Almesåkra socken ligger på det småländska höglandet. Det är en
starkt kuperad bygd, rik på sjöar och barrskog. Flera vattendrag
har här sina källor. Av fornlämningar märks de s.k. Torsa stenar,
ett stort järnåldersgravfält. I kyrkligt hänseende utgjorde Almesåkra
annex till Malmbäck fram till 1900-talets pastoratsregleringar.
Gårdarna ligger mycket spritt i landskapet. En av de större är det
gamla säteriet Fredriksdal som på 1600-talet innehades av släkten
von Wittinghoff . Kyrkan ligger på en höjd vid Almesåkrasjöns
östra strand där den gamla landsvägen mellan Jönköping och Kalmar
löper fram. Någon egentlig kyrkby finns inte. På andra sidan
landsvägen vilken löper söder om kyrka och kyrkogård ligger
sockenstugan från 1870 med rödfärgad locklistpanel och tegeltäckt
sadeltak. Invid denna står de gamla kyrkstallarna. Barrskog möter
vid kyrkogårdens östra och norra sida. Mellan kyrkogård och
landsväg finns en utsträckt parkering. Kyrkan reser sig mitt på den
rektangulära och avjämnade kyrkogården, med koret mot öster.
Kyrkogården omges av kallmurar. Den föregående träkyrkan från
1694 stod i kyrkogårdens nordvästra hörn.
Allmän karaktär
Almesåkra kyrkogård har en rektangulär, symmetrisk plan med
kyrkan centralt placerad som en del av en öst-västlig mittaxel. I
det nordvästra hörnet står en mindre bod. Norr om kyrkan är det
stora kvarter 1. I det nordöstra hörnet är kvarter 2 och i det sydöstra
kvarter 3. Söder om koret är kvarter 4. Kvarter 5 och 6 är
längs kyrkogårdsmuren i söder. Kyrkogårdens sydvästra fj ärdedel
upptages av kvarter 7.
Omgärdning
Kyrkogården omges av kallmurar från omkring 1867. I söder är
det en ca 0, 5 meter hög mur av grovt tuktad granit. Från denna
reser sig huggna stolpar av kalk- och sandsten, mellan vilka löper
ett smidesstaket med taggar. Flera av kalkstensstolparna har sprickbildningar.
Mossa och sedum växer på muren. Vid övriga sidor är
en ca 1, 5 meter hög och 1 meter bred mur av markstensblock och småsten. I väster är den närmast en stödmur. Brun och vit mossa
växer på krönet.
Ingångar
De båda ingångarna ligger i linje med kyrkans portar i väster och
söder. De har smidda pargrindar från 1800-talets andra hälft med
bandjärnsdekor. De kraftiga stolparna från samma tid är spritputsade
och vitkalkade samt avtäckta med klotkrönta kopparplåtshuvar.
Västra ingången har en trappa av sandsten. I det nordöstra hörnet
är en sentida röd trägrind som vetter mot en dumphög.
Vegetation
Sex stycken av den gamla trädkransens lönnar står kvar i nordost
samt nordvästra och sydöstra hörnen. I övrigt rör det sig om nyplanterade
lönnar och några halvgamla träd. En stor och karaktärsskapande
gammal lönn växer strax sydost om koret. Två unga lindar
flankerar gången fram till kyrkans södra port.
Gångsystem
Gamla kyrkogården genomlöps av några få grusgångar, rätvinkligt
utlagda. Runt kyrkan är en grusad yta. Öster om koret sammanstrålar
tre gångar kring en gräsrundel, vilken är en del i det sena
1800-talets parkideal.
Gravvårdstyper
Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från medeltiden fram till idag.
Äldst är en medeltida gravhäll följt av några gravvårdar i lagrad bergart
från omkring 1800. Dessa representerar den hantverksmässiga
gravkonstframställningen innan industrialismen. Från förra sekelskiftet
fi nns en handfull industriellt framställda, resliga gravvårdar
av granit i form av obelisker eller bautastenar, sin tids statusmarkörer
efter döden. Med bestämmelserna om maximihöjd på vårdar under
mellankrigstiden fi ck dessa en annan form, låg och bred. Ofta gavs
de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del
av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft
grusbädd och häckinramning, av vilket idag inget kvarstår. Vid sidan
av dessa som regel enskilda gravar fi nns allmänna linjens enkla små
vårdar, som sällan överstiger en halvmeter i höjd. Under efterkrigstiden
blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta
gravskick kan betraktas som ett uttryck för samtidens kollektivism
och likheten inför Gud.
Redskapsbod
I det nordvästra hörnet står en liten 1900-talsbod med brun fj ällpanel
och pulpettak med korrugerad plåt.
Kvarter 1
Allmän karaktär
Kvarter 1 är kyrkogårdens största kvarter och upptager större delen
av norra hälften. Kvarteret består av dubbla nord-sydliga gravrader.
Norr om kyrkan fi nns endast ett fåtal gravar.
Gravvårdstyper
Äldst i kvarteret är några sekundärt placerade gravhällar. Mot kyrkans
gavel har man lutat en sandstenshäll från 1791 som legat över
kyrkoherde Johan Mathias Collin. Mot kyrkogårdsmuren lutar en
motsvarande från 1797 efter Stållemakaren och konstärfarne Joh.
Åkerman samt ännu en sandstenshäll med inristat latinskt kors,
sannolikt en medeltida gravhäll. Invid dessa har man placerat en
altarskiva i sandsten från den första kyrkan på platsen (enligt inskription).
Denna har tydliga rester av en relikgömma och är därmed
medeltida. Kvarteret präglas av låga, breda vårdar från omkring 1940 till idag.
