SOLBERGSKYRKAN

SAMMANFATTANDE BESKRIVNING - Kyrkorummet har en uttalad långhuskaraktär som förstärks av klerestorievåningens ljusinsläpp. Treskeppigheten är inte påtaglig i kyrkan som saknar markerad avdelning mellan skeppen med undantag för bjälkkonstruktionen vid koret. Kyrkan har en synlig takkonstruktion där pelare i limträ bär upp takkonstruktionen och samtidigt markerar gränsen mellan rummets olika delar; kor, kyrksal och angränsande församlingssal. Altarväggen genombryts av en rumshög fönsteröppning med färgat glas.
Långhusets golv är belagt med mörkgult massivt fasadtegel som lackats. Runt rummet löper en liggande träsockel. Kyrkorummets väggar är klädda med gult tegel. Vid väggmötena i koret bildas hörnkjedjor genom de trubbiga vinklarna. Mot församlingssalen finns en vikvägg i trä. Taket är klätt med obehandlad, gles träpanel. De bärande bågkostruktionerna i limträ har brunbetsats. Fönsteromfattningar och armaturer i kyrksalen är utförda i vitcement. Dörrarna till sakristian och vapenhuset är av brunbetsad fura. Huvudentrén mot vapenhuset är en pardörr som försetts med rektangulära handtag i trä.
Kyrkans korparti är förhöjt med två trappsteg i förhållande till kyrkorummet. KORET är placerat mot sydöst i en grund absid. ALTARET står på ett förhöjt fundament, murat i tegel med löpförband och har en skiva av ljusgrå granit. Altaret är inskjutet i absiden och placerat mot korväggen. På altaret har ett altarkors och med tillhörande ljusstakar i blå emalj placerats. Det höga KORFÖNSTRET med glasmosaik infattad i betong som utgör kyrkorummets huvudnummer är ritat och tillverkat av konstnärerna Randi Fischer och Ralph Bergholtz .Fönstret börjar en bit ovanför altaret och föreställer två stadier på Jesu väg. Den nedre delen med violett kors och fem röda sår som berättar om Kristi död på korset. Längre upp har glasmosaiken en ljusare färgställning och Kristusmonogrammet framträder som symbol för uppståndelse och himlafärd. Den bågkonstruktion som skiljer av koret från kyrkorummet för tankarna till äldre kyrkors rumsavskiljande triumfbåge. Korbågen blir här ett dekorativt element som kröns av ett träkors.
Kyrkorummets övriga fönster har placerats parvis i djupa nischer och skall enligt arkitektens mening ge kyrkorummets olika delar speciella ljus- och färgkaraktärer. Alla glasmosaikfönster har olika utformning med svagt antydda motiv och är liksom altarfönstret ritade och tillverkade av konstnärerna Randi Fischer och Ralph Bergholtz. Fönstren symboliserar bl a lovsången, tacksägelsen, glädjen i arbetet och trygghet och förtröstan i Gud. Fönstren vid dopfunten föreställer Andens symbol, duvan, och vid predikstolen erinrar fönstren om Ordet som vart kött. Glasmosaikfönstren har med tiden blivit ett signum för Johannes Olivegrens kyrkoarkitektur. Trots få ljusinsläpp, framförallt genom indirekt ljus uppifrån, har kyrkorummet en ljus interiör, inte minst i kontrast till det dunkla vapenhuset och den intilliggande församlingssalen.
DOPFUNTEN är placerad till höger i koret framför glasmosaikfönster i blå nyanser. Cuppan i mönsterhuggen granit vilar på ett fundament av gult tegel. Dopskålen i blå emalj vilar på ett korsformat underlag utfört i järn, som symboliserar de fyra paradisfloderna, ett uttryck för dopets trygghet.
Till vänster i koret har en enkelt utformad AMBO i ek med Kristusmonogram ersatt den tidigare predikstolen som var murad i tegel likt altaret. Fönstren i anslutning till ambon går i lila nyanser. I koret har även psalmnummertavlor i obehandlad fura sin placering.
