KARLSKOGA KYRKA

FÖRSAMLING 1995 – KARLSKOGA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 4694, år 1900: 10663, år 1995: 32949

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Socknen avskiljdes 1583 ur Knista under namnet Möckelsbodar. Socknen fick senast 1589 namnet Karlskoga. Denna socken kom till skillnad från Knista att tillhöra landskapet Värmland. År 1630 avskiljdes Bjurtjärn, 1753 Karlsdal och 1883 Degerfors. Karlsdal införlivades igen 1922. Befolkningstalen: Inkl. Karlsdal (1900: 512 inv.)

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkplatsen är belägen centralt i staden, på sluttningen av Rävåsen ned mot sjön Möckeln. Den nuvarande stora korskyrkan i trä är uppförd i anslutning till den gamla kyrkan, vilken delvis är bevarad.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I: Den första träkyrkan i Karlskoga påbörjades omkring 1586 och bör ha stått färdig senast vid sekelskiftet 1600. Av den äldsta kyrkan återstår nu endast koret, som fick funktion som sakristia till det senare utbyggda kyrkorummet. Förmodligen hade den ursprungliga kyrkobyggnaden formen av en salkyrka med rak östvägg.

II: Kyrkan utbyggdes i etapper under 1600-talet, men fick befintlig planform först 1706. Den timrade kyrkan har därefter en korsformad plan, med tresidigt avslutat korparti, vidbyggd sakrista i öster samt västtorn. År 1705 meddelar ett protokoll att kyrkan var ”så illa funderad och uppbyggd” att den ”skrider isär med bägge väggarna och vill kullfalla”. Vid denna sista byggnadsetapp ska bl.a. korsarmarna ha tillfogats.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan framstår såväl exteriört som interiört som en av de mer välbevarade bergslagskyrkorna från 1600- och 1700-talet. Ytterväggarna är spånklädda och rödmålade under valmade, spåntäckta sadeltak; tornet kröns av en hög, kopparplåtslagen spira. Ingångar genom tornet i väster samt på den norra och södra korsarmsgaveln. Kyrkans inre är helt övervälvt; det dekorativa och figurativa måleriet från 1700-talets början har framtagits i etapper vid restaureringar under vårt eget sekel. Vid restaureringen som skedde 1891-92 av arkitekt Carl-Fredrik Ekholm hade väggarna klätts in med panel och en ny öppen bänkinredning installerats. Ett återställande av kyrkorummet, men med nämnda bänkinredning i behåll, skedde dels 1916, med Magnus Dahlander som arkitekt, dels 1946-47, under ledning av Einar Lundberg. Av äldre bevarad inredning finns i kyrkorummet altaruppsatsen i barock från 1600-talets slut (1680-talet?) och den sengustavianska predikstolen, skänkt 1774 av brukspatron Johan Camitz på Degernäs. Till kyrkans konst- och kulturhistoriskt rikaste inslag hör de ursprungliga vägg- och valvmålningarna i nuvarande sakristian - den gamla träkyrkans kor - som intar en framträdande plats i det svenska, efterreformatoriska kyrkmåleriet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

Karlskoga ligger i sydöstra delen av landskapet Värmland, i Örebro län. Europaväg 18 går i öst-västlig riktning genom kommunen med förbindelse mellan Stockholm och Oslo. Kommunen domineras av skogsbygd, med undantag av den öppna odlingsbygden kring sjön Möckeln där fyra vattendrag mynnar ut: Timsälven, Svartälven, Imälven och Valån. Området består av omfattande dalgångs- och strandbygder, omgivna av kuperade skogsmarker. Berggrunden utgörs i öster av malmrika bergarter och i väster av graniter.
Bygden har uppstått i historisk tid. Första gången trakten kring nuvarande Karlskoga omnämns i skriftliga källor är i ett testamente från 1268 då Mukrisbother i Nerica överläts till Riseberga kloster. Från 1300- och 1400-talen finns få uppgifter om det glest bebodda området. I början av 1400-talet gavs privilegier för järnhantering i Wermlandsberg. Enligt en skrivelse undertecknad av Hertig Karl 1586 avskildes Möckelns bodar från Knista socken och den nya socknen kom att kallas för Karlskoga. Den rikliga skogstillgången och vattensystemet kring sjön Möckeln gjorde området till en viktig del av bruksexpansionen. Från 1640-talet och några decennier framåt anlades 14 hyttor och 8 stångjärnshammare vilket gjorde att Karlskoga kring 1600-talets mitt betraktades som egen bergsslag. Flera av bruken var ännu i drift in på 1860-talet.
Kyrkbyn vid Möckelns norra strand blev municipalsamhälle 1897 och 1949 fick Karlskoga stadsprivilegier. Från att ha varit en liten kyrkby har staden, med hjälp av det intilliggande Bofors bruk, nu vuxit till den näst största i Örebro län. Nora - Karlskoga järnväg öppnade för trafik i början av 1870-talet, något som gynnat ortens tillväxt. Bofors har under de senaste hundra åren genomgått flera omstruktureringar och produktionen har allt mer kommit att inriktas mot försvarsindustrin. Näringslivet domineras idag av försvarsindustrin genom Saab Bofors Dynamics och Bofors Defence.
Staden har ett oregelbundet gatunät som följer den starkt kuperade terrängen. Den gamla stadskärnan med torget, kyrkan och Ekmansbacken har delvis sanerats och ersatts av ett modernt köpcenter. Öster om centrum ligger områdena Bofors och Björkborn. Här finns spår efter bruket med arbetarbostäder, kanalen, järnvägen och enhetliga bostadsområden för arbetarna.
I Karlskoga församling finns förutom den gamla kyrkan i centrum också nyare kyrkor, bland annat Karlbergskyrkan, Österledskyrkan, Söderkyrkan och Lunedskyrkan. Dessutom finns Tavlans kapell, Granbergsdalskapell och Karlsdalskapell. Skogskyrkogården och Östra kyrkogården med tillhörande gravkapell utgör ytterligare kyrkomiljöer i Karlskoga. I anläggningen vid Karlskoga kyrka finns förutom kyrkobyggnaden också en ekonomibyggnad och ett begravningskapell.

