FÅRÖSUNDS FÄSTNING

Beskrivning av byggnadsminnet
Fårösunds fästning består av tre kanonbatterier Norra, Mellersta och Södra som ligger inom en nord-sydlig linje om cirka 15 kilometer utmed kusten vid Fårösund. Norra batteriet ligger vid Norra gattet, cirka 10 kilometer norr om Fårösund. Mellersta batteriet ligger vid Skarvgrund knappt 3 kilometer sydost om Fårösund, medan Södra batteriet är placerat vid Bungenäs, cirka en 1 kilometer söder om Mellersta batteriet.

Södra batteriet har till största delen kvar sin ursprungliga uppbyggnad från 1880-talets andra hälft med grästäckt jordvall mot sjösidan och en öppen baksida mot land. Mot landsidan består vallen delvis av murar av huggen kalksten och på vissa ställen ryggskurna fogar. Murade valv leder till före detta förrådsutrymmen och skyddsrum. De ursprungliga uppställningsplatserna för artilleripjäser är ännu skönjbara, även om kanonerna är bortforslade. Batteriet har under 1900-talets första del försetts med tillskott i form av bland annat en bunker samt en förbindelsegång och skyttevärn av betong.

Norra batteriet har till största kvar sin uppbyggnad från sekelskiftet 1900 med omslutande grästäckt vall av kalkstensflis mot sjösidan, funktionsrum med valv gjutna av betong och murade yttermurar med kraftiga, rundade fogar mot landsidan samt stormhinder av taggtråd. I Norra batteriet finns några järnportar som sannolikt är kvar från sekelskiftet 1900, medan de flesta andra är utbytta mot stålportar senare under 1900-talets första hälft. Uppställningsplatserna för artilleripjäser och strålkastare är ännu skönjbara liksom detaljer som en vattenpump och en lejdare av durkplåt och järn. Batteriet har under första delen av 1900-talet kompletterats med ett antal nya uppställningsplatser för artilleripjäser ovanpå vallarna tillsammans med några skyttevärn och andra försvarsanordningar.

Både Södra och Norra batteriet är övergivna och i dåligt skick på grund av bristande underhåll, vandalisering och otillåten verksamhet.

Mellersta batteriet har i stora delar kvar sin uppbyggnad från sekelskiftet 1900 med omslutande grästäckta vallar av kalkstensflis, men funktionsrummen i vallarna präglas av ombyggnaden till hotell och konferensanläggning i början av 2000-talet. Material och färgskala underordnar sig i huvudsak den ursprungliga anläggningen.

Precis utanför Norra batteriets fastighetsgräns ligger ruinen efter vad som möjligen har varit den vaktstuga som uppfördes 1902. I markerna runt batterierna finns även andra mer eller mindre synliga lämningar från tiden som militär anläggning.

De tre batterierna uppfördes 18851886, men bakgrunden till Fårösunds fästning började under Krimkriget trettio år tidigare. Konflikten utkämpades 18531856 mellan Ryssland å ena sidan och en allians av bland annat Storbritannien, Frankrike och nuvarande Turkiet å den andra. Östersjön blev en av krigets strategiska platser när västmakterna försökte hindra den ryska handeln och även gjorde militära insatser mot ryska mål utmed finska kusten. Sverige förklarade sig neutralt i konflikten och utsåg Slite som krigshamn för svenska fartyg. Befästningsarbeten påbörjades på ön Enholmen, strax utanför Slite för att försvara inloppet till hamnen. Fårösund saknade däremot vid den här tiden större försvarsanordningar, och trots neutralitetsförklaringen gjorde Sverige inte nämnvärt motstånd när Storbritannien och Frankrike ville använda platsen som replipunkt och flottbas. Ryssland protesterade förgäves och Fårösund blev under krigsåren en stundtals livlig hamn med ett stort antal krigs- och handelsfartyg från den allierade sidan.

En ny konflikt mellan Ryssland och England hotade 1885 att leda till ett krigsutbrott, och den här gången kom starka påtryckningar från Ryssland och Tyskland att Sverige måste kunna garantera sin neutrala hållning i händelse av ett krig. Krav restes också på att Fårösund skulle befästas. Den svenska flottan beslutade då att anlägga tre kanonbatterier vid Fårösund och två mineringar i sundet mellan Gotland och Fårö. Bygget påbörjades 1885 och året efter försågs anläggningarna med utrustning, men kompletteringar pågick i flera år. I maj 1886 upphörde dock den rysk-engelska konflikten och Flottans batterier och minpositioner i Fårösund gick in i fredsläge utan permanent bemanning.

Norra, Mellersta och Södra batteriet uppfördes på likartat sätt med grästäckta grusvallar och kanonplatser mot sjösidan. Bakåt mot landsidan saknades vallar, men varje anläggning omgavs av ett stängsel. I vallarna inrymdes skyddsrum och utrymmen för ammunition och annan materiel. Förrådsutrymmenas ytterväggar murades av kalksten. Förläggningar för manskapet saknades, och vid övningar och i händelse av krig anlades tältplatser i närheten. Södra och Norra batteriet utrustades med sex kanonplatser vardera och det mellersta med sju. Materielen var i huvudsak begagnad och svårhanterlig och blev snabbt föråldrad.

Vid sekelskiftet 1900 förstärktes och moderniserades Norra och Mellersta batteriet. De gamla kanonerna byttes ut mot mer flexibla och lättmanövrerade kulsprutor och snabbskjutande kanoner. Ett nytt system av oregelbundna vallar bildade två öppna gårdar och tillät alternativa platser för kanonerna samt skyddade förbindelser till uppställningsplatserna. Batterierna försågs även med ångdrivna strålkastare.

Vallarna byggdes mot sjösidan av kalkstensflis som hämtades runt om anläggningarna och täcktes med grästorv. I gravarna som bildades efter stentäkten rullades flera varv taggtråd ut som stormhinder mot anfallande trupper, sannolikt en av de första gångerna taggtråd användes i Sverige. Ingången genom taggtrådshindret skyddades dels av grindar, dels av vagnar med taggtråd som vid behov kunde rullas ut på en kort räls. Mot landsidan byggdes olika funktionsrum i vallarna som rum för logement, officerare, ammunition med yttersidor murade av kalksten och inre valv gjutna av betong.

Det södra batteriet förändrades inte vid den här tiden.

År 1902 tog det nybildade kustartilleriet över fästningen i Fårösund som nu benämndes Fårösunds kustposition. Under kommande årtionden användes Fårösunds fästning för övningar. Under första världskriget gjordes fästningen redo att tas i bruk, bland annat genom att Norra och Södra batteriet kompletterades med kulsprutor och kanoner. När kriget var över lades fästningen officiellt ner år 1919 och all materiel togs bort. Under andra världskriget förekom åter viss militär aktivitet vid fästningen.

Mellersta batteriet planerades efter första världskrigets slut för civil verksamhet och anpassades för att kunna fungera som interneringsanstalt för personer som klassades som samhällsfarliga. Anstalten kom aldrig att tas i bruk. Batteriet började byggas om för hotell- och konferensverksamhet 2004 med målsättningen att de nya tilläggen skulle vara reversibla och underordnade den ursprungliga anläggningen. Vallarnas skyddsrum har omvandlats till hotellrum som förbinds av en nybyggd utanpåliggande korridor av glas och metall. De ursprungliga vallarna med sina taggtrådshinder omger fortfarande anläggningen.