DALS-EDS KYRKA

Kyrkoanläggningen omfattar förutom kyrkan och kyrkogården, ett bårhus och ett par ekonomibyggnader.

Kyrkogården är relativt stor och har en långsmal form i nord-sydlig riktning, huvudsakligen norr om kyrkan (öst-västligt orienterad), och har utvidgats i etapper åt detta håll. Den äldsta delen omger kyrkan med en närmast kvadratisk form. Norr härom finns tre utvidgade områden, tydligt avskiljda från varandra med murar, trädrader och en häck. Etapperna har tillkommit vid mitten av 1950-talet, 1960-talets slut och den senaste invigdes 1992 på den tidigare prästgårdstomten.

Kyrkogården är till största delen inramad av en kallmur samt rader av lövträd. Längs östra sidan av utvidgningen från 1960-talet finns ett järnstaket. Längs de östra och västra sidorna gränsar kyrkogården mot vägar och i söder en asfalterad parkeringsplats. Längs norra muren finns en gång- och cykelväg mot några villatomter. Ungefär mitt på den östra sidan finns också en parkeringsplats i anslutning till kyrkogårdens ekonomibyggnader. Större entréer till kyrkogården finns vid parkeringsplatserna i söder och öster samt i nordväst och rakt väster om kyrkan. Den senare utformades som huvudentré efter ritningar av arkitekt Fredrik Liljekvist 1922 med en uppfartsväg och dekorativt utformade smidesgrindar med kraftigt markerade stolpar i muren. Även den nordvästra entrén (1990) har givits en särskild utformning motsvarande en vitputsad modern stiglucka med sadeltak täckt av skiffer samt grindar och ett stiliserat kors av smidesjärn. I övrigt finns flera entréer till kyrkogården både med och utan grindar.

På hela området norr om kyrkan sluttar marken i väster ned mot Lilla Le och vägen längs sjökanten. De flesta gravarna, speciellt på de utvidgade delarna, finns därför på kyrkogårdens östra sida. På den äldsta kyrkogårdsdelen närmast kyrkan sluttar marken också mot söder och öster. Ungefär mitt på kyrkogården finns ett järnåldersgravfält. Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade, på den äldsta delen är dock de flesta grusade. Förutom trädraderna längs murarna växer enstaka lövträd på flera platser. Mellan en del gravkvarter finns låga häckar. Gravarna på kyrkogården är huvudsakligen gräsbevuxna med undantag för några enstaka grusade på den äldsta delen.

Kyrkoanläggningen omfattar förutom kyrkan och kyrkogården, ett bårhus och ett par ekonomibyggnader.

Kyrkogården är relativt stor och har en långsmal form i nord-sydlig riktning, huvudsakligen norr om kyrkan (öst-västligt orienterad), och har utvidgats i etapper åt detta håll. Den äldsta delen omger kyrkan med en närmast kvadratisk form. Norr härom finns tre utvidgade områden, tydligt avskiljda från varandra med murar, trädrader och en häck. Etapperna har tillkommit vid mitten av 1950-talet, 1960-talets slut och den senaste invigdes 1992 på den tidigare prästgårdstomten.

Kyrkogården är till största delen inramad av en kallmur samt rader av lövträd. Längs östra sidan av utvidgningen från 1960-talet finns ett järnstaket. Längs de östra och västra sidorna gränsar kyrkogården mot vägar och i söder en asfalterad parkeringsplats. Längs norra muren finns en gång- och cykelväg mot några villatomter. Ungefär mitt på den östra sidan finns också en parkeringsplats i anslutning till kyrkogårdens ekonomibyggnader. Större entréer till kyrkogården finns vid parkeringsplatserna i söder och öster samt i nordväst och rakt väster om kyrkan. Den senare utformades som huvudentré efter ritningar av arkitekt Fredrik Liljekvist 1922 med en uppfartsväg och dekorativt utformade smidesgrindar med kraftigt markerade stolpar i muren. Även den nordvästra entrén (1990) har givits en särskild utformning motsvarande en vitputsad modern stiglucka med sadeltak täckt av skiffer samt grindar och ett stiliserat kors av smidesjärn. I övrigt finns flera entréer till kyrkogården både med och utan grindar.

