GRUMS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - GRUMS

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2074, 1900: 3091, 1995: 6844

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. År 1716 utbröts Borgvik församling. Befolkningstal 1805: värdet avser 1810.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger lågt i ett herrgårdslandskap på Vänerslätten. Socknen sträcker sig mellan sjöarna Värmeln och Vänern.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida stenkyrka, av i övrigt okänd utformning. Sannolikt helt riven i samband med att ny kyrka uppfördes i etapper på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr samt torn i väster. Kyrkans byggnadskronologi är osäker. Sannolikt har kyrkan uppförts i etapper, till att börja med intill den medeltida stenkyrkan. I den befintliga kyrkan är troligen korpartiet och sakristian äldst, och härrör från 1600-talet (Kjellin 1924; jfr Kjelleberg 1966). Långhuset uppfördes under 1700-talets förra hälft samt tornet 1739, försedd med spira 1755-46 under ledning av byggmästare Christian Haller. Sakristian togs 1873 i bruk som likbod och i samband därmed lät man uppföra en ny sakristia av trä. Kyrkan brann 1927, men kunde återuppföras 1929-30 med användning av de kvarstående murarna, efter förslag av arkitekterna Kurt von Schmalensee och Bror Almqvist i stort sett med det utseende den hade innan branden.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. Långhuset täcks av ett brant, valmat sadeltak. Ingången är förlagd i väster. Kyrkorummet har putsade väggar och ett tunnvalv av trä. Predikstolen från 1706 och den samtida altaruppsatsen, båda arbeten av Nils Falk, räddades delvis. Predikstolen fick dock till stor del rekonstrueras, innan den åter kunde sättas upp i kyrkorummet. Bänkinredningen härrör i sin nuvarande utformning från tiden efter branden, före branden fanns en öppen bänkinredning från 1884. Glasmålningarna i korfönstren är utförda i Yngve Lundströms ateljé.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

KYRKOMILJÖN - Kyrkan är belägen på det gamla kronohemmanet Sems ägor och redan under medeltiden fanns troligen en kyrka på denna plats. Vägen går idag öster om kyrkan, men före 1931 gick den väster om kyrkan, genom den nuvarande kyrkogården. I det lilla sockencentrat fanns tidigare såväl skola som sockenstuga och flera ekonomibyggnader i form av t ex kyrkstallar. Här fanns också ekonomibyggnader och arbetarbostäder som tillhörder gårdarna Agnahammar och Hammarsten. Idag utgör den gamla skolan församlingshem. I anslutning till denna finns några byggnader vilka är uppförda under senare delen av 1900-talet och som används av kyrkogårdsförvaltningen. Sydväst om kyrkan ligger ett fd bårhus, uppfört i början av 1930-talet och nordväst om kyrkan ett bårhus från 1968.

KYRKOGÅRDEN - Noteringar om kyrkogården finns först 1714, men dess äldsta delar söder om kyrkan, torde vara samtida med den första kyrkan. En stigport fanns tidigare i väster, men den ersattes på 1790-talet av de idag befintliga grindstolparna med tillhörande grindar, norr om kyrkan.
Under 1700- och 1800-talen har smärre utvidgningar skett men den första dokumenterade skedde 1904 och gjordes åt söder. Därefter följde två åt väster åren 1935 och 1948 och en åt söder och väster 1956. Den senaste utvidgningen skedde i början av 1980-talet med invigning 1986. Nivåskillnader och träd- och buskplanteringar markerar idag de olika utvidgningarna.

Begravningsplatsen ligger på en mindre ås och har sitt högsta läge strax väster om kyrkan. Härifrån sluttar marken mot öster, väster och söder. Kyrkogården har en oregelbunden form med närmast nord-sydlig sträckning och största utbredning söder och väster om kyrkan. Den omgärdas i norr av häck, i öster och söder av stödmur med ett parti häggmispelhäck och i väster av enbart häggmispelhäck. I södra delen av kyrkogården finns två urngravsområden med en liten damm och i den nordligaste delen finns en minneslund med plantering och rinnande vatten.

I trädbeståndet, som är stort och artrikt, ingår ek, lönn, lind, pil, pyramidek, pyramidpoppel, ornäsbjörk och olika ädla granar och tallar. Kvartershäckarna består av flera olika arter. Samtliga huvudgångar är asfalterade. Mellan kvarteren finns dessutom plattgångar, dock ej på 1956 års utvidgning.

