SANKTA MARIA KYRKA (ÅHUS KYRKA)

Interiör
Kyrkans huvudingång är belägen i vapenhuset i söder. De dubbla portarna av ek med kraftiga beslag av svartmålat smide ryms i en invändigt stickbågig muröppning. Vapenhuset är täckt av ett ribbvalv med ribbor bemålade i vitt och rött. De treklöverformiga ribborna har en spetsigt utdragen mittled och utgår från huggna hörnkolonetter. Vapenhuset domineras av den romanska, treklöverformade portalomfattningen i sand- och kalksten. Omfattningen är gjord i fem språng med omväxlande runda och kvadratiska kolonner längs sidorna i omväxlande ljus och svart sten. Pelarna har figuralt behuggna kapitäl. Öster om portalomfattningen finns en vigvattenskål i en nisch av kalksten. På motsatta sidan portalen finns en kalkstensrelief med motiv av en oxe och en kyrkklocka. På de slätputsade väggarna är flera gravhällar monterade. I östra väggen finns en sent tillkommen dörr till Skomakarekapellet och orgelläktaren. Golvet är belagt med kalksten och en ramp av ek utjämnar höjdskillnad mellan vapenhusets och långhusets golv. Porten till kyrkorummet är av diagonalställda ekbrädor med samma typ av kraftiga beslag i svartmålat smide som kyrkans övriga dörrar. I vapenhuset finns ett ljusträd, sittbänkar och samlad information om församlingens verksamhet.

Kyrkorummet har tre sammanhängande bänkkvarter vilka upptar större delen av långhuset. Längs långhusets södra vägg finns en utkragande orgelläktare med blåmålat skrank. På ömse sidor om triumfbågen finns slätputsade, rundbågiga och djupa nischer i murverket. Den södra används som dopaltare och dopfunten är placerad i anslutning till denna. Den norra täcks av trappan till predikstolen. I långhusets nordvästra hörn är ett medeltida altarskåp placerat.

Långhuset är tvåskeppigt med fyra travéer i varje skepp och tre mittpelare. Väggarna är slätputsade och vitkalkade, undantaget den västra travén där den medeltida slevstrukna och till stora delar bemålade putsen tagits fram. Gördelbågarna är genomgående svagt spetsbågiga och bemålade med kvaderimitation. Längs med gördelbågarna löper en vulst bemålad i omväxlande rött och vitt. Stjärnvalvens valvribbor är också de bemålade i randiga mönster i flera kulörer. Valvmitten pryds av medaljongmålningar. Dessa förekommer också över gördelbågarnas mitt, dock i något mindre storlek. Valvkonsolerna mot långhusets östra vägg utgörs av stenhuvuden. Medeltida ristningar och runor på den västra mittpelaren är belysta med släpljus och skyddas av glasväggar på en smideskonstruktion som löper runt pelaren. Övriga mittpelare är oktagonala och slätputsade med ett utkragande listverk upptill. Högt upp på långhusets väggar finns i söder, väster och norr spår efter äldre, igenmurade fönsteröppningar.

Triumfbågen är rundbågig utan markerade imposter, med tvärgående ribbor med små uthuggna ansikten mot öster. Tvärribborna är inmålade i triumfbågens kvaderimiterande bemålning. En kalkstenstrappa med tre steg leder upp till korets två travéer, där golvet, liksom i långhuset är täckt av kalkstenskivor. Undantaget är två gravhällar, en i vardera travé, som ligger i nivå med golvet. Den södra delen av trappan mellan kor och långhus utgörs av en ramp av kalksten med ett smidesräcke. Vid tribunbågen mellan korets två travéer finns spår efter valvribborna till en äldre absid. Anfangskonsolerna utgörs av krit- eller sandstenshuvuden i västra travén och putsade hörnkolonetter av tegel i den östra. Det är i den östra delen av koret som altaruppsatsen är placerad. Koret har ett flertal bevarade nischer i södra och norra väggarna. I östra travén är delar av skranket från kyrkans 1700-talsläktare placerade på norra respektive södra väggen. På södra väggen är dessutom kyrkans trabesbjälke, ursprungligen placerad i triumfbågen, monterad. I östra valvet finns en kvadratisk målning av Kristus som världsdomare samt två målade inskrifter som bland annat vittnar om att Jacobus Olai var kyrkoherde 1591 och Erasmus Kåhre var 1732. I övrigt kan bemålningen i koret sannolikt härledas till 1905 års renovering. Från östra travén finns en ingång till sakristian, och från västra travéns södra sida finns dels en dörr mot kyrkogården, dels en dörr som leder till vinden. Altaret och altaruppsatsen är placerade i den östra kortravén. I den västra finns rader med stolar längs med väggarna.