På hela området norr om kyrkan sluttar marken i väster ned mot Lilla Le och vägen längs sjökanten. De flesta gravarna, speciellt på de utvidgade delarna, finns därför på kyrkogårdens östra sida. På den äldsta kyrkogårdsdelen närmast kyrkan sluttar marken också mot söder och öster. Ungefär mitt på kyrkogården finns ett järnåldersgravfält. Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade, på den äldsta delen är dock de flesta grusade. Förutom trädraderna längs murarna växer enstaka lövträd på flera platser. Mellan en del gravkvarter finns låga häckar. Gravarna på kyrkogården är huvudsakligen gräsbevuxna med undantag för några enstaka grusade på den äldsta delen.

Kyrkoanläggningen omfattar förutom kyrkan och kyrkogården, ett bårhus och ett par ekonomibyggnader.

Kyrkogården är relativt stor och har en långsmal form i nord-sydlig riktning, huvudsakligen norr om kyrkan (öst-västligt orienterad), och har utvidgats i etapper åt detta håll. Den äldsta delen omger kyrkan med en närmast kvadratisk form. Norr härom finns tre utvidgade områden, tydligt avskiljda från varandra med murar, trädrader och en häck. Etapperna har tillkommit vid mitten av 1950-talet, 1960-talets slut och den senaste invigdes 1992 på den tidigare prästgårdstomten.

Kyrkogården är till största delen inramad av en kallmur samt rader av lövträd. Längs östra sidan av utvidgningen från 1960-talet finns ett järnstaket. Längs de östra och västra sidorna gränsar kyrkogården mot vägar och i söder en asfalterad parkeringsplats. Längs norra muren finns en gång- och cykelväg mot några villatomter. Ungefär mitt på den östra sidan finns också en parkeringsplats i anslutning till kyrkogårdens ekonomibyggnader. Större entréer till kyrkogården finns vid parkeringsplatserna i söder och öster samt i nordväst och rakt väster om kyrkan. Den senare utformades som huvudentré efter ritningar av arkitekt Fredrik Liljekvist 1922 med en uppfartsväg och dekorativt utformade smidesgrindar med kraftigt markerade stolpar i muren. Även den nordvästra entrén (1990) har givits en särskild utformning motsvarande en vitputsad modern stiglucka med sadeltak täckt av skiffer samt grindar och ett stiliserat kors av smidesjärn. I övrigt finns flera entréer till kyrkogården både med och utan grindar.

På hela området norr om kyrkan sluttar marken i väster ned mot Lilla Le och vägen längs sjökanten. De flesta gravarna, speciellt på de utvidgade delarna, finns därför på kyrkogårdens östra sida. På den äldsta kyrkogårdsdelen närmast kyrkan sluttar marken också mot söder och öster. Ungefär mitt på kyrkogården finns ett järnåldersgravfält. Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade, på den äldsta delen är dock de flesta grusade. Förutom trädraderna längs murarna växer enstaka lövträd på flera platser. Mellan en del gravkvarter finns låga häckar. Gravarna på kyrkogården är huvudsakligen gräsbevuxna med undantag för några enstaka grusade på den äldsta delen.

FÖRSAMLING 1995: DALS-ED
BEFOLKNINGSTAL - år 1805:1341, år 1900: 2739, år 1995: 3671

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger ca en halv km söder om tätorten med samma namn i en sluttning ovanför sjön Lilla Le i den södra dalbygden. I tät anslutning till kyrkogården finns ett järnåldersgravfält. Fornlämningsområdet samt rester av en skans, utgör riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltidskyrkans utformning är okänd. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, sannolikt på samma plats. Delar av en stenkyrka av okänd ålder kan ha återanvänts vid det därpå följande nybygget.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den nuvarande, murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus, ett smalare och tresidigt avslutat kor med sakristieskrank, samt torn i väster. II: En ny stenkyrka uppfördes 1728, möjligen med återbruk av murar från en äldre föregångare. Planform okänd. Under 1700-talet, okänt när, tillbyggdes ett vapenhus av sten. Det ännu bevarade tornet uppfördes 1797. Riven, förutom tornet, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. III: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1861-63, intill föregångarens kvarstående torn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans två byggnadsperioder - det sena 1700-talet och 1800-talets mitt - avspeglar sig påtagligt i den vitputsade exteriörens karaktär. Västtornet, som kröns av kransgesims, flack huv och lanternin, är representativt för den sengustavianska stilen, medan nybyggnaden vid 1800-talets mitt har en klassicistisk dräkt. Långhusportalerna mitt på långhusets nord- och sydsidor markeras av svagt utskjutande omfattningar. De stora fönsteröppningarna är rundvälvda. Kyrkorummet är ljust, med vitputsade väggar och målat trätunnvalv. Koret öppnar sig mot långhuset med en vid, rundvälvd båge med kraftiga pilastrar på sidoposterna. Predikstolen är från 1700-talets första hälft. Altartavlan är målad av Gunnar Erik Ström och tillkom i samband med restaureringen 1949-50, utförd efter förslag av arkitekt Axel Forssén. Bänkinredningen från kyrkans byggnadstid utglesades vid samma tillfälle.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

