klistermärke

Anneli Karlsson, Miljöpartiet berättade 26/10 2011:
Den 1/1 2011 kom en ny lag som kräver personnummer vid alla namnunderskrifter. Dessutom höjdes kravet från att 5% av befolkningen skulle skriva på till 10% "och det är ganska många namn att samla in i en stad som Helsingborg. Det är 10.000!" säger Anneli. Hon berättade också att detta krav gjorde att många inte ville skriva på. De kunde tänka sig att skriva sina födelsesiffror, men inte de fyra sista. Man har fått in ett stort antal namnunderskrifter där detta fältet är tomt. Alla dessa namn har Anneli sedan suttit och strukit.
En annan regel är att namninsamlingsperioden inte får överstiga 6 månader.
I början samlade man in namn varje lördag mellan 10-12 men sedan flyttade man tiden till 12-14, för då var mer folk i rörelse. Ibland var de tio stycken som gick med namnlistor, ibland bara 2-3 stycken. I juni 2011 var man dock ute varje dag. Responsen var mycket god och man fick oerhört positivt bemötande. "Det har gett energi när man väl var ute", säger Anneli.
"Det var har varit väldigt tufft att få in alla namnunderskrifter på 6 månader!" fortsätter Anneli. För att få ihop till alla rösterna fick Anneli en 100% anställning, hon är annars anställd på 75% av Miljöpartiet. Men både hon och andra har lagt mycket fritid och ett stort engagemang i projektet. Det fanns även privatpersoner som hjälpte till med namninsamlingen. Anneli visade mig en lista med namn på personer som hämtat blanketter. I slutet av namninsamlingsperioden kom stora sjok med namnunderskrifter in från dessa privatpersoner. Det var skönt, för man hade haft svackor. Man hade beräknat hur många namn man behövde få in till vissa datum och låg man då back var det stressande. Till sist hade man dock fått ihop ca.15.000 röster. De sista två dygnen innan listorna skulle lämnas in, arbetade Anneli dygnet runt. Hon räknade och räknade. De som kom från annan ort ströks, liksom de som utelämnat personnummer. Hon kontrollerade inte alla personnummer men gjorde stickprov. Alla listor är kvitterade på baksidan av den som samlat ihop namnen.
När man började diskutera namninsamlingen hösten 2010 funderade man på frågeställningen. Man valde att vara tydlig med att underskriften gällde en folkomröstning. Man diskuterade även färgvalet. Rött och blått var för politiska färger och partiets egen färg, grön, var man också tveksam till. Man funderade på mörkgrönt men efter provtryckning hos tryckeriet tyckte man inte att det blev bra. Tillslut landade man i en vinröd/brun färg som skulle påminna om Ångfärjestationen. Klockan i högra hörnet är Ångfärjestationens.

När järnvägen norrut grävts ner och tågtrafiken till Ångfärjestationen upphörde, revs bangården bakom, vilket frigjorde stora ytor för exploatering i anknytning till Norra hamnen. Stora delar av hamnområdet byggdes 1999 ut med ett nytt bostadsområde, vilket blev basen för bostadsutställningen H99 samma år, och 2002 stod sedan Dunkers kulturhus klart. Kvarteret kring Ångfärjestationen har dock förblivit outnyttjat och används endast som parkering. Därför uppkom 2004 tankar på att uppföra ett kongresscenter i denna del av hamnen. De första planerna för området innebar att Ångfärjestationen skulle komma att flyttas och Fredriksdals friluftsmuseum föreslogs bland annat som en ny plats. De befintliga verksamheterna i byggnaden tänkte man skulle vara kvar i området, men i andra lokaler. Planerna möttes däremot av protester bland befolkningen och bland annat startades en webbplats med en namninsamling för att bevara The Tivoli i Ångfärjestationen. Till följd av detta ändrades planerna och i ett nytt förslag ska Ångfärjestationen bevaras, minst i sitt uruppförande, men får flyttas inom tomten. En tävling om utformningen av kongressanläggningen utlystes under våren 2009.
Många helsingborgare har protesterat i form av demonstrationer och namninsamlingar mot flytten av byggnaden. Detta har givit föga gehör, och den 24 februari 2010 beslöt kommunstyrelsen att en kongressanläggning ska byggas på platsen för Ångfärjestationen och att denna flyttas söderut 50 m, till andra sidan Hamntorget.

Man diskuterade även bandet som namninsamlarna hade på sig. Man ville ju synas och vad skulle det stå? Man valde till sist ordet Folkomrösta! Man kände att olika personer var olika engagerade i olika delar av frågan. Någon tyckte att Saltkristallerna var viktigast, andra att rädda "The Tivoli" (Ångfärjan) men nu efteråt är Anneli osäker på om man valde rätt ord. Hon tror att man missade namnunderskrifter för att alla inte förstod. Hon säger också att man hade behövt många fler som var ute och samlade in underskrifter. "Men", sa hon, "vi är ett litet parti med begränsade resurser."
Man tillverkade pins. Dessa blev väldigt populära bland ungdomar, speciellt bland "grön ungdom". Man funderade även på att tillverka kapsylöppnare och sprida på barer, men det blev för dyrt. Man lät tillverka en del klistermärken, men var ändå lite återhållsam med dessa, både av miljöskäl och för att man inte trodde att det skulle vara så populärt om det sattes klistermärken överallt. Alla klistermärken tog slut.
En del butiker deltog i kampanjen. Man satte ett klistermärke vid disken eller skyltfönstret och hade namnlistor bakom disken. Vill du få till stånd en FOLKOMRÖSTNING om Ångfärjetomten och Saltkristallerna? Här finns NAMNLISTOR... stod det på lappen. Endast en handfull butiker sa ja till att medverka, många var rädda att bli av med kunder. Men de som deltagit uppgav att de upplevt mycket positivt bemötande. De Anneli kan komma på som deltog var: Thores bageri, Bagels café, Råå delikatess, Life, Sjukgymnaster på Rååpunkten, Camillas Fotvård och Sundstandläkarna.
I