Helga Trefaldighets kyrka

Kyrkans huvudingång är belägen i tornets bottenvåning som är ett rum välvt med kryssvalv med smäckra, profilerade valvribbor. Väggar och valv är putsade och vitkalkade. Valvribbornas anfang är försedda med ansikten skulpterade i sten. Valvets slutsten är försedd med en skulpterad stenplatta. Rummet har kalkstensgolv och en flersprångig, putsad portomfattning vid ingången till långhuset. Ytterdörren är en ålderdomlig brädport med profilerad, fiskbensmönstrad panel. Ingången till långhuset har en gråmålad, klassicistisk dubbeldörr med överljus. I norra väggen finns en dörr bakom vilken tegeltrappan upp till tornet befinner sig.

Interiören karakteriseras av de höga valven i mittskeppet och de oputsade pelarna av tegel som bär upp valven. Även valvbågarna och valvribborna är av oputsat, rött tegel. Kyrkans inre är till stor del ett resultat av en stor restaurering som genomfördes 1904-05 efter ett förslag av arkitekten Agi Lindegren. Sedan dess har inga omvälvande förändringar skett. Då framtogs och restaurerades de medeltida kalkmålningarna i valven och korsarmarna av konstnären Edvard Berg. Alltför hårt påmålade och bättrade partier togs bort vid nya konserveringar av målningarna på 1950- och 70-talen. Mittskeppets väggar är putsade och vitkalkade. Här valde Lindegren att inte ta fram de medeltida målningarna. På västra gavelväggen finns en stor målningssvit från 1905 av Nils Asplund. Mittskeppets valv är försedda med år 1905 nymålade bladslingor och lövverk. Målningarna i sidoskeppen, norra vapenhuset och korsarmarna är tillkomna under slutet av 1400-talet och målade av Albertus Pictor.

Kyrkan har ett golv av kalksten. Bänkkvarteren är försedda med brädgolv. Bänkarna är laserade i en brun färg och har öppna sidor. Bänkgavlarna är försedda ornament i jugendstil. Koret är beläget två trappsteg högre än resten av långhuset. Altaret vid korets östvägg, är murat och putsat och täcks av en stenskiva. På det står en altaruppsats från 1905 i nygotisk stil med en altartavla av gips föreställande nattvardens instiftande. Den flankeras av två statyetter föreställande E. G. Geijer och en replik av Carl Eldhs Mor. Konstnär till tavlan och statyetterna var Harald Sörensen Ringi. De tre höga korfönstren är försedda med glasmålningar av kyrkomålaren C. Wilh. Pettersson. Korvalven är försedda med slutstenar med reliefer föreställander herrens utsträckta hand, Kristi anlete och en sexuddig stjärna.

Norr om altaret, i norra sidoskeppet, står kyrkans orgel som tillkom år 1992. Den gamla orgeln från 1920, som stod i norra korsarmen, demonterades och i stället gjordes korsarmen om till ett nytt Mariakor. Det möblerades som en s.k. lillkyrka med lösa stolar, altare och konstnärlig utsmyckning i form av en triptyk av konstnären Anna-Stina Åberg. Södra korsarmen fick sin form 2002, när bänkinredningen togs bort.

Predikstolen från 1905 är en massiv pjäs tillverkad i röd sandsten och placerad vid en pelare i söder på gränsen mellan kor och församlingsdel. Den flyttades till sin nuvarande plats på 1920-talet. Den är försedd med en relief av korsfästelsen av Harald Sörensen Ringi.

Kyrkan har få medeltida inventarier. Det har funnits en medeltida dopfunt och fragment av den finns bevarade i domkyrkans föremålsmagasin i Vänge. Dagens dopfunt är av keramik och tillverkad så sent som 1981, formgiven av Paula v. Freyman. Över ingången till sakristian i koret hänger tre skulpturer från ett 1400-talsaltarskåp. Belysningsarmaturer i långhuset utgörs av mässingskronorna som nytillverkades 1980.

Den nuvarande Trefaldighetskyrkan uppfördes på 1300-talet, på platsen för träkyrkan, som en treskeppig basilika med murar av gråsten och tegel, ornerad med vitputsade blinderingar. Den befintliga sakristian bevarades och den utgör således kyrkans äldsta del. Vapenhuset i norr förmodas vara lika gammalt som långhuset. Att vapenhus och ingång ligger mot norr är mycket ovanligt, men kan i det här fallet förklaras med att de som byggde kyrkan ville att ingången skulle ligga vänd mot den stora öppna planen söder om domkyrkan, en plan som var en central plats i medeltidsstaden Uppsala. Kyrkan har vidare ett tegeltorn i väster och två korsarmar som antas ha byggts omkring år 1400. Den södra korsarmen byggdes samman med sakristian och försågs med en bred tegelgavel ornerad med en vitkalkad blindering i form av ett kors. Sakristians ursprungliga gavelbredd är tydligt avläsbar i murverket. Troligen på 1400-talet byggdes även vapenhuset till på höjden. Också på vapenhuset är den ursprungliga gavelprofilen synlig i tegelmuren. Innan tornet byggdes i väster, hade kyrkan en ståtlig västgavel med stora, vitputsade spetsbågsformade blinderingar. Delar av den ursprungliga västgaveln kan idag ses uppe i tornet.

Kyrkan har spetsbågiga fönsteröppningar med blyspröjsade järnfönster. Sakristian har dock ett fönster med träbågar i nygotisk stil, bakom ett smidesgaller. Källarvåningen till sakristian har även bevarat en liten, medeltida fönsterglugg. Korgaveln i öster har tre höga, spetsbågiga fönster försedda med glasmålningar. Mittskeppets klerestorievåning har cirkelrunda fönsteröppningar. Samtliga fönstersmygar är putsade och vitkalkade. Takfoten runt hela kyrkan är försedd med en profilerad, putsad och vitkalkad taklist från 1700-talet. Även tornets murar avslutas uppåt av en putsad taklist. Tornet kröns av en spånklädd huv med en kopparklädd, lökformad dekoration på vilken står en förgylld torntupp. Takfallen på övriga delar av kyrkan täcks av enkupiga tegelpannor.