TÅSJÖ KYRKA

Föregångaren till dagens kyrka var ett enkelt träkapell som började byggas 1762 men togs i bruk först 1773. Det var från början en tornlös kyrka med rektangulär planform och valmat högt sadeltak. Sakristian var vidbyggd norr om koret. Ett torn byggdes i väster under åren 1799- 1800 och efterhand täcktes hela långhuset av ett sadeltak. Dessförinnan hade kyrkan en klocksatapel. Interiören vitlimmades först 1818 efter att ha klätts med bräder redan 1799- 80. Altarprydnaden i form av en målad skärmvägg utfördes 1815 av målaren Mårten Olofsson från Hallen. Predikstolen tillverkades troligen under kyrkans första tillkomstår av Olof Persson i en retarderad 1600- talsstil. 1815 gavs den en rikare bemålning av Olofsson. Kyrkan blev för liten när församlingen kraftigt ökade och frågan om en större kyrka väcktes tidigt. 1881 revs kyrkan men delar av inredningen togs tillvara som exempelvis altarmålningen och predikstolen.

Flera år av stridigheter kring placering, val av byggnadsmaterial med mera föregick den nya kyrkans uppförande. Slutligen byggdes den dock, 1872 78, vid Tåsjöns strand av byggmästare Olof Andersson efter ritningar av Emil Langlet. Det var en stor treskeppig träkyrka i nygotiskt stil med dekorativa taklister och pilastrar.

FÖRSAMLING 1995 - TÅSJÖ

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 247, år 1900: 3135, år 1995: 2200

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Utbrutet 1772 ur Fjällsjö som kapellförsamling. Mellan 1772 och 1837 pastorat med Ramsele, 1838 till 1902 med Bodum, sedan 1902 eget pastorat.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger i skogsbygd och utgör landskapets nordvästligaste del. Den befintliga kyrkan ligger centralt omgiven av tätortsbebyggelse vid stranden av Tåsjön. En äldre ödekyrkogård ligger en dryg km sydost om den befintliga kyrkan, omedelbart öster om landsvägen Tåsjö-Hoting.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Mellan 1762 och 1767 byggdes ett kapell med kyrkan i Fjällsjö som förebild. Träkyrka med rektangulär form, i det nordöstra hörnet en sakristia och i sydväst ett torn lika brett som kyrkan uppfördes 1799-1800. Det hade karnissvängt spåntak och var krönt av en lanternin. Fasader klädda med panel, långhuset ursprungligen målat i gul oljefärg senare troligen rödmålat liksom tornet. Ingång i sydväst. Predikstol i retarderad 1600-talsstil tillverkades för det nybyggda kapellet. 1881 revs den förfallna kyrkan.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Ett par kilometer ifrån den gamla kyrkan byggdes en ny kyrka mellan 1872 och 1878 efter ritningar av Emil Langlet. Treskeppig basilika med brett och kort långhus. Tvåvånig sakristia i öster och västtorn. Langlet hade föreslagit en lanterninkrönt kupol, men det blev alltså ett västtorn i stället. Byggda blev däremot de förstugor på långsidorna som antydde en tväraxel. Tåsjö kyrka är den enda av Langlets kyrkor som är en långhuskyrka, till skillnad från de centralkyrkor som han annars ritade. Vid en ombyggnad 1957, ledd av arkitekten Nils Grafström, förstärktes karaktären av långkyrka genom att långsidornas förstugor avlägsnades.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR – Vitmålad exteriör. Västtornet är krönt av åttkantig lanternin. Den ursprungligen rika panelarkitekturen hade former som strök under att materialet var trä. Vid ombyggnaden 1957 suddades panelens detaljer ut och spetsigt avslutade fönsteröppningar blev rundbågiga; karaktären av träarkitektur tonades ner. Interiören nås via ingångar i väster och söder. Kyrkorummet indelas i mittskepp och sidoskepp med läktare. Det höga mittskeppet täcks av ett vinklat innertak av trä. Inredningen med den dominerande altarmålningen ”Uppståndelsen” av Gunnar Torhamn förnyades till stora delar vid restaureringen 1957. Även den slutna bänkinredningen härrör från 1957.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1998; rev. 2008.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Riven 1881. Vid superintendenten Kiörnings visitation i Ramsele i början av augusti 1754 anhöll de nio bönderna i utbygderna Röström, Hoting, Lövvik, Öster Tåsjön och Väster Tåsjön om tillstånd och bidrag av kollekt till att bygga ett kapell. Konungen beviljade denna kollekt 1759 och kapellet började byggas 1762 vid Tåsjön under ledning av sockenpredikanten i Fjällsjö Sven O. Hellström med Fjällsjö dåvarande kyrka som förebild. 1767 stod väggarna under tak. Först 1773 kunde dock kapellet tas i bruk. Torn tillbyggdes 1799-1800. Redan 1811 började kyrkan att bli för liten och man började tala om nybyggnad. Först 1879 stod emellertid en ny kyrka färdig 2 km längre bort och den gamla då förfallna kyrkan revs 1881. Ett kors är rest på den gamla kyrkans plats. Rester av den gamla kyrkogården finns kvar.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor i nordost. Kyrkorummet hade måtten ca 10,8 x 7,2 m. Sakristia med vinkällare fanns vidbyggd norr om koret. Torn av samma bredd som kyrkan med huvudingång i sydväst. Ursprungligen låg ingången på sydsidan. Denna ersattes dock redan före 1781 med ett fönster och en ny ingång upptogs på västgaveln.
Långhuset byggt i timmer och klätt med stående panel, tornet med liggande panel. Kyrkobyggnaden ursprungligen målad i gult. Tornet i rött, troligen ommålades hela kyrkan i samma färg vid tornets tillkomst. Vid kyrkans rivning hade i princip all färg försvunnit och fasaderna lyste gråa liksom troligen faltaken på kyrkan och sakristian. På tornet och lanterninen spåntak.

