STIBY KYRKA

Kyrkan är uppbyggd av gråsten/kalksten med listverk och omfattningar av tegel och kalksten. Fasaderna är spritputsade med slätputsade listverk och omfattningar. Samtliga delar är numera vitmålade men har tidigare ha haft en beige färgton i de spritputsade partierna med kontrastverkan till en ljusare slätputs. Sockeln är hög och något utskjutande samt spritputsad och målad i grå kimrök. Listverket är rikt artikulerat med en rundstav mellan ett par kvartsstavar och en längre platt nederst. Tornets listverk mot norr och söder består av två utkragande skift, det nedre av en lång platt som på kyrkan. I samma höjd mot väster finns ett sågskift. Gavlarna mot öster och väster är murade med trappsteg med tandsnittslistverk. En korsformad blindering finns också i gavelkrönet mot väster.

Kyrkans muröppningar har rundbågsformade valv och fönsterbänkar av kalksten. Fönsteröppningarna till långhuset består av två långsmala rundbågsöppningar vilka tillsammans med en rund blindering över dessa bildar en trepassdekor. Öppningarna och blinderingen omfattas av en större rundbåge murad med flera språng. Över varje fönsteröppning syns runda vitmålade ankarjärn kopplade till dragjärn som går genom långhuset. Fönstren består av små kvadratiska glasrutor med gjutjärnsinfattning. Fönsteröppningarna i kyrkans östra absidrundel består av enkla, större fönsteröppningar. Tornets bottenvåning är försedd med en enkel fönsteröppning mot söder, ljusöppning till andra våningen består av rundfönster och två mindre öppningar finns i tornets gavelspetsar. Ljudöppningarna har samma uppbyggnad som kyrkorummets fönster men utan den runda blinderingen. Ljudöppningarna och de övre rundbågsöppningarna är försedda med invändiga luckor.

Kyrkan har tre ingångar till kyrkorummet; till tornets bottenvåning, långhusets södra sida och till sakristian från öster. Höga trappor av kalksten leder upp till dörröppningarna i väster och öster medan stentrappan i söder har kompletterats med en plåtramp. Den västra ingången i tornet består av en tvåsprångig rundbågsavtäckt dörröppning samt ett runt överljusfönster omfattat av en större tvåsprångig rundbågsnisch. Södra ingången sitter i en frontespis, ett något utskjutande murparti, täckt av en trekantsgavel. Portalen består av en stickbågig öppning med en svart stentavla och ett runt överljusfönster över, omfattat av en tresprångig rundbågig murnisch. På stentavlan anges kyrkans byggnadsår. Överst i frontespisens gavelspets finns ett försänkt murparti i form av ett grekiskt kors. Ytterdörrarna i öster och söder är från 1904 utförda av gråmålat trä med stora dekorativt utformade svartmålade gångjärnsbeslag. Ytterdörren i väster har kompletterats med en utvändig brädpanel av ek sannolikt efter Eiler Graebes ritning kring 1900-talets mitt. Utöver ingångarna till kyrkorummet finns också en utvändig dörröppning till tornets andra våning. En hög stentrappa av granitblock leder upp till en dörröppning i tornets norra sida med en enkel trädörr av svartmålade brädor.

Yttertaket över långhus och kor består av sadeltak täckta med rött enkupigt tegel. Tornet och absiden täcks av ett rödmålat tvärfalsat plåttak. Långhusets östra gavel kröns av ett kors av kopparplåt.

