EKERÖ KYRKA

HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT
Ekerö kyrka uppfördes vid slutet av 1100-talet, möjligen som gårdskyrka till Asknäs. Några direkta belägg för detta finns dock inte. Kyrkan hade ursprungligen formen av en typisk romansk kyrka med långhus, kor och troligen en smalare absid. Kring år 1300 revs koret och kyrkan förlängdes åt öster till en gotisk salkyrka med brett, rakt avslutat kor. Samtidigt uppfördes sakristian. Tornet restes i samband med en stor upprustning under 1400-talet. Sannolikt byggdes då även ett vapenhus i söder. Under 1400-talets renovering slogs invändigt valv som dekorerades med kalkmålningar.
Vid mitten av 1600-talet brann kyrkan och en större upprustning företogs på 1680-talet, på initiativ av greven Erik Lindschöld. För greven och hans efterkommande uppfördes kyrkans södra gravkor, medan det norra kom att användas av dennes vän, Joel Gripenstierna. Under samma renovering försågs tornet med nytt krön och inredningen förnyades. Fönstren förstorades och vapenhuset revs i söder. Vid 1680-talets restaureringsarbete intog Mester Mårten Hack en ledande roll.
1793-94 ändrades tornhuven till sin nuvarande form. Invändigt genomfördes därefter restaureringar åren 1880-81, under 1930-talet efter förslag av Ragnar Östberg, samt 1951-52 under ledning av Ärland Noreen.
Ekerö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. Kommunala områdesbestämmelser har antagits för området närmast kyrkan, med avsikt att bevara landskapsbild och bebyggelse. Allén som leder till Ekerö kyrka, har utpekats som vårdobjekt.
När socknen omnämns i de äldsta källorna kallas den omväxlande för Ekerö och Askanäs. Under medeltiden hörde Ekerö kyrka till Strängnäs stift. Sockennamnet Ekerö kommer från en ålderdomlig bildning av trädnamnet ek, liksom läget på den ö, där kyrkan står.
Den ursprungliga, romanska kyrkan hade inget torn. Det har ansetts egendomligt att kyrkan inte försågs med något torn med tanke på dess läge vid den hårt trafikerade Mälarfjärden. Det är dock inte helt osannolikt att kyrkan hade ett försvarstorn i sitt omedelbara grannskap, på kullen sydväst om kyrkan och där klockstapeln senare fick sin plats.
Asknäs gård var under medeltiden känd som stormansgård, möjligen med anor sedan förhistorisk tid. För detta talar en storhög från slutet av järnåldern, strax sydväst om kyrkan.
Asknäs nuvarande herrgård uppfördes i samband med laga skifte omkring 1880.
I den medeltida Erikskrönikan omnämns Asknäs i samband med en händelse som utspelats 1206. I krönikan berättas att Jon Jarl blev ihjälslagen på sin gård Askanäs samma natt som han återvänt från ett korståg bland ryssar och ingermanlänningar.
Erik Lindschöld, som bidrog till kyrkans restaurering och lät uppföra ett gravkor, byggde upp säteriet Stavsund under 1670-talet. Gården ligger på sydvästra Ekerö och var tillsammans med Ekebyhov och Kersö, ett av de mest betydande säterierna på Ekerö, under 1600-talet. Greve Erik Lindschöld var Karl XI:s främste rådgivare.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SLM Stockholms läns museum arkivet
Ahlstrand, J T, Arkitekturtermer, Lund 1976
Bratt, P, Mälaröarna. Kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1988
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Boethius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Curman, S, Roosval, J, Sveriges kyrkor, Färentuna härad, västra delen, Stockholm 1954
Ekerö pastorat, Kyrkoantikvariska utskottet
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Stockholms län 1997

