DANDERYDS KYRKA

Kyrkorummets nuvarande form härrör från tidigt 1600-tal, då kyrkan utvidgades åt väst och ändrades till en treskeppig kyrka med fyra travéer. Kryssvalven är från samma tid och bärs upp av kraftiga pelare. Väggar och valv är vitkalkade med undantag för korets och norra långhusväggens fragment av 1530-talets kalkmålningar, framtagna vid 1915-års restaurering. Målningarna framställer scener ur Kristi liv och är möjligen utförda av en konstnär vid namn Urian Olofson, upphovsman till målningar i Sorunda kyrka från 1549.

Sakristian härrör från tiden omkring 1400, eller möjligen tidigare, och bevarar sitt ursprungliga valv. Sakristiedörren av hopnitade järnplåtar är troligen från 1500-talets senare del.

Golven i kyrkan och sakristian är nylagt under 1970-talet med kalkstensplattor, i bänkkvarteren med trä,. Under korgolvet finns två gravvalv för släkten Banér, ett mindre och ett större. Det större tillkom vid kyrkans ombyggnad under tidigt 1600-tal och rymmer 18 kistor och en sarkofag av kalksten. Det mindre gravvalvet finns under koret nedanför det nordöstra fönstret och härrör från tiden före kyrkans utvidgning på 1570-talet. Över det äldre gravvalvet ligger A N Banérs gravsten med den dödes bild inlagd i golvet.

Fler gravminnen över medlemmar i familjen Banér finns i kyrkorummet. I korväggen nedanför en S:t Göransbild är insatt en kalksten i relief från 1500-talet över Ingeborg och Anna Banér med ätterna Banérs och Bjelkes vapen. I kyrkans sydöstra hörn står en gravtumba från 1600-talet över Svante G:son Banér och hans maka Ebba Grip. Vården är utförd i sandsten med listverk i mörk polerad kalksten av den holländske konstnären Aris Claezon. På gravmonumentets lock ligger skulpturer av Svante Banér och Ebba Grip och i hörnet allegoriska kvinnofigurer som personifierar tron, hoppet, modet och rättvisan. Aris Claezon har även utfört epitafiet i svart och vit marmor över Axel Nilsson Banér på korets norra vägg omkring 1635.

Kyrkans fönster förstorades och fick sin nuvarande form under 1700-talet efter förebild från fönstret intill Banér-Grips gravtumba. Innerfönster sattes in 1915 och försågs med isolerglas under 1970-talet. Predikstolen är skänkt av Ebba Grip och dateras till 1600-talet. Den är utförd i senrenässansstil av rikt utsnidad ek med detaljer av vitt lövträ som bl a föreställer åtta utsnidade figurer mellan kolonetter.

Den snidade altaruppsatsen i barock, målad i vitgrå marmorering samt i vitt med förgyllningar, är utförd till minne av Johan Gabriel Banér av bildhuggaren Gotlob Rohsenbergs verkstad 1707. Altaruppsatsens nedre del föreställer Kristi födelse i relief och överdelen framställer Kristus som smärtornas man. På sidorna finns två förgyllda änglar. Bildhuggaren Rohsenberg var inflyttad från Tyskland och medarbetare till tidens ledande barockkonstnär Burchardt Precht. En likadan altaruppsats finns enligt uppgift i Frösö kyrka i Jämtland. 1979-80 tillkom det nuvarande altaret med tillhörande altarring efter ritningar av arkitekten Uno Söderberg.

Den slutna bänkinredningen är från 1600-talet. De främre bänkraderna togs bort och bänkarna nytillverkades och breddades under 1970-talet. I koret finns å norra och södra sidorna herrskaps- och kyrkvärdsbänkar. Inredningens färgsättning kom till 1915 vid en restaurering under ledning av Lars Israel Wahlman. Då avlägsnades bänkarnas och predikstolens bemålning från 1700-talet. Predikstolen målades inte medan bänkarnas ursprungliga ljusgröna ton återställdes. Vid Uno Söderbergs restaurering under 1970-talet målades bänkinredningen om och färgtonen kan möjligen ha ändrats något.

Läktaren uppfördes ursprungligen 1794 då kyrkan fick sin första orgel byggd av Olof Schwan. Läktaren har senare utvidgats och har nu en utformning efter ritningar av L I Wahlman 1929. Orgelfasaden är bevarad sedan 1794 och försedd med ett ur tillverkat av urmakaren Erick Mellberg samma år. Den nuvarande orgeln har 31 stämmor och försågs 1972 med ett nytt spelbord och orgelverk av Walther Thür.

Till de lokaler som inreddes under jord vid det sena 1970-talets restaurering leder trappor ned från både sakristian och kyrkorummet. Lokalerna rymmer skrudkammare, väntrum, personalrum, körrum, förråd, toaletter och tvättrum. Restaureringen utfördes under ledning av Uno Söderberg som bl a ritat kyrkans nya altare, altarring, läktarunderbyggnad och inre kyrkportar. Karaktäristiskt för Uno Söderbergs restaureringar är att han tillför kyrkorummet moderna armaturer.