Interiör
Huvudingången i tornets västra sida leder in till ett vapenhus i tornets bottenvåning. Utrymmet har putsade och vitkalkade väggar och taket utgörs av ett ribblöst kryssvalv. Inredningen är enkel och består ett bokbord ett par stolar och ett series pastorum på norra väggen. Golven i kyrkan är från 1904 och lagt med mönstrade terrazzoplattor i svart och grått rutnätsmönster med en kantbård i form av mindre rutor. Från vapenhuset leder en stickbågig dörröppning in till kyrkorummet genom den tjocka tornmuren. Dörren består av spegeldörrar av omålad fur med ett glasparti i den övre fyllningen. Den första delen av kyrkorummet utgörs av inbyggnader under läktaren. Längst i väster finns ett wc och en trappa till läktaren utfört 1968 med väggar av gråmålad träpanel. Öster om dessa ligger inbyggnader för samlingsrum och pentry år 2007 med väggar av oljad ekpanel mellan läktarens pelare. Pelarna är ekådrade med fyrkantig genomskärning, hög sockel och fint profilerade kapitäl. Invändigt är väggarna vitmålade med glasade öppningar mot kyrkorummet i öster. Mellan 1968 års och 2007 års inbyggnader och finns ett dörrparti med ekimiterande spegeldörrar från 2007.

Kyrksalen täcks av fem ribbvalv vilka är putsade och vitkalkade liksom innerväggarna. Valven bärs upp av tresprångiga valvpilastrar med högt sittande profilerade kapitäl. Ribborna har kvadratisk genomskärning och bågarna har rundbågig form liksom fönstervalven. Den västra valvkappan i kyrkorummet sträcker sig över orgelläktaren vars läktarbarriär når fram till valvens gördelbåge. Läktarbarriären har en enkel framtoning och består av ett ekfärgat ramverk med rektangulära fyllningar. Tre valvtravéer öster om läktaren är möblerad med bänkar i två bänkkvarter och tre stora ljuskronor hänger från valven över mittgången. Mittgången och en gång framför långhusets södra ingång är lagda med terrazzoplattorna medan bänkarna står på ett lackat brädgolv. Utifrån terrazzogolvets mönster tycks kyrkans bänkinredning ha nått ungefär halvvägs in under läktaren tidigare. Där bänkarna är borttagna har golvet fyllts i med omönstrade, gråmelerade terrazzoplattor. Den femte valvtravén i öster utgör kyrkans kordel vars golv ligger ett steg över mitt-gången. Bänkkvarterens främre gräns kan tidigare ha legat något längre fram i långhuset då golvet mot långhuset har skarvats i med kalkstensplattor. Skillnaden mellan kor och långhusdel markeras förutom den högre golvnivån av golvmateri-alet. Korgolvets terrazzoplattor är mönstrade med likarmade kors i grått och gult och en meanderbård längs sidorna. Tvärs över kyrkorummet i varje väggparti under sköldbågarna syns dragjärn vars runda ankare är synliga i fasaden. Dragjärnen är möjligen sekundära förstärkningar av stommen.

Koret är möblerat med predikstolen i nordvästra hörnet, dopfunten vid dess södra sida och altaruppställning med altare, altartavla och altarring framför ett korskrank i valvöppningen mellan kor och sakristia. Altartavlan och korskranket är sammanbyggda och utförda i nyklassicism i grått med röda och förgyllda detaljer. Altartavlan är hög och når nästan upp till valvbågens ovankant medan skranket endast täcker valvöppningens nedre halva. Altarringen ramar in altargolvet som ligger ett steg över korgolvet och täcks av en stor röllakanmatta. Vid uppgången till predikstolen hänger ett votivskepp och en liten ljuskrona hänger intill dopfunten.

På ömse sidor om altaret leder två spegeldörrar i korskranket in till sakristian. Golvet är av trä täckt av en matta. Sakristian täcks av ett hjälmvalv målat i himmelsblå färg och i underkant av valvet finns en bred målad bård med blomrankor och medaljonger med de liturgiska symbolerna kalken och korset. Bården är målad i rött, gult grönt och blått. Eftersom korskranket endast skärmar av den nedre delen av valvöppningen mellan kor och sakristia är valvmålningarna synliga från kyrkorummet. Sakristian är möblerad med skåp mot korskranket och några få andra möbler. I öster finns dörröppningen till kyrkogården med innerdörrar i form av pardörrar med speglar.

