VEDERSLÖV KYRKA

Redan 1822 bildades en kyrkokassa för nybyggnad av kyrka i Vederslöv. Den gamla kyrkan var då för trång och ansågs inte kunna byggas till på ett nöjaktigt sätt. Det dröjde dock till 1851 innan församlingen verkligen beslutade om nybygget, och fyra år senare hade en plan upprättats för området mitt emot den gamla kyrkan, på andra sidan landsvägen.
Tanken på att göra gemensam sak med Dänningelanda församling hade växt fram tidigare men 1860 satte sig Dänningelandaborna emot detta. Ritningar till en egen kyrka i Vederslöv togs fram 1869, med Tjureda kyrka som förebild och med plats för omkring 800 personer. Ritningarna utfördes av professor Edvard von Rothstein. Då hade man två år tidigare ändrat platsen för kyrkan till Odenslanda, men 1871, då bygget skulle påbörjas, väcktes åter frågan om samarbete med Dänningelandas församling. Året efter togs beslut om detta, under förutsättning att den gemensamma kyrkan skulle förläggas till Vederslöv, som det var tänkt från början.
Nya ritningar togs fram av samma arkitekt och byggnadens storlek beräknades nu istället för 1300 personer. Under uppförandet revs den gamla kyrkans klockstapel och virket användes till den nya kyrkans bjälklag.

Exteriöra förändringar

Vederslövs nya kyrka har en mycket välbevarad exteriör, som undgått allvarligare ingrepp. Den största förändringen ägde rum år 1950 då de spånbeklädda taken byttes ut mot en klädsel av falsad kopparplåt. Vid den tidigare restaureringen 1939 hade pannrum grävts ut och då tillkom den yttre källartrappan vid långhusets nordvästra sida. I övrigt har endast rent underhållsarbete utförts och kyrkans exteriör har därmed behållits intakt sedan invigningen 1880.

Interiöra förändringar

Kyrkans interiör var ursprungligen målad i vitt och guld, med bänkar och pelare i gulbrun masurering. Den första altarprydnaden bestod av ett förgyllt kors med svepduk i klassicerande stil, vilket 1905 ersattes av den altartavla som Kristina Nilsson skänkte till församlingen.
1923 ommålades interiören i grågrönt, gråbrunt och gråblått.
Vid restaureringen 1939, under ledning av arkitekt Paul Boberg ersattes de ljusa nyanserna med mörka grågröna och gråbruna färgtoner. Då installerades även värmepanna varvid nischer under kyrkorummets fönster bilades upp för radiatorerna. Kyrkorummet fick också innanfönster och vid entréerna anordnades vindfång med dubbla dörrar. Även innertaket isolerades för bättre värmehållning.
Tio år senare drogs elektrisk belysning in i kyrkan.

1958 målades kyrkorummet återigen, enligt uppgift i ljusare färger - gråa toner med inslag av guld och violett. Utrymmet under läktaren byggdes in och där skapades utrymme för bland annat sakristia och konfirmandrum. För detta ändamål togs flera rader av de bakre bänkarna bort. Koret utökades också.

Vid restaureringen 1977-78, under ledning av arkitekterna Hans och Karin Lindén, breddades mittgången och antalet sittplatser minskades från omkring 650 till cirka 500. Läktaren hade då länge varit ur bruk för allmänheten eftersom trapporna i vapenhuset ansågs för smala och branta. Vid restaureringen togs den ena av dessa trappor bort och två nya tillverkades till kyrkorummet och placerades utanför läktarens inbyggnader. Golven slipades, bänkarnas sitsar förlängdes och predikstolen sänktes. Toalett installerades under läktaren. Det var också vid den här restaureringen som inredningen målades om och fick sin nuvarande kraftigt blåa färg.

Kyrkan står mitt i Vederslövs samhälle nära en landsvägskorsning. Den är placerad i omvänd öst-västlig riktning på en svagt upphöjd kulle. Byggnaden utgörs av ett stort rektangulärt långskepp och ett förhållandevis smalt och högt torn i öster. I väster avslutas byggnaden med en halvrund absid.