Karlskoga ligger i sydöstra delen av landskapet Värmland, i Örebro län. Europaväg 18 går i öst-västlig riktning genom kommunen med förbindelse mellan Stockholm och Oslo. Kommunen domineras av skogsbygd, med undantag av den öppna odlingsbygden kring sjön Möckeln där fyra vattendrag mynnar ut: Timsälven, Svartälven, Imälven och Valån. Området består av omfattande dalgångs- och strandbygder, omgivna av kuperade skogsmarker. Berggrunden utgörs i öster av malmrika bergarter och i väster av graniter.
Bygden har uppstått i historisk tid. Första gången trakten kring nuvarande Karlskoga omnämns i skriftliga källor är i ett testamente från 1268 då Mukrisbother i Nerica överläts till Riseberga kloster. Från 1300- och 1400-talen finns få uppgifter om det glest bebodda området. I början av 1400-talet gavs privilegier för järnhantering i Wermlandsberg. Enligt en skrivelse undertecknad av Hertig Karl 1586 avskildes Möckelns bodar från Knista socken och den nya socknen kom att kallas för Karlskoga. Den rikliga skogstillgången och vattensystemet kring sjön Möckeln gjorde området till en viktig del av bruksexpansionen. Från 1640-talet och några decennier framåt anlades 14 hyttor och 8 stångjärnshammare vilket gjorde att Karlskoga kring 1600-talets mitt betraktades som egen bergsslag. Flera av bruken var ännu i drift in på 1860-talet.
Kyrkbyn vid Möckelns norra strand blev municipalsamhälle 1897 och 1949 fick Karlskoga stadsprivilegier. Från att ha varit en liten kyrkby har staden, med hjälp av det intilliggande Bofors bruk, nu vuxit till den näst största i Örebro län. Nora- Karlskoga järnväg öppnade för trafik i början av 1870-talet, något som gynnat ortens tillväxt. Bofors har under de senaste hundra åren genomgått flera omstruktureringar och produktionen har allt mer kommit att inriktas mot försvarsindustrin. Näringslivet domineras idag av försvarsindustrin genom Saab Bofors Dynamics och Bofors Defence.
Staden har ett oregelbundet gatunät som följer den starkt kuperade terrängen. Den gamla stadskärnan med torget, kyrkan och Ekmansbacken har delvis sanerats och ersatts av ett modernt köpcenter. Öster om centrum ligger områdena Bofors och Björkborn. Här finns spår efter bruket med arbetarbostäder, kanalen, järnvägen och enhetliga bostadsområden för arbetarna.
I Karlskoga församling finns förutom den gamla kyrkan i centrum också nyare kyrkor, bland annat Karlbergskyrkan, Österledskyrkan, Söderkyrkan och Lunedskyrkan. Dessutom finns Tavlans kapell, Granbergsdalskapell och Karlsdalskapell. Skogskyrkogården och Östra kyrkogården med tillhörande gravkapell utgör ytterligare kyrkomiljöer i Karlskoga. I anläggningen vid Karlskoga kyrka finns förutom kyrkobyggnaden också en ekonomibyggnad och ett begravningskapell.