Kyrkoanläggningen omfattar förutom kyrkan och kyrkogården, ett bårhus och ett par ekonomibyggnader.

Kyrkogården är relativt stor och har en långsmal form i nord-sydlig riktning, huvudsakligen norr om kyrkan (öst-västligt orienterad), och har utvidgats i etapper åt detta håll. Den äldsta delen omger kyrkan med en närmast kvadratisk form. Norr härom finns tre utvidgade områden, tydligt avskiljda från varandra med murar, trädrader och en häck. Etapperna har tillkommit vid mitten av 1950-talet, 1960-talets slut och den senaste invigdes 1992 på den tidigare prästgårdstomten.

Kyrkogården är till största delen inramad av en kallmurar samt rader av lövträd. Längs östra sidan av utvidgningen från 1960-talet finns ett järnstaket. Längs de östra och västra sidorna gränsar kyrkogården mot vägar och i söder en asfalterad parkeringsplats. Längs norra muren finns en gång- och cykelväg mot några villatomter. Ungefär mitt på den östra sidan finns också en parkeringsplats i anslutning till kyrkogårdens ekonomibyggnader. Större entréer till kyrkogården finns vid parkeringsplatserna i söder och öster samt i nordväst och rakt väster om kyrkan. Den senare utformades som huvudentré efter ritningar av arkitekt Fredrik Liljekvist 1922 med en uppfartsväg och dekorativt utformade smidesgrindar med kraftigt markerade stolpar i muren. Även den nordvästra entrén (1990) har givits en särskild utformning motsvarande en vitputsad modern stiglucka med sadeltak täckt av skiffer samt grindar och ett stiliserat kors av smidesjärn. I övrigt finns flera entréer till kyrkogården både med och utan grindar.

På hela området norr om kyrkan sluttar marken i väster ned mot Lilla Le och vägen längs sjökanten. De flesta gravarna, speciellt på de utvidgade delarna, finns därför på kyrkogårdens östra sida. På den äldsta kyrkogårdsdelen närmast kyrkan sluttar marken också mot söder och öster. Ungefär mitt på kyrkogården finns ett järnåldersgravfält. Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade, på den äldsta delen är dock de flesta grusade. Förutom trädraderna längs murarna växer enstaka lövträd på flera platser. Mellan en del gravkvarter finns låga häckar. Gravarna på kyrkogården är huvudsakligen gräsbevuxna med undantag för några enstaka grusade på den äldsta delen.

Dals-Eds kyrka ligger högt vid Lilla Les östra strand i Ed. Den nuvarande kyrkan har sannolikt föregåtts av två stenkyrkor på samma plats, varav en medeltida. På kyrkogården finns ett järnåldersgravfält och kyrkan ingår i ett riksintresseområde för kulturmiljövården. Vid kyrkan finns ett äldre sockencentrum med skolbyggnader av olika ålder, ett f d ålderdomshem (nu förskola) och en f d sockenstuga (nu församlingshem). På kyrkogårdens norra del (utvidgad 1990) fanns också en prästgård, vars sista huvudbyggnad revs 1988. Den nuvarande vitputsade stenkyrkan är en stor långsträckt salskyrka. Långhuset med korutbyggnad är uppfört 1861-63 i tidens nyklassicistiska stil medan tornet, från 1797, är byggt i s k sengustaviansk stil. Kyrkans delar är sedan byggnadstiden exteriört bevarade medan det stora kyrkorummets ursprungliga nyklassicistiska karaktär har förändrats, främst vid en genomgripande renovering 1949-50 med bl a tillbakablickar mot 1700-talet. Vid renoveringen, som genomfördes under ledning av arkitekt Axel Forssén, tillkom bl a trätunnvalvets lackade träpanel, altaruppsatsen med tavlor av konstnären Gunnar Erik Ström, och den tidstypiskt utformade läktarbröstningen.
Kyrkogården har utvidgats i nordlig riktning i tre omgångar under 1900-talets andra hälft, senast i början av 1990-talet efter det att den gamla prästgården rivits.

