FRYKSÄNDE KYRKA

KYRKOMILJÖN: I Fryksände socken har tidigare funnits tre kyrkor. En täljstensdopfunt från 1250-talet i den nuvarande kyrkan visar att den första kyrkan, som tros ha legat vid Röjdåns utlopp i sjön Fryken, var av medeltida ursprung. Denna ersattes på 1640-talet av en andra kyrka belägen några hundra meter nordost därom. År 1745 byggdes en ny och större kyrka på den äldsta delen av den idag brukade kyrkogården. Denna revs och bortauktionerades efter att församlingens fjärde och nuvarande tegelkyrka i nygotisk stil invigts 1898 efter ritning av arkitekt Adrian C Peterson. Söder om kyrkogården finns en samling byggnader bestående av församlingshem, förråd och garage. 1949 invigdes ett kapell på kyrkogårdens västra del, Siris kapell (beskrivs i separat karakterisering).
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården ligger strax öster om kyrkan och är separerad från denna. Dess äldsta delar antar en svag lutning åt öster, utvidgningarna gjorda under 1900-talet ligger på plan men betydligt lägre marknivå än övriga kyrkogården och avskiljs från denna av en hög stödmur med trappöppning. Området har en i det närmaste oregelbundet kvadratisk utformning med 2966 års del som en bred utlöpare åt söder. Kyrkogården omgärdas av en låg stenmur längs den västra gränsen och i norr och söder, som här delvis övergår i stödmur. 1900-talsutvidgningarna begränsas av en hög och tät granhäck följt av häggmispel utmed 1966 års utvidgning utom vid dess västra gräns med stödmur. Omgivningen i väster, delvis i norr och söder, utgörs av bebyggelse. I söder finns dessutom i naturmark, även som i öster sluttande ned mot Övre Fryken.

Begravningsplatsens äldsta del är samtida med den tredje kyrkan från 1740-talet och låg söder om denna. Den första utvidgningen från 1897 lades norr därom. Kyrkogården utvidgades med ett område i öster 1924 och tre år därefter,1927, blev det aktuellt med ny begravningsmark söder om den föregående utvidgningen. 1966 utvidgades ytterligare i söder. Mellan dessa bägge områden uppfördes 1949 ett gravkapell benämnt Siris kapell, då kyrkan saknade bisättningsrum. Allmänningen på 1924 års utvidgning används numera för familjegravar.
Växtligheten på kyrkogården är av skiftande slag. Den gamla delen karaktäriseras av lindar i alléer utefter mittaxlar och glest längs med muren. Lindar förekommer även på de senaste utvidgningarna. Pilar bildar allé från en dammanordning med fontän till granhäcken i öster. Runt dammen och enstaka spridda över området växer formklippta thujor. Coloradogran och tallar finns i enstaka exemplar. På 1966 års del växer några hängaskar och längs stödmuren i väster på denna del björkar. En rad syrenbuskar återfinns på 1927 års utvidgning. Oxbär och måbär formar kvartershäckar vika följer sluttningen ned mot öster på den gamla delen. Familjegravshäckarna är av måbär och vid den norra muren av oxbär. Allmänningen i nordväst omges av amerikansk hagtorn. Området är i övrigt gräsbesått. Planen framför dammanordningen upptas av en öppen grön yta. Samtliga större huvudgångar är asfalterade. Grusade gångar förekommer mellan gravkvarteren.
På den gamla delen finns åtskilliga större gravvårdar resta över brukspatroner och kyrkliga personer. De sistnämnde finner man främst utmed ett stycke av den södra muren. Ett par gravvårdar märks särskilt. Den ena är en tumbagrav i kalksten med beslag av järn över bruksförvaltaren Michael Enbohm (1704-1757) och hustrun Anna Maria Lindblom (1706-1757) och är den äldsta gravvården på ursprunglig plats. Den andra är en monumental gravvård från 1917 med skalden Oscar Stjernes namn inhugget i stor skrift. Den grovt huggna granitpelarens krön pryds av en femuddig stjärna. Vid kyrkogårdens nordöstra hörn ligger författarinnan Sigge Stark begraven.
Vid den västra muren på båda sidor av ingången står nio smidda järnkors från 1700-och 1800-talen. Endast en handfull gravar finns bevarade på kyrkogårdens äldre delar.
Den gamla delen och 1900-talsutvidgningen uppvisar olika karaktär såväl till växtlighet, gravvårdarnas placering som utformning. Äldsta delarna präglas av gamla lindträd i alléer medan träslagen på området i öster skiftar. Kyrkogårdens ursprungliga del ger ett omväxlande intryck genom gravvårdarnas variationsrika utformning av vilka en del utgör blickfång, medan de yngre delarna uppvisar en mer ensartad bild.

