HOLS KYRKA

Salkyrkan ligger med koret åt öster i den sydvästra delen av en rektangulär kyrkogård, vilken i söder följer åsens branta sluttning. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten som i söder utgör stödmur. Sannolikt härrör muren från 1703 då bönderna uppmanades till kyrkobalkars anläggande vid visitation. Muren har tre ingångar, en i sydväst med stiglucka, en i norr (som numera vetter mot en åker) och en i öster. De båda sistnämnda är centralt placerade och har smidda pargrindar och grindstolpar av tuktad granit från 1800-talet. Från stigluckan leder en lövträdskantad grusgång upp till kyrkporten där den delar sig och fortsätter på ömse sidor om kyrkan som två parallella gångar (den norra med allé) innan de förenas framför östra grinden. En grusgång från norra grinden ansluter i rät vinkel. Väster om norra grinden står en redskapsbod och väster om denna en runsten. Väster om kyrkan står glest några gamla lövträd. Gravarna ligger i nord-sydliga rader, de yngre i nordost och kantade av lövhäckar. I slänten söder om kyrkan finns en 1700-talstumba med täckhäll i hög relief med vanitasmotiv. Norr om kyrkan finns några få, oregelbundet placerade 1800-talsgravar, bland vilka märks en med gjutjärnsstaket, en gjutjärnsvård i form av ett träd och ett gjutjärnskors. Flera av gravarna från tidigt 1900-tal har stenram och grusad yta. I öster finns en grav med inramning i form av en midjehög mur med vitkalkad puts och avtäckning med tvåkupigt lertegel. Direkt nordost om kyrkan påträffades 1984 två flata stenhällar, vilka undersöktes av medeltidsarkeolog Rune Ekre. Det skulle enligt en äldre uppgift ha fortsatt en sträng av slika hällar åt väster, vilka sedan vikit av i rät vinkel åt söder mot sakristian. 1905 skall en sådan sträng även ha iakttagits löpande under golvet tvärs igenom kor och sakristia. Eventuellt kan det ha rört sig om en tidigare byggnad, vilken det är svårt att uttala sig om. Dag Stålsjö hävdade i sin samtida TV-serie "Svearikets vagga" att det kunde rört sig om ett hednatempel, en mycket löst grundad hypotes.
STIGLUCKA - Stigluckan utgörs av två slätputsade och vitkalkade pelare som bär ett smalt sadeltak med täckning av enkupigt lertegel. Taket har sannolikt tillkommit i samband med kyrkans restaurering 1942, emedan det vid 1920 års inventering bara återstod två murpelare av stigluckan. Röstena är klädda med vit locklist. Vindskidorna är av vitt trä med uppskjutande kulor av vit plåt på toppen. I öppningen sitter en smidd pargrind från 1800-talet av samma slag som ovan nämnda. Stigluckan är sannolikt uppförd under 1700-talet.
RUNSTEN - Den smala och höga runstenen av granit påträffades 1996, inmurad under korfönstret. Inskriptionen lyder: "Ulf och Assur reste denna sten efter Aslak, en mycket god tegn, sin mycket älsklige fader."

Salkyrkan ligger med koret åt öster i den sydvästra delen av en rektangulär kyrkogård, vilken i söder följer åsens branta sluttning. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten som i söder utgör stödmur. Sannolikt härrör muren från 1703 då bönderna uppmanades till kyrkobalkars anläggande vid visitation. Muren har tre ingångar, en i sydväst med stiglucka, en i norr (som numera vetter mot en åker) och en i öster. De båda sistnämnda är centralt placerade och har smidda pargrindar och grindstolpar av tuktad granit från 1800-talet. Från stigluckan leder en lövträdskantad grusgång upp till kyrkporten där den delar sig och fortsätter på ömse sidor om kyrkan som två parallella gångar (den norra med allé) innan de förenas framför östra grinden. En grusgång från norra grinden ansluter i rät vinkel. Väster om norra grinden står en redskapsbod och väster om denna en runsten. Väster om kyrkan står glest några gamla lövträd. Gravarna ligger i nord-sydliga rader, de yngre i nordost och kantade av lövhäckar. I slänten söder om kyrkan finns en 1700-talstumba med täckhäll i hög relief med vanitasmotiv. Norr om kyrkan finns några få, oregelbundet placerade 1800-talsgravar, bland vilka märks en med gjutjärnsstaket, en gjutjärnsvård i form av ett träd och ett gjutjärnskors. Flera av gravarna från tidigt 1900-tal har stenram och grusad yta. I öster finns en grav med inramning i form av en midjehög mur med vitkalkad puts och avtäckning med tvåkupigt lertegel. Direkt nordost om kyrkan påträffades 1984 två flata stenhällar, vilka undersöktes av medeltidsarkeolog Rune Ekre. Det skulle enligt en äldre uppgift ha fortsatt en sträng av slika hällar åt väster, vilka sedan vikit av i rät vinkel åt söder mot sakristian. 1905 skall en sådan sträng även ha iakttagits löpande under golvet tvärs igenom kor och sakristia. Eventuellt kan det ha rört sig om en tidigare byggnad, vilken det är svårt att uttala sig om. Dag Stålsjö hävdade i sin samtida TV-serie "Svearikets vagga" att det kunde rört sig om ett hednatempel, en mycket löst grundad hypotes.
STIGLUCKA - Stigluckan utgörs av två slätputsade och vitkalkade pelare som bär ett smalt sadeltak med täckning av enkupigt lertegel. Taket har sannolikt tillkommit i samband med kyrkans restaurering 1942, emedan det vid 1920 års inventering bara återstod två murpelare av stigluckan. Röstena är klädda med vit locklist. Vindskidorna är av vitt trä med uppskjutande kulor av vit plåt på toppen. I öppningen sitter en smidd pargrind från 1800-talet av samma slag som ovan nämnda. Stigluckan är sannolikt uppförd under 1700-talet.
RUNSTEN - Den smala och höga runstenen av granit påträffades 1996, inmurad under korfönstret. Inskriptionen lyder: "Ulf och Assur reste denna sten efter Aslak, en mycket god tegn, sin mycket älsklige fader."

