Sabel

Grupp D II.
Klingan är rätt starkt krökt och eneggad. Den har på vardera sidan tre blodrännor, som slutar ungefär 13,5 cm ovanför udden. Klingan är med största sannolikhet från 1700-talets senare hälft. På mitten har den varit avbruten, men är nu hoplödd med koppar.

Fästet är av förgylld mässing. Kaveln är klädd med svart läder och har 20 refflor, i vilka ett par av två parter hopsnodda mässingstrådar anbrtingats. Den ena tråden är höger-, den andra vänstersnodd.Baktill har kaveln ryggbeslag, som övergår i en uppåt koniskt avsmalnande, rätt hög kappa. Kappans översta del är välvd och begränsas mot den koniska delen av en rätt bred, med repstavsornering sirad valk. Längs ned omges ryggbeslaget av ett ringliknande, omkring 9 mm brett beslag, som längs varje kant pryds av en ingraverad rand.
Parerstången har fyrsidigt tvärsnitt och är baktill nedböjd men avslutas av en knapp, som på vardera sidan pryds med en spiral. Vid korset finns ett par styrskenor, vilka är ovala, deras övre delar, som ska sticka upp ovanför parerstången. så att säga saknas. Längs styrskenornas kanter går en ingraverad rand. Baktill på översidan pryds parerstången av ett ciselerat bladornament. Framtill övergår parerstången i båge i handbygeln, vilken är bredast på mitten och vilken närmast har fyrsidigt tvärsnitt, dock med ytter- och innersidan svagt avrundad. Handbygelns övre ände är instucken i en urtagning i kappans nedre kant. Från parerstångens yttersida utgår på ömse sidor om kaveln en utsvängd, S-formigt krökt spång. Dessa spänger går till handbygeln, vilken de träffar vid dess krök, samt fortsatte sedan, förenade med denna bygel, till kappan. Spängerna har närmast spetsovalt tvärsnitt. På parerstångens översida bakom kaveln finns initialerna W B under en grovt utförd krona.