Tornet, som är högt och smalt, indelas av kraftiga gesimser i tre våningar och ovanför dem en lanternin. Mot långhuset ansluter det sig med trekantiga utbyggnader på båda sidor.
Fyra trappsteg i släthuggen granit leder upp till tornets östport som är kyrkans huvudentré. Porten är av trä med tre speglar på var dörrhalva och målad i varmgrått. Över den sitter en lunett och porten omfattas av en rundbågeformad portal. Två lyktor med opakt glas hänger på pilastrarna och på trappan står två svartmålade räcken av järn. Portalens sadeltak kröns av ett kopparinklätt kors på nocken.
På tornets nedre parti finns två fönster i rundbågeform ovanför varandra, både på norra och södra sidan. Det nedre partiets gesims pryds av en slätputsad fris i arkadform, vilken tillsammans med gesimsen fortsätter på långhusets östra gavel. Absiderna mellan långhus och torn har också två rundbågeformade fönster över varandra och deras gesims ligger något under tornets nedersta.
På tornets andra våningsplan utifrån sett dekoreras den spritputsade fasaden av slätputsade blinderingar i rundbågeform, ett mönster som även det fortsätter på långhusets gavel. Ett smalt fönster i rundbågeform sitter i alla tre väderstreck, inpassad i varsitt blindvalv.
Det översta partiet på tornet har fasade hörn och därmed en närmast åttakantig form. I fyra dubbelbågar av rundbågetyp sitter ljudluckorna grågrön liggande panel. På västra sidan finns under ljudluckorna en minnessten i granit med förgylld text i lågrelief: WEDERSLÖF OCH DÄNNINGELANDA, UPPFÖRD UNDER OSCAR DEN II 1879.
Under takfotens gesims löper en fris med stiliserade taktassar. På tornets ganska toppiga tak sitter den åttakantiga lanterninen av trä. Den är förhållandevis smal och har åtta smala fönster av rundbågetyp. Den har enkel trägesims och på dess höga spira sitter ett kopparinklätt kors.

Långhuset har på västgaveln två mycket höga rundbågeformade fönster och på var långsida sex stycken likadana. På mitten av var långsida finns en sidoingång i form av en utstickande portal och över den ett runt fönster.
Portalerna är tydligt indelade i pilastrar och entablement, med gesimser och plåtavtäckning. Porten är rektangulär, tillverkad av trä med tre speglar, med en halvcirkelformad lunett. En låg ramp av gatsten omfattad av huggen granit och med räcken av svartmålat smidesjärn leder upp till den norra entrén. Den södra ingången har tre trappsteg av släthuggen granit. Vid båda portarna hänger två lyktor av samma modell som vid huvudentrén. Portalerna kröns också av varsitt kopparinklätt kors.
Vid långhusets nordvästra hörn finns en nedgång till källaren, täckt av plåtinklädda luckor. Överst på samma gavel sitter ett litet vindsfönster.
Längs långhusets gesims löper samma slätputsade arkadfris som på tornet. Byggnadskroppens hörn är markerade och något utstickande som pilastrar, men har samma spritputs som resten av fasaden.

Den halvrunda absiden har samma fris under gesimsen som långhus och torn, samt två fönster av nästan samma storlek. Dessa sitter åt nordväst och sydväst och mellan dem finns en port rakt åt väster. Dörren är rektangulär och utförd av gråmålat trä, med tre trappsteg i släthuggen granit. Porten omfattas med sitt mycket höga överljus av en rundbåge.

Alla kyrkans takytor är belagda med kopparplåt, inklusive avtäckningar av portalerna. Även fotrännor och stuprör är av kopparplåt. Vid långhusets västgavel sitter en kopparklädd skorsten på nocken intill den en taklucka på den södra sidan.

Kyrkans fasad är genomgående spritputsad och avfärgad i vitt. Undantaget är gesimser och de smala omfattningarna kring fönster och dörrar som slätputsats. Den något bredare sockeln är slätputsad och avfärgad i grått och löper runt hela kyrkan. På långskeppets långsidor sitter totalt elva ventilgluggar i sockeln och på korabsiden två, samtliga med infällt järngaller.

Samtliga fönster har fasta ytterbågar av järn. Dessa är mycket smäckert och enkelt utformade med stående rektangulära rutor i spröjs. Färgen på bågarna är varmt grå. Rundbågeformen är genomgående för alla fönster utom de två cirkelrunda över sidoportalerna.