KALHÄLLS KYRKA (SANKT LUKAS KYRKA)

S:t Lukas kyrka uppfördes som stadsdelskyrka i Kallhäll åren 197677. Den 9 oktober 1977 invigdes kyrkan av biskop Ingmar Ström. Sitt namn har kyrkan fått efter evangelisten Lukas, vars symbol, oxen, syns på ett av mosaikfönstren. Kyrka och församlingsgård är samlat i en byggnad ritad av arkitekterna Jerk Alton (1937) och Gunnar Algulin (1944). För den konstnärliga utsmyckningen svarar bildhuggaren Liss Eriksson (19192000) och målarinnan Britta Reich-Eriksson (1918). Möbleringsplan är utförd av inredningsarkitekt Ralph Alton (19092001) och för planering av kyrktomten svarar landskapsarkitekterna Kurt och Trudi Gustafsson.

Arkitekten Jerk Altons intresse för kyrkorummets gestaltning började under 1960-talet vid Sigtunastiftelsen med Olof Hartmans konstnärsseminarium kring gudstjänsten och liturgins gestaltning. Restaureringen av Mariakyrkan i Sigtuna 197172, tillsammans med dåvarande kyrkoherden Gunnar Weman, blev ett pionjärarbete i en förnyad syn på liturgins form och uttryck omsatt i kyrkorummets gestaltning.

S:t Lukas är skyddad enligt Riksantikvarieämbetets beslut 1990-04-19. Bestämmelserna i 4 kapitlet 3 § lagen om kulturminnen ska tillämpas på kyrkobyggnden och den tillhörande kyrkotomten. För kyrkans inventarier gäller bestämmelserna i 4 kapitlet 610 §.

Kallhälls församling bildades 1992 genom delning av Järfälla i fyra församlingar, var och en med egen kyrka. Därmed blev S:t Lukas församlingskyrka. Bakom tillkomsten av kyrkan ligger många år av enskilda medlemmars entusiasm. 1953 bildades en lokalavdelning av Sällskapet för främjande av kyrklig själavård och 1964 kunde S:t Lukassalen i Kallhälls centrum invigas. Från denna överfördes flera föremål till den nybyggda S:t Lukas kyrka. För planering av ny kyrka svarade Stiftelsen för kyrklig verksamhet i Kallhäll i samarbete med Järfälla församling, som förvärvade mark av kommunen och uppdrog åt Alton arkitekter AB i Kumla att rita ett kyrkligt centrum i Kallhäll. Som underlag för arbetet tog församlingen fram ett verksamhetsprogram. Arkitektens intentioner var att med utgångspunkt från funktion och användning, ge byggnaden en sådan gestalt att dess speciella ändamål uttrycks i dess arkitektur d v s i fasader, gruppering, kyrkorummets utformning samt de olika rummens placering och karaktär.

I anläggningens bottenvåning ligger kyrka, samlingssal och lokaler för samkväm samt kök. Kyrkans ungdomsverksamhet och förskola är förlagd till souterrängvåningen. De olika delarna nås från samtliga entréer. Entrén genom kyrkans gröna pardörrar leder till vapenhuset och via den invändiga kyrkbacken vidare in till kyrkorummet. Samtliga golv är täckta med Höganäsklinker, väggarna är delvis målade, delvis klädda med gult tegel och i taken sitter akustikplattor.

Kyrkorummet är i det närmaste kvadratiskt till formen och har plats för 125 besökare. Väggarna är täckta med gult tegel, delvis håltegel för akustiken, upp till en höjd av tre meter. Däröver är väggarna putsade och avfärgade i brutet vitt. Samtliga dörrar är i furu som laserats i mörkgrön färg. Socklarna är laserade i ljusbrun färg. Det sluttande taket är täckt med ljust laserad träpanel. Takets bjälklag bärs i väster upp av två höga träkolonner på vilka vilar en limträbalk. Kolonnerna är vitlaserade och därefter dekorerade med vinrankor målade av Britta Reich-Ericsson.

Kyrkorummet präglas av två höga glasmosaiker från golv till tak av konstnärinnan Britta Reich-Eriksson och utförda av N P Ringströms glasmästeri i Stockholm. Korfönstret föreställer Livets träd som bär andens frukter, markerade som nio röda punkter. Dopfunten är placerad intill korfönstret. Skissen till glasmosaiken i kyrkans västra del är tillkommen samtidigt, men brist på pengar gjorde att den utfördes och sattes på plats i kyrkan först 2000. Motivet Vinterträdet återges med dämpade färger i gult och grått. Över ingången sitter ett runt fönster med glasmosaik som föreställer ett oxhuvud, symbolen för evangelisten Lukas.

