BRANDSTADS KYRKA

Kyrkans planform utgörs av långhus, smalare och lägre kor med halvrund absid i öster samt kvadratiskt torn i väster. Grundläggningen utgörs sannolikt av traditionell kallmur av gråsten. Samtliga byggnadsdelar utom långhuset har utkragande skråkantad sockel, spritputsad och gråmålad. På kor och absid är de utförda av övedssandsten medan tornets sockel troligen främst består av puts. Långhusets sockel är endast markerad av bemålning i grått. De medeltida murverken utgörs av tuktad övedssandsten med inblandning av gråsten. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade. Under takfoten löper runt hela kyrkan en slätputsad rundbågefris som på långhus och torn har en överliggande slätputsad och profilerad takfotsgesims. Kor och absid har istället brädinklädd och vitmålad takfot.

Västtornets bottenvåning är lika brett som långhuset medan de två övre indragna våningarna avskiljs av ett mindre takfall. Gestaltningen gör att bottenvåningen närmast framstår som en förlängning av långhuset med ett torn placerat i takkonstruktionen, och interiört är också östra delen integrerad i långhuset. Västportalen, som utgör kyrkans huvudentré, är enkelt utformad i antikiserande stil med doriska pilastrar som bär upp ett bjälklag med raka profiler, allt slätputsat och vitkalkat. Den fronton som kan sägas saknas för att fullborda portalens gavelmotiv återfinns istället som avslutning på bottenvåningens västfasad. En trappa av kalksten med smidesräcken leder upp till kyrkporten som utgörs av en rakt avslutad svartmålad halvfransk pardörr i ek med fyra fyllningar per dörrblad. Det rektangulära överljuset har en integrerad lykta. Bottenvåningens gråmålade korspostfönster, ett i norr och ett i söder, har fyra småspröjsade lufter där de två övre följer de rundbågiga fönsteröppningarna. Bågarna hänger i gångjärnsstolpar och har oprofilerade hörnjärn. Solbänkarna är utförda i grå kalksten. Fönstren är inte centrerade i fasaderna, vilket förklaras av att de utgör ljusinsläpp till den östra delen som integrerats i långhuset.

Takfallen mellan bottenvåningen och tornvåningen respektive tornvåningen och klockvåningen är avtäckta med gråmålad förzinkad stålplåt i skivtäckning med förskjutna tvärfalsar. De övre våningarnas fasader har puts med grovt riven struktur och avslutas upptill av profilerade takfotsgesismer, av vilka tornvåningens är mindre och enklare utformad. Under klockvåningens gesims finns på samtliga fasader två dekorativt utformade ankarjärn. Tornvåningen har i samtliga väderstreck utom öster runda järnfönster med rosettformad spröjsning placerade i djupa slätputsade nischer. Klockvåningens rundbågiga ljudöppningar i samtliga väderstreck har ljudluckor av stående gråmålad panel med bandgångjärn som sitter placerade i fasadlivet. Tornets åttakantiga spira med karnisformad bas är avtäckt med gråmålad förzinkad stålplåt i skivtäckning och kröns av ett svartmålat kors på en kula av kopparplåt. Spiran har fem mindre plåtklädda takluckor.

Långhuset har i söder och norr tre rundbågiga fönster lika tornets, medan koret endast har ett fönster i söder. Vid långhusets nordöstra hörn återfinns nedgången till källaren och invid detta står en luftvärmepump. Båda byggnadskropparna avtäcks av sadeltak med glaserat rödbrunt enkupigt lertegel. I långhusets nock närmast östgaveln finns en oputsad murstock i rött tegel med en vindflöjel som bär årtalet 1837.

