ÄLVKARLEBY KYRKA

Älvkarleby kyrka är en senmedeltida tornlös salkyrka med sakristia och vapenhus av den typ som är så vanlig i Uppland. Den är byggd i gråsten med tegel i gavelröstena och portöppningarna. Kyrkan grundlades 1478 och invigdes 1490 av ärkebiskop Jakob Ulfsson.
Redan vid invigningen var kyrkan väggar och valv rikt dekorerade med målningar som anses ha utförts av konstnärer ur den s.k. Tierpsskolan. Omkring år 1700 förlängdes kyrkan då ett nytt kor med tresidig avslutning uppfördes. I samband med det revs den gamla sakristian och en ny uppfördes.

Kyrkogården, som har sin största utbredning söder om kyrkan, har utvidgats ett flertal gånger. Den första utvidgningen mot söder skedde 1806-07. År 1849 togs området norr om kyrkan i bruk som begravningsplats. 1931 och 1945 skedde ytterligare utvidgningar i söder och sydväst och 1985 utvidgades kyrkogården åt väster i sluttningen ner mot älven. Där anlades samtidigt en minneslund.

Kyrkogården omges av en kallmurad gråstensmur med trädkrans av stora lövträd. Den har flera entréer med huggna stengrindstolpar och järngrindar. Entrén mittemot klockstapeln är försedd med ett smitt överstycke av järn som uppsattes 1928 då man firade 450-årsminnet av kyrkans grundläggning. I sydväst avgränsas den av ett järnstaket.

Gravkvarteren är till största delen grästäckta. I sydväst finns dock ett stort enhetligt område med grusgravar omgärdade av låga häckar. Denna del tillkom under 1900-talets första hälft. Söder om kyrkan karakteriseras kyrkogården av låga häckar som avgränsning mellan gravkvarteren. Utmärkande är också de grustäckta, raka grusgångarna och de rätvinkliga gravkvarteren. Det finns gott om stora lövträd längs grusgångarna. Norr om kyrkan finns ett urngravsområde i nyklassicistisk stil med symmetriskt placerade häckar, typiskt för 1900-talets första hälft.

Kyrkogården har ett stort antal välbevarade gravvårdar från 1800-talets slut och 1900-talets början. I söder ligger även det allmänna varvet, med mindre, enklare gravvårdar. Sammantaget illustrerar kyrkogården mycket väl gravkonstens utveckling under hela 1900-talet. Av särskilt personhistoriskt intresse är den berömde författaren Stig Dagermans grav nära ingången till kyrkogården, sydöst om kyrkan.

Sydväst om kyrkan finns ett välbevarat gravkapell i trä från 1800-talets senare del. Kapellet har en detaljrik nyklassicistisk panelarkitektur med vitmålade fasader och bruna fönster och dörrar. Taket är täckt med falsad skivplåt.

Klockstapeln fick sin nuvarande form vid en ombyggnad år 1834 men är egentligen mycket äldre. När man går in i klockstapeln lägger man märke till den mäktiga konstruktionen av kraftiga trästolpar som delvis är klädda med tjärade spån. Klockstapeln hade från början en öppen spånklädd konstruktion. Vid ombyggnaden 1834 byggdes den om i nyklassicistisk stil. Den har en strikt geometrisk uppbyggnad i form av två stora kuber klädda med faluröd panel och vita listverk. Den övre kuben utgör klockvåningen med svarta rundbågiga ljudluckor och täcks av ett plåtklätt tälttak krönt av ett förgyllt kors. Infällda i taket, likt takkupor, finns fyra vitmålade urtavlor. I stapeln hänger tre klockor, samtliga från 1700-talet.

Älvkarleby kyrka består av rektangulärt långhus med polygonalt kor, sakristia i norr och vapenhus i söder. Den vitputsade kyrkan är uppförd av natursten, med tegel i omfattningar och gavelrösten. Sakristian och koret är murade i tegel. Långhuset täcks av ett sadeltak, som är valamt över koret. Vapenhuset har sadeltak, över sakristian ett pulpettak. Kyrkorummet nås via vapenhuset. Öster om kyrkan står en klockstapel, som fick sitt nuvarande utseende 1834. Kyrkan äldsta del är långhuset, som påbörjades 1478 och stod färdigt 1489. Vapenhuset är troligen ursprungligt. På grund av befolkningstillväxt i socknen började man bygga ut kyrkan på 1690- talet, och 1702 stod det nya tresidiga koret klart, med ett gravkor för socknens bruksherrar under golvet. Vidare ersattes den senmedeltida sakristian av en ny sakristia i norr, och över koret tillkom en liten takryttare, som togs bort 1829. Kyrkans utseende präglas av byggnadsverksamheten i början av 1700-talet. De förändringar som skett därefter har främst rört interiören. Vid en restaurering 1890-91 under ledning av arkitekten Ekholm framtogs de medeltida valvmålningarna i långhuset. Väggarna försågs med schablonmålningar, beroende på att de gamla målningarna var svårt skadade. Koret dekorerades med ornament i samma stil som medeltidsmålningarna. Sidoläktarna från 1772 togs ner, och ny bänkinredning, orgelläktare och predikstol tillkom. 1964-65 gjordes en grundlig renovering, bl.a. rengjordes kalkmålningarna och nya golv lades i gången och koret. Vidare återtogs det senmedeltida altarskåpet som altarprydnad.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999