under eternitplattorna.
Inredning och inventarier
Altaret, ålder okänt, är blockformat av grönmarmorerat ramverk med grå toppskiva.
Altaruppsatsen är från 1878 och renoverad bl.a. 1971, då den återfick sina originalfärger. Den är utformad som en marmorerad tempelgavel, en vimperg, flankerad av fialer. Gaveln är krönt av en kulblomma och dess yttersidor är prydda med krabbor.
I mitten av uppsatsen finns en rundbågig, rödmålad nisch, där det står en kopia av Thorvaldsens Kristusstaty.
Altarringen är från 1878 och omklädd senast 2013. Den är utformad med raka sidor och en halvrund avslutning. Barriären består av pilastar som bär en rundbågig arkad med en sammetsklädd överliggare. Även knäfallet är klätt med röd sammet.
Dopfunten av sandsten är från senare delen av 1100-talet. Den brukar hänföras till Mörarpsgruppen, en grupp av sex funtar med likartade stildrag, som alla finns inom en två mils radie från Herrevadskloster. Foten är fyrsidig och övergår via en profilerad midja till cuppan, prydd med en relief med Majestas Domini och Petrus. I funten ligger ett dopfat av mässing från 1647.
Predikstolen i polykromt trä är från 1878 och restaurerad 1971. Korgen är åttkantig med fyra synliga sidor, som vilar på en avfasad pelarfot med korintiskt kapitäl. I fälten finns rundbågiga, rödmålade fält med evangelistskulpturer med sina attribut vid fötterna. Fälten flankeras av spiralvridna, förgyllda kolonnetter i korgsidornas hörn. Överstycket är förkroppat med en rak överliggare. Trappan är rak med en tät skiva bakom ett räcke av rundbågar på slanka kolonner. Ovan korgen hänger en baldakin, krönt av ett kulkors och prydd med fransar och en hängande duva på undersidan.
Bänkinredningen från 1971 är ommålad 2013 i grågrön ton, som ansluter till de övriga fasta träinventariernas färgskala. De raka gavlarna och ryggarna är uppbyggda av ram-verk. De öppna bänkarna är försedda med fotstöd och psalmbokshylla.
Orgeln, byggd av Mårtenssons orgelfabrik i Lund och invigd 1978, har 29 stämmor fördelade på två manualer och mekanisk traktur. Instrumentet står bakom den ursprungliga orgelfasaden från 1895, indelad i tre gråmålade fält med förgyllda detaljer. Mittfältet är förhöjt, avslutat av en trekantsgavel krönt av en lyra. Ritningarna till orgelfasaden är signerade av arkitekt Gustaf Lindgren.
Lillklockan av malm är gjuten 1861 av Johan Beckman i Stockholm och donerad till kyrkan av Otto Berg von Lindes arvingar. Storklockan i samma material göts 1959 av M&E Klockgjuteri i Ystad.
Övrigt
Kormatta, formgiven av textilkonstnären Ingrid Dessau som en komposition av röda och vita fält. Hon (1923-2000) var född i Svalöv och ligger begravd på kyrkogården.
På Lunds Universitets historiska museum förvaras några föremål från den romanska, numer rivna kyrkan. Dessa är en tronande madonna i ek från tidigt 1400-tal, utförd av en sydskandinavisk verkstad, två processionskrucifix i förgylld koppar från 1200-talet samt ett krucifix i ek från 1400-talets andra hälft, alla provinsiella arbeten.