Kyrksalen är möblerad med lösa kopplade STOLAR i två kvarter så att en mittgång bildas. Stolarna, som är ritade av kyrkans arkitekt, är utförda i lackad fura med blå tygsits. En grön gångmatta pryder mittgången. Från sidoskeppens utskjutande taksparrar hänger ljuskronor i trä i två rader över stolskvarteren. De markerar gränsen mellan skeppen. Utmed långhusväggarna finns små nischer i vit cement med höga smala ljusrör i klarglas. Även armaturerna är ritade av arkitekten Johannes Olivegren.
ORGELN är placerad i rummets norra hörn, vid vikväggen. Placeringen av orgeln förstärker intrycket av två skilda rum, kyrksal och församlingssal. Orgeln, som är utförd i lackad fura, är tillverkad vid Grönlunds orgelbyggeri, Gammelstaden i Luleå. Längre fram vid koret finns även en flygel placerad. Över flygeln hänger ett votivskepp.
Vid sidan om de tre långskeppen finns i söder ett mindre sidoskepp som rymmer vapenhus, sakristia och en mindre utvidgning av kyrkorummet, ursprungligen tänkt för orgel och kör. I SAKRISTIAN inryms ett mindre altare i tegel och granit, en piscina och skåp för textilförvaring. VAPENHUSET fungerar som passage till kyrkorummet och en tegeltrappa leder ner till källarplanet.
Bakom kyrkorummet med hög takhöjd ligger en låg FÖRSAMLINGSSAL. Övergången mellan rummen är som tidigare nämnts markerad med kraftig bågkonstruktion i trä utmed vilken en vikvägg löper.
Församlingssalens väggar och golv är lika som kyrkorummets. Det lägre taket är klätt med obehandlad träpanel. Vikväggen mot den glasade gången är beigemålad. Mot norr finns två glasmosaikfönster i rött och lila. Församlingssalen har en separat ingång från vapenhuset och den glasade gången i nordväst förbinder kyrkobyggnaden med Solbergsgården.
I källarplan under kyrksalen finns kapprum, församlingssalar och ett rum inrett till KAPELL. Det sk Mariakapellet är placerat under koret. Utrymmet var ursprungligen tänkt som ett studierum. För att få bort känslan av enformigt källarutrymme har ovala ljusramper placerats i taken på församlingssalarna.
I SOLBERGSGÅRDENS källarplan inryms ungdomslokaler, hobbylokaler och samlingslokaler. I mellanvåningen, markplan, finns pastorsexpedition, kontor och cafeteria. Övervåningen används för barnverksamhet och som sammanträdesrum och kontor.

Genom att avståndet mellan Grums samhälle och den gamla sockenkyrkan var långt väcktes frågan om en mer centralt placerad kyrkolokal, som framförallt skulle kunna fungera i fler sammanhang än enbart som gudstjänstlokal. Stiftelsen Grums Församlingshem bildades 1948 för att lösa frågan om ett församlingshem i tätorten. Som en temporär lösning inreddes ett kapell i en stuga, kallad Lavinias stuga, vid Sveagatan. Med inspiration från småkyrkorörelsen togs 1956 kontakt med Småkyrkorörelsens centralråd i Göteborg för ritningsförslag till en småkyrka. 1957 kunde församlingen påbörja samarbetet med arkitekten Johannes Olivegren, då redan känd genom att han ritat två småkyrkor i Björkekärr, Göteborg och Kärlekens kyrka i Halmstad. Under sin verksamma tid kom han att rita inte mindre än 17 kyrkobyggnader i Sverige, varav två är belägna i Värmland. Utöver småkyrkan i Grums uppfördes Åmotfors kyrka 1961. Solbergskyrkan i Grums har stora likheter med Ansgarskyrkan i Eskilstuna som uppfördes 1962.
I juni 1959 sattes kyrkobyggandet igång enligt Johannes Olivegrens ritningar. Solbergskyrkan kom att uppföras i den södra, expanderande delen av Grums samhälle. Den 4 september 1960 stod kyrkobyggnaden klar att invigas. Arkitekten själv beskrev kyrkan som en fyrbåk, en ledstjärna i sin by, där den stod och pekade mot himlen. Han såg den vidare som ett kyrkligt arbetsrum där ljuset var den viktigaste byggstenen och det som gjorde skillnaden mellan kyrkorum och profant rum.
