KUNGSMARKSKYRKAN

Tanken om en kyrka i Karlskronas norra stadsdelar väcks först inom Mariebergs kyrkliga syförening, där den unge komministern och sedermera kyrkoherden Harry Kristensson tillsammans med sin hustru är drivande under 1950-talet. 1956 bildas Mariebergs småkyrkostiftelse och insamling av medel för ändamålet påbörjas. Projektet intensifieras 1969 när kyrkorådet ger församlingens byggnadskommitté i uppdrag att föra frågan om Karlskrona stadsförsamlings första stadsdelskyrka vidare, som nu emellertid planeras uppföras i anslutning till det närbelägna Kungsmarkens miljonprogramsområde som börjat byggas några år tidigare. Kyrkan kommer verkligen mitt i byn, mellan Kungsmarken och Marieberg med vardera ett par tusen invånare som Stiftelsen Karlskronalägenheters ordförande Karl-Erik Berggren konstaterar vid ceremonin då första spadtaget tas 29 maj 1974. I samma månad ett år senare gjuts ett kopparskrin in i betonggolvet under altarplatsen, innehållande bland annat 1975 års mynt, aktuella dagstidningar, diverse protokoll och fotografier rörande byggnadsprojektet samt bibel och psalmbok. När kyrkan invigs av biskop Olle Nivenius 2 augusti 1975 är det första gången sedan 1740-talet, då Fredrikskyrkan stod färdig, som stadsförsamlingen i Karlskrona inviger en ny kyrka.

Kyrkobyggnaden utformades likt flertalet av landets kyrkor uppförda under efterkrigstiden utifrån en rationell tanke om att samla samtliga verksamheter under samma tak. Utöver kyrksal, sakristia och väntrum fanns därför utrymmen för bland annat församlingshem med samlingslokal, pastorsexpedition, kök, vaktmästeri samt ett flertal lokaler för barn- och ungdomsverksamhet. För ritningarna stod arkitekt Anders Berglund (19252012) som under 1950- till 1980-talen ritade ett flertal kyrkobyggnader, främst i uppväxtstaden Göteborg samt i Växjö stift där han senare kom att etablera sin verksamhet i Värnamo. Bland annat kan nämnas Näsets kyrka (tillsammans med fadern, arkitekt Ville Berglund) och Kungsladugårds nya kyrka, båda i Göteborg, samt Fredriksdals kyrka i Nässjö kommun som anses vara Smålands första småkyrka. Berglund var själv aktiv inom Svenska kyrkan, ett engagemang som anses ha kommit till uttryck i hans byggnader i form av en användarvänlighet där inte minst barn- och ungdomsverksamheten stod i fokus. Flera framträdande aktörer i byggprocessen var inredningsarkitekt Sten Blomberg i Malmö, Bengt Carlssons ingenjörsbyrå i Jönköping samt från byggherrens sida byggnadskommitténs handlingskraftige ordförande Folke Håkansson. Generalentreprenörer för byggnationen var Skånska Cementgjuteriet, Karlskrona.

Sedan kyrkan invigdes har få förändringar genomförts. Vid inventeringstillfället framstod spritputsen på västra fasaden vid ett skadat parti ha haft en underliggande gul slätputs. På fotografier tagna vid tiden för invigningen, som emellertid inte visar just västfasaden, är kyrkan dock tydligt spritputsad. Jämfört med det äldre bildmaterialet går det i övrigt att konstatera att merparten av de ursprungliga träfönstren bytts ut mot plåtklädda isolerglaskassetter. Därtill har skylten på kyrksalens sydfasad tillkommit och korset intill har vridits 90 grader, sannolikt för att ges visst skydd under takfoten. 1993 införskaffades en ny kyrkorgel.

Byggnaden som är uppförd i suterräng utgörs av två rektangulära byggnadsdelar, där kyrksalen i väster är högre än församlingsbyggnaden som ansluter i öster i svag vinkel. Till de båda högdelarna är en sammanhängande lågdel adderad utmed hela södra fasaden. Stommen utgörs till största del av formgjuten betong och fasaderna är spritputsade och avfärgade i guldockra. Bilder från byggskedet visar att vissa övre partier är murade i block, möjligen i lättbetong. Dessutom visar fotografier hur fasaderna börjar kläs med gult fasadtegel, för att senare vara överputsade. Orsaken till dessa förändrade planer är okända, men möjligen kan det var en av förklaringarna till att totalkostnaden för bygget slutade under det budgeterade beloppet. Högdelen och de båda lågdelarna har flacka pulpettak medan kyrksalens takform är svängd, möjligen alluderande på en våg eller fartygsspant, med det nordöstra hörnet som högsta punkt. Samtliga tak är avtäckta med kopparplåt i bandtäckning.