De runt 80 grusgravarna ligger på den äldre delen närmast kyrkan. En av dem är den stora löwenhielmska/rosensvärdska familjegraven med ett flertal stenkors. Den är prydd med en hängask och omgärdad med ett järnstaket. Ytterligare tre gravar är hägnade med järnstaket och en med kätting. På många av de igensådda grusgravarna har stenramarna bevarats. Norr om kyrkan ligger i marken en gravsten från 1700-talets slut tillhörande Herman Svanström, komminister i Grums. Stenen var tidigare inmurad i vapenhusets vägg och låg dessförinnan ute vid södra kyrkväggen. På 1904 års utvidgning är alla gravstenarna riktade mot öster och på 1956 års utvidgning är gravvårdarna liggande eller stående och av enhetlig karaktär. Somliga är ordnade i halvcirkelformiga kvarter.

KYRKOMILJÖN - Kyrkan är belägen på det gamla kronohemmanet Sems ägor och redan under medeltiden fanns troligen en kyrka på denna plats. Vägen går idag öster om kyrkan, men före 1931 gick den väster om kyrkan, genom den nuvarande kyrkogården. I det lilla sockencentrat fanns tidigare såväl skola som sockenstuga och flera ekonomibyggnader i form av t ex kyrkstallar. Här fanns också ekonomibyggnader och arbetarbostäder som tillhörde gårdarna Agnahammar och Hammarsten. Idag utgör den gamla skolan församlingshem. I anslutning till denna finns några byggnader vilka är uppförda under senare delen av 1900-talet och som används av kyrkogårdsförvaltningen. Sydväst om kyrkan ligger ett fd bårhus, uppfört i början av 1930-talet och nordväst om kyrkan ett bårhus från 1968.

KYRKOGÅRDEN - Noteringar om kyrkogården finns först 1714, men dess äldsta delar söder om kyrkan, torde vara samtida med den första kyrkan. En stigport fanns tidigare i väster, men den ersattes på 1790-talet av de idag befintliga grindstolparna med tillhörande grindar, norr om kyrkan.
Under 1700- och 1800-talen har smärre utvidgningar skett men den första dokumenterade skedde 1904 och gjordes åt söder. Därefter följde två åt väster åren 1935 och 1948 och en åt söder och väster 1956. Den senaste utvidgningen skedde i början av 1980-talet med invigning 1986. Nivåskillnader och träd- och buskplanteringar markerar idag de olika utvidgningarna.

Begravningsplatsen ligger på en mindre ås och har sitt högsta läge strax väster om kyrkan. Härifrån sluttar marken mot öster, väster och söder. Kyrkogården har en oregelbunden form med närmast nord-sydlig sträckning och största utbredning söder och väster om kyrkan. Den omgärdas i norr av häck, i öster och söder av stödmur med ett parti häggmispelhäck och i väster av enbart häggmispelhäck. I södra delen av kyrkogården finns två urngravsområden med en liten damm och i den nordligaste delen finns en minneslund med plantering och rinnande vatten.

I trädbeståndet, som är stort och artrikt, ingår ek, lönn, lind, pil, pyramidek, pyramidpoppel, ornäsbjörk och olika ädla granar och tallar. Kvartershäckarna består av flera olika arter. Samtliga huvudgångar är asfalterade. Mellan kvarteren finns dessutom plattgångar, dock ej på 1956 års utvidgning.

De runt 80 grusgravarna ligger på den äldre delen närmast kyrkan. En av dem är den stora löwenhielmska/rosensvärdska familjegraven med ett flertal stenkors. Den är prydd med en hängask och omgärdad med ett järnstaket. Ytterligare tre gravar är hägnade med järnstaket och en med kätting. På många av de igensådda grusgravarna har stenramarna bevarats. Norr om kyrkan ligger i marken en gravsten från 1700-talets slut tillhörande Herman Svanström, komminister i Grums. Stenen var tidigare inmurad i vapenhusets vägg och låg dessförinnan ute vid södra kyrkväggen. På 1904 års utvidgning är alla gravstenarna riktade mot öster och på 1956 års utvidgning är gravvårdarna liggande eller stående och av enhetlig karaktär. Somliga är ordnade i halvcirkelformiga kvarter.