EXTERIÖR - Ett mycket enkelt kapell. Ursprungligen en tornlös kyrka med högt valmat sadeltak och samtida byggd klockstapel. 1799-1800 tillbyggdes ett torn, ca 33 m högt, i väster varvid det västra takfallet borttogs. 1812 slopades även det östra takfallet och byggnaden kom att täckas av ett sadeltak.

INTERIÖR - Innerväggarna kläddes med spåntade bräder 1779-80, de vitlimmades dock först 1818 då även nya inredningsdetaljer hade införskaffats. Altarprydnaden bestod av en målad skärmvägg med skenarkitektur och draperi upplyft av tre änglar samt överst en silver- och guldförgylld strålsol. I målningens mitt ett kors med svep och törnekrona och vid dess fot en sörjande Maria. Eventuellt omramade skärmen ett fönster bakom altaret. Målningen, bevarad och uppspikad på en vägg i ett tornrum i den nya kyrkan, utfördes av målaren Mårten Olofsson från Hallen 1815. Predikstolen var tillverkad i en retarderad 1600-talsstil av Olof Persson troligen under kyrkans första tillkomstår. Först 1815 försågs den med en rikare bemålning av ovan nämnde Olofsson. Predikstolen är numera uppsatt i nya kyrkan. Bänkinredningen samt läktaren, eventuellt även de byggda av Persson, tillkom sannolikt vid renoveringen 1779-80 samtidigt med en barriär till predikstolstrappan. På läktaren fanns en orgel, troligen tillkommen först 1870, vars fasad och orgelskåp finns bevarade i församlingshemmets orgel. Eventuellt ingår även delar av det äldre verket.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997

Kyrkogården utgörs av olika delar med starkt skilda uttryck. En del av området har en äldre karaktär och domineras av grusgångar, grusade och häckomgärdade gravar medan de yngre delarna är mer betonade av gräsbevuxna och öppnare ytor. Björkar växer tätt på det äldre området medan den nyare delen har färre träd. I norr avgränsas kyrkogården mot byn genom ett svart järnstaket med en huvudgrind i järn och en mindre grind i samma utförande en bit väster om. Anläggningen är välordnad och vacker. Det är intressant med olika tiders utformning av kyrkogården vilket kan avläsas här. Tillsammans med Lit är Tåsjö kyrkogård den enda som har bevarade äldre häckar och grusgångar.

Ett mindre kapell ligger väster om kyrkan. Det vänder sin huvudentré placerad på östra gaveln mot kyrkans västentré. Kapellet har en slätputsad vit fasad som upptill avslutas av en enkel list i form av en utkragning. En förstukvist med STRANDKAPELLET i svart text skrivet i tympanonfältet omfattar entrén med panelklädd pardörr. En andra entré på västgaveln har samma utformning. Längs var långsida sitter tre rundvälvda enluftsfönster samt en blindering. Bågarna är kopplade och tätspröjsad, den övre rundbågen med snedställda spröjs. Kapellets östgavel kröns av ett förgyllt kors.