BJÖRKÖ KYRKA

Allmän karaktär
Björkö kyrkogård består av fyra tydliga årsringar. Områdesbenämningarna
som här brukas är författarens egna. Område A utgör den
1893 tillkomna kyrkogården runt nuvarande kyrka. Här rör det sig
om två jämnstora, långsmala kvarter norr respektive söder om den
på sedvanligt vis mot öster orienterade kyrkan. I väster ansluter den
gamla kyrkogården, vilken genom igenläggning av grusgångar idag
bildar tre kvarter. Områdesbeteckningarna sammanfaller inte helt
med dessa gränser. Med B avses de båda östra kvarteren, varav det
södra nu hänger samman med kvarteret i väster. Med C avses det
nordvästra kvarteret och med D det sydvästra. Område E är den
något högre liggande utvidgningen från 1938 längst i väster, vilken
nås via en bred trappa av tuktade gråstenshällar. Område F är 1958
års utvidgning nedanför och norr om gamla kyrkogården. I dennas
sydöstra del är en bisättningskällare ingrävd i backen.

Omgärdning
Gamla kyrkogården omgärdas av en 1800-talskallmur av markstensblock,
ca 1-1,5 meter hög utvändigt och ca 0,5-1 meter hög
invändigt samt ca 1 meter bred. Murkrönet är beväxt med mossa
och sedum. I norra sträckningen är en bred trappa av kanthuggen
granit ned till nya kyrkogården. Trappan kantas av svarta stålrörsräcken.
I sydväst finns en mindre betongtrappa. I väster är muren
stödmur mot utvidgningen därstädes. Denna utvidgning har låga
betongmurar, klädda med kallmurad marksten. En trappa leder till
nya kyrkogården. Mitt på den västra sträckningen står en i betong
fastgjuten runsten (RAÄ 5). 1893 års kyrkogård omges av samtida
kallmurar av kilad granit i 1-3 skift med jordvall på insidan. Nya
kyrkogården omges av betonggjutna stödmurar klädda med letad
marksten av rundad form. Deras avtrappning svarar mot kvarterens
terrassering.

Ingångar
Kyrkogårdens huvudingångar är placerade i murarna till 1893 års
kyrkogård. Två ingångar ligger i linje med varann strax väster om
tornet, en tredje i linje med kyrkans sydportal. Dessa har strama
pargrindar i smide från omkring 1893 mellan toppiga granitstolpar.
Till nya kyrkogården är i öster en tredelad smidesgrind från 1957
mellan pelare i samma utförande som muren.

Vegetation
Längs murarna till 1893 års kyrkogård växer äldre lönnar, varav
somliga är i dåligt skick, bl.a. till följd av oriktig beskärning. Längs
gamla kyrkogårdens norra och södra sida växer rader av tämligen
unga lindar, varav den norra raden är planterad på en igenlagd
grusgång en bit från muren. På den nordöstra delen av gamla kyrkogården
växer tre gamla kastanjer, en stor gammal alm och en äldre
hängask, ett s.k. sorgeträd. På nya kyrkogården växer fyra almar,
rester av en tydigare struktur med trädrader.

Gångsystem
Rätvinkligt utlagda grusgångar avgränsar de olika gravkvarteren på
alla delar av kyrkogården. Flera mindre gångar är idag igenlagda.
Mest framträdande är en öst-västlig axel som binder samman gamla
kyrkogården med utvidgningarna från 1893 och 1938. Denna börjar
i den stora grusplanen framför tornet och går rakt västerut med
ovan nämnda runsten som fondmotiv. Från ingångarna i norr och
söder ligger i grusgångarna stråk av betongplattor med sjöstensyta
fram till kyrkportarna. Södra kyrkporten har en temporärt utformad
handikappanpassning med standardramp av galvaniserad plåt och
träplattform med räcke, denna borde i framtiden ges en till kyrkan
anpassad utformning.