Kyrksalen har tre höga smala fönster som på äldre fotografier tycks ha haft någon form av mosaikglas. Öster om fönstren återfinns en belyst skylt med texten KUNGSMARKS KYRKAN i friliggande bokstäver i metall och intill denna ett latinskt kors i plåt. Norra fasaden bryts upp av sex stora fönster i lättmetall som indelas av fem plåtavtäckta strävpelare, spritputsade och avfärgade likt fasaderna i övrigt. Östra och västra fasaderna saknar fönster eller andra byggnadsdetaljer. Lågdelen söder om kyrksalen inrymmer sakristia, väntrum samt vapenhus/entré. Sakristian har tre mindre fönster i västra fasaden, stående rektangulära med spröjslösa ytterbågar i vitmålat trä och blyspröjsade innerbågar. I söder återfinns en liten kvadratisk glugg som utgör insläpp till sakristians enkla altarplats. Mellan sakristian och väntrummet finns en nödutgång i form av en rakt avslutad pardörr med stående panel i ädelträ och sparkplåt. Dörren saknar trycke eller andra beslag utvändigt. Väntrummet öster om nödutgången har ett kvadratiskt vitlackat isolerglasfönster med säkerhetsgaller i svart smide, gestaltat som sammanlänkande cirklar i varierande storlekar. Öster om väntrummet återfinns entrén, som är utformad med ett större skärmtak vars svängda form samspelar med kyrksalens tak. Taket är klätt i svartlackad plåt, undersidan med vitmålad ohyvlad panel och i framkant vilar det på två panelklädda pelare med två lyktor vardera. Dörrpartiet utgörs av en rakt avslutad pardörr i lättmetall med sex glas per dörrblad.

Församlingsgårdens högdel har rytmiskt placerade kvadratiska isolerglasfönster i södra och norra fasaderna. Från norrsidan nås även övre våningsplanet genom en utskjutande entrédel med dörr- och glaspartier i aluminium vilka framstår som senare adderade. Möjligen har hela entrépartiet tidigare haft en mer öppen karaktär. I östgaveln återfinns ett mindre rektangulärt liggande fönster, lågt placerat i fasadens södra hörn. Lågdelen i söder har en huvudentré snarlik den till kyrksalen, men skärmtaket har inte svängd form och dörrbladen är utförda i ek. Öster om entrén bryts fasaden upp av samma typ av kvadratiska isolerglasfönster som i högdelen, medan samlingssalen i väster har ett rikligt ljusinsläpp i form av ett stort glasparti med småspröjsade bågar i vitmålat trä.

Interiör
Vapenhuset innanför entrédörrarna har golvbeläggning av rektangulära grå kalkstensplattor och en låg golvsockel i samma material. Du ljusgula väggarna och det vitmålade plana innertaket är utförda i skivmaterial, sannolikt gips. Via en dörrlös muröppning i öster och en enkeldörr nås församlingssalen, medan en helfransk pardörr i målat trä, eventuellt bok, i norr leder in till kyrkorummet och en enkeldörr i samma utförande till väntrummet i väster.

Entrén till kyrkorummet sker i sydöst och det rektangulära rummet har riktning mot altaret i väster. Rummet präglas av den höga takhöjden samt det generösa och jämna norrljuset. Golvbeläggningen är densamma som i vapenhuset medan väggarna är spritputsade och målade i vitt. Utmed samtliga väggar utom den östra löper en kraftig balk med ytbehandling lika väggarnas, på vilken 30 väggarmaturer i mässing med en övre och en undre ljuskälla är monterade. Det svängda taket är klätt med omålad panel och bärs upp av kraftiga limträbalkar som vilar konformade konsoler. Rummet är möblerat med lösa stolar och i lågdelen mellan väntrum och sakristia även med ihopfällbara bord. Här finns även diverse föremål kopplade till barnverksamhet. Dörrarna till väntrum och sakristia har samma utformning som beskrivits för vapenhuset, medan dörrbladen på nödutgången i söder är klädda med skivmaterial i omålad furu. I nordöstra hörnet, invid kyrkorgeln, leder en slät vit dörr till vaktmästeriet.

