Östberg, Wilhelm - Kenya

(3) Boskapsskötsel

K1:39-40. Zebukor i Keriodalen
K1:41. Josaphat Chepkurui, byn Cheptulon, med mjölkkor av europeisk typ. Jfr text till bild 29 i denna samling.

(4) Biodling

K1:42. Redskap för honungsamlande. Yxa, läderrep för att hissa upp bikupa, och bikupa. Dessutom behövs en skinnväska att samla upp honungen i och en fackla av fuktigt trä för att röken ska skrämma bort bina.
K1:43-44. Bikupan tillverkas
K1:45-46. Bikupor på plats i träd

(5) Bevattningskanaler

K1:47-48. Ovanför byn Tot, Endo Location, fångas vatten från bergsbäckarna upp och leds sedan kilometervis nedför bergsslutningen till fält i Keriodalen.
K1:49-53 . Hyllor byggs längs bergssidan för att kunna leda vattnet i kanaler. Man reser stolpar för att bära upp hyllorna som byggs av grenar, stenar, gräs, lera, urholkade trädstammar. Kanalerna läcker och måste hela tiden underhållas.
K1:54-56. Kanalerna ägs av olika klaner och ibland korsar de varandra på sin väg ner mot odlingarna på Keriodalens botten. Akvedukter byggs av urholkade trädstammar. På några ställen har de lokala materialen kompletterats med rör och cement.
K1:57-58. Vattnet delas successivt mellan olika hushåll i en klan på sin väg mot fälten som ska bevattnas.

(6) Materiell kultur

K1:59. Eld görs upp med hjälp av två pinnar av ett mjukare och ett hårdare träslag. Låglandet.
K1:60. Eld görs upp med hjälp av två pinnar av ett mjukare och ett hårdare träslag. Arap Singizi, byn Cheptulon i höglandet.
K1:61-62. Dags att försiktigt blåsa på fnösket och få elden att ta sig. Arap Singizi, byn Cheptulon i höglandet.
K1:63-64. I Cheranganybergen, som idag helt domineras av marakwetfolket, levde tidigare ogiek, ”skogsfolk”, som nu absorberats av den dominerande jordbrukande kulturen. Arap Singizi är ogiek och har fotograferats framför sin pappas hus i skogen nära dagens by Cheptulon.
K1:65. Den blinde harpspelaren
K1:66. Harpa
K1:67. Utensilier för ölbryggning: kalebass för förvaring av hirsöl (buzaa). Väska och behållare för att förvara honung. Kalebass för att brygga honungsöl (kipketin också komen).
K1:68-70. Husbygge i höglandszonen. Inte en enda spik behövs.
K1:71. Plank sågas ur en stock. Höglandet.
K1:72-73. Det vattendrivna sågverket i byn Chebara. Höglandet.
K1:74. Sågverksägare Luka Kiptabus, byn Chebara. Höglandet.
K1:75. Fingerhirs tröskas. Endo Location, låglandet.

Wilhelm Östberg och Anna Lilljequist. Bildsamling K1 (Marakwet, Kenya 1973-76). Bilder av landskap, vardagsliv och fest, odling, boskapsskötsel, Markawet, Rift Valley Province, Kenya. Bilderna åtföljer föremålssamling 1976:13.
(1) Landskap och odlingssystem

