DANNEMORA KYRKA

Kyrkogården omgavs under medeltiden och fram till början av 1800-talet av en ganska hög, taktäckt s k bogårdsmur med stigluckor i väster, söder och öster. Av den medeltida muren återstår i dag endast ett kort stycke norr om kyrkan. Den löper parallellt med kyrkväggen och antyder hur tätt den medeltida kyrkogårdsmuren anslöt till kyrkobyggnaden. 1829 ersattes stigluckorna med grindar och muren sänktes i samband med att kyrkogården utvidgades. Utvidgningar har också skett 1887 och 1946, då kyrkogården fick nuvarande gränser. Utanför den bevarade medeltidsmuren i norr är marken brant och stenig och otjänligt för gravsättning, varför ingen utvidgning skett här, vilket varit och är till fromma för de historiskt-kulturella aspekterna. Dessutom ligger här utanför ett transformatorhus av betong, som nu döljs i slänten. Bisättningsrummet utanför murens nordöstra hörn uppfördes 1948.

Här som på andra håll begravdes åtskilliga personer inne i kyrkan i äldre tid. Präster fick väl i allmänhet sina gravplatser i koret. Sannolikt är t ex den i socknen legendariske Gökomprästen, som var en av dem som skrev under Uppsala mötes beslut 1593, begravd här. Efter 1880 lär inga gravsättningar ha ägt rum inom kyrkans murar. De gamla familjegravarna tillika med sina i kyrkgolvet lagda hällar flyttades ut på kyrkogården. Några av dem finns ännu kvar t ex Gökomstenen, som ligger utanför korväggen. Ytterligare ett par äldre gravstenar är bevarade och ligger intill sluttningen söder och sydost om kyrkan.

Om det exakta årtalet inte är känt, så var det i alla fall med största sannolikhet just vid denna tid i slutet av 1400-talet, som Dannemora kyrka kom till. Åtminstone i den skepnad, som byggnadens yttre uppvisar i dag. Valven slogs samtidigt. Däremot kan vapenhuset ha tillfogats ett par decennier senare.

Några bevarade äldre föremål vittnar om att det funnits en äldre kyrka än den nuvarande. Foten till en dopfunt från 1200-talet är bevarad och i sakristian finns ett krucifix, som kan vara från samma tid. Ovanpå predikstolstaket återfinns ett litet krucifix, som ursprungligen inte hört till predikstolen. Det är ett processions- eller altarkrucifix från 1300-talet. Socknen är omskriven sedan 1314. Sammantaget finns tillräckligt med vittnesbörd, som antyder att en kyrka funnits här från tidigt 1200-tal. Men hur den såg ut vet vi inget om. Kyrkan var under medeltiden liksom flertalet norduppländska kyrkor en s k menighetskyrka. Bl a 1316 och 1344 skrivs namnet Danamoro. Namnets andra del mor betyder ´tät, sumpig barrskog,´medan den första delen ännu inte fått en tillfredsställande tolkning. Man har jämfört stavelsen dan, dane, med motsvarande stavelse i ord som danneman, danaarv och dansk och namnet Danmark.

Strax väster om Österbybruk i norra Uppland ligger Dannemora. Här började malmbrytning redan under 1400-talets senare hälft. Socknen blev snabbt mycket rik och den solida ekonomin utgjorde en god förutsättning för ett kyrkobygge. Kyrkan, som är belägen vid Dannemorasjön, är en av landskapets vackraste och mest välbevarade från senmedeltiden. Äldre inventarier tyder på att en tidigare kyrka har funnits. Den befintliga kyrkan är en enskeppig sal med sakristia i norr och vapenhus i söder med huvudingång. Byggnadsmaterialet är oputsad gråsten med valv, omfattningar och gavelrösten av tegel, de senare dekorerade med vitputsade blinderingar. Sadeltaken är täckta med spån och har ursprungliga, breda vindskivor av trä. Kyrkorummet med kor i samma höjd och bredd som långhuset uppfördes troligen i slutet av 1400-talet. Samtidigt byggdes sakristian, vars portal vidgar sig i flera språng Ett originellt drag i interiören utgörs av den höga, spetsbågiga öppning som skiljer kor och långhus. Alla byggnadsdelar välvdes, långhuset med speciellt konstfulla stjärnvalv. Några decennier senare, i början av 1500-talet, tillkom det kryssvälvda vapenhuset. Till 1520-talet och till den s.k. Tierpsskolan hör de sällsynt talrika, nästan heltäckande, kalkmålningarna i starka färger som kan beskådas i både kor, långhus och vapenhus. De har aldrig varit överkalkade men under årens lopp genomgått hårdhänta restaureringar. På 1800-talet genomfördes ett antal hårdhänta renoveringar av interiören och dagens utseende fick den vid en renovering 1957 som i stort gick ut på att återställa de hårda ingrepp som skett under 1800-talet. Planformen, byggnadsmaterialet och blinderingarnas typ gör Dannemora kyrka till en typisk senmedeltida kyrkoexteriör i Uppland. Det mest karaktäristiska för kyrkan är dock de medeltida kalkmålningarnas klass och mångfald. För övrigt präglas interiören av barockpredikstolen från 1680-talet och den originella utsmyckningen från 1730-talet kring fönstret ovanför altaret och av de samtida, höga s k pyramiderna på de främst på de slutna bänkraderna. Läktaren är från 1892.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999