Karlskoga ligger i sydöstra delen av landskapet Värmland, i Örebro län. Europaväg 18 går i öst-västlig riktning genom kommunen med förbindelse mellan Stockholm och Oslo. Kommunen domineras av skogsbygd, med undantag av den öppna odlingsbygden kring sjön Möckeln där fyra vattendrag mynnar ut: Timsälven, Svartälven, Imälven och Valån. Området består av omfattande dalgångs- och strandbygder, omgivna av kuperade skogsmarker. Berggrunden utgörs i öster av malmrika bergarter och i väster av graniter.
Bygden har uppstått i historisk tid. Första gången trakten kring nuvarande Karlskoga omnämns i skriftliga källor är i ett testamente från 1268 då Mukrisbother i Nerica överläts till Riseberga kloster. Från 1300- och 1400-talen finns få uppgifter om det glest bebodda området. I början av 1400-talet gavs privilegier för järnhantering i Wermlandsberg. Enligt en skrivelse undertecknad av Hertig Karl 1586 avskildes Möckelns bodar från Knista socken och den nya socknen kom att kallas för Karlskoga. Den rikliga skogstillgången och vattensystemet kring sjön Möckeln gjorde området till en viktig del av bruksexpansionen. Från 1640-talet och några decennier framåt anlades 14 hyttor och 8 stångjärnshammare vilket gjorde att Karlskoga kring 1600-talets mitt betraktades som egen bergsslag. Flera av bruken var ännu i drift in på 1860-talet.
Kyrkbyn vid Möckelns norra strand blev municipalsamhälle 1897 och 1949 fick Karlskoga stadsprivilegier. Från att ha varit en liten kyrkby har staden, med hjälp av det intilliggande Bofors bruk, nu vuxit till den näst största i Örebro län. Nora - Karlskoga järnväg öppnade för trafik i början av 1870-talet, något som gynnat ortens tillväxt. Bofors har under de senaste hundra åren genomgått flera omstruktureringar och produktionen har allt mer kommit att inriktas mot försvarsindustrin. Näringslivet domineras idag av försvarsindustrin genom Saab Bofors Dynamics och Bofors Defence.
Staden har ett oregelbundet gatunät som följer den starkt kuperade terrängen. Den gamla stadskärnan med torget, kyrkan och Ekmansbacken har delvis sanerats och ersatts av ett modernt köpcenter. Öster om centrum ligger områdena Bofors och Björkborn. Här finns spår efter bruket med arbetarbostäder, kanalen, järnvägen och enhetliga bostadsområden för arbetarna.
I Karlskoga församling finns förutom den gamla kyrkan i centrum också nyare kyrkor, bland annat Karlbergskyrkan, Österledskyrkan, Söderkyrkan och Lunedskyrkan. Dessutom finns Tavlans kapell, Granbergsdalskapell och Karlsdalskapell. Skogskyrkogården och Östra kyrkogården med tillhörande gravkapell utgör ytterligare kyrkomiljöer i Karlskoga. I anläggningen vid Karlskoga kyrka finns förutom kyrkobyggnaden också en ekonomibyggnad och ett begravningskapell.

Karlskoga ligger i sydöstra delen av landskapet Värmland, i Örebro län. Europaväg 18 går i öst-västlig riktning genom kommunen med förbindelse mellan Stockholm och Oslo. Kommunen domineras av skogsbygd, med undantag av den öppna odlingsbygden kring sjön Möckeln där fyra vattendrag mynnar ut: Timsälven, Svartälven, Imälven och Valån. Området består av omfattande dalgångs- och strandbygder, omgivna av kuperade skogsmarker. Berggrunden utgörs i öster av malmrika bergarter och i väster av graniter.
Bygden har uppstått i historisk tid. Första gången trakten kring nuvarande Karlskoga omnämns i skriftliga källor är i ett testamente från 1268 då Mukrisbother i Nerica överläts till Riseberga kloster. Från 1300- och 1400-talen finns få uppgifter om det glest bebodda området. I början av 1400-talet gavs privilegier för järnhantering i Wermlandsberg. Enligt en skrivelse undertecknad av Hertig Karl 1586 avskildes Möckelns bodar från Knista socken och den nya socknen kom att kallas för Karlskoga. Den rikliga skogstillgången och vattensystemet kring sjön Möckeln gjorde området till en viktig del av bruksexpansionen. Från 1640-talet och några decennier framåt anlades 14 hyttor och 8 stångjärnshammare vilket gjorde att Karlskoga kring 1600-talets mitt betraktades som egen bergsslag. Flera av bruken var ännu i drift in på 1860-talet.
Kyrkbyn vid Möckelns norra strand blev municipalsamhälle 1897 och 1949 fick Karlskoga stadsprivilegier. Från att ha varit en liten kyrkby har staden, med hjälp av det intilliggande Bofors bruk, nu vuxit till den näst största i Örebro län. Nora - Karlskoga järnväg öppnade för trafik i början av 1870-talet, något som gynnat ortens tillväxt. Bofors har under de senaste hundra åren genomgått flera omstruktureringar och produktionen har allt mer kommit att inriktas mot försvarsindustrin. Näringslivet domineras idag av försvarsindustrin genom Saab Bofors Dynamics och Bofors Defence.
Staden har ett oregelbundet gatunät som följer den starkt kuperade terrängen. Den gamla stadskärnan med torget, kyrkan och Ekmansbacken har delvis sanerats och ersatts av ett modernt köpcenter. Öster om centrum ligger områdena Bofors och Björkborn. Här finns spår efter bruket med arbetarbostäder, kanalen, järnvägen och enhetliga bostadsområden för arbetarna.
I Karlskoga församling finns förutom den gamla kyrkan i centrum också nyare kyrkor, bland annat Karlbergskyrkan, Österledskyrkan, Söderkyrkan och Lunedskyrkan. Dessutom finns Tavlans kapell, Granbergsdalskapell och Karlsdalskapell. Skogskyrkogården och Östra kyrkogården med tillhörande gravkapell utgör ytterligare kyrkomiljöer i Karlskoga. I anläggningen vid Karlskoga kyrka finns förutom kyrkobyggnaden också en ekonomibyggnad och ett begravningskapell.

