björn, teckning, förkristen tro, jakt

munnen är full med blodröd saliv. Dagens hjälte slår på kåtadörren
med sina spön och kryper sedan in genom den heliga bakdörren, allt
medan kvinnorna ser på honom genom sin mässingsring och sprutar
sin blodlika saliv honom i ansiktet, neutraliserande hans farlighet.
Samma väg kommer jaktkamraterna, och samma dusch möter dem."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 18, särtryck (Luleå 1971)
sid 16.)
28-31. "I avskildhet går sedan den glorieomstrålade och ägnar gudarna på
offerplatsen sin dyrkan."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 18f, särtryck (Luleå 1971)
sid 16f.)
32-36. "Dagen därpå föres det dyrbara jaktbytet, den väldige björnen, hem,
vilande på en bår över fyra ackjor och dragen av fyra renar. Glädjeyran
har gripit alla. Män och kvinnor hoppar och dansar - kvinnorna dock
som sig bör inte alltför nära. Några av männen har tagit sig för mycket
till bästa: en blir liggande i snön, en står stödd mot en björk och spyr,
och en bäres hem av två vingliga kumpaner. Allt medan nåjden
trummar, en unge springer och står på näsan och en stelbent
gammelfar borta vid kåtorna står och ser på. Han har också varit med i
sina dar."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 20, särtryck (Luleå 1971)
sid 18.)

Luleå stad. Norrbottens museum.
Björnfesten, akvarellerad tuschteckning av Ossian Elgström. Daterad 1930.
Inv nr Nbm 16842.
Verket visar samernas björnjakt och de tillhörande ritualerna.
Detaljbilder.
1-2. "En same på skidor, med den hornskovelprydda spjutstaven i handen
och pilbågen över axeln samt med hunden i hälarna, stannar framför
en trädrot. Ett hål i snön, andningshålet till ett björnide!... Av den
upptäckten får mannen som en gloria kring huvudet."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 9, särtryck (Luleå 1971) sid
7.)
3. "Så fort han ringat björn, far han hem med hejdlös fart. Bromsar in
med staven mellan benen."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 10, särtryck (Luleå 1971)
sid 8.)
4-5. "När han hemma hoppar av skidorna, blir det stor uppståndelse i
vistet. Karlarna rusar fram, medan kvinnfolken uppför en jubeldans i
bakgrunden."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 11, särtryck (Luleå 1971)
sid 9.)
6-9. "Nu kommer nåiden med trumman med i spelet. Han trummar och
spår för en lycklig jakt, medan den gloriestrålande björnringaren och
hans blivande jaktkamrater kryper på knän och armar mot gudarna på
offerplatsen, stenseitar och träbeläten, varpå en rentjur offras. Seitarna
stiger med mystisk makt ur marken, träbelätena står upphöjda på en
lave. Björnringaren har som ett magiskt värdighetstecken spjutstaven
prydd med mässingsringar."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 12, särtryck (Luleå 1971)
sid 10.)
10-12. "Och så går jägarskaran mot björnidet, först nåiden med trumman, så
björnringaren med den mässingsprydda spjutstaven och sedan de
andra jägarna i rad med spjut och pilbåge. Hundarna troget med."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 13, särtryck (Luleå 1971)
sid 11.)
13-15. "Som en krevad blir mötet med björnen. Ur idet rusar den besten med
ett avbrutet spjut i bringan och ilsket ansatt av hundarna, medan den
djärvaste jägaren ligger på alla fyra och spyr blod. Men runt om står
jägarskaran med spjutspetsarna riktade mot den farlige."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 14, särtryck (Luleå 1971)
sid 12.)
16-19. "Björnen bryter sig dock ut men får sin bane vid ett klippstup med
spjutstick i bröstet och hundarna i hasorna. Den gloriestrålande
ringaren är också banemannen."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 14f, särtryck (Luleå 1971)
sid 13f.)
20-22. "Kring den fällde björnen dansar jägarna i ring och sjunger
björnsången med tack för att den bjässen låtit sig tas utan att fördärva
dem. Nåiden trummar, och dagens hjälte, som nu med ett vidjeband
är bunden vid björnens nos, piskar den fallne med spön, allt medan
dennes kraft strömmar över i segraren."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 16, särtryck (Luleå 1971)
sid 14.)
23-26. "Så lämnas det stora bytet att hämtas nästa dag, och jägarna tågar
hemåt - dagens hjälte, med all björnens kraft, mer än dubbelt så stor
som de andra."
(Ernst Mankers tolkning av "Björnfesten" i Norrbottens museums
årsbok Norrbotten 1970, (Luleå 1969), sid 17, särtryck (Luleå 1971)
sid 15.)
27, 30-31. "Hemma i kåtan har kvinnorna gjort sig beredda, klätt sig i sin finaste
skrud, försett sig med var sin mässingsring och tuggat albark, så att