KYRKOMILJÖN - Kyrkan är belägen på det gamla kronohemmanet Sems ägor och redan under medeltiden fanns troligen en kyrka på denna plats. Vägen går idag öster om kyrkan, men före 1931 gick den väster om kyrkan, genom den nuvarande kyrkogården. I det lilla sockencentrat fanns tidigare såväl skola som sockenstuga och flera ekonomibyggnader i form av t ex kyrkstallar. Här fanns också ekonomibyggnader och arbetarbostäder som tillhörde gårdarna Agnahammar och Hammarsten. Idag utgör den gamla skolan församlingshem. I anslutning till denna finns några byggnader vilka är uppförda under senare delen av 1900-talet och som används av kyrkogårdsförvaltningen. Sydväst om kyrkan ligger ett fd bårhus, uppfört i början av 1930-talet och nordväst om kyrkan ett bårhus från 1968.

KYRKOGÅRDEN - Noteringar om kyrkogården finns först 1714, men dess äldsta delar söder om kyrkan, torde vara samtida med den första kyrkan. En stigport fanns tidigare i väster, men den ersattes på 1790-talet av de idag befintliga grindstolparna med tillhörande grindar, norr om kyrkan.
Under 1700- och 1800-talen har smärre utvidgningar skett men den första dokumenterade skedde 1904 och gjordes åt söder. Därefter följde två åt väster åren 1935 och 1948 och en åt söder och väster 1956. Den senaste utvidgningen skedde i början av 1980-talet med invigning 1986. Nivåskillnader och träd- och buskplanteringar markerar idag de olika utvidgningarna.

Begravningsplatsen ligger på en mindre ås och har sitt högsta läge strax väster om kyrkan. Härifrån sluttar marken mot öster, väster och söder. Kyrkogården har en oregelbunden form med närmast nord-sydlig sträckning och största utbredning söder och väster om kyrkan. Den omgärdas i norr av häck, i öster och söder av stödmur med ett parti häggmispelhäck och i väster av enbart häggmispelhäck. I södra delen av kyrkogården finns två urngravsområden med en liten damm och i den nordligaste delen finns en minneslund med plantering och rinnande vatten.

I trädbeståndet, som är stort och artrikt, ingår ek, lönn, lind, pil, pyramidek, pyramidpoppel, ornäsbjörk och olika ädla granar och tallar. Kvartershäckarna består av flera olika arter. Samtliga huvudgångar är asfalterade. Mellan kvarteren finns dessutom plattgångar, dock ej på 1956 års utvidgning.

De runt 80 grusgravarna ligger på den äldre delen närmast kyrkan. En av dem är den stora Löwenhielmska/Rosensvärdska familjegraven med ett flertal stenkors. Den är prydd med en hängask och omgärdad med ett järnstaket. Ytterligare tre gravar är hägnade med järnstaket och en med kätting. På många av de igensådda grusgravarna har stenramarna bevarats. Norr om kyrkan ligger i marken en gravsten från 1700-talets slut tillhörande Herman Svanström, komminister i Grums. Stenen var tidigare inmurad i vapenhusets vägg och låg dessförinnan ute vid södra kyrkväggen. På 1904 års utvidgning är alla gravstenarna riktade mot öster och på 1956 års utvidgning är gravvårdarna liggande eller stående och av enhetlig karaktär. Somliga är ordnade i halvcirkelformiga kvarter.

KYRKOMILJÖN - Kyrkan är belägen på det gamla kronohemmanet Sems ägor och redan under medeltiden fanns troligen en kyrka på denna plats. Vägen går idag öster om kyrkan, men före 1931 gick den väster om kyrkan, genom den nuvarande kyrkogården. I det lilla sockencentrat fanns tidigare såväl skola som sockenstuga och flera ekonomibyggnader i form av t ex kyrkstallar. Här fanns också ekonomibyggnader och arbetarbostäder som tillhörde gårdarna Agnahammar och Hammarsten. Idag utgör den gamla skolan församlingshem. I anslutning till denna finns några byggnader vilka är uppförda under senare delen av 1900-talet och som används av kyrkogårdsförvaltningen. Sydväst om kyrkan ligger ett fd bårhus, uppfört i början av 1930-talet och nordväst om kyrkan ett bårhus från 1968.

KYRKOGÅRDEN - Noteringar om kyrkogården finns först 1714, men dess äldsta delar söder om kyrkan, torde vara samtida med den första kyrkan. En stigport fanns tidigare i väster, men den ersattes på 1790-talet av de idag befintliga grindstolparna med tillhörande grindar, norr om kyrkan.
Under 1700- och 1800-talen har smärre utvidgningar skett men den första dokumenterade skedde 1904 och gjordes åt söder. Därefter följde två åt väster åren 1935 och 1948 och en åt söder och väster 1956. Den senaste utvidgningen skedde i början av 1980-talet med invigning 1986. Nivåskillnader och träd- och buskplanteringar markerar idag de olika utvidgningarna.

