Allmän karaktär
Kyrkogården har en rektangulär form och ligger med nästan hela ytan väster om kyrkan. Huvudingången finns mitt framför kyrkans södra långsida. I kyrkogårdens västra del står gravkapellet som i sin utformning ansluter till kyrkans uttryck. I områdena närmast kyrkan finns merparten av de äldre vårdarna som utmärker sig genom sin storlek och/eller utformning. Här finns också en hel del grusgravar. Den senaste utvidgningen, väster om gravkapellet, är pedagogiskt markerad genom att stenmuren finns kvar i höjd med gravkapellet. Kyrkogården har en arbetad struktur med grusade gångar och en mindre allé som leder från kyrkogårdens huvudingång till kyrkans södra fasad. Där finns en kalkstensbassäng på en rund yta av gräs, samt en rosplantering. Klockstapeln står i kyrkogårdens sydöstra del.
Omgärdning
I söder: Två typer av staket; i sydost svartmålat gjutjärnsstaket med stänger och stolpar avslutade av kraftiga kors. Staketet är av en typ som förekom i slutet av 1800-talet. I sydväst finns ett svartmålat stålstaket av enklare typ, tillkommet omkring 1970. Gjutjärnsstaket är förankrat i granitblock medan stålstaketet är förankrat i betongplintar.
I öster: Kallmurad stenmur av olika stora kluvna stenblock. Detta är troligen den äldsta muren vid kyrkan, möjligen tillkommen på 1700-talet. Murkrönet är beväxt med olika sedumväxter.
I norr: Kallmurad halvmur bestående av olika stora kluvna granitblock. Murkrönet är beväxt med gräs. I nordväst kompletteras muren av en spireahäck.
I väster: Avslutning av kyrkogården genom ett markparti där berg går i dagen samt naturlig vegetation.
Ingångar
I söder: Huvudingång i höjd med kyrkans sydfasad. Ingång sker genom en svartmålad smidesgrind som enligt inristning på låsanordningen är tillverkad av L. Walander 1813. Grinden har breddats i sen tid genom tillägg av stålkonstruktion i båda sidor. Vid samma tidpunkt tillkom grindstolparna av stål. En färist, som skulle hindra djur från att ta sig in på kyrkogården, finns vid denna entré. En ingång finns även i sydvästra delen av kyrkogården. Här fanns vid inventeringstillfället ingen grind.
I öster: Ingång i höjd med det sk värmekammarhuset (som även rymmer toalett m m) öster om kyrkogården. Här finns en öppning i muren med en enkel, svartmålad smidesgrind.
Vegetation
Träd: Ingen egentlig trädkrans. Längs med hela norra långsidan finns björkar planterade utanför muren. I öster finns tre oxlar planterade. Invid klockstapeln står en björk. Allén från kyrkogårdens huvudentré fram mot kyrkan består av unga rönnar. I väster finns en hel del äldre träd samlade vid minneslunden och i kyrkogårdens utkant. Här finns bl a två ekar samt björk, alm och tall.
Övrigt: Häckarna, som mestadels fungerar som rygghäckar, består av liguster, ölandstok, spirea och rosentry. Kring några gravplatser finns häck av liguster.
Gångsystem
Gångsystemet består av ett antal grusade gångar som leder från kyrkogårdens ingångar och vidare in på kyrkogården. Huvudgångarna är extra breda och finns dels i allén som leder från kyrkogårdens huvudingång fram mot kyrkan, dels som mittgång från kyrkan och västerut mot bårhuset. Dessutom finns grusade gångar längs med kyrkogårdens norra och södra avgränsning. På den yngsta kyrkogårdsdelen finns inga grusade gångar, utan hela ytan är besådd med gräs. Till minneslunden leder dock en grusad gång.
Gravvårdstyper
På kyrkogården finns olika typer av gravvårdar från framförallt 1900-talet. Från tidigt 1900-tal märks framförallt de höga vårdarna av svart, ibland grå, granit. En av de stilar dessa vårdar hämtar inspiration ifrån är den nationalromantiska. Denna stil utmärks, när det gäller gravvårdar, av osymmetriska krön och oslipade ytor som ska föra tankarna till runstenar och andra förhistoriska gravmonument. Andra vårdar från samma tid är blankpolerade, symmetriskt uppbyggda, gärna med toppiga krön eller formade som obelisker. Vanliga typer av dekorelement är kransar, urnor och draperingar. Dessa dekorelement går tillbaka till antikens bildspråk. Några av de höga vårdarna från samma period är formade som kors. Bland de lite mindre vårdarna från 1930-50-talet är de klassicerande dragen, med dekor i form av kolonner och pilastrar än mer utmärkande. I vissa fall är dessa vårdar mycket breda. Från 1900-talets mitt är de vanligaste vårdarna av grå granit, rektangulära, gärna med toppig överdel. Ett mindre antal vårdar, omkring 10 stycken, är från 1800-talet varav bl a ett gjutjärnskors, två smideskors. I kvarter C finns ett linjegravsområde med små gravvårdar varav två träkors. I kvarter A finns en större grupp barngravar. Grusgravar finns i rader och grupper i kvarter A-C, F-H.
