samling, servett

Samling av pappersservetter från 50-60-talet. Servetterna har olika motiv föreställande blommor, blad, figurer, djur, människor samt andra ornament. Vissa har även motiv knutna till helgdagar och traditioner som jul, påsk och kräftskiva, samt andra med motiv från restauranger både inom Helsingborg, andra inrikes och utrikes. Finns även enfärgade och några med emblem. På vissa av servetterna står det skrivet med blyerts "Farmor".
Majoriten av servetterna är vikta.

Termen "servett" härstammar från 1300-talet, i betydelsen ett tygstycke eller papper som användes vid måltiderna för att torka läpparna eller fingrarna och för att skydda kläderna.Ordet härstammar från senmedelengelskans nappekin, från fornfranskans nappe (bordsduk, från latinets mappa), med suffixet -kin.

En "servett" kan också hänvisa till en liten trasa eller handduk, till exempel en näsduk på dialektal engelska eller en näsduk på skotsk.

"Servett" kan också vara en förkortning för "sanitetsbinda".

Servetter förekom redan hos romarna. Sammanfattningar av servetthistoria säger ofta att de gamla grekerna använde bröd för att torka sina händer. Detta antyds av en passage i ett av Alciphrons brev (3:44) och några kommentarer av korvförsäljaren i Aristofanes pjäs Riddarna. Brödet kallas i båda texterna för apomagdalia, vilket helt enkelt betyder bröd från insidan av skorpan, känt som smulan, och inte speciellt "servettbröd". Servetter användes också under antikens romartid.

En av de tidigaste referenserna till bordsservetter på engelska dateras till 1384–85.Under medeltiden infördes seden att erbjuda matgäster att före måltiden torka av händerna på ett handkläde. Under själva måltiden fick nederdelen av bordsduken användas för ändamålet. En period infördes långsmala servettdukar som lades i knät på flera intillsittande matgäster. Bruket av servett infördes på 1400-talet (under Karl VII av Frankrike). Eftersom man då alltjämt tog maten med fingrarna, byttes servetterna ut flera gånger under måltidens lopp.

Kring mitten av 1500-talet blev gängse bruk att förse gästerna med individuella servetter, efter sed hos Erik XIV:s hov. Till en början lades den över vänster arm eller axel och ner mot knäet, men allteftersom bruket av kråsklädnad spred sig anbringades servetten knuten under hakan i stället. På 1800-talet fäste herrarna servetten i västen och det var först på 1900-talet som dess plats allmänt blev att läggas i knäet.

Karin Jönsson f. Olsson föddes 1950 och växte upp på en bondgård i Fjärestad, Vallåkra kommun. Hon berättar att på landet på den tiden umgicks man mycket med andra bönder. Hennes föräldrar Eric Gustaf Olsson (1904-1980) och Ulla Britta Olsson (1908-1987) hade ett stort umgänge i alla åldrar. Det var mycket middagar och eftermiddagskaffe på söndagarna. Till kaffet var det näst intill sju sorters kakor. Under mitten av 50-talet blev hon intresserad av att samla på servetterna och hon bad sin mor när hon skulle bort att hon skulle ta servetterna med sig hem, och oftast kom hon ihåg det. Karin samlade på servetter till någon gång in på 60-talet. Hon berättar även att matservetterna är inte lika stora som idag och de flesta har en glätt yta- inte direkt torkvänliga. Samlingen innehåller servetter för alla tillfällen- jul, påsk, kräftskiva, födelsedagar mm. Till kaffekalasen hade man ofta rispappersservetter eller små runda servetter.

Några av servetterna är från olika restauranger och hotell. Bl.a en från Heden i Göteborg från 1964, där hon övernattade en natt med sina föräldrar efter en dag på Liseberg.

På vissa av servetterna står det skrivet "Farmor" eller "Tant Sigrid", som servetterna kom ifrån. Givarens farmor hette Charlotte Oscaria Olsson f. Nilsson född 1879 och Sigrid Valborg Jönsson f. Nilsson, Charlottes syster, föddes 1888. Systrarna föddes i Frillestrad med båda bodde senare i Bårslöv.