Absidens enda fönster i sydöst är något mindre än kyrkans övriga fönster men har i övrigt samma gestaltning. Rakt i öster återfinns absidingången i en stickbågig djup nisch. Det stickbågigt avslutade dörrbladet hänger på gångjärnsstolpar och har snedställd gråmålad panel. Ovanför ingången sitter en lykta av svartmålad kopparplåt och råglas. Över lyktan syns tre gråmålade dekorativt utformade ankarjärn med mellanliggande järnband, som enligt en inskription på ett av järnbanden tillkom 1715. Absidens hjälmtak är avtäckt med gråmålad förzinkad stålplåt i skivtäckning.

långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. En murverksundersökning utförd 1990 tyder på att kor och absid kan ha byggts något senare än långhuset, samt att en utvidgning skett i väster senare under medeltiden. Alternativt kan det för romanska kyrkor oproportionerligt långa långhuset förklaras av att ett västtorn påbörjats men aldrig färdigställts, en teori som finner visst stöd i de något kraftigare murverken i långhusets västra del. På 1400-talet valvslås kyrkan och ett vapenhus uppförs framför sydportalen medan norrportalen sätts igen. Någon gång under senmedeltiden, möjligen i samband med dessa arbeten, får troligen kyrkan för första gången heltäckande puts. Tidigare hade åtminstone korets murverk varit synliga med brett utstrukna fogar.

Under 1500-talet tillkommer fast bänkinredning i kyrkorummet. Möjligen fanns tidigare murade sittbänkar utmed väggarna. Från 1600- och 1700-talen härrör inventarier och fast inredning i form av skam- och offerstock samt altaruppsats och predikstol.

En beskrivning från 1830 berättar: Brandstads kyrka, som å östra ändan är försedd med Chor och Sacristia, samt med ett vid södra wäggen uppfördt wapenhus, befinnes på norr, samt hälften å södra sidan vara täckt med tegel, men för övrigt, liksom hela Sacristian, täckt med bly. 1837 uppförs det nuvarande västtornet med västentré, vilket gör klockstapeln i trä som var placerad söder om kyrkan överflödig. Det är sannolikt även nu som vapenhusets rivs. Någon gång innan tornets uppförande har fasaderna för första gången spritputsats. På ritningarna, signerade den välkände arkitekten och överintendenten Fredrik Blom, har tornet flackt tälttak med lanternin. Den nuvarande högresta takspiran tillkommer 1861. 1893 sker invändiga förändringar då altaruppsatsen enligt kyrkans underhållsplan förses med en gammal altartavla, predikstolen restaureras och korets stjärnvalv dekorationsmålas med stjärnor på blå botten. Korvalv bemålade på detta vis var ett vanligt inslag under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal då nygotiken var rådande ideal för svenska kyrkobyggnader. Det är därför troligt att även kyrkans nygotiska bänkinredning tillkommer kring denna tid. Vid okänt tillfälle under 1800-talet, möjligen i samband med tornbygget, ersätts långhusets tegelvalv av ett tunnvalv i trä. Under 1800-talet eller tidigt 1900-tal rivs också korets gavelrösten, absidvalvet och delar av både triumf- och tribunbågen, vilka därefter muras upp med maskinslaget tegel.

Kyrkans nuvarande orgel tillverkad av orgelbyggaren Eskil Lundén i Göteborg uppges i flera källor tillkomma 1923. Firman upphörde emellertid redan 1916. Orgeln ersatte en tidigare orgel från 1854 av Sven Fogelberg, Lund.

1928 genomförs en större restaurering då nytt klinkergolv läggs och interiören målas om. Tunnvalvet och triumfbågen förses med figurativa dekorationsmålningar av konstnären Axel Kulle. Dessutom installeras centralvärme vilket föranleder inrättandet av ett pannrum under långhusets nordöstra del. Vid grävningsarbetena påträffas skelettdelar från ett 20-tal individer som återbegravs i en gemensam grav invid pannrummet.

Vid en invändig restaurering 1952 ledd av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe efter ritningar av länsarkitekt Nils A. Blanck friläggs medeltida kalkmålningar på korets norra vägg. Ny belysning installeras, vapenhuset förses med nya ekdörrar och en pendeldörr med antikglas sätts in mellan långhus och vapenhus.

1973 hängs ett triumfkrucifix av konstnären Sven-Bertil Svensson i Mörbylånga upp i triumfbågen. Efter förslag från professor Carl-Axel Acking 1977 ersätts tre bänkrader under läktaren av plats för bord, sittplatser, informationsmaterial och klädhängare.