FÖRSAMLING 1995 - FRYKSÄNDE

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 3678, år 1900: 6495, år 1995: 7484

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. År 1765 utbröts Östmark, 1822 Vitsand och 1851 Lekvattnet som kapellförsamlingar.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i den södra delen av Torsby tätort på en höjd ovanför Övre Frykens strand, strax nedanför Ljusnans utlopp i sjön. Den nuvarande tegelkyrkan från 1800-talets slut har föregåtts av tre äldre träkyrkor. Den första var belägen vid Röjdans utlopp i Fryken (inte säkert lokaliserad), den andra i nuvarande Torsby samhälles södra del och den tredje strax söder om platsen för den senaste kyrkan.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Förmodligen en medeltida träkyrka.

II: Sannolikt en träkyrka, uppförd före 1600-talets mitt. Kyrkans predikstol från 1669 finns nu i Vitsands kyrka.

III: Socknens tredje kyrka togs i bruk 1745. Den byggdes som en korskyrka i timmer med torn i väster. Sakristian var inbyggd i den östra korsarmen, som därför kunde förses med en läktare bakom och över altaret. Eventuellt kan Philip Eckel (d. 1743) ha utfört ritningarna till kyrkan. Exteriört var kyrkans väggar och tak spånbelagda. Invändigt var kyrkorummet under många år enkelt inrett, med inventarier från den gamla kyrkan. År 1775 dekorerades trävalven med målningar av Erik Jonaeus. Altaruppsatsen från 1700-talet, liksom predikstolen, är bevarad i nya kyrkan (se nedan). År 1836 uppfördes en västläktare med ny orgel och fasad ritad av C. G. Blom. Kyrkan revs år 1899, då den nuvarande stod färdig.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - IV: Den nya tegelkyrkan uppfördes i nygotisk stil 1896-98 efter ritningar av arkitekt A. C. Peterson. Byggnaden har en latinsk korsplan med ett treskeppigt långhus, tresidigt avslutat kor och ett resligt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Långhustaket har två fall med klerestorium emellan. Samtliga tak liksom tornhuven är plåtbelagda. Huvudingång är genom tornet i väster; men ingångar finns även i norra och södra korsarmsgavlarna. Vid färdigställandet hade kyrkan ett innertak av trä. Vid en omfattande restaurering 1926-27, ledd av Bror Almqvist, igensattes trävalven med puts i en sk rabitz-konstruktion. Vid detta tillfälle ombyggdes även koret, vilket försågs med en koromgång, glasmålningar insattes och den gamla kyrkans altaruppsats och predikstol togs i bruk. Den förstnämnda härrör från 1709, men förstorades och ändrades 1778 av Isac Schullström. Predikstolen utfördes samma år av Schullström. En exteriör och interiör restaurering skedde 1997-98 efter förslag av arkitekt Janne Feldt, som bl.a. innebar tillkomsten av ett centralaltare i korsmitten och ett kyrktorg i väster, samt inbyggnader för olika typer av praktiska funktioner. .

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.

KYRKOMILJÖN: I Fryksände socken har tidigare funnits tre kyrkor. En täljstensdopfunt från 1250-talet i den nuvarande kyrkan visar att den första kyrkan, som tros ha legat vid Röjdåns utlopp i sjön Fryken, var av medeltida ursprung. Denna ersattes på 1640-talet av en andra kyrka belägen några hundra meter nordost därom. År 1745 byggdes en ny och större kyrka på den äldsta delen av den idag brukade kyrkogården. Denna revs och bortauktionerades efter att församlingens fjärde och nuvarande tegelkyrka i nygotisk stil invigts 1898 efter ritning av arkitekt Adrian C Peterson. Söder om kyrkogården finns en samling byggnader bestående av församlingshem, förråd och garage. 1949 invigdes ett kapell på kyrkogårdens västra del, Siris kapell (beskrivs i separat karakterisering).
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården ligger strax öster om kyrkan och är separerad från denna. Dess äldsta delar antar en svag lutning åt öster, utvidgningarna gjorda under 1900-talet ligger på plan men betydligt lägre marknivå än övriga kyrkogården och avskiljs från denna av en hög stödmur med trappöppning. Området har en i det närmaste oregelbundet kvadratisk utformning med 2966 års del som en bred utlöpare åt söder. Kyrkogården omgärdas av en låg stenmur längs den västra gränsen och i norr och söder, som här delvis övergår i stödmur. 1900-talsutgrävningarna begränsas av en hög och tät granhäck följt av häggmispel utmed 1966 års utvidgning utom vid dess västra gräns med stödmur. Omgivningen i väster, delvis i norr och söder, utgörs av bebyggelse. I söder finns dessutom i naturmark, ävensom i öster sluttande ned mot Övre Fryken.

