husgeråd, flaska, Porslinsflaska med järnbrun dekor, bottle, household utensil

Denna flaska av kraftigt stengods har en skålformad mynning och kort hals. Från de sluttande skuldrorna vidgas formen till en svällande rund mage som smalnar av ner till i en platt fot. Ytan har dekorerats med två stiliserade växtmönster i överlappande positioner i järnbrunt pigment. Den järnbruna dekoren är utförd med hastiga penseldrag vilket skapar ett nästan abstrakt uttryck. Ytan är täckt av en gråaktig tjock glasyr. På grund av glasyrens ojämna fördelning över ytan syns det nakna stengodset fläckvis genom glasyren vilket ger ett spräckligt intryck. Det nakna stengodset har i dessa områden oxiderat till en rödaktig färg under bränningen. Flaskan var bränd på chamotte. Av utseendet och kvalitet att döma är flaskan framställd i en lokal brännugn och antagligen har den används till olja. Det finns en väldigt likartat föremål i samlingen OM-1987-0051 som har en utsvängd mynning.

En skadad bit på mynningen har lagats med guldlack. Den här metoden att reparera keramik på (japanska: kinsugi) härstammar från och utfördes i Japan, vilket betyder att flaskan troligtvis tidigare varit del av en japansk samling. De skickligt utförda lacklagningarna ger ofta en ny konstnärlig och estetisk kvalitet till ett skadat keramikföremål. Snarare än att dölja fläcken så framhävs den som en viktig del av föremålets estetiska uttryck.

Föremålet är lagat med guldlack som används för att laga och dekorera skadad keramik. Den japanska termen på metoden är kintsugi eller kintsukuroi (lack med metallpulver, kintsugi betyder ungefär ”guldsammanfogning” eller ”guldsöm”). Att laga med kintsugi är en process som kan ta flera månader och först används alltså lack från lackträdet, metallpulver, oftast guld, appliceras som sista steg i processen. Lacket fungerar som både lim och kitt.
Kintsugi har en lång historia med koppling till den japanska teceremonin där betydelsefulla trasiga teskålar av olika geografiskt ursprung ofta lagas med guldlack. Teskålar och annan keramik var högt värderade samlarobjekt i japansk teceremonin, i synnerhet de som var kinesiska och koreanska. Lagningstekniken med guldlack visar hur de dyrbara tingen fick ännu högre status då de hade en synlig lagning, samtidigt som det främst var just de dyrbara kärlen som lagades på detta sätt. Flera andra metoder att laga keramik har också använts i Japan.

Det råder olika uppfattning om när metoden att laga genom kintsugi började. Ofta benämns härskaren shogun Ashikaga Yoshimasa (1436–1490) som initiativtagare till kintsugi, då han enligt sägen ska ha varit missnöjd med en vanlig typ av lagning i Kina, som var att med metallklamrar fästa ihop bitar av trasig keramik (metoden kallas på japanska kasugaitsugi) och önskade en vackrare lagning för en värdefull kinesisk teskål som han ägde. Det är oklart om detta är just en sägen eller korrekt, uppgifter i bl a mejlkontakt med Louise Allison Cort (Curator Emerita for Ceramics at the Freer Gallery of Art and Arthur M. Sackler Gallery vid the Smithsonian Institution, Washington D.C., USA, 2020) tyder på att kintsugi började först på sent 1500-tidigt 1600-tal, alltså långt efter Yoshimasas tid. Enligt Cort förekom fr o m 1600-talet förfarandet att slå sönder skålar och sedan laga eller snarare sätta ihop skärvorna till nya skålar med kintsugi, något som även gjordes på tidigt 1900-tal bland vissa japanska samlare och antikvitetshandlare.

