NYGÅRDS

Bondgård med bostadshus från år 1897 och ett äldre timrat bostadshus i vinkel på staketomgärdad gårdstomt. Trädgården visar spår efter sekelskiftets rundlar och grusgångar. Ladugården är uppförd 1903 efter ritningar av byggmästare Olof Johansson. Det finns äldre välbevarade ekonomibyggnader så som ett sädesmagasin, ett färdstall och ett stort antal hölador på täkterna.

Nygårds utgör tillsammans gården Mattes, Vängsbo 7:5, det som med dagens vägsträckning uppfattas som Vängsbos kärnpunkt. Gårdarna ligger på en höjd där de ljusa, oljefärgmålade fasaderna skjuter upp ur marken. Nygårds odlingsmark sträcker sig från området kring gårdstomten norrut mot skogsbrynet. Fäboden i Homnabo tilldelades man efter flytten från Bergsbo efter Laga skiftet år 1854. Vallstugan är äldre än så och bär årtalet 1836 på brokvisten. Nygårds hade länge korna kvar på vallen och en ny ladugård byggdes 1937. Efter mitten av 1940-talet har vallen bara nyttjats till kvigbete. Vid fäboden hade man utöver betet även viss vall- och sädesodling. Fäboden beboddes av timmerhuggare vintertid och därför drogs elektricitet dit tidigt.

Enligt kartarkivet avsöndrades mark 1894/95. Då bildade Vängsbo no s1,Ersk-Ers, nu Vängsbo 12:1, egen fastighet. Troligen fanns bebyggelsen på tomten sedan tidigare.

Nygårds visar övergången från 1800-talets lokala allmogebebyggelse till sekelskiftet 1900:s nationella panelarkitektur. Det nyare bostadshuset (hus nr 1) uppfördes efter ritningar av Olof Johansson och byggnadsåret 1897 målades invändigt på en vägg. Innan bygget av det nya bostadshuset revs två timrade flyglar till den bevarade gammelgården. År 1937 och 1958 genomfördes större renoveringar i bostadshuset, men den ursprungliga planlösningen är bevarad. Byggnaden var planerad för två lägenheter. Under 1950-talet byttes fönstren ut till två- och treluftsfönster, verandan varmbonades och ytterdörrarna togs bort. Interiört togs valvliknande öppningar upp och skjutdörrar ersatte spegeldörrrar. Det invändiga trapphuset med dörrar revs. Kakelugnarna revs med undantag för en mer påkostad och nya öppna spisar sattes in. Socklar och foder togs bort, men sparades så att de har idag kunnat återinsättas. Kökets schablonmålade rosa pärlspontpanel finns nu i nedre trapphallen. I övre farstun har dalainspirerade målningar gjorts 1937 av Olof Nilsson från Knåda.

Det äldre bostadshuset (hus nr 2) uppfördes under 1700-talet och användes som bakstuga och sommarbostad fram till 1980-talet. Ursprungligen var det Nygårds mangårdsbyggnad, men när bryggstugan revs i slutet på 1800-talet så flyttades bakugnen in dit istället. På bakugnens murstock finns årtalet 1898. På gavelröstena på vinden finns resterna av exklusiva målningar direkt på timret. De är daterade år 1737 och visar att byggnaden ursprungligen varit en våning hög. De komplicerade mellanväggarna på vinden antyder att byggnaden också kan vara förlängd med ett rum åt öster. Taket har tidigare haft valmade gavelspetsar och årtalet 1850 återfinns på en äldre takstol. Modet föreskrev att taken skulle resas och på det modernare sadeltakets brädröstet står årtalet 1884 skrivet och samtidigt tillkom de profilerade taktassarna. Ett tjärat papptak ersatte det tidigare spåntaket. Den rosa fasaden tillkom innan verandan uppfördes i slutet av 1880-talet. Nedstickande panel i källarsvalen visar att den breda locklistpanelen har varit rödmålad med slamfärg innan oljefärgen. Även själva timret under panelen visar spår av rödfärg. Byggnaden var vit målad under en mellanperiod innan ägaren på 1980-talet, med en gårdsmålning från 1917 som förebild, återskapade den rosa färgsättningen. Interiörerna är mycket välbevarade och i gott skick. Olika generationers väggbeklädnader från handmålade motiv till tryckta tapeter från 1850-tal till 1890-tal återfinns. Snickerier, kakelugnar, målat pappspänt tak, schablonmålade golv - ja, allt finns bevarat.