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Ekerö kyrka är vackert belägen vid Mälarens södra strand. Den är en salkyrka med två korsarmar, sakristia i norr och torn i väster. Byggnadsmaterialet utgörs övervägande natursten förutom i korsarmarna som är av tegel. Tornets huv med lanternin avslutas med en kopparklädd spira. Kyrkans övriga delar täcks av plåtklädda, svartmålade, sadeltak. Ingången är förlagd till tornets västmur. Interiören präglas av medeltida valv. Kyrkan har under århundradenas lopp successivt byggts från en liten tornlös absidkyrka till 1600-talets långsträckta korskyrka med ett medeltida västtorn. Den byggdes som gårdskyrka till Askanäs, nuvarande Asknäs, gård omedelbart i öster. 1100-talets långhusmurar utgörs av nuvarande långhusets västparti. Koret var troligen smalare och hade absid. Vid någon tidpunkt under något av decennierna o 1300 revs koret. Kyrkan förlängdes mot öster med ett nytt, långt kor i samma bredd som långhuset och med rak östgavel. Nu byggdes även sakristian. I mitten av 1400-talet välvdes hela kyrkan. Sakristians nordgavel ombyggdes. I väster restes tornet som dock inte valvslogs. Några årtionden senare, o 1480, byggdes ett sydligt vapenhus (rivet på 1600-talet, se nedan). Kor och långhus dekorerades med kalkmålningar av en mästare som stilmässigt stod Albertus Pictor nära. De bekostades troligen av Ivar Axelsson Tott. En brand härjade kyrkan 1647, men det dröjde ända till in på 1680-talet innan omfattande förändringar vidtogs. Arbetet bekostades delvis av greve Erik Lindschiöld, byggherre även till godset Stafsund på samma ö. Korsarmar av tegel uppfördes. I den södra lät greven inrätta sin familjegrav. I samband härmed revs vapenhuset som stått på samma plats. Även norra korsarmen har fungerat som begravningsplats. De vackra målningarna i kor och långhus överkalkades, och av dem är numera endast vissa partier synliga (se nedan). I tornets västmur upptogs den nuvarande ingången. Ny spira byggdes. Eventuellt är den ritad av Nicodemus Tessin d.y. Lanterninens nuvarande karaktär med små konsolburna, balkongliknande utbyggnader är från 1793-94. 1880-81 utvidgades ånyo fönster. Ny predikstol och nya, öppna bänkar insattes. Vid arbeten 1931-33 efter förslag av Ragnar Östberg framtogs de medeltida kalkmålningarna såvitt möjligt. Åter kan valvribbornas blomslingor beskådas men av figurala motiv kvarstår blott fragment. 1951-52 insattes den nuvarande, slutna bänkinredningen. Orgeln flyttades från läktaren, byggd i väster senast 1832, till norra korsarmen. 1993 inreddes södra korsarmen till rum för enskild andakt m.m. Rummet benämns Ingeborgskapellet efter en gravhäll från perioden 1200-talets slut ca 1350 över en kvinna med detta namn. Hon anses ha bott på Askanäs. Hällen är uppställd i rummet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Omgivningen
Ekerö kyrka är belägen invid Kyrkviken, på en höjd med bebyggelse kring vilken åkermarken breder ut sig. Fram till Asknäs och kyrkan leder en äppelträdsallé över åkrarna. På andra sidan åkrarna gör sig det moderna samhället påmint med yngre bebyggelse i bl a Ekerö sommarstad.

Öster om kyrkan ligger Asknäs gård, idag bebyggd med en mindre herrgårdsanläggning från 1800-talets senare hälft. Mangården är rikt dekorerad med tidstypiska lövsågerier. Herrgårdens tvåvåniga bostadshus flankeras av två flygelbyggnader.

Kyrkomiljön
Kyrkogårdens äldsta delar ligger i direkt anslutning till kyrkan, omgiven av den äldre bogårdsmuren. Första gången kyrkogårdsmuren omtalas är under 1630-talet, men den genomgick flertalet reparationer under 1700-och 1800-talet.
1941 utvidgades kyrkogården åt norr. Den yngre delen omgärdas av en bogårdsmur uppförd av sprängd gråsten. Den äldre kyrkogårdens entréer mot väster och öster flankeras av putsade grindstolpar, tillkomna under 1830-talet. Vid samma tid företogs omfattande planteringar på kyrkogården av framförallt av lönn och lind. Av dessa träd finns ännu flera bevarade och bildar en sammanhållande trädkrans. Kyrkogården utvidgades senast mot väster, och här finns även en minneslund.

Norr om kyrkogårdens yngre del finns parkeringsplatser, ekonomibyggnader samt kyrkstugan. Tidigare stod en klockstapel på en kulle strax sydväst om kyrkan. Stapeln revs dock 1794 då klockorna flyttades till kyrktornet.

Kyrkobyggnaden
Ekerö kyrka är i dag en salkyrka med två korsarmar, eller en långsträckt korskyrka, med ett medeltida västtorn. Tornet avslutas av en yngre huv. Kyrkan är huvudsakligen uppförd av natursten, förutom korsarmarna som är byggda av tegel. Kyrkans takkonstruktion över långhuset härrör delvis från 1600-talet och kompletterades under 1880-talet. Även sakristians takstolar är sekundära.

Omgivningen
Ekerö kyrka är belägen invid Kyrkviken, på en höjd med bebyggelse kring vilken åkermarken breder ut sig. Fram till Asknäs och kyrkan leder en äppelträdsallé över åkrarna. På andra sidan åkrarna gör sig det moderna samhället påmint med yngre bebyggelse i bl a Ekerö sommarstad.
Öster om kyrkan ligger Asknäs gård, idag bebyggd med en mindre herrgårdsanläggning från 1800-talets senare hälft. Mangården är rikt dekorerad med tidstypiska lövsågerier. Herrgårdens tvåvåniga bostadshus flankeras av två flygelbyggnader.

Anläggningen
Kyrkogårdens äldsta delar ligger i direkt anslutning till kyrkan, omgiven av den äldre bogårdsmuren. Första gången kyrkogårdsmuren omtalas är under 1630-talet, men den genomgick flertalet reparationer under 1700-och 1800-talet.

