Boplats

Boplats, ca 70x40 m (N-S), som omfattar två terasslägen separerade av berg belägna på 25 resp. 20 m.ö.h. Påträffades i samband med arkeologisk utredning 2013 från vilken det rapporteras en härdrest, en skivyxa, flintavslag, spånfragment och partiellt rikligt med slagen kvarts nära de angränsande bergssidorna, bland annat en kvartsbit som slagits så att den närmast blivit identisk lik en skivyxa. Utifrån fyndet av skivyxan daterades boplatsen sannolikt till Hensbackatid (Streiffert 2013).
Vid arkeologisk förundersökning 2013 hittades spridda bitar av slagen flinta och kvarts samt 2 härdar inom det norra boplatsläget. Kol från härdarna 14C-daterades till folkvandringstid, 390-540 e.Kr. (kal 2 sig) och tidigmesolitikum, 7610-7570 f.Kr. (kal 2 sig). I områdets S del påträffades mängder av slagen och krossad kvarts. Flintföremål fanns spritt över hela avsatsen. Flintmaterialet placerar boplatsen till hensbackakulturen (tidigmesolitikum) (Streiffert 2014).
2019 delundersöktes ett område om 370 kvm inom det norra boplatsläget. Två fyndförande lager påträffades: ett övre sandlager och ett undre gruslager. Bägge lagren tolkas som avsatta under den postglaciala transgressionen. De överlagrade fynden utgjordes av avslag, spån och kärnor i flinta (bland annat en konisk spånkärna), samt enstaka kvartsavslag. Fynden dateras till mellanmesolitikim; Sandarnafasen. Fyndmängden var måttlig, med jämnspridning över undersökningsytan. Den jämna fyndspridningen tyder på att åtminstone en del av fynden har omlagrats i samband med transgressionen. En mindre mängd flinta tillvaratogs även i det övre sandlagret. Utöver flintan framkom två keramikskärvor av järnålderskaraktär (reducerat gods) i toppen av det övre sandlagret. De enda anläggningar som påträffades var två härdar med skärvsten. Härdarna var inte överlagrade.
Krossad kvarts förekom ytligt i förnan och kommer sannolikt från ett närliggande pegmatitbrott, utan något
samband med de förhistoriska aktiviteterna på platsen.