Kyrkoanläggningen omfattar förutom kyrkan och kyrkogården, ett bårhus och ett par ekonomibyggnader.

Kyrkogården är relativt stor och har en långsmal form i nord-sydlig riktning, huvudsakligen norr om kyrkan (öst-västligt orienterad), och har utvidgats i etapper åt detta håll. Den äldsta delen omger kyrkan med en närmast kvadratisk form. Norr härom finns tre utvidgade områden, tydligt avskiljda från varandra med murar, trädrader och en häck. Etapperna har tillkommit vid mitten av 1950-talet, 1960-talets slut och den senaste invigdes 1992 på den tidigare prästgårdstomten.

Kyrkogården är till största delen inramad av en kallmur samt rader av lövträd. Längs östra sidan av utvidgningen från 1960-talet finns ett järnstaket. Längs de östra och västra sidorna gränsar kyrkogården mot vägar och i söder en asfalterad parkeringsplats. Längs norra muren finns en gång- och cykelväg mot några villatomter. Ungefär mitt på den östra sidan finns också en parkeringsplats i anslutning till kyrkogårdens ekonomibyggnader. Större entréer till kyrkogården finns vid parkeringsplatserna i söder och öster samt i nordväst och rakt väster om kyrkan. Den senare utformades som huvudentré efter ritningar av arkitekt Fredrik Liljekvist 1922 med en uppfartsväg och dekorativt utformade smidesgrindar med kraftigt markerade stolpar i muren. Även den nordvästra entrén (1990) har givits en särskild utformning motsvarande en vitputsad modern stiglucka med sadeltak täckt av skiffer samt grindar och ett stiliserat kors av smidesjärn. I övrigt finns flera entréer till kyrkogården både med och utan grindar.

På hela området norr om kyrkan sluttar marken i väster ned mot Lilla Le och vägen längs sjökanten. De flesta gravarna, speciellt på de utvidgade delarna, finns därför på kyrkogårdens östra sida. På den äldsta kyrkogårdsdelen närmast kyrkan sluttar marken också mot söder och öster. Ungefär mitt på kyrkogården finns ett järnåldersgravfält. Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade, på den äldsta delen är dock de flesta grusade. Förutom trädraderna längs murarna växer enstaka lövträd på flera platser. Mellan en del gravkvarter finns låga häckar. Gravarna på kyrkogården är huvudsakligen gräsbevuxna med undantag för några enstaka grusade på den äldsta delen.

Dals-Eds kyrka ligger högt vid Lilla Les östra strand i Ed. Den nuvarande kyrkan har sannolikt föregåtts av två stenkyrkor på samma plats, varav en medeltida. På kyrkogården finns ett järnåldersgravfält och kyrkan ingår i ett riksintresseområde för kulturmiljövården. Vid kyrkan finns ett äldre sockencentrum med skolbyggnader av olika ålder, ett f d ålderdomshem (nu förskola) och en f d sockenstuga (nu församlingshem). På kyrkogårdens norra del (utvidgad 1990) fanns också en prästgård, vars sista huvudbyggnad revs 1988. Den nuvarande vitputsade stenkyrkan är en stor långsträckt salskyrka. Långhuset med korutbyggnad är uppfört 1861-63 i tidens nyklassicistiska stil medan tornet, från 1797, är byggt i s k sengustaviansk stil. Kyrkans delar är sedan byggnadstiden exteriört bevarade medan det stora kyrkorummets ursprungliga nyklassicistiska karaktär har förändrats, främst vid en genomgripande renovering 1949-50 med bl a tillbakablickar mot 1700-talet. Vid renoveringen, som genomfördes under ledning av arkitekt Axel Forssén, tillkom bl a trätunnvalvets lackade träpanel, altaruppsatsen med tavlor av konstnären Gunnar Erik Ström, och den tidstypiskt utformade läktarbröstningen.
Kyrkogården har utvidgats i nordlig riktning i tre omgångar under 1900-talets andra hälft, senast i början av 1990-talet efter det att den gamla prästgården rivits.

Kyrkoanläggningen omfattar förutom kyrkan och kyrkogården, ett bårhus och ett par ekonomibyggnader.