Gravvårdstyper
Björkö kyrkogård uppvisar gravkonst från de senaste två seklerna.
Äldst är några gjutjärnskors. Från förra sekelskiftet fi nns fl era exempel
på resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten eller
obelisk. Med bestämmelser om maximihöjd på vårdar fi ck status istället
uttryckas på bredden. Bruket av grusbäddar med inramning av
häck var vanligt bland dessa, liksom hos de föregående, men är idag
helt bortrationaliserat. Allmänna linjen är företrädd med karaktäristiskt
småskaliga vårdar på gamla kyrkogården. Under efterkrigstiden
blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma.
En orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nytt-
jade samma kataloger. En annan orsak var tidens kollektivistiska
samhällsanda. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit
närmast allenarådande som material, mot seklets slut företrädesvis
ljus granit medan svart präglade de första decennierna.

Bisättningskällare
Bisättningskällaren från 1958 är ritad av ingenjör Erik Persson,
Tranås. Den är ingrävd i backen med synliga betongmurar som
klätts med letad marksten av rundad form. Det plana taket är
torvtäckt med gräsyta. Den asymmetrisk placerade porten har
kopparplåtsklädda pardörrar och nås via en trappa av släthuggen
granit. Över porten sitter en släthuggen överliggare av granit med
inhugget kors.

Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning se pdf.
Område A
Allmän karaktär
De båda kvarteren från 1893 består av huvudsakligen öst-västliga
gravrader med vårdarna vända mot norr och söder. Genomgående
rör det sig om familjegravar. Ytan utgörs av sammanhängande
gräsmattor.

Gravvårdstyper
Den dominerande gravvårdstypen är efterkrigstidens låga, rektangulära
sten i grå eller svart granit, vanligen opolerad. I några fall rör
det sig om hällar i samma material och ytbehandling. Större delen
av dessa vårdar härrör från 1950-talet. En ringa del är sentida. Ett
fåtal vårdar är äldre och mer högresta. Den äldsta vården är en liten
häll från 1905. Större delen av gravarna har sannolikt haft grusbädd
och sten- eller häckram, vilket formen på några indikerar. Endast ett
fåtal stenar bär titel: lantbrukare, hemmansägare, kantor, kyrkovärd,
ingenjör, kvarnägare, köpman, smedmästare.

Område B
Allmän karaktär
Område B är de kvarter som utgör den östra delen av gamla kyrkogården.
Gravarna ligger i nord-sydliga gravrader, i princip vända mot
öster. Genomgående rör det sig nästan uteslutande om familjegravar.
Sorgeträd och stora gamla kastanjer och en ask utgör stämningsskapande
inslag i det norra kvarteret.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet domineras av högresta granitvårdar från förra
sekelskiftet i form av främst obelisker och bautastenar. En särställning
intar den Schmiterlöwska släktgraven i norra änden med fyra
gjutjärnskors från 1849-69. Från 1887 härrör en häll i samma grav.
Ursprungligen har graven haft en påkostad inhägnad, om vilket
en rad med kvarstående stenpollare med gjutjärnsknoppar minner.
I närheten finns en vård i polerad svart granit rest över den
1879 avlidne prosten J P Hultbring. Från 1930-talet och framåt
fi nns några låga, rektangulära vårdar och hällar. Titlar är vanligt
förekommande. Hemmansägare och kyrkovärd är mest frekvent.
Vidare finns organist, kammarherre och ryttmästare, överstelöjtnant,
fabrikör, nämndeman, smedmästare, landstingsman, stadsingenjör,
folkskoleinspektör.

Område C
Allmän karaktär
Det idag med gräsmatta sammanhängande gravkvarteret utgör
egentligen två delar. Större delen av kvarteret utgörs av allmänna
linjen med nord-sydliga gravrader med vårdar vända mot öster. I
sydöstra delen av detta område fi nns den Mörnerska graven. Längs
kyrkogårdsmuren i norr och väster ligger en rad med äldre familjegravar.

