Gustavsfors samhälle ligger i Torrskogs socken i norra Dalslands skogs- och bruksbygder. Socknen är medeltida och den nuvarande kyrkan, av sten, från 1767 är troligen församlingens tredje i ordningen. Torrskog gränsar till Värmland och tillhörde före 1961 Blomskogs (i Värmland) pastorat tillsammans med Trankil (Värmland) och Vårvik (Dalsland). Sedan 1962 hör Torrskog samman med Ärtemarks församling i Dalsland.
Karakteristiskt för dessa trakter är systemen av sjöar och älvar som följer sprickdalarna, företrädesvis i nord-sydlig riktning. Vattensystemen har haft stor betydelse för kommunikationerna, socknarnas gränser och kyrkornas placering, vilket Torrskog är ett tydligt exempel på. Socknen breder ut sig på båda sidor om sjön Lelång med kyrkan belägen på dess västra strand. På denna sida sjön är också större delen av socknen belägen, vilken består av kuperad skogsbygd med gles strand- och höjdbebyggelse och flera mindre sjöar. Näringslivet har dominerats av jordbruk och ett ganska omfattande skogbruk.
Socknens enda tätort är Gustavsfors, belägen på östra sidan av Lelången, alldeles invid Värmlandsgränsen. Vid fallen mellan sjöarna Västra Silen och Lelång anlades här ett järnbruk 1747 av affärsmannen Nils Koch från Uddevalla. Som så många andra dalsländska järnbruk omvandlades även Gustavsfors till pappers- och massabruk i samband med den s k bruksdöden i slutet av 1800-talet. Bruket i Gustavsfors lades ner 1947 men en del av bebyggelsen från brukstiden finns kvar i det lilla samhället med ca 200 invånare. Av betydelse för orten är bl a turisttrafiken på Dalslands kanal, vilken passerar genom Gustavsfors. Den långsträckta men relativt smala Lelången var under lång tid den naturliga förbindelsen mellan Torrskogs östra och västra delar. Avståndet över vattnet från Torrskogs kyrka till Gustavsfors är ca tre kilometer men landvägen är det ca fem mil. Under lång tid var Gustavsfors förbundet med kyrkan och sockens västra sidan med reguljär båttrafik. I början av 1900-talet, fram till ca 1940 gick också bolagets båtar över Lelången till julottan och andra större högtider. Efter hand som sjötrafiken minskade ökade också behovet av en egen kyrka i Gustavsfors. Tidvis var det också besvärligt at ta sig över sjön.
Genom väckelserörelsen hade Evangeliska fosterlandsstiftelsen och Missionsförbundet etablerat sig i Gustavsfors under 1800-talets senare del. År 1930 bildades också en Betaniaförsamling. På 1940-talet började Svenska kyrkan att fira gudstjänster i Gustavsfors i ett kapell, byggt 1891, vilket Torrskogs församling sedan förvärvade i mitten av 1950-talet och renoverades 1957.
ARKIV: Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Stockholm / Regionmuseum Västra Götaland, RMVG, topografiska arkivet, Vänersborg
LITTERATUR, RAPPORTER: Bengtsfors kommun, Kulturmiljöprogram, 1994. / Bengtsfors kommun, Vår kulturmiljö, Vänersborg 1993. / Dalsland - Landskapets kyrkor, Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse 2003. / Runelid Effe: Dalslands kyrkor, 1984. / Stiftelsen Älvsborgs länsmuseum, kulturhistorisk byggnadsinventering nr 31, Bengtsfors kommun, Vänersborg 1986 / Torrskog, en Dalslandssocken i ord och bild, Munkedal 1996.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
