Sjömansgatan 5 och 7 är två trähus från sekelskiftet uppförd av "Sjömannasällskapet i Göteborg". Sällskapets anläggning omfattade när den var helt utbyggd i stort sett hela kvarteret Lustgården och bestod av 7 hus. I dag är endast Sjömansgatan 5 och 7 bevarade. Kvarterets övriga bebyggelse utgörs av bostadshus uppförda 1979-80.
Tillkomsthistoria:
1831 bildades Sjömannasällskapet i Göteborg. Det har bl a till uppgift att verka för sjöfartens och dess utövares bästa. Tidigt väcktes tanken att man skulle ordna bostäder för ålderstigna sjömän och för sjömansänkor.
Majorna, Stigberget, Masthuqget och västra delen av Olivedal var av tradition det område i staden där sjöfolk bodde. Sällskapets första sjömanshem öppnades 1873 i Masthugget.
Vid sekelskiftet fick sällskapet flera donationer som gjorde det möjligt att bygga ett nytt sjömanshem. 1899 valdes en tomt på bergslänten ovanför det tätbebyggda Stigberget. Tomten hade då beteckningen Majornas 6:te Rote nr 40, vilken senare ändrades till 32 kv Lustgården i stadsdelen Olivedal.
Kvarteret Lustgården låg när det började bebyggas ganska fritt men i kvarterets västra del vid Paradisgatan fanns redan ett par landshövdingehus och ett envånings trähus. Sjömannasällskapets tomt utbyggdes i etapper. Byggnaderna uppfördes av firman F.O Peterson & Söner och ritades av arkitekter med anknytning till firman.
Ar 1900 uppfördes Sjömansgatan 3, "Erik Wijks Gåva". Det var två sammanbyggda trähus med samma utseende som Sjömansgatan 5 och 7. Ungefär samtidigt påbörjades ett stenhus vid Fjällgatan, "Befälsbyggnaden". Det rymde förutom bostäder också en samlingssal och hade butiker i bottenvåningen. Dessa två byggnader var ritade av arkitekten Rudolf Steen.
1901 beviljades byggnadslov för Sjömansgatan 5, "Emil Ekmans minne" och 1903 för Sjömansgatan 7, "Emilie Landgrens gåva". Båda byggnaderna var avsedda för "manskapsklassen". Arkitekt för dessa var också Rudolf Steen.
1908 tillkom ett mindre trähus på gården, "Hedvig och Adolf Florells minne". Här fanns bl a ett läsrum.
Slutligen uppfördes 1937 i kvarterets södra del "Douglas Kennedys minne". Det ritades av Sven Steen och var ett stenhus i funktionalistisk anda med bl a stor terrass.
Förändringar:
På 1940-talet moderniserades byggnaderna bl a genom att wc installerades.
En bostadsförening bildades 1931 som kallades Lustgården nr 2. Detta gäller endast huset Sjömansgatan 7 vilket övertogs år 1955 av Lennart Andersson privat ägo.
År 1961 sålde Sällskapet och Lennart Andersson alla byggnaderna till byggmästaren Lennart Wallenstam. Orsaken var den att såväl Sällskapet som den andre ägaren saknade de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift och underhåll. Byggnaderna var vid det tillfället väl underhållna och hade centralvärme.
Fastighets AB Myran (Lennart Wallenstam AB) övertog husen och förvaltningen år 1970 samtidigt som de två landshövdingehusen revs vid Paradisgatan. En diskussion började om kvarterets sanering.
1975 upptogs Sjömansgatan 5 och 7 i det kommunala bevaringsprogrammet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. För övriga byggnader inlämnades rivningsansökan 1977.
1977 fastställdes en ny stadsplan för kvarteret.
1978 föreslogs samtliga byggnader till byggnadsminnen. Länsstyrelsen beslutade 1978-04-28 att fortsatt utredning endast skulle gälla Sjömansgatan 5 och 7. Övriga hus revs under protester från de boende och nya bostadshus uppfördes 1979-80 för HSB av Svenska Väg AB.
(Anm: vid en ombyggnad på 1980-talet slogs de ursprungligen fyra lägenheterna samt ett enstaka rum på varje plan ihop till tre lägenheter om två rum med kök.)
Boende och verksamheter:
Sjömannasällskapets anläggning omfattade förutom bostäder en rad butikslokaler i stenhusets bottenvåning längs Fjällgatan. I början av 1900-talet uthyrdes de bl a till mjölkaffär, bageri, speceributik, fiskaffär och "Föreningen Mjölkdroppen" (anm: ej del av byggnadsminnet, revs I slutet av 1970-talet).
De boende betalade ingen hyra. Enligt mantalslängderna från 1910 och 1918 hade i stort sett alla hushållsföreståndare yrken med anknytning till sjön. I ett avseende var det således en homogen grupp människor men där fanns en viss social uppdelning mellan de olika husen. I stenhuset var mer än hälften av hushållsföreståndarna sjökaptener. I de övriga dominerade sjömän och maskinister.
Sjömansgatan 5 och 7 som vardera rymde 8 enrumslägenheter och 2-3 spisrum hade 1918 ca 60 boende. Här fanns bl a 3 pensionerade sjökaptener, 5 maskinister och 9 sjömän. Flera av dem hade hemmaboende söner som anges vara på sjön.
Fram till 1950-talets slut bodde endast sjöfolk i de båda husen. Efter försäljningen 1961 ändrades yrkessammansättningen något men i mitten av 1960-talet dominerade sjöfolket fortfarande.
(Anm: idag tillhör husen bostadsrättsföreningen Ekmans minne i Göteborg.)
KÄLLOR: ovanstående text är hämtad ur "Sjömansgatan 5 & 7, 32 Kv Lustgården tomt nr 7, Olivedal, Göteborgs kommun" Kulturhistorisk dokumentation inför byggnadsminnesförklaring nr 15. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län 1980. Utförd och sammanställd av Gudrun Lönnroth och Tor Hermond. Där uppgifter ändrats för att stämma med nuläget har anmärkningar gjorts inom parentes.
Sverker Larsson, Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2007-11-05.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
