KIMSTADS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventering 2006:

Den första kända kyrkan på platsen var sannolikt en träkyrka, vilket den i kyrkans norra vägg inmurade runristade hällen till ett tidigkristet gravmonument tyder på. Dessa tidiga kristna gravmonument består i sin mest utvecklade form av fem hällar - sidohällar, gavelhällar samt en lockhäll. De har framför allt förekommit i den västra delen av Östergötland, som faktiskt har den största koncentrationen i landet. Gravmonumenten med vikingatida ornamentik har satts i samband med kungs- och stormansgårdar. Sannolikt har de tidigmedeltida kungarna och deras närmaste män uppfört egna kyrkor och kyrkogårdar i anslutning till sina gods och gårdar. Det finns uppgifter som tyder på att den medeltida kyrkan i Kimstad uppfördes på Kimstad kungsgårds mark.

Kimstad kyrka har en mycket komplicerad byggnadshistoria, som ännu inte är helt klarlagd. Den var sannolikt uppförd under 1100-talets andra hälft, men dess ursprungliga planform är okänd. Tack vare en teckning från 1700-talets början kan man få en uppfattning om hur kyrkan såg ut före den stora om- och nybyggnationen under senare delen av 1700-talet. På bilden ses det stora koret som uppfördes omkring år 1660 och bekostades av greve Axel Lillie på Löfstad. Det uppfördes intill det mindre medeltida långhuset och var även betydligt högre än detta. Vid korets södra sida uppfördes ett gravkor med trappstegsgavlar för släkten Lillie och på dess norra sida placerades en sandstensportal prydd med bl a Axel Lillies och hans hustrus Christina Mörners vapen. Även på långhusets södra sida finns på teckningen en utbyggnad, som dock inte är vapenhus eftersom en rundbågig portal finns väster om utbyggnaden. Huruvida den avbildar den s k Landsjögraven eller det Strömfeltska gravkoret är oklart. Landsjögraven uppfördes av ryttmästaren Carl Strömfelt, d 1690 eller riksrådet Johan Strömfelt d 1736. Den ligger under den 1730-33 tillbyggda delen av kyrkan. På bilden finns även de i plåt utskurna ryttarna avbildade. De märkliga ryttarfigurerna av plåt som finns uppsatta på taknocken lär avbilda de två prinsarna Eric som 1060 kämpade om kronan. De ska ursprungligen ha varit av trä och hästarna var vända mot varandra, men med bakvända ryttare. Efter kyrkans om- och nybyggnad 1733 lät greve Magnus Julius De la Gardie sätta upp nya ryttarbilder av järnplåt. Dessa är dock vända mot varandra.

Sannolikt var tanken att ombyggnaden av kyrkan skulle fortsätta, men uppsköts på grund av Axel Lillies bortgång 1662. Det dröjde dock till 1728 innan arbetena återupptogs nu av Agneta Wrede och hennes svärson greve Magnus Julius de la Gardie gift med dottern Hedvig Katarina. "År 1728 bestämde De la Gardie att kyrkans tak skulle avlyftas, 1729 nedbrötos valv och murar och 1730 lades ny grund 14 alnar i väster för kyrkans förlängning. Till detta arbete och till murarnas uppförande användes folk från Lövstad." Hela kyrkobygget bekostades av ägarna till Löfstad, som även sedan 1699 erhållt patronatsrätt. Största delen av det medeltida långhuset revs, murarna på södra sidan bevarades dock. 1600-talskoret höjdes och ett nytt långhus av samma bredd som koret uppmurades. På korets norra sida uppfördes en sakristia och i väster uppmurades ett kvadratiskt torn. Tornets huv färdigställdes dock inte förrän 1771. Sandstensportalen från mitten av 1600-talet som finns avbildad på den tidigare nämnda teckningen flyttades något åt väster. I samband med att kyrkan färdigställdes omgjordes även kyrkogårdsportarna och försågs med höga kvadratiska portstolpar och järnsmidesgrindar.

Det har spekulerats mycket i vem som är upphovsman till ritningarna till kyrkan. När den stod färdig 1734 hade den något för tiden ålderdomliga tegelvalv, medan inredningen till viss del speglar tidens ideal. Kyrkorummet har likheter med de tessinska slottskyrkorna i Stockholm och för inredning anlitades stockholmsanknutna hantverkare. Inredningen med altaruppsatsen i centrum är av mycket hög konstnärlig kvalitet och altartavlan som framställer Uppståndelsen är målad av fransmannen Guillaume Taraval. Orgelfasaden och orgelläktaren färdigställdes först 1771 efter ritning av överintendent Carl Fredrik Adelcrantz. Adelcrantz (1716-1796) var liksom Taraval bl a knutna slottsbygget i Stockholm.

I stort sett skedde inga större förändringar eller renoveringar av kyrkan förrän i slutet av 1800-talet. Under åren 1895-1897 utfördes en antikvariskt mycket restriktiv restaurering under arkitekt Agi Lindegrens ledning. Den omtalades senare som en "dyrbar inre omändring" Lindegren hade dock djärva planer och hade utfört ritningar till en helt ny altaruppsats med ny altartavla. Nymodigheter som installerades var värmeledning med pannrum under sakristian.