Begravningsplatsens äldsta del är samtida med den tredje kyrkan från 1740-talet och låg söder om denna. Den första utvidgningen från 1897 lades norr därom. Kyrkogården utvidgades med ett område i öster 1924 och tre år därefter,1927, blev det aktuellt med ny begravningsmark söder om den föregående utvidgningen. 1966 utvidgades ytterligare i söder. Mellan dessa bägge områden uppfördes 1949 ett gravkapell benämnt Siris kapell, då kyrkan saknade bisättningsrum. Allmänningen på 1924 års utvidgning används numera för familjegravar.
Växtligheten på kyrkogården är av skiftande slag. Den gamla delen karaktäriseras av lindar i alléer utefter mittaxlar och glest längs med muren. Lindar förekommer även på de senaste utvidgningarna. Pilar bildar allé från en dammanordning med fontän till granhäcken i öster. Runt dammen och enstaka spridda över området växer formklippta thujor. Coloradogran och tallar finns i enstaka exemplar. På 1966 års del växer några hängaskar och längs stödmuren i väster på denna del björkar. En rad syrenbuskar återfinns på 1927 års utvidgning. Oxbär och måbär formar kvartershäckar vika följer sluttningen ned mot öster på den gamla delen. Familjegravshäckarna är av måbär och vid den norra muren av oxbär. Allmänningen i nordväst omges av amerikansk hagtorn. Området är i övrigt gräsbesått. Planen framför dammanordningen upptas av en öppen grön yta. Samtliga större huvudgångar är asfalterade. Grusade gångar förekommer mellan gravkvarteren.
På den gamla delen finns åtskilliga större gravvårdar resta över brukspatroner och kyrkliga personer. De sistnämnde finner man främst utmed ett stycke av den södra muren. Ett par gravvårdar märks särskilt. Den ena är en tumbagrav i kalksten med beslag av järn över bruksförvaltaren Michael Enbohm (1704-1757) och hustrun Anna Maria Lindblom (1706-1757) och är den äldsta gravvården på ursprunglig plats. Den andra är en monumental gravvård från 1917 med skalden Oscar Stjernes namn inhugget i stor skrift. Den grovt huggna granitpelarens krön pryds av en femuddig stjärna. Vid kyrkogårdens nordöstra hörn ligger författarinnan Sigge Stark begraven.
Vid den västra muren på båda sidor av ingången står nio smidda järnkors från 1700-och 1800-talen. Endast en handfull gravar finns bevarade på kyrkogårdens äldre delar.
Den gamla delen och 1900-talsutvidgningen uppvisar olika karaktär såväl till växtlighet, gravvårdarnas placering som utformning. Äldsta delarna präglas av gamla lindträd i alléer medan träslagen på området i öster skiftar. Kyrkogårdens ursprungliga del ger ett omväxlande intryck genom gravvårdarnas variationslika utformning av vilka en del utgör blickfång, medan de yngre delarna uppvisar en mer ensartad bild.