Kyrkorummet är möblerat med stolar grupperade i två kvarter med mittgång. Stolen i ek är formgiven av K O Westberg och tillverkad av Fritzsons stolar. Altare, knäfall, predikstol och dopfunt är ritade av arkitekten Jern Alton och utförda i trä som laserats i blått respektive grått med guldinläggningar. Konstruktionen med runda stöd återkommer och altarets stöd har skurna förgyllda kors. I stället för antependium pryds altaret av stukor (fasciae), två breda band av tyg som läggs över altaret så att de hänger ner på altarets framsida och markerar kyrkans evangelie- och epistelsidor. På altaret står ett krucifix, Korsgestalt, skapat av bildhuggaren Liss Eriksson och gjutet i brons.

Bakom det fristående altaret hänger en altartavla av fårskinnsmosaik utförd av konstnärinnan Britta Reich-Eriksson. Motivet, Agnus Dei, betyder Guds lamm och syftar på Jesu Kristi ställföreträdande offerdöd på korset - som ett offerlamm. Även knäfallet har klädsel av fårskinn. Ljusringen över altaret har tolv glödlampor som symboliserar apostlarna. Takkronor och vägglampetter är utförda av bladförgylld plåt i växtliknande former. Lampetterna fungerar för både glöd- och stearinljus. Kormattan i rölakan med mönster i blått är ett senare tillskott vävd vid Propersona väveri i Stockholm 1994. I korets sydöstra, runda hörn står dubbla rader med korstolar. Orgeln är placerad vid södra långväggen i nivå med kyrkans golv. Den är byggd 1981 av Walter Thür Orgelbyggen i Torshälla och har 15 stämmor.

Sakristian, norr om kyrkorummet, består av ett kvadratiskt rum med furugolv, väggar målade i varmvit färg och tak med akustikplattor målade i vitt. Inredning som hör till rummet är från byggnadstiden. På sydväggen sitter en piscina. Vid östra väggen står ett altarbord med skiva av kalksten och underrede av trä laserat i blått liksom knäfallet som är klätt med fårskinn. Övrig inredning är skrivbord med vägghylla och tre skinnklädda karmstolar ritade av möbelarkitekt Karl-Erik Ekselius samt matta utförd av Britta och Gunnar Haking. Förvaring i standardgarderober rymmer bl a hängande textilier samt värdeskåp.

I direkt anslutning till kyrkorummet ligger församlingssalen med plats för 90 personer. Väggen mot kyrkorummet består av furudörrar målade i mörkgrön lasyr. Vid behov kan de öppnas och förstora kyrkorummet. Västra väggen är försedd med fönster som vetter mot den upphöjda terrassen. Samlingssalens golv är lagt med furulamell, väggarna målade i varmvit färg och taket med synliga limträbalkar är målat i vitt. Armaturen, som består av den s k Ahlsénlampan i form av stora klot klädda med tunt vitt tyg och gardinerna är från byggnadstiden. Möbleringen med bord och stolar är från 2004.

Entrén direkt till den invändiga kyrkbacken är den som vanligtvis används både av kyrkobesökare och av besökare till församlingsgården. Materialen är liksom övriga entréutrymmen av Höganäsklinker, målade väggar och gråvita akustikplattor i tak. Kyrkbacken är möblerad med en sittgrupp placerad framför den öppna spisen. Gruppen består av ett runt bord i björk och fyra karmstolar ritade av möbelarkitekt Bruno Mattson. På långsidan döljer en hissbar lucka i trä en cafédisk från köket. I direkt anslutning ligger kapprum med material lika kyrkbacken och mot detta gränsar vardagsrum, ytterligare ett rum samt toaletter och mot norr ligger arbetsrum och expedition.

Övriga inventarier
Ett fåtal inventarier är äldre än kyrkan. Dit hör ett altarkläde i grönt från 1950-talet av konstnären Elsa Kraft, ett altarbrun med motiv ur Lukasevangeliet från 1964 utfört av Britta och Gunnar Haking samt nattvardskalk och patén i silver från 1967 utförda av silversmeden Lars Fleming. Övriga inventarier är från kyrkans byggnadstid eller senare.
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.