Övriga inventarier
Kyrkan äger ett antal föremål från tiden före 1400. Av stort intresse är till exempel en romansk kristusbild av den korsfäste som saknar armar och kors daterad till 1100-talet, ett triumfkrucifix från 1200-talets förra hälft samt en madonnaskulptur, tillskriven Hamramästaren på Gotland, från gotisk tid. Till kyrkans klenoder hör ett rökelsekar från 1300-talet. De övriga medeltida föremålen utgörs av ett antal träskulpturer samt en dopfuntsfot från 1200-talet. 1750 fick kyrkan en ny dopfunt i en oval form av marmor. 1750 års dopfunt ersattes 1976 av den nuvarande, tillverkad av Maj Starck, skulptris bosatt i Danderyd.

Kyrkorummet är rikt på gravminnen och väggarna smyckas med ett större antal begravnings- och anvapen, huvudsakligen från stormaktstiden, med anknytning till familjen Banér. Kyrkans har ett stort antal textilier varav de äldsta är skänkta av familjen Banér. Här kan nämnas en mässhake med figurbroderat krucifix från 1663 och en bokdyna av rött guldbroderat siden från 1557.

Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007.

Kyrkan är uppförd av gråsten med tegel i gavlarnas rösten. Den ursprungliga kyrkan var enskeppig och uppfördes i gråsten omkring 1400. Murar efter denna ingår i kyrkans norra och östra murar samt i sakristian. Den äldsta kyrkans utbredning och östfönster är inristade i putsen i kyrkans östgavel exteriört.

Under 1500-talets början ersattes kyrkans ursprungliga innertak av trä med två stjärnvalv. Strax därefter, omkring 153050, smyckades väggar och valv med kalkmålningar. Omkring 1570 utvidgades kyrkan söderut till en tvåskeppig hallkyrka. Vid 1600-talets början byggs kyrkan helt om till en treskeppig hallkyrka och fick därmed sin nuvarande form. Murarna förlängdes åt väster och en ny västgavel uppfördes med en tresprångig svagt spetsbågig portal. Vid ombyggnaden revs 1500-talets stjärnvalv och ersattes med ett nytt valvsystem.

Fönsteröppningarna förstorades efterhand under 1700-talet med början 1757. Nya blyinfattade fönster tillverkades efter modell av ett äldre fönster i östgavelns södra sida. Det är placerat i anslutning till Banérska gravtumban som i sin tur är skänkt av grevinnan Banér.

Danderyd kyrka har exteriört formen av en salkyrka med anslutande sakristia i norr. I nordväst ansluter sedan 1970-talet en tillbyggnad som rymmer fläkt- och elrum samt nedgång till källarlokaler för kyrkans verksamheter. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i en urlakad möjligen ljusgul kulör. Den profilerade taklisten och de slätputsade dörr- och fönsteromfattningar är vita. Kyrkan täcks av ett resligt sadeltak. Takstolarna är från 1800-talet och taktäckningsmaterialet har ändrats vid fler tillfällen. Sedan 1930-talet täcks taket av skiffer. Hängrännor och stuprör är utförda av kopparplåt.

Den tresprångiga västportalen härrör från 1600-talets ombyggnad och är försedd med en yttre brädport klädd med ålderdomlig snedställd profilerad panel. Porten är försedd med ett kraftigt stocklås och ålderdomlig beslagning. De inre portarna är tillkomna vid en restaurering under 1970-talet. Över västportalen sitter ett ur, lika orgelns, tillverkat 1794. Sydportalen, kyrkans äldre ingång, har under 300 år varit igenmurad och togs åter upp 2002. Fönsterna är stickbågiga och försedda med järnkarmar med blyinfattade glas.

Danderyds församling låg under medeltiden i Danderyds, eller som det då hette, Danarös skeppslag. Danarö betyder möjligen gravröset över danskarna, men vilket av Danderyds fornminnen som åsyftas vet man inte. Då Danarö socken omnämndes år 1298 bedömdes den som fattig i jämförelse med grannsocknarna.

Danderyds församling var från församlingsbildningen och under hela senmedeltiden sannolikt underställd S:ta Clara kloster i Stockholm. Från 1520 låg Danderyd och norra Lidingö församlingar som annex under Täby. Enligt ett brev från Drottning Christina från år 1653 blev Danderyd då ett eget pastorat. Till pastoratet hörde då även delar av Lidingön, som tillhörde Djursholmsgodsets ägor. 1907 blev Lidingö en egen församling.

En kyrka på platsen är omnämnd redan år 1314, vilket innebär att den nuvarande kyrkan har haft en föregångare, möjligen en träkyrka, men det finns inga spår av den bevarade.

När den nuvarande kyrkan uppfördes omkring år 1400 var den en liten gråstenskyrka. En ny epok i kyrkans historia inleddes på 1500-talets början då släkten Banér på Djursholm fick patronatsrätt i kyrkan. Familjen Banér bekostade under 1500-talet kalkmålningar i kyrkan och en utvidgning åt söder. Kyrkan fick därmed formen av en kvadratisk, tvåskeppig hallkyrka. Ytterligare en utvidgning åt väst bekostades av familjen Banér under 1600-talets början, då kyrkan fick sin nuvarande form. Lidingö låg vid tiden under Djursholms gods och familjen Banér bekostade även Lidingö kyrka, uppförd år 1623.