Ingång till tornets övre våningar är från en muröppning bakom orgeln. Ingången är en senare murupptagning och den ursprungliga ingången var från tornets norra sida. Från den gamla dörren leder en lång tegelmurad trappa upp till andra våningen på korsvalvets ovansida. Andra våningen används till förvaring och en enkel trätrappa leder upp till tredje våningsplan. Här står en äldre mekanisk klock-ringningsanordning. En öppning finns till vindarna över kyrkorummet i öster. Små runda fönster finns i väster, norr och söder. En trätrappa leder vidare till klockvåningen i tredje våningsplan. I klockvåningen hänger kyrkans två ringklockor i en klockstol av ek. Klockstolen kan vara samtida med den nuvarande kyrkan. Taklaget över tornet förefaller vara av fur eller gran bestående av sparrar, hanband och snedsträvor samt bindbjälkar. Taklag över långhuset är av fur och gran och består av takstolar med sparrar och en nivå hanband och stödben och strävor på stickbjälkar vid murkrönet.

Inredning och inventarier
Altare
Altaret är från 1969 och byggt i grålaserad furu sannolikt efter ritningar av arkitekt Eiler Graebe. Framsidan är indelad med tre rektangulära fyllningar.

Altaruppsats/altartavla
Altaruppsatsen är utförd i nyklassisk stil 1887 med en målning av August Almén. Målningen är en kopia av en tavla i Löderup utförd av den kände danske konstnären Carl Bloch och föreställer Jesus och lärjungarna i Emmaus. Ramen kring tavlan är uppbyggd som en tempelgavel med målningen i en rundbåge i mitten, flankerad av kannelerade pilastrar som bär upp en trekantsgavel med tandsnittslistverk. I gavelns mitt finns det allseende ögat. Altaruppsatsen är sammanbyggd med korskranket som består av ett ramverk med fyllningar mot väster och en brädpanel mot sakristian. Upptill på korskranket finns ett profilerat listverk och voluter intill altartavlan. Korskranket är målat i gråbeige, rött och guld.

Altarring
Altarringen består av en halvcirkelformad balustrad av glest placerade, svarvade balusterdockor med överliggare och knäfall klädda i rött tyg. Trädelarna är gråmarmorerade med förgyllda detaljer.

Predikstol
Predikstolen byggdes på 1800-talet av delar från en äldre predikstol från 1600-talet utförd i renässansstil. År 1903-1904 höjdes predikstolen och målades om samt och kompletterades med inskriptioner. När predikstolen renoverades på 1950-talet togs ursprunglig bemålning fram på 1600-talsdelarna och målningen på övriga delar anpassades till denna färgsättning. Predikstolen är av trä med målning i brunt, grått, beige marmorering, guld, svart och rött. Korgen har sexsidig planform med fyra sidor mellan ett listverk och en sockel med inskriftsfält. I sidorna finns rektangulära speglar med snidade framställningar av evangelisterna och mellan varje sida finns kolonetter dekorerade med snidade änglahuvuden och fruktknippen. En hög trappa av trä leder upp till predikstolen från östra sidan. Trappan har genombrutna räcken uppbyggda av små kolonetter och handledare med träsnittslistverk.

Dopfunt
Dopfunten av trä är från 1800-talet. Den har en hög profilerad fyrkantig fot, ett åttakantigt skaft och en uppåt vidgande åttasidig cuppa med bred kantupptill. Hela dopfunten är marmorerad i en gråbeige kulör.

Bänkinredning
Kyrkans bänkinredning är från 1903-1904, ritad av Theodor Wåhlin. Den består av öppna bänkar av trä målade i gråbeige med förgyllda lister kring speglarna. Ryggarna, liksom gavelsidorna, är indelade med spegelfyllningar. Gavlarna består av en rak del med ett högt uppskjutande listverk och en svängd volutformad framsida mot bänksitsen. Bänkskärmarnas fyllningar är målade i rött mot koret.

