Hållnäs kyrka

Hållnäs kyrka uppfördes under senmedeltiden som en rektangulär gråstenskyrka med vapenhus i söder och sakristia i norr. En teckning av Johan Hadorph från 1683 visar hur den ursprungliga kyrkan såg ut. Det var den för Uppland vanliga senmedeltida kyrkotypen. Ett prostvisitationsprotokoll från 1850 meddelar att gavelröstenas övre delar var murade i tegel. Vidare uppges att kyrkan hade tre valvtravéer och att taket var spåntäckt.

År 1724 erhöll baron Charles de Geer på Lövstabruk patronatsrätt till Hållnäs kyrka. Detta innebar en skyldighet att stå för vård och underhåll av kyrkan. Patronatsrätten kom att kvarstå ända fram till år 1921. År 1731-32 skedde stora ombyggnadsarbeten. Då renoverades fasader och tak och nya fönster och dörrar tillverkades. På 1700-talet bekostades även läktare i kyrka liksom altaruppsatsen och predikstolen som tillverkades 1741 av bildhuggaren Olof Gerdman från Stockholm med hjälp av snickaren på Lövstabruk Erik Pihlström. De är fortfarande bevarade i kyrkan och utgör förnäma exempel på tidens inredningskonst i senbarockstil.

Hållnäs kyrka är en av få Uppländska sockenkyrkor med korsplan. Sin nuvarande form fick kyrkan vid en stor ombyggnad 1851-54. Av den gamla kyrkan bevarades endast kortravén och en halv långhustravé och delar av gråstensmurarna. Nya korsarmar byggdes mot väster, norr och söder. Över korsmitten byggdes ett åttkantigt torn med med en plåttäckt kupol. Invändigt omdisponerades kyrkan så att koret hamnade i väster där 1700-talets altaruppsats placerades. Predikstolen flyttades till korsmitten på sydvästra sidan. Bakom altaret byggdes sakristian avskild från koret med en trävägg som försågs med rundbågsmotiv och listverk. Över korsmitten byggdes en putsad kupol högt upp i den åttkantiga tornkroppen med fyra ljusinsläpp. Väggar och valv vitmenades. Läktaren placerades i öster på platsen för det gamla koret. 1867 införskaffades en ny orgel tillverkad av Åkerman & Lund. Ombyggnaden bekostades av patronus de Geer på Lövstabruk. Ritningar upprättades av arkitekt C. A Setterberg men bygget slutfördes av arkitekten N. G. Anckarsvärd. På så vis hade den medeltida salkyrkan förvandlats till en modern korskyrka i nyklassicistisk stil med drag av nyrenässans och romansk stil vilket avspeglar sig i putsornamentiken och fönstrens och dörrarnas form. De branta, spåntäckta medeltida takfallen ersattes av flacka sadeltak täckta med falsad skivplåt. Kupolen över korsmitten kröntes av ett förgyllt kors.

Efter 1850-talets ombyggnad hade kyrkan putsade och vitkalkade fasader med ljust rosa lisener och listverk. Tornet byggdes av gult lövstategel och stod oputsat ända fram till 1956.

När patronatsrätten upphörde 1921 var det församlingen själv som skulle underhålla kyrkan. En renovering hade diskuterats länge när den slutligen kom till utförande 1950 efter ett förslag av arkitekt S. A. Söderholm. Målsättningen med renoveringen var att återställa delar av det medeltida kyrkorummet. Därför flyttades orgeln till norra korsarmen där den placerades på ett uppbyggt podium. Läktaren i öster revs och den gamla läktarbarriären flyttades till det nya orgelpodiet. När läktaren rivits togs rester av de medeltida målningarna i det östligaste valvet fram. Även på väggarna kunde rester av målningarna tas fram. På altaruppsatsen, predikstolen och läktarbarriären togs den ursprungliga 1700-talsfärgen fram och konserverades. Vidare kunde rester av de medeltida skulpturer som försvann vid 1850-talets ombyggnad åter tas i bruk och placeras i den äldsta delen av kyrkan och i sakristian. Det är ett krucifix och några skulpturer från ett försvunnet altarskåp. I samband med renoveringen togs även ett flertal bänkrader bort närmast altaret och längst bak i kyrkan på platsen för det medeltida altaret. Vidare togs ett antal äldre gravstenar fram, vilka legat dolda under golvet sedan 1850-talet. I samband med ombyggnaden installerades också elvärme.

Efter 1950 har inga större förändringar skett. Tornet över korsmitten putsades 1956 och målades ockragult. Även resten av kyrkan målades ockragul vid detta tillfälle.