flagga

48. Lena och kriget

Skymningen lade sig sakta över Helsingborg. Det var augusti 1940. Kriget rasade i Europa. Tysklands ledare Adolf Hitler låg i krig med flera länder. Han hade ockuperat både Danmark och Norge. Båten till Danmark var inställd. Folk diskuterade jämt och ständigt om vad som skulle hända härnäst. I familjen Anderssons hus i Helsingborg gick livet vidare. Far hade blivit inkallad till militärtjänstgöring och var placerad nära den norska gränsen. Resten av familjen med mor och tre barn försökte klara försörjningen så gott de kunde. För att mat och andra varor skulle räcka till alla, delade staten ut ransoneringskuponger. Ibland bytte grannarna kuponger med varandra, så att alla skulle kunna köpa vad de behövde. Som tur var hade familjen Andersson släktingar på landet som alltid hade en bit mat över.

”Ni får cykla ut till faster Edit i morgon. Det är nästan tomt i skafferiet,” sa mor med en suck.
Hon stod på en pall och rättade till mörkläggningsgardinerna.
”Javisst, mor. Vi cyklar i morgon efter frukost,” svarade Anna-Karin från diskhon i köket.
Anna-Karin var 15 år och äldst av barnen. Hon försökte hjälpa sin mor så mycket hon kunde. Att sköta allt utan far var besvärligt. Ofta fattades pengar och varor. Dessutom fanns det två mindre barn som behövde ses efter, Lena som var tio och Olof som nyss fyllt sex.

Anna-Karin satte på radion i vardagsrummet. Glad jazzmusik flödade ut. Hon började sticka. Det skulle bli ett par ullstrumpor till Röda korsets insamling. Lena läste och Olof lekte på golvet med en leksaksbil. Augustikvällen utanför var mörk och tyst. Klockan var mycket men familjen hade som vana att alltid lyssna till dagens sista nyhetsuppläsning.
”Tysta, nu är det nyheterna,” förklarade Anna-Karin.
Radiorösten rapporterade om kriget. Det verkade som om hela Europa brann. Flera länder hade förklarat krig med varandra. Det var rapporter om förluster och döda. Det skulle nog dröja innan det blev fred igen.

”Mor, tror du att kriget kommer?” frågade Lena oroligt.
”Nej, det tror jag inte. Det blir nog inget flyganfall ikväll heller, så vi kan gå till sängs.”
Hennes mor försökte låta lugn och trygg. Men Lena hörde att hon var orolig. Mor visste mycket mer än vad hon låtsades om. Lenas morbror, som hette Sture, arbetade på tullen nere i hamnen. Han brukade hälsa på dem några gånger i veckan. Ibland stängde mor dörren till köket. Hon ville inte att barnen skulle höra vad Sture berättade. Då och då tjuvlyssnade Lena. Hon visste att det var fult att lyssna vid dörren men det var enda sättet att få reda på vad som egentligen hände. Lena förstod att mor bara ville skydda dem från de värsta nyheterna.

”Vakna Lena! Vi måste ner i skyddsrummet!”
Lena vaknade med ett ryck. Hon hörde tjutet från flyglarmet över Helsingborg. Nu var det bråttom! Lena kastade på sig kläderna som hon lagt i ordning på stolen. Mor hade redan Olof i famnen. Han sov djupt, omedveten om vad som hände. De sprang längs gatan så snabbt de kunde. Ljuden från stridsplanen blev starkare och starkare. De hann precis stänga till dörren innan planen var ovanför dem. I skyddsrummet fanns redan grannarna från kvarteret. De satt tysta och höll om varandra. Rädda för vad som skulle hända. Ljudet från planen var öronbedövande. Det kändes som om hela huset skakade. Eldgivningen från luftvärnet hördes genom dånet. Svenskarna försökte hålla flygplanen borta från landsgränsen.
Olof vaknade och började gråta. Mor försökte trösta. Lena höll för öronen. Hennes hjärta slog så hårt att hon trodde att bröstet skulle sprängas. Hon kände sig varm och kall på samma gång. Ord och tankar flög runt i huvudet. Gång på gång hörde hon Stures röst när han hade sagt att tyskarna på nätterna förde soldater förbi Helsingborg och genom Sverige till norska gränsen. Sture hade själv sett tågen när han hade nattvakten. Sture hade berättat om rykten som sa att Hitler skulle skicka danska judar och andra som var emot honom till arbetsläger i Tyskland. Lena vågade inte tala om för mor vad hon visste eller hur rädd hon var. Än mindre att hon brukade lyssna vid dörren.

Det kändes som en evighet innan anfallet var över. På vägen hem kunde de se hur det brann på andra sidan sundet. De hittade en metallbit från ett av flyplanen som luftvärnet beskjutit. Den natten var första gången som Lena hade känt att kriget var nära.
----------------

I andra världskriget (1939-1945) dödades mellan 35 och 60 miljoner människor i hela världen. Tysklands ledare Adolf Hitler startade det krig som kom att utvecklas till ett världskrig. De sista åren av kriget drabbades Hitler av stora förluster. Han begick självmord i april 1945. Hans död följdes av en rad kapitulationer. Det blev åter fred i Europa. Nazisterna i Tyskland hann döda mer än sex miljoner judar i koncentrationsläger. Miljontals andra som var oliktänkande, homosexuella, utvecklingsstörda eller religiöst avvikande sändes också till koncentrationslägren för att dö. De flesta som flydde till Sverige kom via Helsingborg. Sverige försökte hålla sig neutral under kriget.

Sophia Hydén 1999
Millenniumprojektet, Helsingborgs museum
042-10 45 39