Allmän karaktär
Stenberga kyrkogård har en asymmetrisk plan med kyrkan placerad
i väster. Två kända utvidgningar har skett, den första mot norr
1931 vilken är väl inlemmad i den övriga kyrkogården. Den yngre
utvidgningen från 1964 i öster ligger cirka 20 centimeter lägre än
den övriga kyrkogården vilket utskiljer den. Hela kyrkogården har
en öppen karaktär med vältuktad gräsmatta och rader av gravvårdar
vilket ger ett sammanhållet intryck.
Omgärdning
Flera olika typer av omgärdning finns runt kyrkogården. Hela den
gamla kyrkogården, från före 1964, har en stödmur i granit mot
den lägre omkringliggande marken. I väster finns ovan stödmuren
ett enkelt och modernt staket med stående brädor i brun lasyr. I
norr finns, längs det utvidgade området från 1931, ett smidesstaket
i enkelt utförande med dekoration av kors. 1964 års utvidgning i
öster är på de tre yttersidorna omgärdad av en halvmur bestående
av granitblock på en kärna av cement. Mellan blocken är indragna
cementfogar.
Ingångar
Kyrkogården har fyra ingångar, två i norr och en vardera i öster och
söder. I nordväst ligger kyrkogårdens forna huvudingång som har
en svartmålad smidesgrind från 1877 fäst i huggna grindstolpar i
granit med konisk avslutning. Ingången ligger precis invid landsvägen
och upp till grinden leder en brant granittrappa. I nordöst
fi nns en mindre ingång från 1931. Dess grind är i samma utförande
som smidesstaketet. Den östra ingången är från 1964 och ligger
invid kyrkogårdens parkering. Detta har av praktiska skäl lett till
att det är denna som numera fungerar som huvudingång. Ingången
är indragen med kraftiga grindstolpar i granit med cementfog, en
naturlig fortsättning på halvmuren. Stolparna kröns av en överliggare
i betong med blomurnor i samma material. Grinden är en
dubbelgrind av modernt snitt vilken i sitt utförande sneglar mot
staketet och grinden från 1931. Den fjärde ingången i söder är en
enkel trägrind till gamla prästgården.
Vegetation
Runt Stenberga kyrkogård fi nns ingen regelrätt trädkrans men
flertalet stora äldre träd skapar en lummig karaktär på den i övrigt
mycket öppna kyrkogården. Det vanligaste trädslaget är ek. Fem av
dessa - tre invid tornet, en vid bårhuset och en norr om sakristian
finns tillsammans med de fyra lönnarna i det sydvästra hörnet
med på Paulis kyrkogårdsplan från 1931. De äldre träden har under
senare tid kompletterats med fyra almar längs vägen i norr, tre
björkar längs en grusgång på 1964 års utvidgning samt fyra ekar
längs kyrkogårdens östra gräns. I söder mot gamla prästgården fi nns
en hög syrénhäck.
Gångsystem
Grusgångarna på Stenberga kyrkogård verkar snarare vara lagda av
praktiska skäl än utifrån något särskilt system. Om detta beror på
att delar av systemet lagts igen till förmån för gräs ska vara osagt.
De grusgångar som finns är dock mycket viktiga för upplevelsen av
kyrkogården då de är ett viktigt element i den traditionella landsbygdskyrkogården
och bryter av den monotoni som gräsmattan
skapar.
Gravvårdstyper
Stenberga kyrkogård uppvisar gravkonst från 1700-talet och framåt.
Äldst är en halvmeterhög granitstolpe från 1793 samt en tunn granitskiva
från 1782. Dessa handhuggna gravvårdar vittnar om den
hantverksmässiga gravkonsten före industrialismen. Fem gjutjärnskors
representerar de första industriellt producerade gravvårdarna.
Från förra sekelskiftet finns flera exempel på resliga vårdtyper av
granit, vanligen i form av bautasten eller obelisk. Med bestämmelser
om maximihöjd på vårdar började status senare visas i bredd istället
för höjd. Bruket av grusbäddar med stenram var vanligt bland dessa
liksom hos de föregående. Spår av allmänna linjen finns i form
av några karaktäristiskt småskaliga vårdar. Under andra hälften av
1900-talet blev vårdarna enklare i sin utsmyckning. De äldre av
dessa har utpräglat klassiserande eller kristen dekoration medan
vårdar från 1970-talet ofta saknar prydnad. Mot slutet av förra
seklet blev vårdarna mer individuella i sitt uttryck och formen på
stenarna gick mot det mer naturlika.
Byggnader
Förutom kyrkan finns ett bårhus på kyrkogården. Det är uppfört
på utvidgningen från 1964 och ritades av Ragnar Ekstedt. Det mest
framträdande draget är det branta sadeltaket som är klätt med koppar.