Orgel
Kyrkans nuvarande orgel byggdes 1978 av Johannes Künkel. Fasaden av fur är från en gammal orgel byggd av Anders Larsson och ritad av C. G. Blom. Orgelfasaden är indelad i tre pipverk med en rundbågsformad omfattning i mitten och två högre vid sidorna mellan höga kannellerade pilastrar. Överstycket består av ett entablement med änglahuvuden och en tavla med girland. Fasaden kröns av ett par trumpeter och lyra. Fasaden kompletterades med nya ljudande pipor och nytt spelbord 1980. Gamla pipor och ett spelbord från 1835 finns bevarade bakom orgeln.

Klockor
I tornet hänger två ringklockor. Lilla klockan omgjöts 1785 hos Maria Wetterholtz i Malmö. Stora klockan är från 1877 och gjöts av K. G. Bergholtz i Stockholm.

Övrigt
Från den gamla kyrkan finns en akvamanil bevarad, ett rituellt tvagningskärl från den katolska tiden. Akvamanilen är av brons och dateras till 1200-talet. Ett medeltida krucifix av ek från den gamla kyrkan finns bevarat på Lunds historiska museum. Enligt konsthistoriker Lena Liepe kan krucifixet vara producerat av en verkstad i östra Skåne kring 1400-talets första hälft. En kopia av Thorvaldsens Kristus står intill dopfunten i kyrkan. Skulpturen från 1882 har tidigare stått på huvudaltaret. I kyrkan finns en fin uppsättning röllakanmattor som ligger i koret och framför altaret. Mattorna i koret är vävda av Anna-Lisa Menander 1980 och 1993. Votivskeppet i koret föreställer Ebba, en skonare från 1899 som mellan 1926 och 1932 hade Skillinge som hemort. Skeppsmodellen byggdes av Göran Göransson, Stiby 1998-1999.

En medeltida kyrka helgad åt Sankta Anna byggdes i Stiby under den romanska stilperioden, sannolikt under 1100-talet. Dess västtorn har antagits vara en senare tillbyggnad vilket dock inte är arkeologiskt bekräftat. Tillbyggnaden bör dock ha skett relativt kort efter att de äldsta delarna byggdes, kanske någon gång under 1100-talets senare hälft. Enligt beskrivning från 1850 av domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius var kyrkan uppbyggd av kalksten med välarbetad sockel och listverk. Den bestod av ett västtorn, långhus, kor och absid. Tornet hade rektangulär planform och brukar beskrivas som bredare än långhuset vilket endast delvis är sant då södra sidan var murad i flykt med långhusets fasad. Tornets nedre våningsplan täcktes av ett tunnvalv och var öppet till långhuset genom två bågöppningar med mittpelare. Två igenmurade gluggar fanns mot väster. I långhusets södra sida fanns en dörröppning in till en trappa i tornets södra sidomur vilken ledde upp till tornets andra våning. Andra våningen täckets också av ett tunnvalv och hade två rundbågiga öppningar i öster och i söder samt två mindre, rakbetäckta öppningar mot norr och väster. Öppningarna mot öster kan ha fungerat som emporöppningar, antingen i form av fönster till långhuset eller som ingång till en läktare över långhuset. Från andra våningen ledde en trappa vidare till tredje våningen. I tredje våningsplan fanns endast en fönsterglugg mot söder bevarad.

Under medeltiden blev den romanska kyrkan tillbyggd med ett vapenhus på södra sidan och valv slogs inne i långhuset och koret. Ett fristående torn, en så kallad kastal, byggdes också på kyrkogården där kyrkklockan hängdes upp. År 1833 byggdes långhuset till med en nykyrka på norra sidan vilken täckte med ett trävalv. En orgel tillverkad av Anders Larsson i Ystad med orgelfasad ritad av C. G. Blom ställdes in i kyrkan 1835. Vid biskopsvisitation 1836 anmärkte biskop Faxe på det bristande sambandet mellan de olika byggnadsdelarna och föreslog som förbättring att tegelvalven skulle ersättas med ett trätunnvalv. Detta skedde också vilket kritiserades av Brunius som beskrev ingreppet som skoningslöst och beklagade sig över den nya tidens byggnadsförmåga. I samband med nästa visitation 1855 av Biskop Reuterdahl konstaterades att kyrkans murar var buktiga och tornen förfallna. Ej heller ägde kyrkan några gamla minnesmärken med undantag av ett mässingslejon för dopvattnet. Kyrkan var utdömd och planer för en ny kyrka hade redan satts i verket. Kyrkan revs i sin helhet 1856 inför nybyggnaden av den nuvarande kyrkan.

