SÖDERFORS BRUK MED ÄNKEHUSET, GREKISKA TEMPLET OCH ENGELSKA PARKEN

Söderfors bruk anlades 1676 av bergmästaren Claes Depken, adlad Anckarström. Enligt Privilegiebrevet skulle bruken förse den svenska örlogsflottan med ankare. De första industribyggnaderna - hyttan och ankarsmedjan - uppfördes vid strömmen mellan Jörsön och Holmen och bostäderna växte upp på Jörsön utan någon enhetlig planering. Herrgårdens huvudbyggnad uppfördes omkring 1690. Bruket inköptes 1748 av direktören i Ostindiska kompaniet Claes Grill, som lät omforma bruksområdet efter en rätvinklig, regelbunden plan. Själva herrgården ombyggdes och försågs med flyglar, troligen efter arkitekten Carl Hårlemans förslag. En engelsk park anlades under 1780-talet och kyrkan, ritad av Erik Palmstedt, fullbordades 1787. Bruket var i släkten Grills ägo fram till 1907. Bruksherrgården med sina båda kvadratiska flyglar är av timmer i två våningar med brutna valmade tegeltak och har stående, mörkt gråmålad slätpanel. Sydöst om huvudbyggnaden finns det f.d. naturaliekabinettet - sedermera bruksmäss - från 1786, en putsad och ljust beigefärgad stenbyggnad med klassicistiskt formspråk i en och en halv våning under valmat plåttak. I sydväst ligger som pendang en trelängad f.d. stallbyggnad från 1836 med en stor, numera igensatt, rundbågig portal med slaggstensomfattning i norr. I väster kan nämnas en spritreveterad större uthusbyggnad med brutet tegeltak och i vinkel mot denna en mindre bodlänga av slaggsten med blindarkader mot gatan samt ett trelängat f.d. värdshus från 1802 med synliga hörnkedjor i slaggsten. Dessa byggnader är vitkalkade. I öster är själva bruket beläget; i byggnadsminnet ingår några industribyggnader av slaggsten, däribland ankarsmedjan från 1786. Norr om herrgården utbreder sig bostadskvarteren med 30 bevarade timrade envånings bostadshus - ytterligare tre finns väster om herrgården - vilka ursprungligen var rödfärgade. Sedan 1800-talets förra hälft är de dock reveterade och vitfärgade. Två av husen närmast herrgården är större och har brutna tak; det östra, vars tak är valmat, uppfördes 1776 som bostad för bruksarbetaränkor. De flesta bostadshusen har små uthus av slaggsten. Här, samt väster om bostadskvarteren, finns också några större uthus av slaggsten. Herrgårdsanläggningen används numera för konferensändamål medan de gamla bruksarbetarbostäderna till stor del är fritidsbostäder.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2

Änkehuset uppfördes år 1776, då Anna Johanna Grill var ägare till Bruket. Änkehuset i Söderfors var för sin tid en märklig social inrättning som uppmärksammades av många besökare. J. C. Linnerhjelm uppger i sin reseskildring från år 1816 att det bodde närmare 40 änkor i huset. Märk då att det bodde upp till tre änkor i varje rum eller bostadskök. Änkehuset behöll sin funktion en tid in på 1900-talet. År 1916 inreddes ett mindre ålderdomshem i brukets epidemisjukstuga. Änkehuset fick så småningom andra användningar. I början av 1900-talet inreddes några rum på vinden till ungkarlsbostäder. Huset ombyggdes för arkivändamål under 1940-60-talen. Fram till år 1993 fanns delar av denna verksamhet kvar i huset. En mindre hantverksbutik har under senare år etablerats i några rum på bottenvåningen. Änkehuset är uppfört av tegel i två våningar och täckt av ett sadeltak. Intill Änkehuset uppfördes en vinkelbyggnad i slaggsten som innehöll fähus och källare. Fähusets interiör är till stora delar bevarad sedan uppförandet.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Upplands län, 1995-12-15, Dnr 221-5780-95.