1941 utvidgades kyrkogården åt norr. Den yngre delen omgärdas av en bogårdsmur uppförd av sprängd gråsten. Den äldre kyrkogårdens entréer mot väster och öster flankeras av putsade grindstolpar, tillkomna under 1830-talet. Vid samma tid företogs omfattande planteringar på kyrkogården av framförallt av lönn och lind. Av dessa träd finns ännu flera bevarade och bildar en sammanhållande trädkrans. Kyrkogården utvidgades senast mot väster, och här finns även en minneslund.

Norr om kyrkogårdens yngre del finns parkeringsplatser, ekonomibyggnader samt kyrkstugan. Tidigare stod en klockstapel på en kulle strax sydväst om kyrkan. Stapeln revs dock 1794 då klockorna flyttades till kyrktornet.

Kyrkobyggnaden
Ekerö kyrka är i dag en salkyrka med två korsarmar, eller en långsträckt korskyrka, med ett medeltida västtorn. Tornet avslutas av en yngre huv. Kyrkan är huvudsakligen uppförd av natursten, förutom korsarmarna som är byggda av tegel. Kyrkans takkonstruktion över långhuset härrör delvis från 1600-talet och kompletterades under 1880-talet. Även sakristians takstolar är sekundära.

Ekerö kyrka uppfördes vid slutet av 1100-talet, möjligen som gårdskyrka till Asknäs. Några direkta belägg för detta finns dock inte. Kyrkan hade ursprungligen formen av en typisk romansk kyrka med långhus, kor och troligen en smalare absid. Kring år 1300 revs koret och kyrkan förlängdes åt öster till en gotisk salkyrka med brett, rakt avslutat kor. Samtidigt uppfördes sakristian. Tornet restes i samband med en stor upprustning under 1400-talet. Sannolikt byggdes då även ett vapenhus i söder. Under 1400-talets renovering slogs invändigt valv som dekorerades med kalkmålningar.

Vid mitten av 1600-talet brann kyrkan och en större upprustning företogs på 1680-talet, på initiativ av greven Erik Lindschöld. För greven och hans efterkommande uppfördes kyrkans södra gravkor, medan det norra kom att användas av dennes vän, Joel Gripenstierna. Under samma renovering försågs tornet med nytt krön och inredningen förnyades. Fönstren förstorades och vapenhuset revs i söder. Vid 1680-talets restaureringsarbete intog Mester Mårten Hack en ledande roll.

179394 ändrades tornhuven till sin nuvarande form. Invändigt genomfördes därefter restaureringar åren 188081, under 1930-talet efter förslag av Ragnar Östberg, samt 195152 under ledning av Ärland Noreen.

Ekerö kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen och ligger inom område av riksintresse för kulturmiljövården. Kommunala områdesbestämmelser har antagits för området närmast kyrkan, med avsikt att bevara landskapsbild och bebyggelse. Allén som leder till Ekerö kyrka, har utpekats som vårdobjekt.

När socknen omnämns i de äldsta källorna kallas den omväxlande för Ekerö och Askanäs. Under medeltiden hörde Ekerö kyrka till Strängnäs stift. Sockennamnet Ekerö kommer från en ålderdomlig bildning av trädnamnet ek, liksom läget på den ö, där kyrkan står.
Den ursprungliga, romanska kyrkan hade inget torn. Det har ansetts egendomligt att kyrkan inte försågs med något torn med tanke på dess läge vid den hårt trafikerade Mälarfjärden. Det är dock inte helt osannolikt att kyrkan hade ett försvarstorn i sitt omedelbara grannskap, på kullen sydväst om kyrkan och där klockstapeln senare fick sin plats.

Asknäs gård var under medeltiden känd som stormansgård, möjligen med anor sedan förhistorisk tid. För detta talar en storhög från slutet av järnåldern, strax sydväst om kyrkan.
Asknäs nuvarande herrgård uppfördes i samband med laga skifte omkring 1880.
I den medeltida Erikskrönikan omnämns Asknäs i samband med en händelse som utspelats 1206.
I krönikan berättas att Jon Jarl blev ihjälslagen på sin gård Askanäs samma natt som han återvänt från ett korståg bland ryssar och ingermanlänningar.

Erik Lindschöld, som bidrog till kyrkans restaurering och lät uppföra ett gravkor, byggde upp säteriet Stavsund under 1670-talet. Gården ligger på sydvästra Ekerö och var tillsammans med Ekebyhov och Kersö, ett av de mest betydande säterierna på Ekerö, under 1600-talet. Greve Erik Lindschöld var Karl XI:s främste rådgivare.

KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SLM Stockholms läns museum arkivet
Ahlstrand, J T, Arkitekturtermer, Lund 1976
Bratt, P, Mälaröarna. Kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1988
Bonnier, A C, Kyrkorna berättar, Uppsala 1987
Boethius, U, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980
Calissendorff, K, Ortnamn i Uppland, Stockholm 1986
Curman, S, Roosval, J, Sveriges kyrkor, Färentuna härad, västra delen, Stockholm 1954
Ekerö pastorat, Kyrkoantikvariska utskottet
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Kulturminnesvårdens riksintressen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Stockholms län 1997