Dopfuntens placering framför norra bänkkvarteret justeras något och i samband med detta görs här och under läktarstolstrappan undergjutningar i betong. 1990 sker underhållsarbeten på fasaderna och tornspirans kors restaureras. Fem år senare tillkommer ljusbärare och ljushållare med myntlåda utförda av smideskonstnären Jan-Ola Larsson, Täpperöd, Öved.

2005 genomförs omfattande utvändiga underhållsarbeten med iståndsättning av fasader, tak, fönster, luckor och dörrar efter handlingar av Barup & Edström arkitektkontor AB. Ny perkolationsanläggning kopplat till nya stuprör och hängrännor tillkommer och invändigt leder mögelundersökningar till omläggning och rensning av golv. 201314 installeras luftvärmepump vilket föranleder att en bänkrad i norra bänkkvarteret närmast koret avlägsnas. Även på motsatt sida har en bänk avlägsnats och gett plats för ett elpiano, oklart om detta sker vid samma tillfälle. Någon gång under senare år har korets tidigare obehandlade betonggolv belagts med röd klinker.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås ett mindre vapenhus som har samma bredd som kyrkporten. Golvet är belagt med kvadratiska tegelplattor med bladmönster i relief. Kulören varierar mellan rött, brunt och gult. Mot norr och söder finns inbyggnader för torn- och läktartrappa respektive förrådsutrymme och apparatrum, vilka nås genom brunbetsade ramverksdörrar med överljus. Väggarna är slätputsade och vitmålade medan det panelade innertaket har dekorationsmålerier i svart och gult kring den centralt placerade takarmaturen av lyktmodell. Kyrkportens insida är lackad men har i övrigt samma utförande som utsidan. Till kyrkorummet leder en brunbetsad pendelpardörr med glasade och spröjsade överdelar samt undre släta fyllningar och låga sparkplåtar i mässing.

Långhusets golv är i mittgången belagt med samma tegelplattor som i vapenhuset medan bänkkvarteren står på brunbetsade och lackade brädgolv. Väggarna är slätputsade och vitmålade med kalkfärg eller annan oorganisk färg. Fönstren har innerbågar av gråmålat trä. De övre lufterna är spröjslösa medan de undre har en liggande spröjs.

Rummet täcks av ett slätputsat tunnvalv i trä med figurativt dekorationsmåleri utfört av konstnären Axel Kulle 1928. Det centrala huvudmotivet framställer Jesu dop. Öster om detta syns en sol i ett hjulkors och i väster en medaljong med grenornamentik. Från var och ett av de tre motiven hänger ljuskronor. Bakgrunden utgörs av en blå himmel med moln, stjärnor, änglar samt de fyra evangelisternas attribut. Över den rundbågiga triumfbågen finns ytterligare en målning av Kulle framställande Jesus med lagboken omgiven av trumpetblåsande keruber.

Långhusets västra del utgörs i egentligen mening av tornets bottenvåning, där övergången markeras av en högrest rundbågig valvöppning. Hela det västra utrymmet upptas av orgelläktaren som vilar i murverket samt på fyra pelare ståendes i bänkkvarteren, två pilastrar vid ytterväggarna och två smala halvkolonner som flankerar dörren mot vapenhuset. Pelarna och pilastrarna har profilerade kapitäl och är liksom halvkolonnerna utförda i trä och marmorerade i bleka gula, gröna och blågrå toner. Läktarens undersida är klädd med breda vitmålade bräder. Barriären är uppbyggd som ramverk med liggande fyllningar. Den profilerade överliggaren har vid okänd tidpunkt förhöjts med ytterligare en överliggare i trä med bågformad genombrytning. Barriären är till större del marmorerad likt pelarna, medan fyllningar och bjälklag har en rödbrun marmorering. Vissa detaljer i listverken är grafitgrå eller marmorerade i vitt och grått, medan de få dekorativa motiven i form av medaljonger, hjulkors och bladornament är förgyllda.