Bårhusets yttre murar är i tegel vilka slamputsats och målats i
vitt. Mot norr finns dess största fasad, bårhuset är uppfört i en låg
slänt, och där är även ingången, vilken är en dubbeldörr klädd med
koppar. Ovanför dörren finns en modern väggarmatur.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kvarter A och B
Allmän karaktär
De båda kvarteren A och B innefattar hela området norr om kyrkan,
vilket till största delen av utvidgningen från 1931. Kvarteren
är gräsklädda och gravvårdarna står i nord-sydlig riktning, omväxlande
vända mot öster och väster. Vegetationen i området består
av en äldre ek.
Gravvårdstyper
I kvarteren finns endast två daterade vårdar från tiden för utvidgningen,
från 1881 och 1911. I övrigt är största antal vårdar från
1940-talet samt odaterade familjegravar. De övriga är relativt jämnt
utspridda över andra hälften av 1900-talet. Här finns nio stycken
grusbäddar bevarade, alla med stenram, och dessutom en stenram
med gräsbädd. Samtliga vårdar, med få undantag, är av den låga
och breda typen som varit modern sedan 1930-talet. Under den
stora eken finns författaren Pälle Nävers grav, vilken är av regionalt
intresse. Titlar förekommer på flertalet stenar bland andra köpmannen,
byggmästaren, lärare, nämndemannen, hovrättsnotarie och
konstnären.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C ligger rakt öster om kyrkans kor och har genom tiderna
varit det med högst status. Kvarteret är litet och gräsklätt men domineras
helt av två grusgravar varav den ena tillhör ätten Stålhammar
på Salshult. En stor och ålderdomlig ek skapar en viss avskildhet
i kvarteret.
Gravvårdstyper
Överlägset flest gravvårdar tillhör odaterade familjegravar, i övrigt
fi nns ett fåtal från varje årtionde under 1900-talet. Sex stycken av
vårdarna är från 1800-talet, bland annat ett gjutjärnskors från 1869.
Det dominerande intrycket utgörs av de två inhägnade grusbäddarna,
den ena med smidesstaket och den andra med gjutjärnsstaket.
Förutom dessa finns ytterligare åtta grusgravar i kvarteret. De
flesta gravvårdarna är av den låga och breda typen som präglar hela
Stenberga kyrkogård men här är flera av dem påkostade, tunga och
med stora proportioner. Titlar i kvarteret är häradsdomare, kantor,
trädgårdsmäatern, säteriägaren och hembygdsvårdaren.
Kvarter D
Allmän karaktär
Det stora området söder om kyrkan utgör kvarter D. Här står gravvårdarna
något utspritt i gräsmatta. Enligt äldre fotografier hade
kvarteret under början av 1900-talet en vildvuxen ängskaraktär
och dominerades av en mängd trävårdar. Den karaktären är idag
helt borta utan kvarteret ger snarare intrycket av efterkrigstida
kyrkogård.
Gravvårdstyper
I kvarter D finns ett vitt spektrum av vårdar från sent 1800-tal fram
till tidigt 2000-tal. Här finns dels en del högresta och påkostade vårdar
som står i kontrast till de småskaliga vårdar som kan härstamma
från allmänna linjen. I kvarteret finns fyra stycken gjutjärnskors
från sekelskiftet 1900 och till nio stycken gravar hör grusbäddar.
Av den förr så använda trävården återstår idag endast två, från 1917
respektive 1922. Här finns även kyrkogårdens äldsta stenvård, en
granitskiva från 1782. Från 1900-talets mellan- och efterkrigstid
finns vårdar med låga och breda proportioner. Ett fåtal titlar finns
i kvarteret: hemmanägare(9 stycken), folkskolläraren, general, kyrkovärden
(3 stycken), undantagsmannen, samt lärarinnan.
1964 års utvidgning
Allmän karaktär
Av den yngsta utvidgningen har cirka hälften utnyttjats till begravning.
Området är gräsklätt och gravvårdarna står i raka rader vända
mot öster. Längs grusgången i norr växer tre björkar. I söder finns
två vårdar vid bårhuset och längs med den östra muren finns i söder
bortplockade gravvårdar sekundärt placerade.
Gravvårdstyper
Samtliga gravvårdar har en stående hög och smal form men de är
inbördes olika beroende på tillkomsttid. De äldre är mer enkla i
sin utformning med dekoration med tydlig kristen symbolik. De
är främst i grå granit. Yngre vårdar är i flera fall polykroma och kan
vara framställda i röd eller blå sten. Stenarna är också i högre grad
högblanka. Titlar förekommer på fl era av vårdarna, något som inte
är så vanligt i ett såhär ungt kvarter. Här fi nns kyrkoherde, hemmansägare,
smidesmästare, folkskolläraren och kantorn, postförare
samt byggmästare.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