Den engelska parken utvecklades under andra delen av 1700-talet, delvis som en reaktion mot den franska barockens stela formalism. Till Sverige kom denna parktyp i slutet av 1770-talet. Den engelska parken gav uttryck för upplysningstidens tankar och filosofi, brukspatron Adolf Ulric Grill var influerad av dessa idéer. Grill hade även vid resor i England studerat parkanläggningar och gjort egna ritningar till en park i Söderfors. Det är inte klarlagt i vilken utsträckning Grill anlitade någon arkitekt vid anläggandet av parken och dess byggnader. Anläggandet började redan år 1784, även om år 1795 brukar räknas som parkens anläggningsår. Man började gräva kanaler som fortfarande kan spåras och man uppförde även ett lusthus som sedan länge är borta. Genom parken slingrade sig grusade gångar och över kanalen byggdes en välvd träbro, den s.k. Rundbron. År 1792 uppfördes ett lusthus. Detta var troligen det kinesiska lusthus som revs i början av 1910-talet. Efter förebild av Theseus-templet i Aten började Grill år 1795 att uppföra det grekiska tempel som fortfarande ger parken dess särprägel. Templet är helt öppet med två rader av doriska kolonner på var långsida. Ursprungligen fanns även en musikestrad och låga bänkar i templet. Det är idag inte känt om någon arkitekt var anlitad vid detta arbete. Templet stod färdig samma år som Adolf Ulric Grill avled 1797, men färdigställandet av parken fortsatte efter hans död. Redan åren 1803-04 reparerades templet. Ritningarna för detta arbete gjordes av hovintendenten Gustaf af Sillén. De tidigare pelarna av trä byttes då ut mot kolonner, murade i tegel och putsade. Under 1900-talet har förändringar och förenklingar av parkanläggningen skett. Parken genomkorsas nu även av länsväg 292 och en kraftledning. Åren 1975-76 rustade man upp templet.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Upplands län, 1985-12-20, Dnr 11.392-61-79

Söderfors bruk anlades 1676 av bergmästaren Claes Depken, adlad Anckarström. Enligt Privilegiebrevet skulle bruken förse den svenska örlogsflottan med ankare. De första industribyggnaderna - hyttan och ankarsmedjan - uppfördes vid strömmen mellan Jörsön och Holmen och bostäderna växte upp på Jörsön utan någon enhetlig planering. Herrgårdens huvudbyggnad uppfördes omkring 1690. Bruket inköptes 1748 av direktören i Ostindiska kompaniet Claes Grill, som lät omforma bruksområdet efter en rätvinklig, regelbunden plan. Själva herrgården ombyggdes och försågs med flyglar, troligen efter arkitekten Carl Hårlemans förslag. En engelsk park anlades under 1780-talet och kyrkan, ritad av Erik Palmstedt, fullbordades 1787. Bruket var i släkten Grills ägo fram till 1907. Bruksherrgården med sina båda kvadratiska flyglar är av timmer i två våningar med brutna valmade tegeltak och har stående, mörkt gråmålad slätpanel. Sydöst om huvudbyggnaden finns det f.d. naturaliekabinettet - sedermera bruksmäss - från 1786, en putsad och ljust beigefärgad stenbyggnad med klassicistiskt formspråk i en och en halv våning under valmat plåttak. I sydväst ligger som pendang en trelängad f.d. stallbyggnad från 1836 med en stor, numera igensatt, rundbågig portal med slaggstensomfattning i norr. I väster kan nämnas en spritreveterad större uthusbyggnad med brutet tegeltak och i vinkel mot denna en mindre bodlänga av slaggsten med blindarkader mot gatan samt ett trelängat f.d. värdshus från 1802 med synliga hörnkedjor i slaggsten. Dessa byggnader är vitkalkade. I öster är själva bruket beläget; i byggnadsminnet ingår några industribyggnader av slaggsten, däribland ankarsmedjan från 1786. Norr om herrgården utbreder sig bostadskvarteren med 30 bevarade timrade envånings bostadshus - ytterligare tre finns väster om herrgården - vilka ursprungligen var rödfärgade. Sedan 1800-talets förra hälft är de dock reveterade och vitfärgade. Två av husen närmast herrgården är större och har brutna tak; det östra, vars tak är valmat, uppfördes 1776 som bostad för bruksarbetaränkor. De flesta bostadshusen har små uthus av slaggsten. Här, samt väster om bostadskvarteren, finns också några större uthus av slaggsten. Herrgårdsanläggningen används numera för konferensändamål medan de gamla bruksarbetarbostäderna till stor del är fritidsbostäder.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2