1966 kompletterades miljön kring kyrkan med en klockstapel och 1976 byggdes församlingshemmet, som kom att kallas Solbergsgården, i direkt anslutning till Solbergskyrkan. Ursprungligen hade enbart kyrkobyggnadens bottenvåning fungerat som församlingshem men nu utvidgades församlingshemsdelen med en byggnad i tre plan. Tillbyggnaden planerades redan från början då kyrkan uppfördes men av främst ekonomiska skäl sköts den på framtiden. Olivegrens arkitektkontor i Göteborg upprättade ritningarna även för denna byggnad. De signerades av arkitekten Bernt Annerström 1972. Den nya församlingsdelen ökade användbarheten av den äldre delen och grumsborna hade nu fått en praktisk småkyrka med församlingshem mitt i Grums centrum.
Kyrkobyggnaden har inte genomgått några omvälvande förändringar sedan uppförandet. Värt att nämnas är ändå att det sidoskepp som från början var tänkt att användas för orgel och kör aldrig kom att möbleras på detta sätt. Istället placerades orgeln vid vikväggen som kan avgränsa församlingssalen. 1988 nedmonterades den ursprungliga predikstolen uppmurad i tegel likt altaret efter Johannes Olivegrens godkännande. Predikstolen ersattes med anspråkslös ambo i trä. I samband med att fjärrvärme installerades i anläggningen på 1990-talet plockades den höga skorstenen intill vapenhuset ner.

Kyrkan har ett rektangulärt långhus orienterat i nordväst-sydöst med en absidformad koravslutning i sydöst. Kyrkobyggnadens lanterninförsedda mittskepp som omgärdas av lägre sidoskepp ger byggnaden formen av en treskeppig basilika i modern skepnad. Kyrkans sluttningsläge ger en markant resning åt kyrkans sydöstra parti där ett högt och smalt korfönster reser sig över branten och souterrängvåningen under kyrkorummet. Genom ett extra sidoskepp som inrymmer sakristia och vapenhus skapas en exteriör asymmetri. Med det gula fasadteglets murverkan och de få ljusinsläppen upplevs kyrkobyggnaden exteriört som en sluten byggnad.
Kyrkan har en sockel av betong. Fasaderna är klädda med gult fasadtegel i munkförband. Genom trubbiga vinklar mellan kort- och långsidor bildas hörnkedjeliknande dekorationer i fasaden. Detta är framförallt synligt i korfasaden. Byggnadens flacka sadeltak är belagt med papp och takfoten klädd med brunbetsad träpanel. Plåtbeslag i koppar markerar gavlarna och porten till vapenhuset. Kyrkans huvudentré är placerad mellan två utkragande tegelmurar i ett mot gården framskjutet sidoparti. Kyrkporten utgörs av en pardörr i trä som betsats i grönt och trappan är klädd med granit. Kyrkobyggnadens höga och smala fönster med färgat glas har vita fönsteromfattningar utförda i cement. De fem fönster-paren är relativt regelbundet placerade utmed långsidorna. Det höga korfönstret skjuter upp en bit över takåsen och kröns av ett ringkors. Klerestorievåningens fönsterband är försedda med täta träribbverk som brunbetsats. Vid entrén i suterrängvåningen, i byggnadens södra hörn, bryts murverket upp av partier med glasbetong som ger ljusinsläpp till kapprummet innanför. Dörren är utförd i brun aluminium liksom suterrängvåningens kvadratiska enluftsfönster mot norr. Kyrkobyggnadens regnvattensystem består av bruna hängrännor och stuprör.
Församlingsbyggnaden ansluter i rät vinkel mot kyrkobyggnadens lägre del i nordväst. Byggnadskropparna förbinds genom en glasad passage och bildar tillsammans med den fristående klockstapeln i sydöst ett gårdsrum. Församlingshemmet är en tre våningar hög souterrängbyggnad med fasader klädda i samma gula tegel som kyrkan. Den närmast rektangulära byggnadskroppen har en något förskjuten nock så att två separata (pulpet) takfall bildas. Taken är belagda med rött betongtegel. Den glasade förbindelsegångens tak är belagt med papp.