S:ta Maria kyrka

Båstads kyrka började uppföras under 1450-talet, strax innan staden fick sina stads-privilegier. Kyrkan byggdes som en gotisk stadskyrka av måttligt format, runt samma tid som den idag rivna S:t Johanneskyrkan i Landskrona, den kraftigt omgjorda St: Nikolai i Halmstad och den välbevarade Mariakyrkan i Helsingborg. I den första etappen, som pågick till ca 1460, restes ett treskeppigt långhus. Kyrkan byggdes som pseudobasilika, d v s med förhöjt mittskepp men utan äkta basilikans klerestorium. Murarna gjordes av gråsten med tegel i dekorativa element. Kyrkorummets innertak ersattes under 1470-talet med kryssvalv. De kalkmålades runt 1470-1520, möjligen i perioder och av olika målare. De mestadels ornamentala motiven brukar vanligen till-skrivas Barkåkragruppen, baserat på stiljämförelser med deras målningar i kyrkan där.

Redan under 1480-talet beslutade man att omgestalta kyrkorummet, och den raka öst-gaveln revs till förmån för en sexsidig koravslutning med omgång. Ovanför koret slogs ett stjärnvalv. Denna valvtyp hade introducerats under 1420-talet i S:t Petri kyrka i Malmö, men användes sparsamt i Skåne och vanligen i de mera prominenta kyrkorna. Samtidigt med koret uppfördes vapenhuset i söder. Den sista utbyggnadsetappen in-leddes omkring 1500, då västtornet tillkom. Tornet byggdes av tegel med trappgavlar. Ca 1500-1525 utfördes ytterligare kalkmålningar, koncentrerade till vapenhuset (idag sakristian) och norra sidoskeppets östligaste travé. Anledningen till att just den ytan smyckades kan vara, att det likt i många andra kyrkor stått ett medeltida Mariaaltare under valvet. Två av de yngre motiven är signerade Niels. Knud Banning har lagt fram teorin, att hans verkstad bör ha en koppling till den som målat i Bunkeflo kyrka. Målningarna där är förvisso av en mindre skala, men med en likartad figurteckning.

Det Skånska kriget under 1670-talet medförde stor förstörelse av kyrkorna i nordvästra Skåne. Kyrkan i Båstad vandaliserades och både altare, predikstol och epitafier sönderhöggs och kyrksilvret stals. Klockarebänken och klockorna skonades däremot. Efter krigets härjningar tvingades man att införskaffa nya fasta inventarier, samtidigt som bl.a. fönstren och taken krävde omfattande reparationer. De nuvarande fönsteröppningarna tas upp någon gång under 1700-talet, och mot slutet av seklet tillkommer både den befintliga altaruppsatsen, bänkinredningen, orgeln och orgelläktaren.

Under 1800-talet repareras taket vid ett flertal tillfällen. 1812 byts tegeltaket mot ekspån, som senare under seklet delvis ersätts av blyplåt. 1911 läggs hela taket om med skiffer eller kanske eternit. Vid något av dessa tillfällen förnyas takstommen över sidovindar och koromgång. Delar av det äldre taklaget integrerades i den nya takstommen.
Återgången till tegeltak görs, enligt vad som syns på äldre kort, senast på 1930- talet.

1892 byts dörren mellan kyrka och vapenhus mot en ny port efter Hjalmar Cornitsens ritningar. Några år senare läggs kyrkgolvet delvis om genom att teglet ersätts med kvadratiska plattor, troligtvis sin tids populära viktoriaplattor.

1927-1936 renoveras kyrkan under arkitekt Erik Fants ledning. Klockrummets bjälklag förstärks, en ny klockstol byggs och ljudluckorna byts ut. Vapenhuset görs till sakristia och kyrkans huvudingång flyttas till tornet. En källare grävs ut under kyrkan. Orgel-verket från 1792 monteras bakom en ny fasad på en läktare i tornets bottenvåning.

Under 1940- 50-talen genomgår kyrkan ett flertal arbeten. 1948 byts samtliga fönster mot befintliga karmar. Det befintliga kalkstengolvet tillkommer 1955 efter arkitekt Torsten Leon- Nilssons anvisningar, och samma decennium läggs tegeltaket om.

1963-67 renoverades kyrkan interiört enligt Eiler Graebes anvisningar. Nästan alla snickerier och inventarier ommålas och kyrkorummet omkalkas. I samband med arbetena upptäcker man kalkmålningarna i sakristian. Två dittills igensatta fönster i koromgången tas upp. Övriga åtgärder omfattar utbyte av luckor i högkyrkans mur-öppningar, och insättandet av ett väggskåp i norra korpelaren.

1983-86 renoveras kyrkan efter Wikerstål& Forsbergs ritningar. I första skedet repareras kyrkorummet och sakristian; all lös puts rivs ner, ytorna omputsas och kalkvittas, alla plåtbeslag av järn byts mot koppar och de utvändiga snickerierna ommålas. Man hittar samtidigt rester av en nordportal i långhusmuren, två fönster i koromgångens sydöstra del, ett fönster på sakristians gavel och ett i sydvästra långhusmuren, alla med omfattningar av tegel i samma medeltida storformat. 1986 renoveras tornet; vittrat tegel byts ut, vissa partier ommuras och murverket förstärks med dragjärn. Torntakets tegel läggs om, de utvändiga snickerierna ommålas och plåtbeslagen byts mot koppar.
Inne i vapenhuset inrättas en ny toalett, förråd och elcentral under orgelläktaren.

2002 görs en ny exteriör renovering av Wikerstål& Forsberg. Fasaderna rengörs, putslagas och kalkas, tegeltaken repareras och utvändiga snickerier ommålas.