År 1919 ombyggdes Strömfeltska gravkoret eller Landsjögraven till gravkapell efter ritningar av Axel Forssén. Redan 1925 gjorde arkitekt Erik Fant ett förslag till restaurering av kyrkan. Det dröjde dock till 1950 innan en större renovering kom till stånd. Huvuduppgiften var att få ett nytt fungerande orgelverk och behålla orgelfasaden från 1771. Orgelläktaren utvidgades och orgelfasaden flyttades fram. I samband med detta omändrades även vapenhuset. Inredningen återfick sin ursprungliga färgskala i dämpat röd-grå-brun färgskala. Nästa renovering gjordes 1975 under ledning av ingenjör Ture Jangvik, då ommålades kyrkan åter i den färgskala den hade i slutet av 1700-talet. Vapenhuset ombyggdes ytterligare 2002 för att ge plats för handikapp -WC och vänt- och beredningsrum.

Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och torn i väster. På kyrkans södra sida finns två gravkor. Kyrkan är uppförd av sten med ljust gula fasader med grovt påslagen spritputs och vita slätputsade omfattningar och hörnkedjor. Vid den putsrenovering som utfördes 1975 under ledning av ingenjör Ture Jangvik påträffades medeltida murverk i den södra väggen. Där kunde också skarven mellan det ursprungliga långhuset och det på 1600-talet tillbyggda koret konstateras. Fragment av en kraftigt röd färg påträffades på väggarna. Dessutom påträffades ytterligare två färgskikt, en skär nyans och däröver en blågrå färgnyans.

På korets södra och norra sida finns små kompakta strävpelare. I fasaden finns synliga ankarjärn och på tornets taklist i väster finns smidda bokstäver och siffror A O 1733. På långhusets södra sida finns en inmurad solsten. Sockeln är slätputsad och målad i mörkgrått. Långhuset täcks av ett högt mansardtak med volutformade gavlar i väster. Tornet avslutas med en karnissformad tornhuv och gravkoren och sakristian är försedda med branta valmade tak. Långhusets tak är täckt med svart fabrikslackerad plåt med mötande falsar. Tornet har små plåtformat med förskjutna falsar. Ståndrännor och stuprör med "mjuka knän" av förbehandlad plåt, s k plåtisol. På taknocken finns två siluetter av plåt föreställande två ryttare. Fönsteröppningarna är stickbågiga eller korgbågiga med mörkgröna träbågar i karm med delvis äldre glas i blyspröjs. Fönsterbågarna, som är försedda med stormjärn, är inte öppningsbara. Fönsteröppningarna i tornets södra och norra sida består av öppningsbara fönsterbågar, sannolikt tillkomna vid sekelskiftet 1900. I korets östra vägg har fönsterbågarna sedan 1950 färgat antikglas i små blyspröjsade rutor. Fönsterblecken är av svartmålad järnplåt. Huvudingången är via tornet i väster, men en ofta använd ingång finns även på norra sidan. Den norra ingången, som vänder sig mot landsvägen mot Löfstad slott, omges av en sandstensportal från mitten av 1600-talet med vapensköldar med Lillies vapen. Liknande portaler finns på Löfstads slottsbyggnad. Den rundbågiga portalen är försedd med portar, som är klädda med en diagonalställd profilerad panel i vilken finns en utsågad ingångsdörr med äldre smidesbeslag. Västportalen omges av en rusticerande slätputsad omfattning. De dubbla dörrbladen är klädda med mörkgrön diagonalställd panel med äldre smide. Över portalen finns ett runt fönster med äldre glas i blyspröjs. Trappstegen är dels av granit och dels av kalksten. På långhusets västgavel finns två rundbågiga dörröppningar med dörrblad klädda med mörkgrön diagonalställd profilerad panel. Dörren på den norra sidan leder till ett minimalt utrymme med gråstensväggar och grova takbjälkar. Dörren på den södra sidan leder upp till tornet. Dörrar finns även på sakristians västra sida samt på en trappbyggnad på sakristians östra sida med nedgång till pannrum. Dessa tillkom i samband med renoveringen 1896.

På kyrkans södra sida finns två gravkor. Det östligaste är gravkor för släkten Lillie på Löfstad, uppfört 1659-1660 och i söder försett med ett mycket ålderdomligt järnfönster dekorerat med smidda blommor samt med äldre glas i blyspröjs. På dess södra vägg finns även en inmurad solsten. Det andra gravkoret, som är beläget längre åt väster, är ursprungligen gravkor för släkten Strömfelt på Landsjö. Det ombyggdes 1919 efter ritningar av arkitekt Axel Forssén och har i söder en dubbeldörr med dörrblad klädda med avfasad diagonalställd panel. Över porten finns ett dekorativt utformat överstycke i puts.