Sakristians golv är belagt med en röd heltäckningsmatta medan väggar och tak är vävklädda och vitmålade. De tre fönstren i söder har blyspröjsade innerbågar av omålad furu. Södra väggen upptas av fast skåpsinredning med en centralt placerad enkel altarplats, allt i omålad furu. Altarnischen har bakom ett mindre krucifix ett ljusinsläpp som genom ett litet vertikalt ljusschakt är sammanlänkat med den lilla kvadratiska glugg som syns exteriört. Rummet är i övrigt möblerat med bord och lösa stolar.

Väntrummets golv är belagt med röd kvadratisk klinker, de släta väggarna är målade i ljusgrönt medan det plana innertaket är vävklätt och vitmålat. Rummet är möblerat med fåtöljer och bord.

Inredning och inventarier
Inredning och inventarier är om inte annat anges samtida med kyrkan.
Altaret utgörs av ett enkelt utformat bordsaltare i ljust trä som liksom dopfunt, ambo, löst knäfall och psalmnummertavlor tillverkades av Hallströms Möbelverkstad, Karlskrona. Altarbordet är placerat på en kormatta i röllakansteknik med motivet Jerikos murar av Karin Jönsson, Lund.

Altaruppsats saknas men korväggen bakom altaret pryds dels av två bildvävar av Karin Jönsson med motivet Fåglarna under himmelen, dels av ett kors med strålkrans i keramik tillverkat av Alf Jarneskog, designer och formgivare inom den svenska porslinsindustrin och sedermera keramiker och bildkonstnär med egen ateljé i Bubbetorp utanför Karlskrona. Det latinska korset har stam och armar av brunrött perforerat gods och pryds av kristna symboler som labarum, fiskar och livshjulet i blågröna toner. På korsarmarna syns även ett par genomborrade händer. Korset finansierades av Mariebergs kyrkliga syförening medan bildvävarna bekostades av Karlskrona kommun genom Adolf Gullins donationsfond. Till vänster om altaret finns på väggen en konsolhylla med en mindre madonnaskulptur vars placering i förhållande till altarbordet för tankarna till medeltida Mariaaltare.

Dopfunten i omålat trä är pelarformad med hexagonal planform och sockel markerad av bemålning i brunmarkering. Till funten hör ett dopfat med inskriptionen LÅTEN BARNEN KOMMA TILL MIG samt lagerblad och ett grekiskt kors i relief. Det första dopet skedde en vecka efter kyrkans invigning, söndagen 10 augusti 1975.

En femsidig ambo med gestaltning samkomponerad med dopfunten är placerad söder om altaret.

Kyrkorummet är möblerat med kopplade lösa stolar i omålat trä med sitsar i flätat papperssnöre. Stolarna kom liksom övriga möbler i kyrkorummet, sakristia, väntrum, vapenhus och församlingsgård från Silverbergs Möbler AB, Malmö.

Orgeln med sexton stämmor fördelade på två manualer och bas är tillverkad av Sune Fondell vid Ålems orgelverkstad 1993 och ersatte då den ursprungliga orgeln av J. Künkels Orgelverkstad som var placerad i koret och hade tillkommit genom donation från Kungl. Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona. Nuvarande orgel är i stället placerad mot den östra väggen, längst bak i kyrkorummet. Fasaden i obehandlad ek i ramverkskonstruktion har en postmodernistisk enkelhet samtidigt som den är klassiskt inspirerad, bland annat i form av skuren akantusornamentik samt ett övre femdelat parti med synliga pipfält, profilerade listverk och enkel skuren ornamentik.

Kyrkklockan i malm som hänger i klockstapeln väster om kyrkan är gjuten av M & E Ohlssons klockgjuteri i Ystad och bekostades av Mariebergs småkyrkostiftelse. Utöver inskription kring dess tillkomst bär klockan texten LOVEN GUD I HAND HELGEDOM samt en stiliserad Kristusgestalt omgiven av en mandorla i relief.

Det välbevarade kyrkorummet med en stor majoritet av ursprunglig inredning och inventarier utgör ett av kyrkans främsta kulturhistoriska värden. Belysningsredskap, textilier och andra konstföremål samtida med kyrkan är därmed också av största betydelse för upplevelsen av helhetsmiljön. Församlingens maritima koppling förkroppsligas i ett votivskepp, en kopia av HMS Jarramas, skänkt av Kungl. Amiralitetsförsamlingen och tillverkat av dess dåvarande kyrkofullmäktigeordförande Alarik Karlsson.