Korets golv, som är ett steg höge än i långhuset, är täckt av kvadratisk röd klinker. Innanför altarringen ligger ett trägolv och golvnivån är liksom på sidorna av altaret ett steg högre, medan golvnivån i tribunbågen mot absiden är ytterligare ett steg högre. Väggarna och det senmedeltida ribbvalvet är vitputsade. Valvribborna vilar på knippepilastrar med profilerade kapitäl. Sköld- och gördelbågar är spetsbågiga. Norra väggen täcks av kalkmålningar som daterats till ca 1250 och frilades och konserverades av Axel Kulle vid restaureringen 1952. Målningarna går främst i gult och rött. Ovan en drapering finns ett motiv med ridande och gående människor som troligen föreställer en bröllopsprocession. Det övre motivet som bland annat framställer en fint klädd kvinnofigur har inte kunnat tolkats. Båda motiven, men främst det övre, döljs av det senare tillkomna valvet. Rester av kalkmålningar ska tidigare ha funnits bevarade på vinden över valvet.

Sakristian som inryms i den halvrunda absiden avskiljs från koret av ett träskrank som mot koret är marmorerat i vitt och grått medan östsidan har gråmålad stående pärlspontpanel. Två stickbågiga öppningar på ömse sidor om altaret täcks av draperier i grön textil och från sakristian nås ett förvaringsutrymme bakom altaret genom en tapetdörr. Golvet är belagt med ett brädgolv medan väggarna och hjälmvalvet är vitputsade. Insidan på absiddörrens inre dörrblad utgörs av en ramverksdörr vars tre fyllningar har stående pärlspontpanel, medan yttersidan har snedställd panel likt det yttre dörrbladet. Fönstret i söder har innerbågar enligt samma princip som i långhus och kor.

Kyrkvinden nås via en mindre lucka från tornvåningen. Samtliga valv är oisolerade. Absidens, korets och långhusets taklag innehåller omplacerat äldre och delvis tidigmedeltida virke. I absidens och korets takstolskonstruktioner är den stora merparten i ek och troligen medeltida. För långhuset dominerar furu men ett fåtal takstolar är möjligen ursprungliga från en eventuell senmedeltida utvidgning. I övrigt ingår en mängd återanvända ekdelar från flera kronologiskt skilda takkonstruktioner.

Inredning och inventarier
Altaret är integrerat med altaruppsatsen och utgörs av svartmålade träpaneler och en omålad altarskiva i furu som enligt uppgift i kyrkans underhållsplan innefattar ett äldre altare, möjligen murat.

Den tredelade altaruppsatsen i gråmarmorerat trä är ett barockarbete, troligen utfört under sent 1600-tal eller något senare. Upphovspersonen är okänd. På predellans framskjutande plintar med skuren förgylld blomsterornamentik vilar vitmarmorerade kolonnpar med förgyllda akantuskapitäl som bär upp ett rödmålat profilerat entablement med skuren förgylld bladornamentik. Överstycket har rikt skuren akantusornamentik med bakomliggande förgylld strålglans och en centralt placerad medaljong med bibelcitat i förgyllning på mörkblå botten. Överst står en skulpterad Kristus med segerfanan. På entablementet samt mellan kolonnerna står större skulpturer föreställande de fyra evangelisterna med respektive attribut. På entablementet står även ett mindre krucifix gjutet i malm från 1700-talet. Centralt i corpus finns ett krucifix med den skulpterade Kristus korsfäst på ett förgyllt patriarkalkors placerat mot en svartmålad botten med förgylld ram. Formspråket på Kristusgestalten avviker från den övriga altaruppsatsen. Enligt uppgift i kyrkans underhållsplan ska altaruppsatsen 1893 ha försetts med en gammal altartavla. På ett äldre odaterat fotografi, troligen från tidigt 1900-tal, syns emellertid krucifixet. Möjligen är det detta som avses med 1893 års tillskott.

Den rundade altarringen utgörs av en kolonnettarkad med rundbågiga trifoliebågar. Färgsättningen går i ljusgrått och grågrönt med detaljer i rött, grönt och förgyllning samt en mörkgrå enkelt profilerad överliggare. Knäfallet är klätt med textil i rött och guld.