Den nuvarande kyrkan har formen av en salkyrka med absidformad sakristia i öster och ett smalt högt torn i väster. Kyrkan uppfördes mellan 1857-1858 av byggmästare T. Ljunggren från Kristianstad efter ritningar av Magnus Cederholm reviderade av Johan Adolf Hawerman vid Överintendentsämbetet. Cederholm var en ofta anlitad byggmästare av den kände domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius som genom sitt propagerande för medeltidens byggnadskonst och hantverk fick en stor påverkan på framför allt Skånes kyrkokonst under 1800-talets första hälft. Cederholm har också renoverat och byggt om andra kyrkor i området såsom Hammenhög. Den nya kyrkan byggdes delvis på den gamla kyrkans grund och stenen från den gamla kyrkan återanvändes i murverket. Kyrkan invigdes den 7 november 1858 av biskop Johan Henrik Thomander.

Sedan uppförandet har inga större ombyggnader av kyrkan skett. Kring 1885 byggdes orgeln om och utökades med 1 stämma. Vid 1887 tillkom kyrkans altartavla, en kopia av Carl Blochs målning i Löderups kyrka. Altarskranket mellan kor och sakristia kan ha byggts samtidigt. En renovering utfördes mellan åren 1903-1904 under domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlins ledning. Ny bänkinredning och altartavlor tillverkades, ny golvbeläggning med viktoriaplattor lades, väggarna kvadermålades och valven dekorerades. Nya ytterportar tillverkades också och predikstolen byggdes om. Fotografier av kyrkans interiör kring 1900-talets början visar hur inredningen var målad i mörk färgton, troligen träådrad. Väggarna var målade med någon form av marmorerade kvadrar. Valven var ljust målade med kvadermålade bågar och blomdekor i valvsvicklarna. Under 1915 täcktes yttertaket över kyrkans skepp om med tegel. År 1931 tillkom en ny orgel tillverkad av Olof Hammarberg, Göteborg, på en läktare västerut i kyrkorummet. Ett förslag till restaurering upprättades av Eiler Graebe 1936. Det är osäkert vad renoveringen omfattade och vad som utfördes. Kring 1948 dras el in i kyrkan i form av värme och belysning. Predikstolen renoverades 1951, sannolikt av Hans Erlandsson, då sentida målning tas bort. Under 1968 byggdes utrymmet under läktaren om efter ritningar av arkitekt Eiler Graebe och försågs med wc och ny trappa till läktaren. Ett nytt altare byggdes också i koret. År 1980 byggdes en ny orgel på läktaren av orgelfirman Johannes Künkel. Efter en misslyckad yttre putsrenovering 1980 putsades tornets om mellan 1983-1984. Omputsningen skedde med KC-bruk och silikatfärg. Fasaderna renoverades återigen under 1991 då de målades delvis med kalkfärg och delvis med silikatfärg. Nytt plåttak lades samtidigt på tornet. År 2000 gjordes nästa yttre putsrenovering samtidigt som nytt värmesystem installerades i kyrkan. Lagom till kyrkans 150-årsjubileum 2007 gjordes en invändig renovering av kyrkan efter handlingar av Barup & Edström arkitektkontor AB. Utrymmena under läktaren inreddes till fikarum med pentry och samlingsrum. WC och städutrymmen byggdes om och terrazzogolvet i kyrkan renoverades.