TIDAHOLMS KYRKA

1822 drev baronerna Rudbeck och von Essen igenom en sammanbyggnad av medeltidskyrkorna i Agnetorps och Baltaks församlingar. Särskilt Baltaksborna var motsträviga och opponerade sig emot att man kallat deras kyrka för "ful och skröplig". Rudbeck skänkte ett stycke mark för bygget invid Tidaholms bruk, inte långt från den sedermera raserade gamla kyrkan i Agnetorp. Ritningar upprättades av Överintendentsämbetets arkitekt Fredrik Blom. Grunden lades 1838 och byggnadsarbetet var helt avslutade 1841. Byggmästare var Jan Bergström från Slöta. Baron Rudbeck bekostade även införskaffandet av en Söderlingorgel.
Kyrkan genomgick en inre och yttre omdaning i nygotisk stil 1892. Arkitekt var Folke Zettervall. Alla dörrar nygjordes och portsmygarna försågs med risaliter och tempelgavlar. Alla hörn fick rusticerade omfattningar. Tornet försågs med en ny spetsigt avslutad lanternin och tornur. Koret fick en raksluten utkragning med dekorerad trefönstergrupp och en liten sakristia i norr. Innertakets flacka tunnvalv byttes mot ett åstak med synlig takstol. Inredningen nygjordes i sin helhet efter ritningar av F A Wahlström. Sist tillkom läktare och predikstol, båda ritade av arkitekt Isak Gustaf Clason 1908. Samma år installerades ett nytt orgelverk av C A Härngren, Lidköping, med behållande av den gamla fasaden. Interiören fick en ny, rik färgsättning med kvaderimitation och bårder på väggarna. Sakristian utvidgades åt norr 1911 av arkitekt Gustaf Lindén. 1920 installerades centralvärme med lågtrycksånga. Pannrummet inrymdes under sakristian.
1934-35 utfördes en ny, total omgestaltning av kyrkorummet, ledd av arkitekt Axel Forssén. Kyrkan gjordes treskeppig med ett nytt, tunnvälvt innertak av masonit, buret av två pelarrader. Bänkarna med sina skurna gavlar ersattes av nya med raka gavlar. 1892 års altarprydnad i form av ett hjulkors ersattes av den gamla kyrkans altaruppsats i rokoko, vars ursprungliga färgsättning framtogs av konservator K J R Johansson. Denne skar även ett kompletterande krucifix i stil med det på Daretorps snarlika altaruppsats. Predikstolen försågs med reliefer i fyllningarna. Ett ljudtak tillkom även. Ett antal begravningsvapen konserverades och uppsattes. Dopfunten befriades från sentida övermålningar. Alla fönsterbågar nygjordes och försågs med svagt färgade antikglas. Läktarpelarna gavs en enklare form och bröstningens baksida kläddes med masonit. Nya ljuskronor av mässing införskaffades. Interiören fick en ny, ljus och enhetlig färgsättning. Borta var sekelskiftets bårder och schabloner. Elektricitet drogs in för belysning och orgelfläkt. Sakristian försågs med ny skåpsinredning och vindfång. I vapenhuset revs den södra läktartrappan och under den norra inrymdes en skrubb. Uppvärmningen med lågtrycksånga moderniserades. Väst- och mittportarna nygjordes och kläddes med kopparplåt. Ovan dessa placerades ytterbelysning. Alla fasader avfärgades. 1951 försågs orgeln med ett nytt, pneumatiskt verk av Olof Hammarberg, Göteborg.
1970-71 renoverades kyrkan av arkitekt Anders Ekman. Vid detta tillfälle tillkom en läktarunderbyggnad med kapprum och toalett samt biutrymmen på läktaren, sistnämnda bl.a. för ett ryggpositiv byggt av Lindegrens orgelbyggeri, Göteborg. I vapenhuset revs den norra läktartrappan och ersattes av en ny. Nytt golv av kalksten inlades där och i koret. En ny "gladare" färgsättning med blått, grönt och grått komponerades av Olle Hellström. Denne konserverade även altaruppsatsen. En högtalaranläggning installerades. Korbänkarna slopades för att ge rum åt dopplats. Fasadernas puts lagades och avfärgades med silikatfärg. Två år senare införskaffades en kororgel.