Gravvårdstyper
Äldsta graven inom området och på kyrkogården står i allmänna
linjen och är en solitär från 1823. Det är en handhuggen kalkstenspelare
rest över häradshövdingen Johan Broman med familj. En
solitär är även den närmast kvadratiska gravkullen på Mörnerska
graven, uppkastad över gravkammaren 1846. I övrigt rör det sig i
linjen om småskaliga vårdar av svart och grå granit från 1932-63 i
form av resta stenar och små hällar. Titlar förekommer bara i undantagsfall,
exempelvis en svarvare. Enstaka sentida vårdar fi nns i
linjen, i sitt slut övergår den allmänna linjen i ett modernt linjegravkvarter.
Längs kyrkogårdsmuren rör det sig om familjegravar
från 1900-talets första hälft. Vårdarna håller som regel en låg profil,
även om det fi nns några högresta tidiga stenar. Nordvästra hörnet
upptas helt av godsägare Ivar Bergs familjegrav med fem bautastenar
i olika storlekar från 1918-84. I gravraden återfi nns kyrkogårdens
enda bevarade grusgrav och kontraktsprosten Karl Bredbergs vård
från 1946.

Område D
Allmän karaktär
Kvarteret består av nord-sydliga gravrader i gräsmatta med vårdarna
vända mot öster och väster. Spår fi nns av ett förfl utet som allmän
linje. Vid kyrkogårdsmuren i söder står några borttagna vårdar.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga, rektangulära
vårdar från 1970-talet till idag. Åtta små vårdar från 1925-31 är rester
av en allmän linje. Titlar förekommer som regel inte i kvarteret,
utom på några av de äldre: trotjänarinna, husar, kyrkovaktmästare,
snickaremästare, hemmansägare, förman. Vid kyrkogårdsmuren står
några borttagna stenar från 1900-46, bl.a. efter en grenadjärhustru
och en lärarinna.

Område E
Allmän karaktär
Område E från 1938 består av två jämnstora kvarter med familjegravar
i nord-sydliga rader inom gräsmatta. I grusbacken väster om
kyrkogården ligger borttagna vårdar upplagda.

Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet härrör från 1939 till idag med tyngdpunkt på
1940-talet. Genomgående håller stenarna den låga profi l som blev
vanlig kring 1940, en del har tydligt varit samkomponerade med
grusbädd och ram. Svart och grå granit är vanligaste materialet.
Titlar förekommer bara i undantagsfall: murare, smedmästare, missionsföreståndare,
skomakaremästare, kyrkovärd.

Område F
Allmän karaktär
Nya kyrkogården är anlagd 1958 och består av fyra terrasser med
öst-västliga gravrader som kantas av rygghäckar av tuja. Bland de
äldre gravarna fi nns fl era familjegravar. Grässlänten upp mot gamla
kyrkogården har en rad med urngravar och kantas av en stödmur.
I anslutning till ingången i öster och i slutet av den öst-västliga
gången därifrån fi nns två vilplatser med ytbeläggning av råbruten
kalksten.

Gravvårdstyper
Kistgravarnas vårdbestånd från 1960 till idag utgörs nästan genomgående
av stenar med den för efterkrigstiden vanliga låga profi len
och rektangulära formen. De äldre i de södra raderna har stramare
form och är som regel tillverkade i opolerad grå granit, de yngre har
större variation i form och material. Endast enstaka vårdar bär titel.
De få urngravarna från 1959 till idag har små strama hällar.