KYRKOMILJÖN: I Fryksände socken har tidigare funnits tre kyrkor. En täljstensdopfunt från 1250-talet i den nuvarande kyrkan visar att den första kyrkan, som tros ha legat vid Röjdåns utlopp i sjön Fryken, var av medeltida ursprung. Denna ersattes på 1640-talet av en andra kyrka belägen några hundra meter nordost därom. År 1745 byggdes en ny och större kyrka på den äldsta delen av den idag brukade kyrkogården. Denna revs och bortauktionerades efter att församlingens fjärde och nuvarande tegelkyrka i nygotisk stil invigts 1898 efter ritning av arkitekt Adrian C Peterson. Söder om kyrkogården finns en samling byggnader bestående av församlingshem, förråd och garage. 1949 invigdes ett kapell på kyrkogårdens västra del, Siris kapell (beskrivs i separat karakterisering).
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården ligger strax öster om kyrkan och är separerad från denna. Dess äldsta delar antar en svag lutning åt öster, utvidgningarna gjorda under 1900-talet ligger på plan men betydligt lägre marknivå än övriga kyrkogården och avskiljs från denna av en hög stödmur med trappöppning. Området har en i det närmaste oregelbundet kvadratisk utformning med 2966 års del som en bred utlöpare åt söder. Kyrkogården omgärdas av en låg stenmur längs den västra gränsen och i norr och söder, som här delvis övergår i stödmur. 1900-talsutvidgningarna begränsas av en hög och tät granhäck följt av häggmispel utmed 1966 års utvidgning utom vid dess västra gräns med stödmur. Omgivningen i väster, delvis i norr och söder, utgörs av bebyggelse. I söder finns dessutom i naturmark, även som i öster sluttande ned mot Övre Fryken.

Begravningsplatsens äldsta del är samtida med den tredje kyrkan från 1740-talet och låg söder om denna. Den första utvidgningen från 1897 lades norr därom. Kyrkogården utvidgades med ett område i öster 1924 och tre år därefter,1927, blev det aktuellt med ny begravningsmark söder om den föregående utvidgningen. 1966 utvidgades ytterligare i söder. Mellan dessa bägge områden uppfördes 1949 ett gravkapell benämnt Siris kapell, då kyrkan saknade bisättningsrum. Allmänningen på 1924 års utvidgning används numera för familjegravar.
Växtligheten på kyrkogården är av skiftande slag. Den gamla delen karaktäriseras av lindar i alléer utefter mittaxlar och glest längs med muren. Lindar förekommer även på de senaste utvidgningarna. Pilar bildar allé från en dammanordning med fontän till granhäcken i öster. Runt dammen och enstaka spridda över området växer formklippta thujor. Coloradogran och tallar finns i enstaka exemplar. På 1966 års del växer några hängaskar och längs stödmuren i väster på denna del björkar. En rad syrenbuskar återfinns på 1927 års utvidgning. Oxbär och måbär formar kvartershäckar vika följer sluttningen ned mot öster på den gamla delen. Familjegravshäckarna är av måbär och vid den norra muren av oxbär. Allmänningen i nordväst omges av amerikansk hagtorn. Området är i övrigt gräsbesått. Planen framför dammanordningen upptas av en öppen grön yta. Samtliga större huvudgångar är asfalterade. Grusade gångar förekommer mellan gravkvarteren.
På den gamla delen finns åtskilliga större gravvårdar resta över brukspatroner och kyrkliga personer. De sistnämnde finner man främst utmed ett stycke av den södra muren. Ett par gravvårdar märks särskilt. Den ena är en tumbagrav i kalksten med beslag av järn över bruksförvaltaren Michael Enbohm (1704-1757) och hustrun Anna Maria Lindblom (1706-1757) och är den äldsta gravvården på ursprunglig plats. Den andra är en monumental gravvård från 1917 med skalden Oscar Stjernes namn inhugget i stor skrift. Den grovt huggna granitpelarens krön pryds av en femuddig stjärna. Vid kyrkogårdens nordöstra hörn ligger författarinnan Sigge Stark begraven.
Vid den västra muren på båda sidor av ingången står nio smidda järnkors från 1700-och 1800-talen. Endast en handfull gravar finns bevarade på kyrkogårdens äldre delar.
Den gamla delen och 1900-talsutvidgningen uppvisar olika karaktär såväl till växtlighet, gravvårdarnas placering som utformning. Äldsta delarna präglas av gamla lindträd i alléer medan träslagen på området i öster skiftar. Kyrkogårdens ursprungliga del ger ett omväxlande intryck genom gravvårdarnas variationsrika utformning av vilka en del utgör blickfång, medan de yngre delarna uppvisar en mer ensartad bild.