1989-90 ommålades interiören efter befintlig färgsättning. Väggarna rengjordes. 1994 byttes plåt på lanterninen och tornets takfall. Korskulan fick ny förgyllning. Vid samma tillfälle utbyttes rötskadat virke. Tornfasadernas sentida cementlagningar och silikatfärg borttogs emedan de uppvisade stora spjälkningsskador. Putsen lagades och avfärgades med kalk. 1995-96 förfärdigades ett nytt orgelverk av Grönlunds orgelbyggeri, Gammelstad. Den gamla fasaden behölls med ny färgsättning. Läktaren fick nytt golv.

TIDAHOLMS KYRKA - Kyrkan från 1841 består av ett långhus med utkragande mittportal och smalare, rakslutet kor från 1892 i öster. Norr om koret är en sakristia från 1911 med överbyggd trappa till pannrum från 1920 på östsidan. I väster är ett torn med utkragande portal.
FASAD - Kyrkan vilar på en putsad, skråkantad sockel. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade. Portrisaliterna, de breda hörnkedjorna och takfotsgesimserna samt fönsterkrönens omfattningar är slätputsade och vitkalkade. Risaliterna kröns av tempelgavlar med uppskjutande spetsar som bär kors av koppar. I den södra är en rund ventil, liksom i korets gavelröste. Koret saknar hörnkedjor, liksom sakristian. Långhusets takfotsgesimser löper horisontalt över gavlarna och fortsätter runt tornet. Klockvåningens bjälklag är förankrat med ankarslutar. I varje sida av våningen är en rundbågad ljudglugg med raka parluckor, klädda med liggande brunmålad panel. Dessa härrör sannolikt från 1892. I tornets takfot är i varje sida en urtavla som skjuter upp i takfallen. Dessa tillkom 1892 och bär svarta romerska siffror mot en vit botten. Armaturer i anslutning till portarna är från 1935.
FÖNSTER - Alla fönster härrör från 1935 - om inget annat anges - och har brunmålade karmar, bågar och spröjs av trä. Smygarna följer fönstrens form och har sluttande solbänkar av kalksten. De rundbågade långhusfönstren har korspost och sex öppningsbara lufter med sex rutor var, med undantag av lunetterna som har fyra. Lufterna har hörnbeslag. Mitt- och västportens överljus är i två våningar. Nedtill är liggande fönster med tre lufter. De på sidorna är kvadratiska med nio antikglas i blyspröjs och i det mellersta är en ljusarmatur och två rutor. Överst är en lunett med två sannolikt ursprungliga lufter som har fyra blåsta glasrutor var. I korets östvägg är en rundbågad trefönstergrupp där det mellersta fönstret har tio rutor och sidofönstren åtta. Det stickbågade sydfönstret har enkel öppningsbar luft med 30 svagt färgade antikglas i blyspröjs. Sakristian har två rundbågade fönster med korspost och fyra öppningsbara lufter, varav de nedre har två rutor var. Ovan västportens tempelgavel är två smala rektangulära fönster med två rutor var i enkla lufter. Nästa våning har ett litet rektangulärt fönster i norr och söder, båda med enkla ospröjsade lufter.
PORT - Mitt- och västport är raka pardörrar från 1935 med kopparklädsel. De rundbågade smygarna har överljus. Västportens smyg är i två språng och mittportens har en trappa av kalksten. Den raka sakristiporten från 1911 är klädd med stående brunmålad pärlspont och bär liljeformade gångjärnsband. Porten sitter i en grund rundbågad smyg med slätputsad rundblindering i tympanon. Framför porten är en kalkstenstrappa med sentida järnräcke. Ned till källartrappan är en stickbågad port från 1920 av stående brunmålade brädor.
TAK - Långhus, kor och sakristia bär flacka sadeltak med täckning av kopparplåt i förskjutna hakfals. De profilerade takfötterna är av vitmålat trä. Över källartrappan är ett välvt tak med samma täckning. Torntaket tillkom 1892 och utgörs av en flack huv som bär en åttasidig öppen lanternin. Denna har fyra rundbågade öppningar med järnstaket och krönande spetsgavlar i vars topp är förgyllda kors. Lanterninen bär i sin tur en spetsig spira som kröns av ett förgyllt kors på kula. Hela taket täcks av kopparplåt med förskjutna hakfals. Den profilerade vitmålade takfoten bärs av konsoler med diamantrustik och gör på mitten av varje sida en rundbåge för de uppskjutande urtavlorna. Portrisaliterna och tornets nedre gesims är alla avtäckta med kopparplåt. Alla takfall utom tornet har hängrännor och stuprör av kopparplåt. Stuprören är mindre väl placerade mitt på långsidornas fasader.