En variant på de traditionella timrade härbrena är det panelklädda sädesmagasinet (hus nr 9002) hos Nygårds. Det ersatte de timrade härbrena, som revs när byvägen breddades.

Majoriteten av de större jordbruken i Vängsbo ligger söder om byvägen, medan det finns bebyggelse av utanvidskaraktär norr om vägen. Nyetableringar genom äldre hemmansklyvningar finns i byns utkant. Vängsbo har inget egentligt centrum eftersom topografin har styrt gårdarnas placering och inte ens laga skifte under mitten av 1800-talet förändrade strukturen nämnvärt. Endast tre gårdar flyttades i samband med skiftet.
En särskilt iögonenfallande miljö är den som bildas av granngårdarna Mattes och Nygårds där de båda gårdarnas långsmala parstugor i ljusa oljefärger är ett självklart blickfång. Väster om gårdarna finns en bäckravin där det funnits ett flertal vattenverk, varav en kvarn, en skäckt och en mycket stor tröskloge bevarade. Nygårds är den bäst bevarade av de två gårdarna.
Bebyggelsen i Vängsbo domineras av stora mangårdsbyggnader och ladugårdar uppförda före eller kring sekelskiftet 1900. Det finns en påtaglig skillnad mellan Vängsbo och grannbyn Långhed på andra sidan sockengränsen. Medan man i Långhed i stort sett mangrant ersatte äldre parstugor kring 1850 med tidens breda hus med sexdelad plan så moderniserade man istället i Vängsbo sina äldre hus. För Nygårds del innebar det att den gamla parstugan med rötter i 1700-talet bygges om i flera skeden. 1852 ändrades takformen från sadeltak till valmat i likhet med tidens nybyggen, för att sedan 1884 åter resas upp till sadeltak. Panelen målades i ljust rosa redan på 1870-talet, en företeelse som förekom på flera gårdar i trakten. Slutspurten av moderniseringarna kom på 1890-talet då mangårdens flyglar revs och det nya boningshuset byggdes samtidigt som gamla mangårdsbyggnaden försågs med en glasveranda och trapphus i samma färgställning och ytterpanel som nya mangårdsbyggnaden.
Det nya boningshuset samt ladugården som byggdes ytterligare några år senare är båda ritade av den lokale byggmästaren Olof Johansson. Trots ladugårdsbygget så behöll man på gården ett flertal äldre ekonomibyggnader och dessa är idag i fortsatt användning och i ett synnerligen välbevarat skick. Genom Konsthögskolans studier år 2000 så har framförallt den äldre mangårdsbyggnadens historia väl utretts. På vinden finns återanvända gavelrösten med dekormålning daterad 1737. Timret i röstena är fällt 1705 och är rester från en äldre byggnad som funnits på platsen. I stommen är annars de äldsta delarna bottenvåningens västra del som utgörs av en parstuga som byggts 1786. Denna har sedan förlängts 1819 och byggts på med en våning 1831. Därefter har huset moderniserats som beskrivits ovan. Huset har efter att den nyare mangårdsbyggnaden uppförts använts som bakstuga och sommarbostad in på 1980-tal. I huset finns synnerligen välbevarade interiörer med dalmålningar och tapeter från 1840-tal fram till 1890-tal.
Gården är en av fem gårdar som specialstuderades av Konsthögskolan under läsåret 2000/01 och finns publicerad i Hälsingegårdar i fem socknar, Svensk Byggtjänst 2002.

Källa: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen Gävleborgs län, 2006-12-19, Dnr 432-11182-06