KYRKOMILJÖN: I Fryksände socken har tidigare funnits tre kyrkor. En täljstensdopfunt från 1250-talet i den nuvarande kyrkan visar att den första kyrkan, som tros ha legat vid Röjdåns utlopp i sjön Fryken, var av medeltida ursprung. Denna ersattes på 1640-talet av en andra kyrka belägen några hundra meter nordost därom. År 1745 byggdes en ny och större kyrka på den äldsta delen av den idag brukade kyrkogården. Denna revs och bortauktionerades efter att församlingens fjärde och nuvarande tegelkyrka i nygotisk stil invigts 1898 efter ritning av arkitekt Adrian C Peterson. Söder om kyrkogården finns en samling byggnader bestående av församlingshem, förråd och garage. 1949 invigdes ett kapell på kyrkogårdens västra del, Siris kapell (beskrivs i separat karakterisering).
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården ligger strax öster om kyrkan och är separerad från denna. Dess äldsta delar antar en svag lutning åt öster, utvidgningarna gjorda under 1900-talet ligger på plan men betydligt lägre marknivå än övriga kyrkogården och avskiljs från denna av en hög stödmur med trappöppning. Området har en i det närmaste oregelbundet kvadratisk utformning med 2966 års del som en bred utlöpare åt söder. Kyrkogården omgärdas av en låg stenmur längs den västra gränsen och i norr och söder, som här delvis övergår i stödmur. 1900-talsutvidgningarna begränsas av en hög och tät granhäck följt av häggmispel utmed 1966 års utvidgning utom vid dess västra gräns med stödmur. Omgivningen i väster, delvis i norr och söder, utgörs av bebyggelse. I söder finns dessutom i naturmark, även som i öster sluttande ned mot Övre Fryken.

Begravningsplatsens äldsta del är samtida med den tredje kyrkan från 1740-talet och låg söder om denna. Den första utvidgningen från 1897 lades norr därom. Kyrkogården utvidgades med ett område i öster 1924 och tre år därefter,1927, blev det aktuellt med ny begravningsmark söder om den föregående utvidgningen. 1966 utvidgades ytterligare i söder. Mellan dessa bägge områden uppfördes 1949 ett gravkapell benämnt Siris kapell, då kyrkan saknade bisättningsrum. Allmänningen på 1924 års utvidgning används numera för familjegravar.
Växtligheten på kyrkogården är av skiftande slag. Den gamla delen karaktäriseras av lindar i alléer utefter mittaxlar och glest längs med muren. Lindar förekommer även på de senaste utvidgningarna. Pilar bildar allé från en dammanordning med fontän till granhäcken i öster. Runt dammen och enstaka spridda över området växer formklippta thujor. Coloradogran och tallar finns i enstaka exemplar. På 1966 års del växer några hängaskar och längs stödmuren i väster på denna del björkar. En rad syrenbuskar återfinns på 1927 års utvidgning. Oxbär och måbär formar kvartershäckar vika följer sluttningen ned mot öster på den gamla delen. Familjegravshäckarna är av måbär och vid den norra muren av oxbär. Allmänningen i nordväst omges av amerikansk hagtorn. Området är i övrigt gräsbesått. Planen framför dammanordningen upptas av en öppen grön yta. Samtliga större huvudgångar är asfalterade. Grusade gångar förekommer mellan gravkvarteren.
På den gamla delen finns åtskilliga större gravvårdar resta över brukspatroner och kyrkliga personer. De sistnämnde finner man främst utmed ett stycke av den södra muren. Ett par gravvårdar märks särskilt. Den ena är en tumbagrav i kalksten med beslag av järn över bruksförvaltaren Michael Enbohm (1704-1757) och hustrun Anna Maria Lindblom (1706-1757) och är den äldsta gravvården på ursprunglig plats. Den andra är en monumental gravvård från 1917 med skalden Oscar Stjernes namn inhugget i stor skrift. Den grovt huggna granitpelarens krön pryds av en femuddig stjärna. Vid kyrkogårdens nordöstra hörn ligger författarinnan Sigge Stark begraven.
Vid den västra muren på båda sidor av ingången står nio smidda järnkors från 1700-och 1800-talen. Endast en handfull gravar finns bevarade på kyrkogårdens äldre delar.
Den gamla delen och 1900-talsutvidgningen uppvisar olika karaktär såväl till växtlighet, gravvårdarnas placering som utformning. Äldsta delarna präglas av gamla lindträd i alléer medan träslagen på området i öster skiftar. Kyrkogårdens ursprungliga del ger ett omväxlande intryck genom gravvårdarnas variationsrika utformning av vilka en del utgör blickfång, medan de yngre delarna uppvisar en mer ensartad bild.