Predikstolen är liksom altaruppsatsen ett barockarbete av okänd mästare, troligen utfört under 1700-talets första hälft. Den tresidiga korgens sidor har skurna rundbågar med kannelerade pilastrar, innanför vilka skuren förgylld bladdekor framställs mot blåsvart botten. Under rundbågarna finns blåsvarta textfält med orden SALIGA ÄRO DE SOM / HÖRA GUDS ORD / OCH GÖMMA DET i förgyllning. Hörnen markeras av gråmålade spiralvridna kolonner som kröns av förgyllda pinjekottar. Överstycket har blåsvarta fält med förgylld bladdekor och avslutas upptill av ett förkroppat listverk i rött, grått och förgyllning. Här återfinns en timglasställning med fyra timglas som enligt kyrkans underhållsplan härrör från 1600-talet. Understycket utgörs av en gråmålad lambrekäng med förgyllda knoppar. Korgen vilar på en gråmarmorerad smal oktagonal fot. Predikstolen nås via en trappa med senare adderad barriär av smala och svarvade glest placerade balusterdockor med enkelt profilerad överliggare. Predikstolen är placerad i långhusets sydöstra hörn.

Den romanska dopfunten i brunspräcklig sandsten antas vara huggen av Mårten Stenmästares verkstad och är samtida med kyrkan. Den runda cuppan med raka kanter är rikligt dekorerad med blad- och palmettornamentik. I överkant löper en runliknande inskription som inte kunnat tolkas. Foten har kvadratisk bas och avslutas upptill av en vulst. Hörnen markeras av huggna mans- och djurhuvuden och däremellan finns motiv som tolkats som ärkeängeln Mikael, en biskop samt en man som välsignar (möjligen Kristus). Dopfunten är placerad i långhusets nordöstra hörn.

Den öppna bänkinredningen i nygotisk stil tillkom möjligen i samband med de interiöra förändringar som genomfördes 1893. De rödmålade gavlarna avslutas upptill av en trepassform och varannan bänkrad bär en kombinerad ljus- och blomsterhållare i mässing. Gavlarna pryds av ljusblå blinderingar i form av fyrpass och rundbågar. Ryggstöden utgörs av rödmålade ramverk med gula fyllningar och mörkbrun enkelt profilerad överliggare. Sittbänkarna är gulmålade och har sittdynor i ljusblå textil.

Kyrkorgeln tillverkad av orgelbyggaren Eskil Lundén i Göteborg uppges i flera källor tillkomma 1923. Firman upphörde emellertid redan 1916. Orgeln, som ersatte en tidigare orgel från 1854 av Sven Fogelberg, Lund, har 13 stämmor fördelade på två manualer och bas. Spelbordet är fristående och vänt mot kyrkorummet i öster. Den femdelade orgelfasaden i klassicerande stil har högre rundbågigt mittparti och indelas av pilastrar som mellan sidopartierna är kraftigare och kannelerade. Färgställningen går i blå och gulgrå marmorering, med överstyckets sockel i brunröd marmorering och den rika dekorationen i form av bland annat lyror, girlanger och medaljonger i förgyllning. Av protokollet för Lunds stifts orgelinventering framgår att orgeln, som i originalskick skulle haft stort musikaliskt och kulturhistoriskt värde, har förvanskats kraftigt vid en amatörmässig ombyggnad i början av 1960-talet. Den bedöms idag som obrukbar men eftersom originaldelarna finns bevarade fullt möjlig att återställa.

Kyrkan har två kyrkklockor i malm. Storklockan är gjuten av Maria Wetterholtz 1787 och pryds i över- och underkant av bladfriser och i mitten av en strålglans samt inskription. Lillklockan är gjuten 1630 och saknar utöver inskription dekorering.

Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas en järnbeslagen skamstock, troligen från 1600-talet, en järnbeslagen offer- eller fattigstock av okänd ålder samt fyra officersvärjor från tiden kring 1700. Föremålen förvaras i långhusets västra del under orgelläktaren och är enligt underhållsplanen inte upptagna i kyrkans inventarieförteckning.