Karl Tirén, född 23 juni 1869 i Oviken, död 1 september 1955 i Stockholm, var en svensk stationsinspektor, målare, sameforskare och fiolbyggare. Han var även verksam som jojksamlare. Karl Tirén var yngre bror till konstnären Johan Tirén.
Karl Tirén var son till kyrkoherden Olof Tirén och Kristina Holm. Familjen bodde i Oviken i Jämtland. Han gifte sig 1903 med Ellen Hellström (f 1875) och fick i äktenskapet barnen Maria (f 1904), Gunnar Tirén ( född 1905), provinsialläkare. Dagny ( född 1907), Torne (född 1908) och Ejnar (född 1909).
Efter studentexamen avlade han 1893 telegrafassistentexamen. Tirén anställdes 1889 vid Statens Järnvägar och tjänstgjorde som stationsinspektor i Östersund 1889-1895, Sollefteå 1895-1896, Sundsvall 1896, Mellansel 1896-1900, Umeå 1900-1902, Örnsköldsvik 1903-1904, Umeå 1903-1904, Kiruna 1904-1907, Boden 1907-1912 och Bergvik 1912-1934.
I början av 1900-talet reste Karl Tirén runt i Lappland och Nordnorge för att dokumentera och uppsamla jojkar. Detta arbete tog många år i anspråk och sammanfattades i verket Die lappische Volksmusik (Acta Lapponica), utgiven av Hugo Gebers Förlag i Uppsala 1942. Genom dokumentationen av jojkar utförde Tirén en pionjärinsats i och med att han använde fonografen. Hans arbete har bidragit till att bevara en utdöende och uråldrig jojktradition till eftervärlden. Karl Tirén blev känd även som fiolbyggare och folkmusiker och blev associé i Musikaliska akademien 1926.
Under tiden i Kiruna byggdes stugan Nuoljalid i Abisko, som kom att bli platsen för konstnärligt skapande och utgångspunkt för expeditioner. Tirén var gift första gången med Ellen Hellström och andra gången med Astrid Odstedt. Karl Tirén och hans båda hustrur ligger begravda på Nuoljas sluttning, vid Nuoljalid.
Karl Tiréns omfattande arkiv fanns i Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, medan de flesta av Tiréns bevarade fonografinspelningar finns i Svenskt visarkiv, där en webbpresentation kring inspelningarna finns.
Konstnärskapet