Minneslund
Minneslunden ligger i kyrkogårdens sydvästra del. På en naturlig kulle har här anordnats en jordningsyta och en plats för bänk och ställ för blomvaser. Till platsen leder en grusad gång. Kring ytan finns en rundad planteringsyta där otuktad buxbom och några enar växer. Ett par stora ekar bildar fond till platsen.
Byggnader samt klockstapel
Bårhuset i kyrkogårdens västra del är uppfört 1948. Sadeltaket samt fasaderna är klädda med tjärade träspån. Ingång finns mot öster genom en tjärad dubbeldörr. Invändigt har bårhuset vitmålade, putsade väggar, kalkstensgolv och plant innertak i trä. Mot väster finns ett enkelt altare av tegel. Bårhuset används inte numera.
Garage och redskapsbyggnad finns intill kyrkogården i sydväst. Byggnaden är av trä och har gulmålade fasader. Taket är lagt med tegelimiterande plåt. Mot öster finns stora dörrpartier av aluminium.
Sydost om kyrkogården, invid vägen, står det sk värmekammarhuset. Byggnaden inrymmer idag bl a toaletter för kyrkans och kyrkogårdens besökare. Byggnaden har putsade fasader och sadeltak samt gavelröste lagt med tjärade träspån.
Klockstapeln som är kraftig och hög ska vara uppförd 1730 av byggmästare Carl Näbb. Stapeln har en träkonstruktion, inbyggd trappa samt spånklädd huv i två avsatser. Hela stapeln är tjärad. I klockstapeln hänger två klockor vilka omgjutits flera gånge, den lilla senast 1820 och den stora 1850. Klockstapeln fick nytt kors och kula år 1976.
Övrigt
På den nyaste kyrkogårdsdelen strax väster om minneslunden finns en uppställningsplats för gravvårdar som tagits bort från sina ursprungliga platser. Ca 25 vårdar står uppställda längs med kyrkogårdsgränsen mot söder. Övriga ca 60 vårdar ligger i nederkant av den höjd som minneslunden är belägen på. Den äldsta daterade vården har årtalet 1898. I övrigt rör det sig om familjegravvårdar och linjegravvårdar från 1900-talet.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A är beläget dels öster om kyrkan, dels väster och nordväst om klockstapeln. Öster om kyrkan är vårdarna glest och lite oregelbundet placerade. Vårdarna står i gräsmatta, förutom en som har grusad gravplats. Väster och nordväst om klockstapeln består kvarteret dels av ett antal barngravar, små gravstenar i gräsmatta, dels av en stor grusad yta med flera högresta vårdar. I området finns relativt många äldre gravvårdar.
Gravvårdstyper
I familjegravsområdet öster om kyrkan finns olika typer av gravstenar från framförallt 1800-talets sista decennier och 1900-talets början. De äldsta är troligen två stycken daterade till 1870-talet. Flera av vårdarna i området är tidstypiska av svart, polerad granit och med toppigt krön. En är i form av ett kors. Flera har arbetad växtdekor. I området finns också flera platser med liggande vårdar. En är daterad till 1830-talet, men bör av utseendet att döma vara tillkommen betydligt senare. På den stora grusade gravplatsen står en hög, asymmetrisk och grov sten av grå granit från 1927 med förgylld text över komminister C J Holmén med familj. Den dödes yrkestitel finns angiven i flera fall, såsom hemmansägare, nämndeman och major. I de flesta fall finns också by-/gårdsnamn i inskriptionen. I ett fall, Carl Petter Djurstedts vård från 1910, finns även fastighetsbeteckningen; Djursdala No 3.
Den grusade ytan väster om klockstapeln verkar rymma åtminstone två separata familjegravar med bl a flera högresta, äldre gravvårdar, varav ett kors. Här ligger bl a organisten C J Lindbäck (1891) och lärarinnan Sofia Lindebäck (d 1909) begravda. Som kuriosa kan nämnas att C J Lindbäck även gick under benämningen Klockarfar. Han lär även ha skött posten i socken. Inom en arbetad stenram finns en liggande vård med texten Mosesonska familjegraven.