Sakristians golv ligger i nivå med, eller något lägre, än långhusets golv och en trappa leder från koret ner till sakristians dörr. Muröppningen är spetsbågig och dörren är av ek. Innersmygen mot sakristian är stickbågig och något vinklad åt väster. Ytterligare tre trappsteg leder ner till golvnivå. Taket utgörs av ett ribblöst korsvalv som liksom de slätputsade väggarna är vitkalkade. Valvet vilar på putsade konsolkolonetter av tegel, i likhet med de i östra kortravén. Nischer finns bevarade i västra och östra väggarna. I norra gaveln finns en ytterdörr av ek i en ojämnt välvd muröppning. I rummets nordöstra hörn finns en piscina av porslin. Möbleringen i sakristian är spartansk och utgörs av bord och två karmstolar av ek, en vikvägg och ett hörnskåp som troligen har härledas till 1900-talets början.

Skomakarkapellet söder om långhuset omfattar två travéer med ribbvälvda och vitkalkade valv med rundbågiga gördelbågar. Den västra travén upptas till största delen av kyrkorgeln. Rundbågiga muröppningar åt norr sammankopplar kapellet med långhuset.

I långhusets västra gavel leder en port i en svagt stickbågig muröppning vidare till tornets bottenvåning. Portalen ryms i ett kraftigt och utskjutande väggparti murat av tegel och gråsten. Tornrummet är ribbvälvt med kvadratiska ribbor som smalnar av nedåt. Valv och väggar är målade i en järnoxidgul kulör. Längs väggarna är gravhällar monterade. Den östra väggen utgörs av långhusets oputsade västra gavel, prydligt murad av gråsten. Portalomfattningen till långhuset är av sand- och kalk-sten och har tidigare troligtvis tillhört kyrkans norra port. Dörromfattningen har ett treklöverformat tympanonfält, omgivet av tresprångig omfattning där fristående kolonner bär upp det profilerade valvet. Golvet i vapenhuset är täckt med röda och grå kalkstensplattor.

Kyrkvinden och tornets övre våningar nås via en trappa från koret eller via trappan i norra långhusmuren. Vinden över långhuset och koret är öppen och tillgänglig via gångar mellan de uppskjutande valvkapporna. Från långhusvinden är även vindarna över vapenhuset och Skomakarkapellet tillgängliga. Taklaget över långhuset består av takstolar med sparrar och bindbjälke samt saxsparrar och snedsträvor och en från nocken nedpendlad bjälke som ytterligare förstyvar konstruktionen. Längs med takfallet löper stöttande spänntakstolar. Över koret har takstolarna saxsparrar med bindbjälkar en bit över valvkuporna, och tassar med stödben över murkrönen. Generellt är takstolen av fur men här finns några delar av ek som kan ha återanvänts från en äldre konstruktion. Över Skomakarkapellet och vapenhuset är takstolarna saxsparrade. Sakristians vind nås från en lucka i gavelpartiet och var ej tillgänglig vid besöket.

Tornet har kraftiga bjälklag av furu från mur till mur, kompletterade av bockar och konsoler i samma material, både längs väggarna och i rummets mitt. Tornets andra våning har en plattform av trä mitt över bottenvåningens valv. Här syns tornets murverk av omväxlande tegel och gråsten tydligt. Mot långhuset syns de två spetsbågiga fönster som murades igen när tornet byggdes. Omfattningarna har likt korets och sakristians fönster slätputsade partier i bågens övre del. I det nordöstra hörnet av rummet syns resterna av en spiraltrappa som revs 1905. Den tredje våningen har breda och låga, rundbågiga murnischer som omger betydligt mindre och svagt spetsbågiga ljusöppningar i fasaden. I öster finns en igenmurad rundbågig muröppning som tidigare har varit en genomgång till långhusvinden. I höjd med tredje och fjärde våningen finns urtag i murverket som överensstämmer med bjälkar som utgått radiellt, möjligtvis från någon sorts stolpe i tornets mitt. En teori är att dessa burit bjälkar och bryggor av trä.

Idag är det tornets fjärde våning man först når via 1905 års öppning från långhus-vinden. Här förvaras äldre inventarier och inredning, som delar av bänkinredningen och läktarskranket från 1600-talet. Åt söder, väster och norr finns höga, rundbågiga murnischer som omger mindre ljusinsläpp.

Tornets femte våning rymmer klockbocken för kyrkans två klockor. Ljudöppningarna är rundbågiga med plåtklädda träluckor. Från denna våning och uppåt är tornkonstruktionen öppen med trappor och plattformar istället för heltäckande golv. I en inbyggd halvvåning, med furuplank i väggar, golv och tak, ovanför klockbocken finns ett rum för ett äldre urverk, placerat innanför urtavlan på murens södra fasad. Lite under tornmurens krön finns kvadratiska luckor i rundbågiga öppningar, två åt norr, väster och söder vars funktion är oklar. Gavelmurarna åt norr och söder är helt murade i tegel. I norr finns en liten rundbågig valvbåge mitt på väggen, och strax till höger, nedanför denna finns ett ansikte, målat med vit färg, på väggen. Taklaget är av kraftiga furubjälkar med snedsträvor mellan bindbjälke och sparrar. Mellan sparrarna sitter dubbla hanbjälkar. Konstruktionen är av ålderdomlig modell och skulle möjligtvis kunna vara återskapad efter hur takstolen såg ut före tornbranden 1865.