Begravningsplatsen ligger på en mindre ås och har sitt högsta läge strax väster om kyrkan. Härifrån sluttar marken mot öster, väster och söder. Kyrkogården har en oregelbunden form med närmast nord-sydlig sträckning och största utbredning söder och väster om kyrkan. Den omgärdas i norr av häck, i öster och söder av stödmur med ett parti häggmispelhäck och i väster av enbart häggmispelhäck. I södra delen av kyrkogården finns två urngravsområden med en liten damm och i den nordligaste delen finns en minneslund med plantering och rinnande vatten.

I trädbeståndet, som är stort och artrikt, ingår ek, lönn, lind, pil, pyramidek, pyramidpoppel, ornäsbjörk och olika ädla granar och tallar. Kvartershäckarna består av flera olika arter. Samtliga huvudgångar är asfalterade. Mellan kvarteren finns dessutom plattgångar, dock ej på 1956 års utvidgning.

De runt 80 grusgravarna ligger på den äldre delen närmast kyrkan. En av dem är den stora Löwenhielmska/Rosensvärdska familjegraven med ett flertal stenkors. Den är prydd med en hängask och omgärdad med ett järnstaket. Ytterligare tre gravar är hägnade med järnstaket och en med kätting. På många av de igensådda grusgravarna har stenramarna bevarats. Norr om kyrkan ligger i marken en gravsten från 1700-talets slut tillhörande Herman Svanström, komminister i Grums. Stenen var tidigare inmurad i vapenhusets vägg och låg dessförinnan ute vid södra kyrkväggen. På 1904 års utvidgning är alla gravstenarna riktade mot öster och på 1956 års utvidgning är gravvårdarna liggande eller stående och av enhetlig karaktär. Somliga är ordnade i halvcirkelformiga kvarter.

KYRKOMILJÖN - Kyrkan är belägen på det gamla kronohemmanet Sems ägor och redan under medeltiden fanns troligen en kyrka på denna plats. Vägen går idag öster om kyrkan, men före 1931 gick den väster om kyrkan, genom den nuvarande kyrkogården. I det lilla sockencentrat fanns tidigare såväl skola som sockenstuga och flera ekonomibyggnader i form av t ex kyrkstallar. Här fanns också ekonomibyggnader och arbetarbostäder som tillhörde gårdarna Agnahammar och Hammarsten. Idag utgör den gamla skolan församlingshem. I anslutning till denna finns några byggnader vilka är uppförda under senare delen av 1900-talet och som används av kyrkogårdsförvaltningen. Sydväst om kyrkan ligger ett fd bårhus, uppfört i början av 1930-talet och nordväst om kyrkan ett bårhus från 1968.

KYRKOGÅRDEN - Noteringar om kyrkogården finns först 1714, men dess äldsta delar söder om kyrkan, torde vara samtida med den första kyrkan. En stigport fanns tidigare i väster, men den ersattes på 1790-talet av de idag befintliga grindstolparna med tillhörande grindar, norr om kyrkan.
Under 1700- och 1800-talen har smärre utvidgningar skett men den första dokumenterade skedde 1904 och gjordes åt söder. Därefter följde två åt väster åren 1935 och 1948 och en åt söder och väster 1956. Den senaste utvidgningen skedde i början av 1980-talet med invigning 1986. Nivåskillnader och träd- och buskplanteringar markerar idag de olika utvidgningarna.

Begravningsplatsen ligger på en mindre ås och har sitt högsta läge strax väster om kyrkan. Härifrån sluttar marken mot öster, väster och söder. Kyrkogården har en oregelbunden form med närmast nord-sydlig sträckning och största utbredning söder och väster om kyrkan. Den omgärdas i norr av häck, i öster och söder av stödmur med ett parti häggmispelhäck och i väster av enbart häggmispelhäck. I södra delen av kyrkogården finns två urngravsområden med en liten damm och i den nordligaste delen finns en minneslund med plantering och rinnande vatten.