I barngravsområdet nordväst om klockstapeln finns sammanlagt 16 gravstenar varav alla utom två är placerade liggande. Samtliga vårdar är små och har enkelt utförande. Inskriptionen består vanligen bara av förnamn och årtal föregått av Lille eller Lilla. I något fall anges barnets hemvist. Barngravarna är daterade från 1921 till 1941.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarteren B är beläget sydväst om kyrkan och omfattar sammanlagt två ryggställda rader och en enkel rad samt några enstaka gamla gravplatser längs med gången vid kyrkogårdens huvudingång. Den västligaste raden består enbart av grusbelagda gravplatser omgärdade av stenramar. Här finns mestadels äldre, höga gravstenar. Övriga rader har gravplatser insådda med gräs och gravvårdarna är lägre. Mellan två av raderna finns rygghäck.
Gravvårdstyper
Vid grusgravarna finns ett större antal äldre höga gravvårdar av svart granit, de äldsta från 1910-talet. Formerna varierar; sådana med toppigt krön, asymmestrisk avslutning, eller rundad form. Här finns även flera lägre, stående vårdar, liksom liggande sådana. I de övriga raderna finns en tydlig övergång till en annan stil med rektangulära gravstenar, gärna av grå granit och med klassicerande motiv där dekoren består av slipade pilastrar eller kolonner. Merparten av dessa vårdar är från 1950-60-talen. Någon enstaka äldre gravvård bryter av från det standardiserade mönstret. Den äldsta gravvården i kvarteret är daterad 1897. Vårdarna närmast gången i öster är bara fyra stycken. Alla är höga höga, av svart granit i olika utförande och från början av 1900-talet.
By- eller gårdsnamn finns angivet på merparten av vårdarna. Den dödes yrkestitel förekommer i enstaka fall, exempelvis kyrkovärden, byggmästaren, grundläggaren, folkskolläraren och kronoarrendatorn.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarter C ligger väster om kvarter B och består av omkring 160 gravplatser vilket gör det till kyrkogårdens största kvarter, undantaget den nya kyrkogårdens kvarter I. I kvarterets norra del finns en grupp grusade gravplatser med flera höga, äldre vårdar av svart granit. Gravplatserna avgränsas av stenramar. Övriga området består mestadels av mindre gravvårdar som står i rader i gräsmattan. Dessa utgör en del av ett linjegravsområde.
Gravvårdstyper
I kvarteret finns sammantaget en relativt stor blandning av vårdar av olika storlek och material, men även en åldersmässig blandning. De största vårdarna står bland familjegravplatserna i norr de grusbelagda områdena. Här finns flera högresta vårdar av svart granit. Merparten är daterade till 1920-talet. Två av dem är placerade så att de vätter mot gången i norr. Linjegravvårdarna är tydligt mindre än familjegravvårdarna. De sträcker sig tidsmässigt ungefärligen från 1920-talet till 1950-talet och kan följas i raderna årtal för årtal. Här finns vårdar av främst svart, men även i några fall grå och röd granit samt i ett fall kalksten. Formerna varierar och även dekoren, men stenarna är vanligen enkelt utförda. Relativt många av vårdarna är placerade liggande. Bland linjegravarna finns också två träkors från 1920-talet, ett gjutjärnskors från 1865 samt två smideskors, från 1916 och 1840. Smidesvården från 1840 är kyrkogårdens äldsta gravvård. Järnvårdarna har inte ursprunglig placering.
Den dödes by- eller gårdsnamn finns ofta angivet både på linjegravvårdarna och på familjegravvårdarna. Titlar förekommer bara i tre fall bland de många linjegravvårdarna, smeden, byggmästaren och hemmansägaren, medan fler finns bland de få familjegravvårdarna, bl a hemmansägaren, mjölnaren och nämndemannen.
Övrigt
Bland linjegravvårdarna finns en lite högre vård över två pojkar, 15 och 16 år gamla, som i januari 1931 drunknade en lokalt uppmärksammad tragedi. Församlingen sökte och fick år 1996 tillstånd för en nyplanering av kvarter C som skulle frigöra yta för 25 nya gravplatser i kvarterets östra del. Det var meningen att grusgravarna skulle flyttas något västerut och att även några av de äldsta linjegravvårdarna skulle få ny placering. Efterfrågan på gravplatser har dock varit liten och bara två gravstenar har tillkommit i den nya raden längst i öster.