Änkehuset uppfördes år 1776, då Anna Johanna Grill var ägare till Bruket. Änkehuset i Söderfors var för sin tid en märklig social inrättning som uppmärksammades av många besökare. J. C. Linnerhjelm uppger i sin reseskildring från år 1816 att det bodde närmare 40 änkor i huset. Märk då att det bodde upp till tre änkor i varje rum eller bostadskök. Änkehuset behöll sin funktion en tid in på 1900-talet. År 1916 inreddes ett mindre ålderdomshem i brukets epidemisjukstuga. Änkehuset fick så småningom andra användningar. I början av 1900-talet inreddes några rum på vinden till ungkarlsbostäder. Huset ombyggdes för arkivändamål under 1940-60-talen. Fram till år 1993 fanns delar av denna verksamhet kvar i huset. En mindre hantverksbutik har under senare år etablerats i några rum på bottenvåningen. Änkehuset är uppfört av tegel i två våningar och täckt av ett sadeltak. Intill Änkehuset uppfördes en vinkelbyggnad i slaggsten som innehöll fähus och källare. Fähusets interiör är till stora delar bevarad sedan uppförandet.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Upplands län, 1995-12-15, Dnr 221-5780-95.

Den engelska parken utvecklades under andra delen av 1700-talet, delvis som en reaktion mot den franska barockens stela formalism. Till Sverige kom denna parktyp i slutet av 1770-talet. Den engelska parken gav uttryck för upplysningstidens tankar och filosofi, brukspatron Adolf Ulric Grill var influerad av dessa idéer. Grill hade även vid resor i England studerat parkanläggningar och gjort egna ritningar till en park i Söderfors. Det är inte klarlagt i vilken utsträckning Grill anlitade någon arkitekt vid anläggandet av parken och dess byggnader. Anläggandet började redan år 1784, även om år 1795 brukar räknas som parkens anläggningsår. Man började gräva kanaler som fortfarande kan spåras och man uppförde även ett lusthus som sedan länge är borta. Genom parken slingrade sig grusade gångar och över kanalen byggdes en välvd träbro, den s.k. Rundbron. År 1792 uppfördes ett lusthus. Detta var troligen det kinesiska lusthus som revs i början av 1910-talet. Efter förebild av Theseus-templet i Aten började Grill år 1795 att uppföra det grekiska tempel som fortfarande ger parken dess särprägel. Templet är helt öppet med två rader av doriska kolonner på var långsida. Ursprungligen fanns även en musikestrad och låga bänkar i templet. Det är idag inte känt om någon arkitekt var anlitad vid detta arbete. Templet stod färdig samma år som Adolf Ulric Grill avled 1797, men färdigställandet av parken fortsatte efter hans död. Redan åren 1803-04 reparerades templet. Ritningarna för detta arbete gjordes av hovintendenten Gustaf af Sillén. De tidigare pelarna av trä byttes då ut mot kolonner, murade i tegel och putsade. Under 1900-talet har förändringar och förenklingar av parkanläggningen skett. Parken genomkorsas nu även av länsväg 292 och en kraftledning. Åren 1975-76 rustade man upp templet.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Upplands län, 1985-12-20, Dnr 11.392-61-79

Söderfors bruk anlades 1676 av bergmästaren Claes Depken, adlad Anckarström. Enligt Privilegiebrevet skulle bruken förse den svenska örlogsflottan med ankare. De första industribyggnaderna - hyttan och ankarsmedjan - uppfördes vid strömmen mellan Jörsön och Holmen och bostäderna växte upp på Jörsön utan någon enhetlig planering. Herrgårdens huvudbyggnad uppfördes omkring 1690. Bruket inköptes 1748 av direktören i Ostindiska kompaniet Claes Grill, som lät omforma bruksområdet efter en rätvinklig, regelbunden plan. Själva herrgården ombyggdes och försågs med flyglar, troligen efter arkitekten Carl Hårlemans förslag. En engelsk park anlades under 1780-talet och kyrkan, ritad av Erik Palmstedt, fullbordades 1787. Bruket var i släkten Grills ägo fram till 1907. Bruksherrgården med sina båda kvadratiska flyglar är av timmer i två våningar med brutna valmade tegeltak och har stående, mörkt gråmålad slätpanel. Sydöst om huvudbyggnaden finns det f.d. naturaliekabinettet - sedermera bruksmäss - från 1786, en putsad och ljust beigefärgad stenbyggnad med klassicistiskt formspråk i en och en halv våning under valmat plåttak. I sydväst ligger som pendang en trelängad f.d. stallbyggnad från 1836 med en stor, numera igensatt, rundbågig portal med slaggstensomfattning i norr. I väster kan nämnas en spritreveterad större uthusbyggnad med brutet tegeltak och i vinkel mot denna en mindre bodlänga av slaggsten med blindarkader mot gatan samt ett trelängat f.d. värdshus från 1802 med synliga hörnkedjor i slaggsten. Dessa byggnader är vitkalkade. I öster är själva bruket beläget; i byggnadsminnet ingår några industribyggnader av slaggsten, däribland ankarsmedjan från 1786. Norr om herrgården utbreder sig bostadskvarteren med 30 bevarade timrade envånings bostadshus - ytterligare tre finns väster om herrgården - vilka ursprungligen var rödfärgade. Sedan 1800-talets förra hälft är de dock reveterade och vitfärgade. Två av husen närmast herrgården är större och har brutna tak; det östra, vars tak är valmat, uppfördes 1776 som bostad för bruksarbetaränkor. De flesta bostadshusen har små uthus av slaggsten. Här, samt väster om bostadskvarteren, finns också några större uthus av slaggsten. Herrgårdsanläggningen används numera för konferensändamål medan de gamla bruksarbetarbostäderna till stor del är fritidsbostäder.

KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2

Änkehuset uppfördes år 1776, då Anna Johanna Grill var ägare till Bruket. Änkehuset i Söderfors var för sin tid en märklig social inrättning som uppmärksammades av många besökare. J. C. Linnerhjelm uppger i sin reseskildring från år 1816 att det bodde närmare 40 änkor i huset. Märk då att det bodde upp till tre änkor i varje rum eller bostadskök. Änkehuset behöll sin funktion en tid in på 1900-talet. År 1916 inreddes ett mindre ålderdomshem i brukets epidemisjukstuga. Änkehuset fick så småningom andra användningar. I början av 1900-talet inreddes några rum på vinden till ungkarlsbostäder. Huset ombyggdes för arkivändamål under 1940-60-talen. Fram till år 1993 fanns delar av denna verksamhet kvar i huset. En mindre hantverksbutik har under senare år etablerats i några rum på bottenvåningen. Änkehuset är uppfört av tegel i två våningar och täckt av ett sadeltak. Intill Änkehuset uppfördes en vinkelbyggnad i slaggsten som innehöll fähus och källare. Fähusets interiör är till stora delar bevarad sedan uppförandet.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Upplands län, 1995-12-15, Dnr 221-5780-95.

Den engelska parken utvecklades under andra delen av 1700-talet, delvis som en reaktion mot den franska barockens stela formalism. Till Sverige kom denna parktyp i slutet av 1770-talet. Den engelska parken gav uttryck för upplysningstidens tankar och filosofi, brukspatron Adolf Ulric Grill var influerad av dessa idéer. Grill hade även vid resor i England studerat parkanläggningar och gjort egna ritningar till en park i Söderfors. Det är inte klarlagt i vilken utsträckning Grill anlitade någon arkitekt vid anläggandet av parken och dess byggnader. Anläggandet började redan år 1784, även om år 1795 brukar räknas som parkens anläggningsår. Man började gräva kanaler som fortfarande kan spåras och man uppförde även ett lusthus som sedan länge är borta. Genom parken slingrade sig grusade gångar och över kanalen byggdes en välvd träbro, den s.k. Rundbron. År 1792 uppfördes ett lusthus. Detta var troligen det kinesiska lusthus som revs i början av 1910-talet. Efter förebild av Theseus-templet i Aten började Grill år 1795 att uppföra det grekiska tempel som fortfarande ger parken dess särprägel. Templet är helt öppet med två rader av doriska kolonner på var långsida. Ursprungligen fanns även en musikestrad och låga bänkar i templet. Det är idag inte känt om någon arkitekt var anlitad vid detta arbete. Templet stod färdig samma år som Adolf Ulric Grill avled 1797, men färdigställandet av parken fortsatte efter hans död. Redan åren 1803-04 reparerades templet. Ritningarna för detta arbete gjordes av hovintendenten Gustaf af Sillén. De tidigare pelarna av trä byttes då ut mot kolonner, murade i tegel och putsade. Under 1900-talet har förändringar och förenklingar av parkanläggningen skett. Parken genomkorsas nu även av länsväg 292 och en kraftledning. Åren 1975-76 rustade man upp templet.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Upplands län, 1985-12-20, Dnr 11.392-61-79