Karlskoga ligger i sydöstra delen av landskapet Värmland, i Örebro län. Europaväg 18 går i öst-västlig riktning genom kommunen med förbindelse mellan Stockholm och Oslo. Kommunen domineras av skogsbygd, med undantag av den öppna odlingsbygden kring sjön Möckeln där fyra vattendrag mynnar ut: Timsälven, Svartälven, Imälven och Valån. Området består av omfattande dalgångs- och strandbygder, omgivna av kuperade skogsmarker. Berggrunden utgörs i öster av malmrika bergarter och i väster av graniter.
Bygden har uppstått i historisk tid. Första gången trakten kring nuvarande Karlskoga omnämns i skriftliga källor är i ett testamente från 1268 då Mukrisbother i Nerica överläts till Riseberga kloster. Från 1300- och 1400-talen finns få uppgifter om det glest bebodda området. I början av 1400-talet gavs privilegier för järnhantering i Wermlandsberg. Enligt en skrivelse undertecknad av Hertig Karl 1586 avskildes Möckelns bodar från Knista socken och den nya socknen kom att kallas för Karlskoga. Den rikliga skogstillgången och vattensystemet kring sjön Möckeln gjorde området till en viktig del av bruksexpansionen. Från 1640-talet och några decennier framåt anlades 14 hyttor och 8 stångjärnshammare vilket gjorde att Karlskoga kring 1600-talets mitt betraktades som egen bergsslag. Flera av bruken var ännu i drift in på 1860-talet.
Kyrkbyn vid Möckelns norra strand blev municipalsamhälle 1897 och 1949 fick Karlskoga stadsprivilegier. Från att ha varit en liten kyrkby har staden, med hjälp av det intilliggande Bofors bruk, nu vuxit till den näst största i Örebro län. Nora - Karlskoga järnväg öppnade för trafik i början av 1870-talet, något som gynnat ortens tillväxt. Bofors har under de senaste hundra åren genomgått flera omstruktureringar och produktionen har allt mer kommit att inriktas mot försvarsindustrin. Näringslivet domineras idag av försvarsindustrin genom Saab Bofors Dynamics och Bofors Defence.
Staden har ett oregelbundet gatunät som följer den starkt kuperade terrängen. Den gamla stadskärnan med torget, kyrkan och Ekmansbacken har delvis sanerats och ersatts av ett modernt köpcenter. Öster om centrum ligger områdena Bofors och Björkborn. Här finns spår efter bruket med arbetarbostäder, kanalen, järnvägen och enhetliga bostadsområden för arbetarna.
I Karlskoga församling finns förutom den gamla kyrkan i centrum också nyare kyrkor, bland annat Karlbergskyrkan, Österledskyrkan, Söderkyrkan och Lunedskyrkan. Dessutom finns Tavlans kapell, Granbergsdalskapell och Karlsdalskapell. Skogskyrkogården och Östra kyrkogården med tillhörande gravkapell utgör ytterligare kyrkomiljöer i Karlskoga. I anläggningen vid Karlskoga kyrka finns förutom kyrkobyggnaden också en ekonomibyggnad och ett begravningskapell.