Kvarter F, G och H
Allmän karaktär
Kvarter F, G och H är belägna norr om mittgången som finns framför kyrkans ingång i väster. Alla tre kvarteren rymmer familjegravar. Vårdarnas ålder varierar, men de är främst från 1910-talet och framåt med viss tyngdpunkt på 1920- till 1940-talet. Området ger ett blandat intryck då typen av gravstenar varierar kraftigt. I större delen av området är vårdarna placerade i uppgrävda, jordfyllda stråk i gräsmattan. I vissa partier finns grupper av grusgravar.
Gravvårdstyper
Området rymmer många olika typer av gravvårdar. Inga andra material än sten förekommer dock. I området finns två gravvårdar från 1800-talet, båda i form av stenar som kröns av kors (se bilder ovan). Dessa båda vårdar är av kalksten respektive marmor av två olika slag samt biskvi. Områdets övriga vårdar är av grå, svart eller röd granit och har tillkommit under 1900-talet. Här kan man följa den utveckling som har präglat valet av gravstenar under århundradet. Från 1910-20-talet dominerar de höga vårdarna av svart polerad granit. I områdets mitt och västra del är de flest. Här finns också en kraftig hög gravsten i svart granit som till skillnad mot övriga vårdar är vänd mot mittgången. 1930-40-talets vårdar är vanligen lägre och har i många fall klassicerande dekor i form av kolonner eller pilastrar. Störst ansamling av denna typ finns i områdets östra del. Ett par vårdar från samma tid är mycket breda, något som blev
vanligare eftersom man vid tiden ofta begränsade den maximalt tillåtna höjden. Många av gravplatserna har använts av samma familj under lång tid. I några enstaka fall har en vård återanvänts genom att man vänt på den och låtit göra en ny inskription på den forna baksidan. Två ringkors, ett från 1918 och ett från 1949 tillhör de mer utmärkande i området. Vid en gravplats finns en smidd dekoration som ser ut som en del av ett lågt staket. Möjligen är det en rest av något som tidigare varit ett staket som omgärdat en grusgrav. Vid många av de övriga gravplatserna finns rester av stenramar som även de indikerar att platserna varit grusbelagda. I kvarter G finns ännu ett antal gravplatser som är grusbelagda och omgärdas av stenram. Några av dessa bildar en sammanhängande rad.
Den dödes by- eller gårdsnamn finns ofta angivet på gravstenarna, i ett par fall t o m fastighetsbeteckning. Titlar förekommer på relativt många vårdar. Vanligast är hemmansägare men andra exempel är komminister, nämndeman, kyrkvärden, svenskamerikan, handlande, kronoarrendator.
Kvarter D och E
Allmän karaktär
Kvarter D och E är två små områden som ligger närmast norr, respektive söder, om bårhuset. Båda kvarteren består av rader av mellanstora gravvårdar som står i en jordränna eller i gräsmattan. De flesta är familjegravplatser.
Gravvårdstyper
I området dominerar medelstora vårdar av grå eller röd granit, i några fall svart granit. Vårdarna är relativt jämnstora och rektangulära med mestadels rak eller snedställd avslutning. I några fall är motiven klassicerande. I kvarter D är merparten av vårdarna från 1960-70-talen medan vårdar från 1950-talet dominerar i kvarter E. Den dödes hemvist anges på merparten av vårdarna medan yrkestiteln mer sällan anges. Exempel på sådana som förekommer är tågmästare, läroverksadjunkt, distriktsveterinär och folkskollärare. I kvarter D kan delar av den västligaste delen utgöra en avslutning på linjegravsområdet från kvarter C. De få vårdarna av denna typ är här från 1950-talet.
Kvarter I samt urngravar (utvidgningen från 1970-talet)
Allmän karaktär
Kvarter I utgör den senast utvidgade delen av kyrkogården. Området består av urngravar i två rader i söder samt ett sammanhängande och stort, rektangulärt område med kistgravplatser i norr. Urngravarna är placerade längs häckar och omges av vegetationen kring minneslunden medan kistgravsområdet är mer strikt ordnat med raka rader med ryggställda gravvårdar. I urngravsområdet finns många lediga platser.
Gravvårdstyper
I området finns olika typer av vårdar, typiska för 1970-talets mitt och fram till idag. I kistgravsområdet är merparten av vårdarna jämnstora och gärna av granit i grå eller ljust röd kulör. Formerna varierar något, men vanligast är den rektangulära vården. Några vårdar avviker i formspråk och/ eller material. Bland annat finns två vårdar av smide, varav den ena är gjord efter gammal förebild. I urngravsområdet är naturstenarna vanliga.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
