Fontänbron

På 1850-talet lät kapten J G Richert gjuta och montera en hel serie järnbroar som han själv ritat. Fontänbron är en av två bevarade Richertbroar. Nuvarande bro byggdes på 1860-talet men det har varit en bro här sedan 1620-talet, strax efter Göteborgs grundläggning.
Den första bron som byggdes här var stadens första och knöt samman Stora Torget med de södra delarna av staden.
Efter ett tag fick bron dekorationer i form av lejon, därav namnet Lejonbron.
År 1733 uppfördes en ny bro i sten i form av en valvbro. Fortifikationskaptenen Bengt Carlberg stod för ritningarna.
Fram till 1800-talets mitt, när torghandeln försvann från Stora Torget, var Lejonbron en viktig del av torget. Under den årliga Larsmässan som hölls under åtta dagar från den 10 augusti, var Lejonbron samlingsplats för ett stort antal tjänstehjon från landet som sökte husbönder bland marknadsbesökande lantmän.
Efter att torghandeln flyttades har torgets omgivningar förändrats rejält, däribland Lejonbron som revs på 1860-talet. Nu genomfördes utfyllningar av den holme i kanalen öster om bron på vilken Järnvågen tidigare legat. Även den södra delen av kanalen mot Södra Hamngatan fylldes igen. Nu skapades grunderna för dagens utseende med kanalen som bara är bevarad längs Norra Hamngatan.
Det utfyllda området lämnade plats åt Brunnsparken att bli en stor anläggning, medan Fontänbron fick ett kort brospann. Den nya bron uppfördes 1864 efter ritningar av kapten Richert. Den fick sitt namn efter statyn med fontän Såningskvinnan (Johanna i Brunnsparken).
Flera ombyggnader har skett under senare tid. Bron har kraftigt breddats. Vid ombyggnaden 1975 sparades de yttre bågbalkarna och skyddsräcket.