Ockelbo kyrka

Med användandet av de bevarade murarna återuppfördes kyrkan åren 1906-08. Efter arkitekt Gustaf Améens ritningar förnyades till övervägande del fasader och inredning. Det stora långhuset indelades i mittskepp och två smala sidoskepp. I väster skapades ett utskjutande entréparti genom att byggnadens hörn vinklades in. Mellan kyrkorummet och den raka östväggen, på ömse sidor om tornet, inreddes ett par mindre rum.

Exteriören präglas av det tidiga 1900-talets nybarock. I öster restes ett nytt tornkrön med lanternin och kort spira. Tornets former upprepas i västgavelns mindre hörntorn. I såväl öst som väst försågs det valmade taket med svängda gavelpartier.

Kyrkorummet, som före branden var välvt med ett enda brädtunnvalv, domineras av mittskeppets tegelmurade tunnvalv med gördelbågar och stickkupor. De tunga formerna är ännu mer markerade i vapenhuset, där sex ribblösa kryssvalv vilar på två par kopplade toskanska kolonner.

Mot nybarockens tunga och monumentala kyrkorum kontrasterar den lätta och modernistiska inredning som tillkom vid Åke Pornes restaurering 1956-57. I väster tillkom Sankt Martins kapell genom att långhuset avskiljdes med ett smitt galler, komponerat och utfört av konstnären Allan Runefelt, med vidhängande draperier. I övrigt erhöll kyrkorummet nytt kalkstensgolv, en smäcker och ljus bänkinredning, ny armatur längs sidoskeppen samt nytt altare och altarring med öppen karaktär. I östväggens grunda nisch tillkom en praktfull mosaik av Gun Setterdahl. Kvar från det tidiga 1900-talets inredning är bland annat predikstolen och västläktaren, där dock orgeln, med fasaden utformad av Åke Porne, uppfördes 1974. Under de senaste decennierna har endast smärre förändringar skett. År 2001 avskärmades flera av valvtravéerna i vapenhuset med fasspontade träpaneler till föreberedelserum och kapprum
I kyrkorummet finns även vissa inventarier räddade från branden 1904, däribland ljuskronor från 1600- och 1700-talen, samt lampetter och två guéridoner (golvljusstakar) från det tidiga 1800-talet