Salkyrkan ligger med koret åt öster i den sydvästra delen av en rektangulär kyrkogård, vilken i söder följer åsens branta sluttning. Kring kyrkogården löper en kallmur av gråsten som i söder utgör stödmur. Sannolikt härrör muren från 1703 då bönderna uppmanades till kyrkobalkars anläggande vid visitation. Muren har tre ingångar, en i sydväst med stiglucka, en i norr (som numera vetter mot en åker) och en i öster. De båda sistnämnda är centralt placerade och har smidda pargrindar och grindstolpar av tuktad granit från 1800-talet. Från stigluckan leder en lövträdskantad grusgång upp till kyrkporten där den delar sig och fortsätter på ömse sidor om kyrkan som två parallella gångar (den norra med allé) innan de förenas framför östra grinden. En grusgång från norra grinden ansluter i rät vinkel. Väster om norra grinden står en redskapsbod och väster om denna en runsten. Väster om kyrkan står glest några gamla lövträd. Gravarna ligger i nord-sydliga rader, de yngre i nordost och kantade av lövhäckar. I slänten söder om kyrkan finns en 1700-talstumba med täckhäll i hög relief med vanitasmotiv. Norr om kyrkan finns några få, oregelbundet placerade 1800-talsgravar, bland vilka märks en med gjutjärnsstaket, en gjutjärnsvård i form av ett träd och ett gjutjärnskors. Flera av gravarna från tidigt 1900-tal har stenram och grusad yta. I öster finns en grav med inramning i form av en midjehög mur med vitkalkad puts och avtäckning med tvåkupigt lertegel. Direkt nordost om kyrkan påträffades 1984 två flata stenhällar, vilka undersöktes av medeltidsarkeolog Rune Ekre. Det skulle enligt en äldre uppgift ha fortsatt en sträng av slika hällar åt väster, vilka sedan vikit av i rät vinkel åt söder mot sakristian. 1905 skall en sådan sträng även ha iakttagits löpande under golvet tvärs igenom kor och sakristia. Eventuellt kan det ha rört sig om en tidigare byggnad, vilken det är svårt att uttala sig om. Dag Stålsjö hävdade i sin samtida TV-serie "Svearikets vagga" att det kunde rört sig om ett hednatempel, en mycket löst grundad hypotes.
STIGLUCKA - Stigluckan utgörs av två slätputsade och vitkalkade pelare som bär ett smalt sadeltak med täckning av enkupigt lertegel. Taket har sannolikt tillkommit i samband med kyrkans restaurering 1942, emedan det vid 1920 års inventering bara återstod två murpelare av stigluckan. Röstena är klädda med vit locklist. Vindskidorna är av vitt trä med uppskjutande kulor av vit plåt på toppen. I öppningen sitter en smidd pargrind från 1800-talet av samma slag som ovan nämnda. Stigluckan är sannolikt uppförd under 1700-talet.
RUNSTEN - Den smala och höga runstenen av granit påträffades 1996, inmurad under korfönstret. Inskriptionen lyder: "Ulf och Assur reste denna sten efter Aslak, en mycket god tegn, sin mycket älsklige fader."