I trädbeståndet, som är stort och artrikt, ingår ek, lönn, lind, pil, pyramidek, pyramidpoppel, ornäsbjörk och olika ädla granar och tallar. Kvartershäckarna består av flera olika arter. Samtliga huvudgångar är asfalterade. Mellan kvarteren finns dessutom plattgångar, dock ej på 1956 års utvidgning.

De runt 80 grusgravarna ligger på den äldre delen närmast kyrkan. En av dem är den stora Löwenhielmska/Rosensvärdska familjegraven med ett flertal stenkors. Den är prydd med en hängask och omgärdad med ett järnstaket. Ytterligare tre gravar är hägnade med järnstaket och en med kätting. På många av de igensådda grusgravarna har stenramarna bevarats. Norr om kyrkan ligger i marken en gravsten från 1700-talets slut tillhörande Herman Svanström, komminister i Grums. Stenen var tidigare inmurad i vapenhusets vägg och låg dessförinnan ute vid södra kyrkväggen. På 1904 års utvidgning är alla gravstenarna riktade mot öster och på 1956 års utvidgning är gravvårdarna liggande eller stående och av enhetlig karaktär. Somliga är ordnade i halvcirkelformiga kvarter.

KYRKOMILJÖN - Kyrkan är belägen på det gamla kronohemmanet Sems ägor och redan under medeltiden fanns troligen en kyrka på denna plats. Vägen går idag öster om kyrkan, men före 1931 gick den väster om kyrkan, genom den nuvarande kyrkogården. I det lilla sockencentrat fanns tidigare såväl skola som sockenstuga och flera ekonomibyggnader i form av t ex kyrkstallar. Här fanns också ekonomibyggnader och arbetarbostäder som tillhörde gårdarna Agnahammar och Hammarsten. Idag utgör den gamla skolan församlingshem. I anslutning till denna finns några byggnader vilka är uppförda under senare delen av 1900-talet och som används av kyrkogårdsförvaltningen. Sydväst om kyrkan ligger ett fd bårhus, uppfört i början av 1930-talet och nordväst om kyrkan ett bårhus från 1968.

KYRKOGÅRDEN - Noteringar om kyrkogården finns först 1714, men dess äldsta delar söder om kyrkan, torde vara samtida med den första kyrkan. En stigport fanns tidigare i väster, men den ersattes på 1790-talet av de idag befintliga grindstolparna med tillhörande grindar, norr om kyrkan.
Under 1700- och 1800-talen har smärre utvidgningar skett men den första dokumenterade skedde 1904 och gjordes åt söder. Därefter följde två åt väster åren 1935 och 1948 och en åt söder och väster 1956. Den senaste utvidgningen skedde i början av 1980-talet med invigning 1986. Nivåskillnader och träd- och buskplanteringar markerar idag de olika utvidgningarna.

Begravningsplatsen ligger på en mindre ås och har sitt högsta läge strax väster om kyrkan. Härifrån sluttar marken mot öster, väster och söder. Kyrkogården har en oregelbunden form med närmast nord-sydlig sträckning och största utbredning söder och väster om kyrkan. Den omgärdas i norr av häck, i öster och söder av stödmur med ett parti häggmispelhäck och i väster av enbart häggmispelhäck. I södra delen av kyrkogården finns två urngravsområden med en liten damm och i den nordligaste delen finns en minneslund med plantering och rinnande vatten.

I trädbeståndet, som är stort och artrikt, ingår ek, lönn, lind, pil, pyramidek, pyramidpoppel, ornäsbjörk och olika ädla granar och tallar. Kvartershäckarna består av flera olika arter. Samtliga huvudgångar är asfalterade. Mellan kvarteren finns dessutom plattgångar, dock ej på 1956 års utvidgning.

De runt 80 grusgravarna ligger på den äldre delen närmast kyrkan. En av dem är den stora Löwenhielmska/Rosensvärdska familjegraven med ett flertal stenkors. Den är prydd med en hängask och omgärdad med ett järnstaket. Ytterligare tre gravar är hägnade med järnstaket och en med kätting. På många av de igensådda grusgravarna har stenramarna bevarats. Norr om kyrkan ligger i marken en gravsten från 1700-talets slut tillhörande Herman Svanström, komminister i Grums. Stenen var tidigare inmurad i vapenhusets vägg och låg dessförinnan ute vid södra kyrkväggen. På 1904 års utvidgning är alla gravstenarna riktade mot öster och på 1956 års utvidgning är gravvårdarna liggande eller stående och av enhetlig karaktär. Somliga är ordnade i halvcirkelformiga kvarter.