Kyrkogården anlades under medeltid, troligen samtidigt med den
första kyrkan. Detta var en liten stenkyrka som utökades under
1700-talet med tillbyggnader av trä åt norr och väster så att den
blev en korskyrka. På storskifteskartor från 1782 och 1807 har
kyrkogården en rektangulär eller närmast rektangulär plan. 1843
revs den gamla kyrkan och nuvarande salskyrka uppfördes öster
om kyrkogården. 1846 igenfylldes den Mörnerska gravkammaren
under den gamla kyrkan med sand och ovanpå denna lades en fyrkantig
stenplan med en jordhög. Först 1893 anlades en kyrkogård
kring den nya kyrkan. Den gamla kyrkogården omplanerades och
kom huvudsakligen att tjäna som allmän linje medan den nya och
områdena längs kyrkogårdsmurar och gångar avsattes för köpegra-
var. Muren mellan de båda kyrkogårdarna revs. 1916 schaktades
kyrkogården och planterades med regelbundet utlagda häckar. Vid
denna tid uppstod en utpräglad gruskyrkogårdskaraktär med grustäckta
gravar och gångar samt inhägnande häckar kring gravar och
kvarter, vilket syns på ett fl ygfotografi från 1947.
1938 fi ck kyrkogården en mindre utvidgning åt väster efter ett förslag
av Edvin Andersson. Denna nya del avsattes för 42 familjegravar.
I samband med detta fl yttades en runsten som tidigare legat i
den gamla kyrkans mur och uppställdes som fond för kyrkogårdens
öst-västliga axel. 1957 utvidgades kyrkogården ut över slänten nedanför
gamla kyrkogårdens nordsida. För programmet stod ingenjör
Erik Persson vid Johannes Dahls arkitektfi rma, Tranås. Den gamla
och den nya kyrkogården förbands med två trappor. Till skillnad
från på övriga kyrkogården avsågs gravplatserna gräsbesås och en
maxhöjd på 0,6 m infördes för vårdarna, helt i linje med efterkrigstidens
kyrkogårdsideal. 1958 tillkom en i sammanhanget projekterad
bisättningskällare. Under sent 1900-tal har kyrkogårdens karaktär
förändrats kraftigt genom borttagning av grus som marktäckning
och häckar som gravinramning. Endast ett fåtal grusgångar och den
stora grusplanen framför tornet kvarstår därefter. Istället dominerar
lättskötta gräsmattor.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan ligger i samhället Björköby nordväst om Vetlanda. Den byggdes 1843-45 efter ritningar av Carl Gustaf Blom Carlsson. Ovanlig lösning med sakristia i väster. Relativt ursprungligt kyrkorum bortsett från att lillkyrka anordnats mellan bänkkvarteren i norr samt ändrad färgsättning. Den medeltida kyrkan som revs vid byggstarten låg strax väster om den nya kyrkan.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med rundat kor i öster, västtorn omgivet av två mindre rum, det norra sakristia. Entréer i väster och mitt på sydfasaden. Byggd i sten, fasaderna spritputsade med slätputs i omfattningar och hörnmarkeringar, avfärgade i vitt, sockeln i grått. Tak på långhus, torn och lanternin täckta med svartmålad plåt i skivtäckning. Lanterninen i trä, målad i svart och vitt, förgylld korsglob överst.

EXTERIÖR - Långhuskyrka med västtorn och smäcker lanternin. Utbyggnaden kring tornet har lägre tak och mindre bredd än långhuset. Portalerna med ursprungliga trädörrar inramas av kraftiga pilastrar, som bär entablement med lunettfönster över. Runda fönster över västfasadens rundbågade sidofönster. Den vida korrundelns koniska tak når upp till långhustakets nock.

INTERIÖR - Ljust kyrkorum med vita väggar och det höga trätunnvalvet i ljust blått, taklisten marmorerad i grågult. Ofärgat antikglas i alla fönster, gjutjärnsbågar. Över korbågen inskriften "Ära vare Gud i höjden". Altaruppställning mot korväggen med pilastrar som bär rakt överstycke, målad i grått med gulddekor (ursprungligen troligen vitt). Altarmålning av Bengt Nordenberg 1865, "Låten barnen komma till mig". Förgylld strålsol med Gudsöga i korvalvet. Halvrund altarring med gyllene växtornament. Predikstol med åttkantig korg och ljudtak med kupol, målad i ljusa blå och grå toner och förgyllda lister och emblem. Dubbla trappor med genombrutna räcken i brunt. Korbänkar samt fyra bänkkvarter, slutna mot mittgången. Bänkfronter med ramverk i gråvitt kring marmorerade fyllningar i grågult och grönt, bokbräden och säten i mörkgrönt. Norra delen av tvärgången vidgad för lösa stolar, vända mot en altaruppsats på nordväggen från 1761 av Johan Ullberg. Läktare dekorerad likt altarrundeln, orgel i grått med guld, byggd 1848 av S Nordström. Läktaren ej underbyggd.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993