Dessa är vanligen av svart eller grå granit med tämligen enkla
former. Från 1890 1935 fi nns en handfull mer högresta vårdar,
varav fl ertalet är i polerad svart granit och har form av obelisk eller
bautasten. Särskilt anslående är den två meter höga bautastenen
i grå granit vid gången fram till tornporten, rest 1918 över min
älskade make järnhandlaren E Almgren. I kvarterets nordvästra
hörn står kyrkogårdens enda gjutjärnskors, tillverkat 1870. Korset
är i behov av ommålning. Titel förekommer främst på vårdar från
1900-talets förra hälft. Det rör sig om ett antal hemmansägare och
en lärarinna. En vård bär en referens till Ahnfelts sångbok och vittnar
därmed om väckelsen.
Kulturhistorisk bedömning och karaktär
Kvarter 1 har i hög grad fått sin nuvarande prägel under 1900-talets
andra hälft med övervägande låga, breda vårdar i sammanhängande
gräsytor. Tidigare hade fl era gravar grusbädd, men av detta återstår
idag inget, en vanlig utveckling på länets kyrkogårdar. En handfull
mer högresta vårdar från decennierna kring 1900 ger kvarteret en
viss dynamik och ett historiskt djup. Det är hos dessa de främsta
kulturhistoriska värdena fi nns. De få titlar som fi nns speglar en
stark bondeklass. Av särskilt intresse är ett gjutjärnskors som representerar
den tidiga industriella framställningen av gravkonst.
Ytan norr om kyrkan är nästintill outnyttjad, vilket påminner om
de negativa föreställningar som funnits om denna sida. Lutade mot
kyrkogårdsmuren och kyrkan fi nns värdefulla gravhällar från medeltid
och 1700-tal samt en medeltida altarskiva. Dessa är omistliga
historiska dokument.
Kvarter 2 5
Allmän karaktär
Kvarter 2 och 3 är kyrkogårdens östligaste. Kvarter 4 ligger söder
om koret och det outnyttjade 5 längs södra kyrkogårdsmuren. Alla
kvarteren har utgjort allmän linje, vilket också kan utläsas av de få
och glest stående vårdarna. Stora ytor i kvarter 2 och 4 är tomma. Gravvårdstyper
Gravvårdbeståndet är något blandat i såväl ålder som format. I kvarter
2 och 3 fi nns ett visst inslag av sentida låga och breda vårdar. I
övrigt rör det sig om stenar från 1888 till 1952 med tyngdpunkt
på 1910- och 20-talen. Inom 2 och 3 fi nns både de för allmänna
linjen vanliga småskaliga resta samt liggande stenarna och mer
påkostade vårdar med titel som hemmansägare, lantbrukare och
hustru. Äldsta vården är en särpräglad liten obelisk. Inom kvarter
4 rör det sig mest om små liggande stenar från främst 1920-talet,
lagda över barn och ungdomar. Vid östra kyrkogårdsmuren står ett
antal borttagna vårdar från 1897 1948, bl.a. två träkors från 1905
respektive 1913, vilka sannolikt stått i allmänna linjen.
Kvarter 6 7
Allmän karaktär
Kvarter 6 och 7 utgör kyrkogårdens sydvästra kvart med 6 som
en rad längs kyrkogårdsmuren i söder. Kvarter 7 består av dubbla
nord-sydliga gravrader.
Gravvårdstyper
Gravvårdsbeståndet i 6 utgörs med ett undantag av låga och breda
stenar från 1970- och 80-talen. Undantaget är en obelisk från 1898
över komminister C F Rydeman, på sin tid en rikskänd helbrägdagörare.
Kvarter 7 företer ett mer blandat intryck, omkring hälften
av vårdarna är för övrigt resta på familjegravar från 1900-talets förra
hälft. De äldre är högresta, medan de yngre är låga och breda. Bland
de äldre fi nns ett exempel på en av de gravvårdstyper som ritades på 1920-talet av den välkände kyrkogårdsarkitekten Harald Wadsjö.
Ett kors i svart granit är rest 1940 över den siste komministern i
socknen. Bland övriga titlar i kvarteret är hemmansägare, banvakt,
trädgårdsmästare, rättare och jubeldoktor. Som regel har gravarna haft grusbädd, men detta kvarstår bara i ett par fall. Det ena är en
grav med häll och stenram i sydvästra hörnet. Denna och ett fåtal
andra stora familjegravar dominerar intrycket. Till dessa hör den
intilliggande Abramsonska familjegraven med över två meter hög
sten med jugendrelief och ett stämningsskapande s.k. sorgeträd,
en hängalm. Storskalig är även en obelisk från 1924 vid gången till
tornporten. Den mest karaktärsskapande av gravarna på kyrkogården
är knuten till Fredriksdals säteri och ligger vid kyrkans södra
ingång. Den storskaliga graven har grusbädd med stenram. Inom
denna befi nner sig ett antal vårdar. Äldst är en ca två meter hög
och nästan lika bred vård från 1818 huggen i kalksten över friherre
Casten von Otter. Utförandet är sobert och nyklassicistiskt. Stenen
har fått en kraftig spricka och spjälkningar på inskriptionssidan. I
gruset framför ligger två kalkstenshällar, den ena från 1848 över
G A Spaldencreutz med familj och den andra från 1862 över Jönköpingspostens
grundare och nuvarande kyrkas initiativtagare, J A
Björck, gift med Spaldencreutz dotter. Från 1908 står en över två
meter hög obelisk, rest till minne av justitierådet A B Skarin, gift
med Björcks dotter.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
