Kanna

Kanna av lergods med kopparfärgad, skimrande kopparglasyr, s k lysterglasyr, "lustre ware", i detta fall "copper lustre". Rundad buk, rak hals med snip, ihålig fotring, utsirad grepe och mynningsrand i pärlstavsdekor. Glasyren täcker även insidan av kannans hals. På utsidan av kannans buk och hals löper breda gula ränder av en enkel glasyr med dekorrand resp. blomsterslinga i lysterglasyr. Vit glasyr täcker kannans insida nedanför halsen.
Tekniken introducerades i slutet av 1700-talet och omkring 1805 blev dekormetoden allmänt känd i England. Lysterkeramik blev senare en av de vanligaste företeelserna i utbudet av keramik under den viktorianska perioden i England.
Kannan kan vara tillverkad i någon av fabrikerna Staffordshire.
Kannans snip är delvis avslagen.

Föremålet visas i basutställningen Kustland, Bohusläns museum, Uddevalla.

Kannan har tillhört lotsåldermannen Olof Hansson, född i Kullen, Malmöhus län 20/3 1776, död 14/6 1843. Olof gick till sjöss som 10-åring 1786. Han tog styrmansexamen i Göteborg, skepparexmen i Karlskrona och utnämndes till underlöjtnant vid Kungliga flottan 1809, vilket kallades "constituerad officer". 1810 blev han "koopverdie"-skeppare, d v s förde och ägde ett last/handelsfartyg. Han besökte hamnar i Ryssland, England, Spanien, Medelhavet och Västindien. Karriären till sjöss tog slut i och med att han förliste med sitt fartyg på Väderöfjorden i norra Bohuslän. Alla blev räddade men skeppet blev vrak. Förlisningen bör ha skett någon gång mellan åren 1810 och 1814. (1814 föddes hans första barn). Kannan bärgades från det sjunkna fartyget och har vårdats i familjen som ett minne av honom och denna händelse alltsedan dess.

Olof Hansson blev kvar i norra Bohuslän efter förlisningen där han träffade och gifte sig med Sara, f. 1787, från gården Rörvik vid Hamburgsund. Enligt familjetraditionen skulle hon varit dotter i den familj som tog hand om Olof i samband med förlisningen.

Lotsdirektören Dreutzeer övertalade Olof "Skinka" Hansson att söka tjänsten som lotsförman på lotsstationen på Väderöarna. Han blev utnämnd den 6 mars 1832 och familjen flyttade detta år från Udden i Hamburgsund till lotsplatsen på Storön på Väderöarna. Olof Hansson blev sedermera lotsålderman. Under sin yrkestid på Väderöarna ivrade för att det skulle byggas en fyr på Väderöbod på södra Väderöarna, 6 km söder om lotplatsen. Denna fyr stod färdig 1857. Tidigare fanns det inte någon fyr längs kuststräckan Hållö - Koster.
Olof Hansson efterträddes av sin son, Bernhard Hansson, lotsålderman 1843 -1875. Han efterträddes i sin tur av sin svärson, Johan Robert Hvalström, f. 1844 på Valön som blev lotsålderman på Väderöarna. Han fick b l a dottern Alida, född 1876 på Väderöarna. Alida gifte sig med Hjalmar Andrén och de fick sonen Valter Andrén, f. 1910 och kyrkoherde. Givaren är dotter till Valter. Se Bilagepärmen för närmare angivelser om släkten.

Ordförklaring: Koopverdie-skeppare: kofferdi' (lågty. kopfardie eller nederl. koopvaardij), äldre beteckning för handelssjöfart.

Litteratur: Nordenson, Eva: Engelsk keramik. Nationalmuseum. Stockholm1968.