HAMRA KYRKA

Kyrkans byggnadshistoria
Hamra har i jämförelse med övriga gotländska medeltidskyrkor en ovanlig byggnadshistoria. Den nuvarande kyrkans västra del med det asymmetriskt placerade tornet utgör rester av korpartiet till en planerad treskeppig basilika. Dess kor med tvärskepp och torn över tvärskeppsmitten byggdes omkring 1250, basilikans långhus kom däremot aldrig till utförande.

I början av 1300-talet revs den södra tvärskeppsarmen samt koret (utom södra väggen) i samband med att kyrkan byggdes om för gotländska förhållanden mera normal, tvåskeppig hallkyrka med ett rakslutet kor i öster. Ett planerat, stort västtorn som ersättning för det äldre tornet kom aldrig att byggas, och Hamra har därför kvar sitt karaktäristiska, sadeltakstäckta torn.

Liksom övriga medeltidskyrkor på sydligaste delen av Gotland är Hamra kyrka uppförd av sandsten med enstaka tillägg av kalksten, framförallt i portaler och fönsteromfattningar m.m. Endast mindre förändringar och tillägg av kyrkobyggnaden har gjorts sedan medeltiden. Sakristian byggdes 1792, och 1870 förstorades sydfönstren i långhuset. Kyrkans ursprungliga takmaterial (bräder) har ändrats till spån på tornet (1877) samt tegel på långhus och kor (obekant tidpunkt).

Uppgifter om mer omfattande inre restaureringar finns från 1792, 1887 och 1953. En yttre omfattande reparationen utfördes 1973-74 då bl.a. kyrkans fasader putsades om i sin helhet med grov, slevdragen puts utan avfärgning.

Hamra kyrka har en ovanlig form med asymmetriskt placerat torn i långhusets sydvästra hörn. Kyrkan är uppförd av sandsten och består, förutom tornet, av ett tvåskeppigt långhus med smalare rakslutet kor i öster och sakristia på korets nordsida. Kyrkan har tre ingångar: långhusets nordsida samt tornets respektive korets sydsidor. Tornet och murpartier i det nordvästra hörnet utgör rester efter en äldre kyrka, med centraltorn och korsarmar, från mitten av 1200-talet; i murverket syns spår av valvbågar och vattentak. I början av 1300-talet ombyggdes kyrkan och fick sitt nuvarande utseende; i koret återanvändes stenmaterial (portal, fönsteromfattningar etc.) från den äldre kyrkan. Sakristian tillbyggdes 1729. Kyrkans fasader vitputsades vid en restaurering 1973-74, då också tornet återfick sina kolonnetter i ljudgluggarna. Långhuset och det lägre koret täcks av sadeltak, liksom även tornet. Den enkelt utformade nordportalen och det överliggande fönstret härrör från den äldre kyrkan. Långhusets (tornets) sydportal har en rikt skulpterad omfattning i flera språng. Sydsidans stora spetsbågiga fönsteröppningar är från senare delen av 1800-talet. Korets östmur genombryts av ett trekopplat fönster. Norra sidan saknar fönster. Långhuset täcks invändigt av sex kryssvalv, varav det sydvästra (under tornet) kvarstår från den äldre kyrkan och skiljer sig från de övriga. En kraftig kolonn med skulpterat kapitäl (växtornamentik) uppbär de fyra östligaste valven. I den vida, svagt spetsbågiga triumfbågen är uppställt ett ringkrucifix med sidofigurer från 1300-talets mitt eller senare del. Passionsfrisen på norra väggen är från 1400-talet, medan valvmålningarna utfördes i början av 1700-talet. Altartavlan av sandsten är tillverkad 1792. Predikstolen är ett renässansarbete av ek. Dopfunten är ett verk av anonymmästaren "Semi-Byzantios" från slutet av 1100-talet. Kyrkan har restaurerats 1953 (arkitekt Erik Fant) samt 1973-74.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999.

Hamra kyrkogård är nära nog kvadratisk till sin utformning. Den södra delen av kyrkogården har under lång tid använts som begravningsplats och den västra delen verkar ha börjat användas på 1930-talet. Kyrkogården uppvisar ett varierat urval av gravvårdstyper från sekelskiftet 1900 och fram till vår egen tid. På kyrkogården fanns vid kyrkogårdsinventeringens genomgång 1996 164 synliga gravar.

Kyrkogården omges av murar av kalk- och sandsten, delvis kallmurade och delvis bruksmurade. Murarna har en ålderdomlig karaktär och verkar vara av hög ålder. I den östra muren ingår bindstenar för hästar.
Huvudentrén utgörs av en medeltida trappgavelsport som är belägen mitt på den östra mursträckningen, i portalen finns pargrindar av järn med årtalet 1887. Öppningen på den norra mursträckningen är försedd med järngrind av enkel utformning.

Gångar längs med kyrkobyggnadens östra och södra sidor, från norra grinden en smal gång mot kyrkan. Gångarna är belagda med grus samt kalk- och sandstenshällar längs med södra fasaden. Lyktstolpar finns i anslutning till gångarna (2 st.). Fasaderna belyses med spotlights placerade i kyrkogårdens hörn.

Utmed murarna står lövträd, delvis självsatta och delvis planterade, i huvudsak utgörs de av oxlar, samt några askar och en lind. Utmed södra mursträckningen är häckar planterade, syrener längs delar av de östra och södra murarna. I övrigt domineras kyrkogården av gräsmattor.

Intill den östra muren står en medeltida gravhäll, samt tre runristade gravhällar.

Övriga byggnader på kyrkogården

Utanför kyrkogårdens östra del står två byggnader, dels likvagnsboden i norr och präststallet i söder.

Likvagnsbod
Likvagnsboden är uppförd direkt utanför kyrkogårdens östra del. Den är utvändigt klädd med rödfärgad locklistpanel, dubbelportar på båda gavlarna. Taket täcks med pannplåt på ett spåntak.

Präststall
Präststallet är uppfört av sten med gavelspetsar av trä utanför kyrkogårdens sydöstra hörn. Stenväggarna är grovt putsade och kalkade. Dörrbladen har liggande panel. Sadeltaket är belagt med enkupigt tegel och nockpannor, liggande på ett spåntak. Gavlarna har dubbla vindskivor. På södra sidan hänger en brandstege, på norrsidan en dörr till ett mindre förrådsrum.
I den östra kyrkogårdsmuren finns en medeltida stiglucka (trappgavelsport) av sandsten med järngrindar.