Fenomenet kintsugi har sedan några decennier i Västerlandet väckt stort intresse både praktiskt och filosofiskt och särskilt använts som metafor för omsorg om sig själv, att omfamna ens egna brister, att få vara operfekt. Flera böcker har publicerats om detta i Väst och kintsugi har inspirerat konstnärer världen över. Metoden har blivit mycket populär och görs då oftast med olika typer av lim och guldfärg då råvaran lack är ovanlig i Västerlandet och få har kunskapen som krävs för att göra kintsugi som den har gjorts historiskt.
/PH 20240722

국립민속박물관. e뮤지엄. [ONLINE] Available at: http://www.emuseum.go.kr/detail?relicId=PS0100200100100272800000[Accessed 18 October 2017].
국립중앙박물관. e뮤지엄. [ONLINE] Available at: http://www.emuseum.go.kr/detail?relicId=PS0100100101100272200000[Accessed 18 October 2017].
국립중앙박물관. e뮤지엄. [ONLINE] Available at: http://www.emuseum.go.kr/detail?relicId=PS0100100101100269500000[Accessed 18 October 2017].
국립중앙박물관. e뮤지엄. [ONLINE] Available at: http://www.emuseum.go.kr/detail?relicId=PS0100100101100268300000 [Accessed 18 October 2017].

국립문화재연구소 (National Research Institute). 2009. 미국 코넬대학교 허버트 F. 존슨 미술관 한국 문화재, 국외 한국문화재 조사보고서 제19권 (Korean Art Collection of the Herbert F. Johnson Museum of Art, Cornell University, Reports and catalogues of survey results on Korean artifacts housed in foreign institutions XIX). 서울특별시: 국립 문화재 연구소, p. 311.
Siggstedt, M., 2011. Korea på Östasiatiska Museet. Exhibition Catalogue No. 67. Stockholm: Museum of Far Eastern Antiquities.
Kim, Jae-yeol. 2004. Handbook of Korean art: White porcelain and Punch'ǒng Ware. Seoul: Yekyong , p. 136.

This heavily-potted bottle has a dish-shaped mouth and a short neck. From the slanting shoulders, the shapes widens to form a bulbous, round belly and tapers down to a flat base. The surface was decorated with two stylized vegetal designs in juxtaposed positions in iron brown pigment. The iron brown decoration was executed with cursory, quick movements of the brush and has an almost abstract appearance. The surface has been completely coated in a greyish-tinged, thick glaze. Due to the uneven distribution of the glaze on the surface, patches of the body material can be seen through the glaze which gives a mottled impression. The exposed body material in these areas had oxidised to a reddish color during firing. The bottle was fired on kiln grit.

From the appearance and quality, it can be assumed that this bottle was produced in a local kiln and probably served as a container for oil. There is a very similar artefact in the collection OM-1987-0051 with a flaring lip.

A damaged area on the mouth has been repaired with gold lacquer. This method to repair ceramics (Japanese: kintsugi) originated and was applied in Japan, which implies that the bottle was likely in a Japanese collection in the past. The skilful gold lacquer repairs often give a blemished ceramic piece a new artistic and aesthetic quality. Rather than covered up, the blemish is highlighted as an integral part of the aesthetic appearance of an object.

기벽이 두꺼운 이 병은 짧은 목에 반구(盤口)형의 입을 가졌다. 어깨가 부드럽게 흘러내리다가 몸체의 중앙이 부풀어 둥글고 다시 평편한 바닥으로 좁아지는 타원형의 병이다. 표면에는 철화 안료로 그린 두 개의 도안화된 풀 무늬를 병치했다. 이 장식은 무심한 듯 빠른 붓질로 그려져 추상적인 인상을 준다. 푸른 빛이 도는 유약이 전면에 두껍게 입혀졌으나, 시유가 고르지 못해 태토의 일부가 드러나면서 유면이 얼룩덜룩하게 보인다. 굽에는 모래를 받쳐 구운 흔적이 남아 있다.

이 병은 지방 가마터에서 제작된 모양이며 기름병으로 사용된 것이라 추정된다. 본 박물관 소장품 중 (유물번호 OM-1987-0051) 매우 유사한 예가 있다.

구연 결실된 부분에 옻칠로 접합하거나 메워 그 위에 금을 칠하여 수리했는데, 이는 일본에서 개발되고 사용된 도자기 수리 기법으로써 이 병이 과거에 일본에서 소장되었을 가능성이 있음을 알 수 있다. 숙련된 솜씨의 수리로 흠이 있는 도자기에 새롭게 예술적이고 미적인 특질을 부여하기도 하는데, 흠을 완전히 감추기 보다는 유물의 조형성의 중요한 부분으로써 드러내는 것이다.