K1: 1-5. Keriodalen, vägen i syd-nordlig riktning, ovanför reser sig Cheranganybergen.
K1:6. Jorden i Keriodalen är lätteroderad. När vatten under regntiden strömmar ner för Cheranganybergens sidor uppstår lätt erosionsskador på markerna som efter den långa torrperioden helt saknar ett skyddande växttäcke.
K1:7. Där bergsbäckar når dalens botten sköljs vägen lätt bort. När man färdas genom Keriodalen får man hela tiden vara beredd att ta sig fram också bredvid vägen. Under regnperioden är fyrhjulsdrivna fordon närmast nödvändiga.
K1:8. Utblick från ”lagam”, bostadszonen strax ovanför Keriodalens botten, över dalgången och mot Tugenbergen i väster. Många föredrar att bo ett stycke upp på bergsidan för att få mer vind och svalka, och också skydd mot överfall som av och till ärett stort problem i Keriodalen. Det kan vara grannfolk (pokot, tugen) som gör boskapsraider men framför allt organiserade rövarband, som opererar i hela området mot turkana och Ugandagränsen. De är beväpnade med automatvapen och åstadkommer stor förödelse.
K1:9. Getter betar i ”lagam”, zonen strax ovanför dalgångens botten.
K1:10. I Keriodalens södra del består Keiyo Escarpment av en bred hylla, med goda villkor för odling, ovanför det dramatiska fallet ner mot Keriodalen.
K1:11. Små magra och rudimentärt terrasserade odlingslotter i ”lagam”, zonen strax ovanför dalgångens botten.
K1:12. ”Lagam”, bostadszonen strax ovanför Keriodalen, med enkel terrassering i åkrarna, där det framför allt odlas fingerhirs.
K1:13. Minnessten vid Kollo, väster om byn Tot, som påminner om en konfrontation mellan den brittiska kolonialmakten och lokalbefolkningen, som här är pokot, The Kollo Affray. Tre pokotynglingar fotograferade vid monumentet.
K1:14. Kipunur, Cheranganybergen.
K1:15. Skola överst på en kulle i ”massop”, den dominerande odlingszonen i Cheranganybergen. Odlingar på sluttningarna.
K1:16-18. Odlingslandskapet i ”massop”, den dominerande odlingszonen i Cheranganybergen. Odlingar omger bostäderna. De dominerande grödorna är majs, fingerhirs, sorghum, bönor.
K1:19-20. Det ligger ofta dimma mellan kullarna i höglandszonen av Cheranganybergen.
K1:21. När man övergår från klankontrollerade marker till individuell äganderätt dyker taggtråd upp i odlingslandskapet.
K1:22. Tidig morgon i höglandet. Röken tränger ut genom taken.

(7) Ceremoni, fest

K1:76. Kalebasser med hirsöl, klara för fest
K1:77. På väg till fest, kalebasser på ryggen med hirsöl (buzaa). Byn Nerkwo., höglandet
K1:78. På fest, iförd smycke som anger en speciell ceremoni hon genomgått och med rödockra i en burk. Byn , nära Cheptongei, i höglandet.
K1:79. Öldrickning, efter arbetsdag då grannar arbetat på någons åkrar och sedan belönas med mat o/e öl. Skörd och sådd organiseras ofta på det viset och benämns kipagenge.. Byn Nerkwo i höglandet.
K1:80. Kärve i skogen nära byn Cheptulon, som anger stället längs en skogsstig, som man inte kan passera om man inte har legitim anledning besöka pojkarnas initieringsläger.
K1:81. Ungdomar som genomgått initiering tas emot i byn efter perioden i skogen. Ceremonien heter kibuno, öppningen. Nu lämnar de barnstadiet och deltar i byns liv på nya villkor. Byn Stoton, höglandet.
K1:.82. Bybor och de initierade dansar i en cirkel. Försångaren befinner sig inne i cirkeln och slår takten med två träklossar. Försångare avlöser varandra. Byn Stoton, höglandet.
K1:.83. De initierade begjuts med olja, när de anländer till byn från skogen. De dansar i en cirkel.. Byn Stoton, höglandet.
K1:.84-86. Kibuno, öppningen, ceremonien när de tas emot i byn efter perioden i skogen. Byn Stoton, höglandet.
K1:87. De initierade sitter ner vid kibuno och lyssnar på förmaningar om vad som väntas av dem i sin nya roll i byn. Byn Stoton, höglandet.
K1:88-90. En av de saker initianderna lär sig under initieringsperioden i skogen är ett hemligt teckenspråk. Män och kvinnor från byn utmanar varandra vid kibuno för att visa att de inte glömt vad de lärde sig en gång i tiden. Byn Stoton, höglandet.
K1:91. En läroverkslärare (Secondary School) gifter sig i katolska kyrkan i Chesongoch. Best man och tärna flankerar brudparet.
K1:92. Under själva vigseln välsignas också brudparet med marakwets traditionella välsignelser. Katolska kyrkan i Chesongoch, låglandet.
K1:93. Vid festen efter vigseln dansar en kvinna, som bär ett pannsmycke som visar att hon har en dotter som genomgått den största giftermålsceremonien, tum. Hos marakwet genomförs denna i allmänhet först efter att en familj är väletablerad och har flera barn.
K1:94-98. Bröllopsfest i Chesongoch (jfr bild 91-92).
K1:99. Brudpar med best man och tärna, Bröllop i Nerkwo Catholic Church, 1974. Bilen, som brudparet anlänt till kyrkan i, är smyckad med sinendet, en växt som ger välgång och ingår i marakwetceremonier. ( Bilen tillhör den gästande antropologen.)
K1:100. Vigsel i Nerkwo Catholic Church.
K1:101. Efter vigsel i Nerkwo Catholic Church välsignas brudparet på traditionellt marakwetvis. Mössan gjord av colobuousapans skinn är obligatorisk i sådana sammanhang liksom det rituella spjutet swoger (ej i bild, men finns i museets föremålssamling 1976.13).
K1:102. Best man erbjuder bitar från bröllopskakan vid mottagning efter vigsel i Nerkwo Catholic Church.