KYRKOMILJÖN: I Fryksände socken har tidigare funnits tre kyrkor. En täljstensdopfunt från 1250-talet i den nuvarande kyrkan visar att den första kyrkan, som tros ha legat vid Röjdåns utlopp i sjön Fryken, var av medeltida ursprung. Denna ersattes på 1640-talet av en andra kyrka belägen några hundra meter nordost därom. År 1745 byggdes en ny och större kyrka på den äldsta delen av den idag brukade kyrkogården. Denna revs och bortauktionerades efter att församlingens fjärde och nuvarande tegelkyrka i nygotisk stil invigts 1898 efter ritning av arkitekt Adrian C Peterson. Söder om kyrkogården finns en samling byggnader bestående av församlingshem, förråd och garage. 1949 invigdes ett kapell på kyrkogårdens västra del, Siris kapell (beskrivs i separat karakterisering).
KYRKOGÅRDEN: Kyrkogården ligger strax öster om kyrkan och är separerad från denna. Dess äldsta delar antar en svag lutning åt öster, utvidgningarna gjorda under 1900-talet ligger på plan men betydligt lägre marknivå än övriga kyrkogården och avskiljs från denna av en hög stödmur med trappöppning. Området har en i det närmaste oregelbundet kvadratisk utformning med 2966 års del som en bred utlöpare åt söder. Kyrkogården omgärdas av en låg stenmur längs den västra gränsen och i norr och söder, som här delvis övergår i stödmur. 1900-talsutvidgningarna begränsas av en hög och tät granhäck följt av häggmispel utmed 1966 års utvidgning utom vid dess västra gräns med stödmur. Omgivningen i väster, delvis i norr och söder, utgörs av bebyggelse. I söder finns dessutom i naturmark, även som i öster sluttande ned mot Övre Fryken.

Begravningsplatsens äldsta del är samtida med den tredje kyrkan från 1740-talet och låg söder om denna. Den första utvidgningen från 1897 lades norr därom. Kyrkogården utvidgades med ett område i öster 1924 och tre år därefter,1927, blev det aktuellt med ny begravningsmark söder om den föregående utvidgningen. 1966 utvidgades ytterligare i söder. Mellan dessa bägge områden uppfördes 1949 ett gravkapell benämnt Siris kapell, då kyrkan saknade bisättningsrum. Allmänningen på 1924 års utvidgning används numera för familjegravar.
Växtligheten på kyrkogården är av skiftande slag. Den gamla delen karaktäriseras av lindar i alléer utefter mittaxlar och glest längs med muren. Lindar förekommer även på de senaste utvidgningarna. Pilar bildar allé från en dammanordning med fontän till granhäcken i öster. Runt dammen och enstaka spridda över området växer formklippta thujor. Coloradogran och tallar finns i enstaka exemplar. På 1966 års del växer några hängaskar och längs stödmuren i väster på denna del björkar. En rad syrenbuskar återfinns på 1927 års utvidgning. Oxbär och måbär formar kvartershäckar vika följer sluttningen ned mot öster på den gamla delen. Familjegravshäckarna är av måbär och vid den norra muren av oxbär. Allmänningen i nordväst omges av amerikansk hagtorn. Området är i övrigt gräsbesått. Planen framför dammanordningen upptas av en öppen grön yta. Samtliga större huvudgångar är asfalterade. Grusade gångar förekommer mellan gravkvarteren.
På den gamla delen finns åtskilliga större gravvårdar resta över brukspatroner och kyrkliga personer. De sistnämnde finner man främst utmed ett stycke av den södra muren. Ett par gravvårdar märks särskilt. Den ena är en tumbagrav i kalksten med beslag av järn över bruksförvaltaren Michael Enbohm (1704-1757) och hustrun Anna Maria Lindblom (1706-1757) och är den äldsta gravvården på ursprunglig plats. Den andra är en monumental gravvård från 1917 med skalden Oscar Stjernes namn inhugget i stor skrift. Den grovt huggna granitpelarens krön pryds av en femuddig stjärna. Vid kyrkogårdens nordöstra hörn ligger författarinnan Sigge Stark begraven.
Vid den västra muren på båda sidor av ingången står nio smidda järnkors från 1700-och 1800-talen. Endast en handfull gravar finns bevarade på kyrkogårdens äldre delar.
Den gamla delen och 1900-talsutvidgningen uppvisar olika karaktär såväl till växtlighet, gravvårdarnas placering som utformning. Äldsta delarna präglas av gamla lindträd i alléer medan träslagen på området i öster skiftar. Kyrkogårdens ursprungliga del ger ett omväxlande intryck genom gravvårdarnas variationsrika utformning av vilka en del utgör blickfång, medan de yngre delarna uppvisar en mer ensartad bild.