Inredning och inventarier
Kyrkans altare är ett murat och vitputsat blockaltare med en medeltida altarskiva av kalksten. I altaret finns en relikgömma. Altaret murades upp på platsen vid 1905-års renovering och eftersom det flyttats ett par gånger är det okänt om teglet är det ursprungliga eller ej. Altaruppsatsen är ett renässansarbete i ek. Bakstycket är signerat Christoffer Kjellson i Lund, 1636. Uppsatsen består av fyra horisontella fält med elaborerade broskverk och ett stort antal skulpturer som återger evangelisterna samt kvinnofigurer som symboliserar dygderna. Predellan har ett textfält med förgylld text på svart botten, flankerat av skulpturer. Det centrala motivet, som vilar på predellan, är en återgivning av den sista måltiden i halv relief. På var sida om nattvarden finns kolonner som avgränsar figurfält på ömse sidor huvudmotivet. Uppsatsen kröns av ett dubbelt textfält omgivet av broskverk och flera figurer däribland Kristus, Moses med stentavlorna och ytterligare evangelister. Allra överst står en kvinna som sträcker sin hand med en bok mot himlen, samtidigt som hon har sin fot på ett skelett vilket har tolkats som att detta är dygden Fides=tron som besegrar döden. Altaruppsatsen har flyttats ett antal gånger och även målats om. Dess ursprungliga färgskikt återställdes av konservator 1995. I kyrkans nordvästra hörn finns ett medeltida Mariaaltare, även kallat Elleköpingealtaret eftersom det överfördes till Åhus kyrka från Elleköpinge kyrka vilken revs under 1600-talet.

Kyrkan har ingen altarring. En del av den altarringen som tillverkades efter Theodor Wåhlins ritning finns bevarad i kyrkans torn.

Predikstolen med tillhörande baldakin är liksom altaruppsatsen renässansarbeten av ek, daterade till 1600-talets första decennium. Skranket och dörren till trappan är möjligtvis samtida med predikstolen, byggda av kilsågade och skrubbhyvlade brädor. Predikstolskorgen har fem sidor varav en är ställd i vinkel mot norra långhusväggen. En väggtavla med snidade motiv, broskverk och pilastrar kopplar samman korgen och baldakinen. Korgens sidor skiljs åt av karyatider vilka bär ett utkragande entablement som avslutar predikstolskorgens övre del där ett bokställ är inkorporerat i överliggaren. I sidornas bildfält är avbildningar av apostlar. Underredet är karnisformat och avslutas med en snidad kotte omgiven av akantusblad. Baldakinen är åttasidig, rikt dekorerad med träsniderier i form av kartuscher, fialer och putti. Överst är en helkroppsskulptur av Kristus. Under baldakinen hänger en sentida tillkommen duva i glas. Den ursprungliga har blivit stulen. Såväl predikstolen som baldakinen har en rik polykrom bemålning.

Dopfunten i kalksten härrör från 1100-talets senare del. Hela funten är tillverkad i kalksten, men mellanstycket har bestämts till gotländsk kalksten. Cuppan har uttömningshål. Dopfuntsbaldakinen i polykromt bemålat trä är från 1600-talet, men ändrad i okänd omfattning i samband med 1905 års renovering. Listverket har ett textfält med dansk text Den som troer oc blifver døpt hand skal blifve salig: men den som icke troer hand skall blifve førdømt, Marc XVI. Ett polykromt bemålat dopfuntslock från 1600-talet förvaras i tornet.

Bänkinredningen av blåmålad furu tillverkades år 1905 av det lokala snickeriföretaget Åhmans snickerifabrik, efter ritningar av Theodor Wåhlin. Bänkarna är öppna med snidade sidostycken i jugendstil med förgyllda detaljer. Bänkarna är ordnade i tre kvarter; ett i långhusets norra halva och två i långhusets södra del. En klockarbänk, i form av ett slutet bänkparti av ek med förhöjt ryggstycke och rikt snidat dörrparti, daterad till 1600-tal, finns bevarad i kyrkans torn.

Kyrkans orgel har, sedan 1998, 37 stämmor. Orgelfasaden har en klassicerande uppbyggnad och är tillverkad på 1780-talet. Orgeln var tidigare placerad på en läktare i västra delen av långhuset men är sedan 1905 placerad på läktaren längs södra långhusväggen. I kyrkans kor finns en mekanisk kororgel från 1984.

Det finns två gjutna klockor, placerade i klockbocken i tornets femte våning. Båda klockorna är gjutna 1866 efter att de tidigare klockorna skadades i samband med att tornet brann 1865. På den ena klockan finns en inskription som anger att klockan gjöts under kyrkoherde Lovéns tid.

Övrigt
På korets södra vägg är kyrkans medeltida trabesbjälke uppmonterad. Bjälken har den snidade inskriften Jhesus nasareiius rex iudeorum titulus triu[m]phalis, med betydelsen Jesus från Nasaret judarnas konung titulerad triumfator. I dess vänstra ände saknas en del av bjälken och sannolikt ännu ett ord som avslutat meningen.