2007 tillgänglighetsanpassas sakristians entré genom att marken utvändigt sänks ca 15 cm. Ytterporten renoveras samtidigt och förlängs i underkant med iskarvat virke.

2013 läggs tegeltaket om och runt hälften av tegelpannorna byts ut. Nockteglet av munktyp skonas så långt det går. Taklaget förstärks, fasaderna omkalkas, fönstren ommålas och avvattningen förnyas. Under besiktningen upptäcks några murade kanaler i högkyrkans murar, som kanske varit stöd åt ett ursprungligt innertak.

2015 beviljas församlingen kyrkoantikvarisk ersättning för ett nytt värmeregleringssystem. 2016 pågår invändiga konserveringsarbeten på väggar och tak. Ytorna är nedsvärtade och kommer rengöras, i första hand med torra metoder, och delvis ommålas.

Kyrkobyggnaden består av ett treskeppigt långhus från 1450-talet, ett sexsidigt kor med omgång och en sakristia, båda från 1480-talet, och ett kvadratiskt torn från ca 1500. Plandispositionen är oförändrad sedan dess. Under kyrkan finns en källare.

Kyrkan är troligen grundlagd på en kallmur av natursten. Långhusets, korets och vapenhusets dagermurar är uppförda som skalmurar av gråsten. Tegel har använts i högkyrkans murar, vapenhusets sydgavel, strävpelarna, taklister och fönster- och dörr- omfattningar. Teglet är rött av storformat, i mittskeppet lagt med munkförband. Alla ytor är slätputsade och kalkade, frånsett några få partier utan synlig sockel mot mark. Långhusets västra och vapenhusets södra gavlar är utformade som trappstegsgavlar. Den förstnämnda pryds av en tandsnittsfris som följer tinnarna, medan vapenhusets röste är försett med både stickbågiga och cirkulära blinderingar.

Tornet är byggt av oputsade skalmurar av rött stortegel i munkförband utanför en gråstenskärna. Murverket präglas av lagningar, framför allt på de södra och västra sidorna vars fläckar av tegel från 1986 framträder tydligt. De ursprungliga partierna är mer schatterade, med inslag av svartbränd sten och mönstermurade partier. I södra fasaden sitter många ankarjärn, både raka från 1986 som förstyvar bjälklagen och äldre liljeformade. De västra- och östra gavelröstena är utformade som trappgavlar i tegel, med ett flertal putsade blinderingar med stickbågig välvning. På översta tinnarna finns rundbländen, vars form upprepas med vardera tre cirkulära blinderingar i band längs tornets takfot. Blinderingar finns också i hörnen på tornets andra våning.

Tornets västportal fungerar som huvudingång. Den har en spetsbågig omfattning med en rundbågig port, omgärdad av fyra vitputsade språng. Dörren är en plankdörr av ek, utvändigt klädd med svartmålad träpanel i rombiskt mönster. Därtill finns öppningar mot koret, vapenhuset, källaren och tornets turell, alla med dörrar av svartmålad ek.
Vapenhusets plankdörr är medeltida, beslagen med järnband och i nederkant med skarvat virke. I tornets södra och norra fasad finns varsin putsad, stickbågig blinderad nisch, som kan ha varit tänkta som öppningar till ej utförda kapell i sidoskeppens förlängningar. Liknande arrangemang ska ha funnits t.ex. i Halmstads och Landskronas tegelkatedraler. Även andra teorier har väckts; gotiska torn hade ofta flera funktioner, som klocktorn, kapell, förvaring, för förvarsändamål m.m., och det är därför möjligt att tolka portarna som ett sätt att underlätta för transport in i tornet. Liknande portar har funnits t.ex. i Åhus och Stora Råbys kyrkor, liksom i Vor Frue Kirke i Nyborg.

Kyrkorummets fönsteröppningar tillkom under 1700-talet. Långhusfönstren har slät-putsade, svagt stickbågiga och skrånade omfattningar, koret raka och stickbågiga med ett eller två språng, alla med solbänkar av kalksten. I långhusets västgavel syns två små blinderade, stickbågiga och ursprungliga öppningar. Fönstren från 1948 är av ek, som målats med ljusgrå linoljefärg, och delade med poster i två eller fyra spröjsade lufter. Fönstren i de spetsbågiga koröppningarna, som åter togs upp 1968, har motsvarande utseende. I vapenhusets stickbågiga omfattningar sitter blyspröjsade, svagt tonade glas bakom stormjärn. Dess inre bågar är försedda med konstglas från 1944 gestaltade av Simon Gate. Tornmurarna genombryts av ett flertal öppningar. Ovanför västporten finns en hög, rundbågig och skrånad omfattning, i vilken sitter ett fyrdelat träfönster. Övriga öppningar är försedda med brädklädda luckor. Tornets solbänkar är av tegel-pannor. I tornets tredje våning finns mot söder ett igensatt fönster med samma stick-bågiga form som övriga två på planet. Öppningen syns på en teckning från Carl Georg Brunius 1846, och har alltså satts igen någon gång därefter. Det har också två fönster i högkyrkans mur mot öster, som lär fungerat som ljusinsläpp till koret.

Alla tak är sadeltak täckta med tegelpannor. På mittskeppet, norra sidoskeppet och delar av koromgången mot norr ligger pannor från 2014 av fabrikat Laumans, på övriga takytor Weberödpannor från 1955. Pannorna är lika i färgen, men de äldre är patinerade. Vid takfoten finns en tvåsprångig taklist. På trappgavlarnas tinnar och strävpelarna ligger munk- och nunnetegelpannor.