Kyrkogården är relativt stor och har en långsmal form i nord-sydlig riktning, huvudsakligen norr om kyrkan (öst-västligt orienterad), och har utvidgats i etapper åt detta håll. Den äldsta delen omger kyrkan med en närmast kvadratisk form. Norr härom finns tre utvidgade områden, tydligt avskiljda från varandra med murar, trädrader och en häck. Etapperna har tillkommit vid mitten av 1950-talet, 1960-talets slut och den senaste invigdes 1992 på den tidigare prästgårdstomten.

Kyrkogården är till största delen inramad av en kallmurar samt rader av lövträd. Längs östra sidan av utvidgningen från 1960-talet finns ett järnstaket. Längs de östra och västra sidorna gränsar kyrkogården mot vägar och i söder en asfalterad parkeringsplats. Längs norra muren finns en gång- och cykelväg mot några villatomter. Ungefär mitt på den östra sidan finns också en parkeringsplats i anslutning till kyrkogårdens ekonomibyggnader. Större entréer till kyrkogården finns vid parkeringsplatserna i söder och öster samt i nordväst och rakt väster om kyrkan. Den senare utformades som huvudentré efter ritningar av arkitekt Fredrik Liljekvist 1922 med en uppfartsväg och dekorativt utformade smidesgrindar med kraftigt markerad stolpar i muren. Även den nordvästra entrén (1990) har givits en särskild utformning motsvarande en vitputsad modern stiglucka med sadeltak täckt av skiffer samt grindar och ett stiliserat kors av smidesjärn. I övrigt finns flera entréer till kyrkogården både med och utan grindar.

På hela området norr om kyrkan sluttar marken i väster ned mot Lilla Le och vägen längs sjökanten. De flesta gravarna, speciellt på de utvidgade delarna, finns därför på kyrkogårdens östra sida. På den äldsta kyrkogårdsdelen närmast kyrkan sluttar marken också mot söder och öster. Ungefär mitt på kyrkogården finns ett järnåldersgravfält. Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade, på den äldsta delen är dock de flesta grusade. Förutom trädraderna längs murarna växer enstaka lövträd på flera platser. Mellan en del gravkvarter finns låga häckar. Gravarna på kyrkogården är huvudsakligen gräsbevuxna med undantag för några enstaka grusade på den äldsta delen.

Kyrkoanläggningen omfattar förutom kyrkan och kyrkogården, ett bårhus och ett par ekonomibyggnader.

Kyrkogården är relativt stor och har en långsmal form i nord-sydlig riktning, huvudsakligen norr om kyrkan (öst-västligt orienterad), och har utvidgats i etapper åt detta håll. Den äldsta delen omger kyrkan med en närmast kvadratisk form. Norr härom finns tre utvidgade områden, tydligt avskiljda från varandra med murar, trädrader och en häck. Etapperna har tillkommit vid mitten av 1950-talet, 1960-talets slut och den senaste invigdes 1992 på den tidigare prästgårdstomten.

Kyrkogården är till största delen inramad av en kallmur samt rader av lövträd. Längs östra sidan av utvidgningen från 1960-talet finns ett järnstaket. Längs de östra och västra sidorna gränsar kyrkogården mot vägar och i söder en asfalterad parkeringsplats. Längs norra muren finns en gång- och cykelväg mot några villatomter. Ungefär mitt på den östra sidan finns också en parkeringsplats i anslutning till kyrkogårdens ekonomibyggnader. Större entréer till kyrkogården finns vid parkeringsplatserna i söder och öster samt i nordväst och rakt väster om kyrkan. Den senare utformades som huvudentré efter ritningar av arkitekt Fredrik Liljekvist 1922 med en uppfartsväg och dekorativt utformade smidesgrindar med kraftigt markerade stolpar i muren. Även den nordvästra entrén (1990) har givits en särskild utformning motsvarande en vitputsad modern stiglucka med sadeltak täckt av skiffer samt grindar och ett stiliserat kors av smidesjärn. I övrigt finns flera entréer till kyrkogården både med och utan grindar.

På hela området norr om kyrkan sluttar marken i väster ned mot Lilla Le och vägen längs sjökanten. De flesta gravarna, speciellt på de utvidgade delarna, finns därför på kyrkogårdens östra sida. På den äldsta kyrkogårdsdelen närmast kyrkan sluttar marken också mot söder och öster. Ungefär mitt på kyrkogården finns ett järnåldersgravfält. Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade, på den äldsta delen är dock de flesta grusade. Förutom trädraderna längs murarna växer enstaka lövträd på flera platser. Mellan en del gravkvarter finns låga häckar. Gravarna på kyrkogården är huvudsakligen gräsbevuxna med undantag för några enstaka grusade på den äldsta delen.

