Pite-Rönnskärs kapell

null, Som fiskeläge är Pite-Rönnskär, tidigare kallat Rönnskär och dessförinnan Snödskär, känt ända sedan 1500-talet. Tillgången på en skyddad hamn och många goda fiskegrund för strömming och sik gjorde ön till Piteå stads viktigaste fiskeplats. År 1677 omnämns för första gången att Pite-Rönnskär är lotsplats och att Kinnbäcks byamän var ålagda lotsplikt. År 1821 blev Pite-Rönnskär en lotsstation, och 1849 byggdes en lotsstuga på ön. Karaktäristiskt för miljön är dess Heidenstamsfyr i rödfärgat stål. Den flyttades hit från Sandhammaren i Skåne 1905 och förhöjdes till 37 meter. Den är därmed Sveriges högsta Heidenstamfyr och landets näst högsta fyr överhuvudtaget (efter Långe Jan på Öland).

Fasaden var ursprungligen rödfärgad och taket krönt av spiror och flöjlar över båda gavelröstena. En uppmätningsritning från 1860 (av A. Gellerstedt) antyder listverk på fönstrens ovan- och undersidor. Vid en renovering 1934 fick kapellet ny panel och nya fönstersnickerier. Panel, vindskivor, samt fönster och dörr vitmålades och taket lades om med nytt spån. Klockhuven över västra gavelröstet tillkom samtidigt, beroende på att avståndet till den gamla stapeln ansågs vara för långt. Spirorna på taket avlägsnades
senast då. I övrigt har inga yttre förändringar skett sedan 1934, enbart underhålls-mässiga åtgärder som byte av spåntaket, fönsterrenovering och ommålning.

Ingången är i väster. Dörren är av stående brädor och har kvar sitt ursprungliga stocklås på insidan. Utsidans brädor är profilerade så att ett fiskbensmönster bildas. Interiören är mycket enkel, med omålade timmerväggar med inskriptioner från besökande fiskare. Ryggåstaket med grånade takbrädor har en synlig nockås och sidoåsar av rundtimmer. Plankgolvet lagt i husets längdriktning har breda tiljor och är obehandlat. En rektangulär vitmålad altarpredikstol är placerad mitt för det östra fönstret, och har en låg blågrå-målad knäfallsbänk framför. Ovanför fönstret hänger en stor altartavla från 1780. Den har profilerad ram och föreställer Kristus på korset. Ett mindre krucifix och en nummer-tavla i form av en griffeltavla finns på ömse sidor om fönstret. Bänkinredningen har en ålderdomlig karaktär. Den är omålad och enkel med platsbyggda gavlar i en golvstock, rakt ryggstöd och sittplanka. Fönster och fönsterfoder är tillsammans med ytterdörren vitmålad med linoljefärg.
Belysningen utgörs av två nedpendlade ljuskronor med vardera fyra armar för levande ljus och två mindre vägglampetter (1984). I främre delen står en liten tramporgel och i bakre delen av rummet hänger ett votivskepp, tillverkat av snickaren Bergsten. Där finns också två mindre tavlor, varav den ena är en kopia på en uppmätning av kapellet utförd 1860 av A. Gellerstedt. Inga kända invändiga ändringar har dokumenterats annat än tillkomsten av några inventarier. En av ljuskronorna tillkom på 1950-talet, lampetterna 1984. Ett av krucifixen snidades av kyrkoherde G. V. Strömgren 1954, det andra av systrarna Rothsten 1975. Altartavlan genomgick en konservering av Frithiof Erichsson 1970.

Kapellet är en enkel liggtimrad byggnad uppförd 1771 (enligt inskriptioner) av okänd byggmästare, men av allt att döma av fiskeborgare från Piteå stad. Kapellet är relativt högt, har rektangulär grundplan och står på en grund av klappersten. Sadeltaket har ett kort taksprång och hyvlad stickspåntäckning. Taket kröns i väster av en liten rektangulär klockhuv med spånklätt sadeltak. Stående rektangulära fönster indelade i sex rutor finns mot norr, söder och öster. Fasaden täcks av stående vitmålad lockpanel och knutlådor. Ingången är i väster med en fiskbensmönstrad vitmålad enkeldörr.
Fasaden var ursprungligen rödfärgad och taket krönt av spiror och flöjlar över båda gavelröstena. En uppmätningsritning från 1860 (av A. Gellerstedt) antyder listverk på fönstrens ovan- och undersidor. Vid en renovering 1934 fick kapellet ny panel och nya fönstersnickerier. Panel, vindskivor, samt fönster och dörr vitmålades och taket lades om med nytt spån. Klockhuven över västra gavelröstet tillkom samtidigt, beroende på att avståndet till den gamla stapeln ansågs vara för långt. Spirorna på taket avlägsnades senast då. I övrigt har inga yttre förändringar skett sedan 1934, enbart underhålls-mässiga åtgärder som byte av spåntaket, fönsterrenovering och ommålning.