(8) Marknad, människor, boskapsauktion, politiskt valmöte

K1:103-104. På väg till marknaden, kassava i en skinnryggsäck . Byn Tot, Endo Location.
K1:105. Marknaden, byn Tot, Endo Location.
K1:106. I utkanten av marknaden finns hirsöl och rostat kött till försäljning. Byn Tot, Endo Location.
K1:107-109. På marknaden utbjuds bl.a. salt, snus/tobak och kassava till försäljning men också byte. Man kan byta höglands- och låglandsprodukter med varandra, majs mot bananer, till exempel. Byn Tot, Endo Location.
K1:110. Marknad i Cheptongei, höglandet.
K1:111-114. Porträtt
K1:115-118. Boskapsauktion, byn Cheptongei
K1:119. Valmöte vid Chief’s Office, Cheptongei, 1974
K1:120. I väntan på att få rösta, Cheptongei, 1974

K1:23. Alpzonen i Cheranganybergen är lämplig för fårskötsel. Här odlas också europeisk potatis.
K1:24. Slätten Uasin Gishu, söder om Cheranganybergen och Marakwet District, ingick i det som under kolonialtiden benämndes The White Highlands. Ox- eller traktorplöjda fält på storjordbruk; en helt annan produktionsform än hackbruket i Marakwet.
K1:25-27. Skog och odlade marker avlöser varandra i ”massop”, höglandet. Skogen är skyddad mot avverkning genom lokal lagstiftning, framförallt för att bevattningsåkerbruket i Keriodalen nedanför Chetangany Hills är helt beroende av att den fungerar som vattenreservoar. Men höglandets småbrukare naggar hela tiden skogen i kanten.
K1:28. Svedja i skogen i Cheranganybergen.
K1:29. Vitkålsodling i Cheptulon,, nära Cheptongei, i mitten av 1970-talet var detta ett nyodlingsområde. Ett decennium senare var all mark uppodlad. I mitten på bilden står Josaphat Chepkurui, av somliga kallade Marakwets rikaste man. Han odlar vitkål och säljer till områdets internatskolor, sjukhuset i Kapsowar, lärare och tjänstemän. Inkomsterna investerar han i mjölkkor av västerländsk typ. Mjölken ger ytterligare inkomster som placerades i ”hoteli”, téstugor, i Kapsowar och Cheptongei, två handelscentra. Han är ordförande i kyrkostyrelsen för katolska kyrkan i närbelägna byn Nerkwo.
K1:30. Uppodlad bergssida i trakten av byn Chesoi, Sambirir loacation, Marakwet District. Marken är klankontrollerad och gemensamt hägnad. Internt är den uppdelad mellan olika familjer i längsgående band. Jorderosionen gör att bördigheten varierar och genom att varje hushåll har en lott som sträcker sig i längdriktning får alla del av bättre och sämre partier. Inom en familj är jorden sedan ytterligare delad mellan olika hushåll, om det är en polygam familj.

(2) Boställen, byggnader

K1:31. Boställe i ”lagam”, bostads- och odlingszonen på Cheranganybergens nedre sluttningar mot Keriodalen. Huset till vänster är husmoderns där hon bor med familjens flickor och yngre pojkar. Där finns också köket. Mitt emot är mannens hus. Mat bärs dit. De övriga husen är yngre mäns hus och visthusbodar. Finns fler hustrur i familjen har de separata boställen. Dessa finns då gärna i någon annan ekologisk zon för att familjen ska få tillgång till grödor från fler odlingszoner och bli mindre utsatt för risk för torka och missväxt.
K1:32-33. Husbygge i ”lagam”. Yngre män reser stolparna som bär upp taket. De har hämtat dessa från skogen.
K1:34. På väg med gräs för taktäckning. Kvinnor samlar in gräset, som sedan män lägger på. Kvinnor ska inte befinna sig högre än män, säger man. Kvinnorna har gjort golv och väggar, av lera blandad med vatten, halm och kourin.
K1:35-36. Boställen i ”lagam”, bostads- och odlingszonen på Cheranganybergens nedre sluttningar mot Keriodalen.
K1:37. Boställe i Cheranganybergens alpina zon. Här bor William Kisang Rotich, som något decennium senare utsågs till styresman, ”chief”, för detta område.
K1:38. Kapsowar Girls’ Secondary School, startat av African Inland Church, en protestantisk missionsorganisation.