Dals-Eds kyrka ligger högt vid Lilla Les östra strand i Ed. Den nuvarande kyrkan har sannolikt föregåtts av två stenkyrkor på samma plats, varav en medeltida. På kyrkogården finns ett järnåldersgravfält och kyrkan ingår i ett riksintresseområde för kulturmiljövården. Vid kyrkan finns ett äldre sockencentrum med skolbyggnader av olika ålder, ett f d ålderdomshem (nu förskola) och en f d sockenstuga (nu församlingshem). På kyrkogårdens norra del (utvidgad 1990) fanns också en prästgård, vars sista huvudbyggnad revs 1988. Den nuvarande vitputsade stenkyrkan är en stor långsträckt salskyrka. Långhuset med korutbyggnad är uppfört 1861-63 i tidens nyklassicistiska stil medan tornet, från 1797, är byggt i s k sengustaviansk stil. Kyrkans delar är sedan byggnadstiden exteriört bevarade medan det stora kyrkorummets ursprungliga nyklassicistiska karaktär har förändrats, främst vid en genomgripande renovering 1949-50 med bl a tillbakablickar mot 1700-talet. Vid renoveringen, som genomfördes under ledning av arkitekt Axel Forssén, tillkom bl a trätunnvalvets lackade träpanel, altaruppsatsen med tavlor av konstnären Gunnar Erik Ström, och den tidstypiskt utformade läktarbröstningen.
Kyrkogården har utvidgats i nordlig riktning i tre omgångar under 1900-talets andra hälft, senast i början av 1990-talet efter det att den gamla prästgården rivits.

Kyrkoanläggningen omfattar förutom kyrkan och kyrkogården, ett bårhus och ett par ekonomibyggnader.

Kyrkogården är relativt stor och har en långsmal form i nord-sydlig riktning, huvudsakligen norr om kyrkan (öst-västligt orienterad), och har utvidgats i etapper åt detta håll. Den äldsta delen omger kyrkan med en närmast kvadratisk form. Norr härom finns tre utvidgade områden, tydligt avskiljda från varandra med murar, trädrader och en häck. Etapperna har tillkommit vid mitten av 1950-talet, 1960-talets slut och den senaste invigdes 1992 på den tidigare prästgårdstomten.

Kyrkogården är till största delen inramad av en kallmur samt rader av lövträd. Längs östra sidan av utvidgningen från 1960-talet finns ett järnstaket. Längs de östra och västra sidorna gränsar kyrkogården mot vägar och i söder en asfalterad parkeringsplats. Längs norra muren finns en gång- och cykelväg mot några villatomter. Ungefär mitt på den östra sidan finns också en parkeringsplats i anslutning till kyrkogårdens ekonomibyggnader. Större entréer till kyrkogården finns vid parkeringsplatserna i söder och öster samt i nordväst och rakt väster om kyrkan. Den senare utformades som huvudentré efter ritningar av arkitekt Fredrik Liljekvist 1922 med en uppfartsväg och dekorativt utformade smidesgrindar med kraftigt markerade stolpar i muren. Även den nordvästra entrén (1990) har givits en särskild utformning motsvarande en vitputsad modern stiglucka med sadeltak täckt av skiffer samt grindar och ett stiliserat kors av smidesjärn. I övrigt finns flera entréer till kyrkogården både med och utan grindar.

På hela området norr om kyrkan sluttar marken i väster ned mot Lilla Le och vägen längs sjökanten. De flesta gravarna, speciellt på de utvidgade delarna, finns därför på kyrkogårdens östra sida. På den äldsta kyrkogårdsdelen närmast kyrkan sluttar marken också mot söder och öster. Ungefär mitt på kyrkogården finns ett järnåldersgravfält. Gångarna på kyrkogården är huvudsakligen asfalterade, på den äldsta delen är dock de flesta grusade. Förutom trädraderna längs murarna växer enstaka lövträd på flera platser. Mellan en del gravkvarter finns låga häckar. Gravarna på kyrkogården är huvudsakligen gräsbevuxna med undantag för några enstaka grusade på den äldsta delen.